• Anonym (Marie)

    Han vill inte ha barnet längre, kan jag behålla det?

    Jag väntar vänners biologiska barn, hans spermier och hennes ägg. Det här gjordes i ett annat europeiskt land och de har betalat allt.

    Bf närmar sig och nu vill pappan inte ha barnet längre, planen var annars att hans fru skulle adoptera barnet, men nu går ju inte det om han vägrar. Mamman vill ännu ha barnet.

    Har varit sånt kaos fram och tillbaka att jag helst vill behålla barnet själv, men kan jag det? Vad händer om mamman stämmer mig? Barnet räknas ju som mitt enligt svensk lagstiftning iom att det är jag som föder det, men det är ju en väldigt speciell situation det här.

    Någon lagkunnig som har en bra gissning?

  • Svar på tråden Han vill inte ha barnet längre, kan jag behålla det?
  • Anonym (svårt läge)
    Anonym (Marie) skrev 2020-04-05 08:42:08 följande:
    Jag ville ha råd från lagkunniga.

    Ni som hoppar på mig, hur skulle det ens gå till om jag ger henne barnet? Han vill ju inte, jag kan väl knappast bestämma att hon får barnet hur som helst? Planen var ju att han registreras som pappa och hon sen adopterar hans barn, men vägrar han så går det ju inte.
    Mamman är inte en oskyldig part i deras problem heller.
    Jag har inte gjort något fel, men jag orkar inte mer svängar nu! Jag mår jättedåligt av det här och ångrar att jag ens gick med på det, jag har ingen egen önskan att behålla deras barn, men mina nerver tål inte mer skit. Behåller inte jag barnet hamnar det antagligen i systemet så vitt jag förstått och det vill jag inte.
    Är du fortfarande vän med barnets biologiska mor? Nära vänner?
    För det första så behöver du "riktig" juridisk rådgivning, inte bara svar här.

    Som jag har förstått det så kommer pappan anses vara barnets far, så länge du inte vägrar uppge honom. Han blir då skyldig att betala underhåll, och barnet har rätt att umgås med honom, såvida han inte vägrar detta. Om du inte kryssar i att han skall vara vårdnadshavare så kommer du vara ensam vårdnadshavare tills han ev stämmer dig på vårdnaden.

    Om den biologiska mamman skall ha någon som helst möjlighet att aoptera barnet ser jag bara att detta skulle gå genom att hon och du ingår ett skenförhållande som sambos, där ni lever under nära förhållanden och barnet skulle under en period (ev flera år) se er båda som föräldrar. Därefter kan hon ansöka om att få adoptera barnet, vilket verkar kunna gå utan pappans godkännande så länge han inte är vårdnadshavare. Däremot skall man ta in hans åsikter och vilja, och vägrar han godkänna något så beror det troligen på hur närvarande han varit, hur mycket man lyssnar på honom.
    När en ev adoption gått igenom så att hon och du är föräldrar kan ni ju separera om ni vill, men då kommer du såklart ha ett band till barnet. Dessutom kommer du vara den som barnet ärver, och som är skyldig att betala underhåll.
    Jag vet inte om det i framtiden skulle vara möjligt för kvinnans ev nye make att adoptera barnet från dig, för att lösa alla dina juridiska förbindelser till barnet, men det låter som en lång och ev omöjlig process (och troligen inget du ens skulle vilja då).

    Frågan är istället om det på något vis finns en möjlighet för kvinnan att tex agera som familjehem för barnet direkt det fötts (utan att du gett vårdnad till pappan), och att hon efter en tid skulle kunna få adoptera det från dig. Det är troligen väldigt svårt att få till, men socialtjänsten bör kunna besvara den frågan bättre. Som jag förstått det är det mycket svårt av familjehem att få adoptera, och man gör allt för att ursprungsföräldrarna skall behålla kontakt med barnet.
  • Anonym (Papapapapa)

    Men alltså...

    Jag ser till min förvåning bara ett enda inlägg som jämför med en vanlig graviditet. I ett sånt fall spelar det liksom ingen som helst roll om pappan ångrar sig efter halva graviditeten. Graviditeten fullföljs ändå och båda blir föräldrar. Frågan är enbart hur de hanterar det därefter.

    Jag fattar helt ärligt inte (bortsett från strikt juridisk) hur det ens kan vara en fråga hur man ska göra i detta läge. Givetvis fullföljs graviditeten och de biologiska föräldrarna blir juridiska föräldrar. DÄREFTER kan paret med relationsproblem diskutera om de ska gå isär, adoptera bort, lämna till socialen etc etc.

    Om den biologiska pappan "vägrar" att ordna upp det juridiska på detta vis trots ett kontrakt om surrogatmödraskap (som jag förutsätter finns på papper) så är det en riktigt sjuk j*vel.

  • Ignoramus

    Fast hallå, det är ju just precis på grund av såna här situationer som Sverige har den förståndiga ståndpunkten att inte medverka till surrogatmödraskap. Du menar på att ägget/dna:t är den centrala delen i ett mödraskap (i det här stadiet, dvs innan barnet är fött), medan jag tycker att graviditeten är en mycket starkare faktor. Och att det är tiofalt värre att ta ett barn från en mamma som burit och fött barnet, än att ta ett barn från en mamma som donerat sitt ägg. Även om båda fallen förstås innebär en enorm hjärtesorg.

    Ts har ju för övrigt inte gjort någonting för att försätta sig i den här situationen, utan det har paret gjort på helt eget bevåg. Gissningsvis otrohet eller någon annan rejäl fnurra som gör att pappan inte längre tror på förhållandet. Bara spekulationer, men ts antyder ju att kvinnan inte är totalt oskyldig i alla fall. Och det var ju isf rejält klumpigt eftersom hon rimligtvis måste ha koll på juridiken kring detta, och förstå att en separation gör adoptionen i princip omöjlig.


    Anonym (Vidrigt) skrev 2020-04-05 09:05:53 följande:

    Läs vad jag skrev innan din hemska människa.

    Ett par som adopterar väljer ett barn att vara föräldrar åt, då detta barn har blivit övergivet och inte har några föräldrar (trotts att det finns en biologisk anknytning) men detta barn är övergivet. Tills ett adoptivpar adopterar detta barn och blir föräldrar (juridiskt) men även i hjärtat.

    Det barn du bär på som inte är ditt även fast du har juridisk rätt HAR EN BIOLOGISK mamma som vill ha detta barn, som har betalat för allt runt omkring och som trodde kunde lite på dig tills du har valt att behålla någon annans barn som vill ha sitt barn. Det är så äckligt gjort av dig. Du lämnade ut din kropp av egen vilja till en kvinna som inte kan bära sitt egna barn och du väljer då att ta hennes barn bara för att juridiken är på din sida.

    Fy fan!

    Hur ska du förklara det för barnet sen? Att du tog dig rätten att ta ifrån barnet sin riktiga mamma?

    När jag läser vad du skriver så tänker jag på en sådan kvinnna som kidnappar gravida kvinnor och tar deras barn och låter mammorna dö sen. Det vill säga sjuka individer.


  • Anonym (svårt läge)
    Anonym (Papapapapa) skrev 2020-04-05 09:48:53 följande:
    Men alltså...

    Jag ser till min förvåning bara ett enda inlägg som jämför med en vanlig graviditet. I ett sånt fall spelar det liksom ingen som helst roll om pappan ångrar sig efter halva graviditeten. Graviditeten fullföljs ändå och båda blir föräldrar. Frågan är enbart hur de hanterar det därefter.

    Jag fattar helt ärligt inte (bortsett från strikt juridisk) hur det ens kan vara en fråga hur man ska göra i detta läge. Givetvis fullföljs graviditeten och de biologiska föräldrarna blir juridiska föräldrar. DÄREFTER kan paret med relationsproblem diskutera om de ska gå isär, adoptera bort, lämna till socialen etc etc.

    Om den biologiska pappan "vägrar" att ordna upp det juridiska på detta vis trots ett kontrakt om surrogatmödraskap (som jag förutsätter finns på papper) så är det en riktigt sjuk j*vel.
    Problemet är ju att pappan vägrar. Visst blir han förälder ändå, men för att hans fru skall kunna få adoptera hans barn (som en annan kvinna fött) måste ju barnet leva med de bägge under lång tid, och hon får senare adoptera barnet av TS, som då ej skall ha varit närvarande som barnets mamma.

    Jämför med att hustrun skall adoptera älskarinnans barn. Det är ingen enkel process, och barnet kan ju inte då växa upp hos älskarinnan, pappan säga nej till adoption, och hustrun får barnet. Hon kan ju inte heller ta barnet själv direkt från BB, då hon inte juridiskt är anhörig (såvida inte någon överrenskommelse med soc gjorts om familjehem eller så).
  • DVQ
    Anonym (Marie) skrev 2020-04-04 14:41:12 följande:

    Jag väntar vänners biologiska barn, hans spermier och hennes ägg. Det här gjordes i ett annat europeiskt land och de har betalat allt.

    Bf närmar sig och nu vill pappan inte ha barnet längre, planen var annars att hans fru skulle adoptera barnet, men nu går ju inte det om han vägrar. Mamman vill ännu ha barnet.

    Har varit sånt kaos fram och tillbaka att jag helst vill behålla barnet själv, men kan jag det? Vad händer om mamman stämmer mig? Barnet räknas ju som mitt enligt svensk lagstiftning iom att det är jag som föder det, men det är ju en väldigt speciell situation det här.

    Någon lagkunnig som har en bra gissning?


    Enligt svensk lag är du förälder till barnet, precis som du säger.

    Min gissning är att det skulle vara ett mycket gott utgångsläge för dig i en eventuell vårdnadstvist om barnets biologiska pappa inte var intresserad.

    Bland annat sådana här situationer är för övrigt anledningen till att jag anser att surrogatmödraskap ska vara förbjudet.
    Anonym (Vidrigt) skrev 2020-04-05 09:05:53 följande:

    Det barn du bär på som inte är ditt även fast du har juridisk rätt HAR EN BIOLOGISK mamma som vill ha detta barn, som har betalat för allt runt omkring och som trodde kunde lite på dig tills du har valt att behålla någon annans barn som vill ha sitt barn. Det är så äckligt gjort av dig. Du lämnade ut din kropp av egen vilja till en kvinna som inte kan bära sitt egna barn och du väljer då att ta hennes barn bara för att juridiken är på din sida.

    Fy fan! .


    En fråga: om jag donerar ägg till en kvinna som inte har egna fungerande, får jag då kräva tillbaka barnet om jag skulle ångra mig?

    Eller är det bara ibland som det är jätteviktigt vem som är äggdonator?
  • Anonym (svårt läge)
    Ignoramus skrev 2020-04-05 09:53:42 följande:
    Du menar på att ägget/dna:t är den centrala delen i ett mödraskap (i det här stadiet, dvs innan barnet är fött), medan jag tycker att graviditeten är en mycket starkare faktor. Och att det är tiofalt värre att ta ett barn från en mamma som burit och fött barnet, än att ta ett barn från en mamma som donerat sitt ägg. Även om båda fallen förstås innebär en enorm hjärtesorg.
    Här tror jag det skiljer sig väldigt mycket på individnivå. Precis som vissa människor gör allt för att bli föräldrar, oavsett DNA skulle vissa aldrig vilja ha barn. En del skulle aldrig kunna tänka sig att donera ägg eller spermier för att DNA är så viktigt för dem, medan andra inte bryr sig ett dugg om de barn de satt till världen.
    Själv känner jag att DNA/släktskap för mig skulle vara viktigare än graviditeten.
    Jag håller med om att det är mycket problematiskt med surrogatmödraskap just för att man ser föräldraskap på så olika vis, och det skulle krävas mycket tydlig lagstiftning, där det ändå för en del skulle innebära hjärtesorg, för att man inte reagerat som man trott på en graviditet.
  • Anonym (Sanna)
    Anonym (Papapapapa) skrev 2020-04-05 09:48:53 följande:

    Men alltså...

    Jag ser till min förvåning bara ett enda inlägg som jämför med en vanlig graviditet. I ett sånt fall spelar det liksom ingen som helst roll om pappan ångrar sig efter halva graviditeten. Graviditeten fullföljs ändå och båda blir föräldrar. Frågan är enbart hur de hanterar det därefter.

    Jag fattar helt ärligt inte (bortsett från strikt juridisk) hur det ens kan vara en fråga hur man ska göra i detta läge. Givetvis fullföljs graviditeten och de biologiska föräldrarna blir juridiska föräldrar. DÄREFTER kan paret med relationsproblem diskutera om de ska gå isär, adoptera bort, lämna till socialen etc etc.

    Om den biologiska pappan "vägrar" att ordna upp det juridiska på detta vis trots ett kontrakt om surrogatmödraskap (som jag förutsätter finns på papper) så är det en riktigt sjuk j*vel.


    Om pappan vägrar ta hand om barnet får ju mamman (dvs ts) ta hand om barnet (precis som i "vanliga" graviditeter) Om inte heller hon vill eller klarar blir det familjehem via soc.

    Man kan inte tvinga en förälder att ta hand om eitt barn. Och man ksn inte heller tvinga en pappa att gå med på en anhörigadoprion (till frun). Frågan är om en sådan anhörigadoption ens skulle godkännas om pappan ligger i skilsmässa med frun och uttryckligen inte själv vill ha kontakt med barnet.

    Det är ju attpappan inte längre vill ha med sitt barn att göra som är själva grunden till problemet, så det kan man ju inte bara bortse från och sga att "så borde det inte vara".
  • Anonym (Sanna)
    DVQ skrev 2020-04-05 10:00:07 följande:

    Enligt svensk lag är du förälder till barnet, precis som du säger.

    Min gissning är att det skulle vara ett mycket gott utgångsläge för dig i en eventuell vårdnadstvist om barnets biologiska pappa inte var intresserad.

    Bland annat sådana här situationer är för övrigt anledningen till att jag anser att surrogatmödraskap ska vara förbjudet.En fråga: om jag donerar ägg till en kvinna som inte har egna fungerande, får jag då kräva tillbaka barnet om jag skulle ångra mig?

    Eller är det bara ibland som det är jätteviktigt vem som är äggdonator?


    Om barnets pappa inte är intresserad blir det väl ingen vårdnadstvist? Vad ska de då tvista om?
  • DVQ
    Anonym (Sanna) skrev 2020-04-05 10:10:52 följande:

    Om barnets pappa inte är intresserad blir det väl ingen vårdnadstvist? Vad ska de då tvista om?


    Nej, precis.

    Min tanke var att äggdonatorn, barnafaderns ex(?)-fru, skulle kunna _försöka_ dra igång en vårdnadstvist. Men då hon inte anses vara förälder enligt svensk rätt skulle fallet sannolikt inte ens tas upp.
  • Anonym (Sanna)
    DVQ skrev 2020-04-05 10:23:19 följande:

    Nej, precis.

    Min tanke var att äggdonatorn, barnafaderns ex(?)-fru, skulle kunna _försöka_ dra igång en vårdnadstvist. Men då hon inte anses vara förälder enligt svensk rätt skulle fallet sannolikt inte ens tas upp.


    Nej det lär inte gå.

    Däremot vet jag inte om det kan finnas någon som helst möjlighet för exfrun att adoptera barnet om både ts och pappan vill detta. Det är nog väldigt svårt även i det läget. Men det vsr där jag tänkte att kanske RFSL kan ha erfarenhet och råd om detta är något som ts önskar.
Svar på tråden Han vill inte ha barnet längre, kan jag behålla det?