Han vill inte ha barnet längre, kan jag behålla det?

Jag ville ha råd från lagkunniga.

Ni som hoppar på mig, hur skulle det ens gå till om jag ger henne barnet? Han vill ju inte, jag kan väl knappast bestämma att hon får barnet hur som helst? Planen var ju att han registreras som pappa och hon sen adopterar ?hans? barn, men vägrar han så går det ju inte.

Mamman är inte en oskyldig part i deras problem heller.

Jag har inte gjort något fel, men jag orkar inte mer svängar nu! Jag mår jättedåligt av det här och ångrar att jag ens gick med på det, jag har ingen egen önskan att behålla deras barn, men mina nerver tål inte mer skit. Behåller inte jag barnet hamnar det antagligen i systemet så vitt jag förstått och det vill jag inte.

Enligt svensk lag är du förälder till barnet, precis som du säger.

Min gissning är att det skulle vara ett mycket gott utgångsläge för dig i en eventuell vårdnadstvist om barnets biologiska pappa inte var intresserad.

Bland annat sådana här situationer är för övrigt anledningen till att jag anser att surrogatmödraskap ska vara förbjudet.En fråga: om jag donerar ägg till en kvinna som inte har egna fungerande, får jag då kräva tillbaka barnet om jag skulle ångra mig?

Eller är det bara ibland som det är jätteviktigt vem som är äggdonator?

En fråga: om jag donerar ägg till en kvinna som inte har egna fungerande, får jag då kräva tillbaka barnet om jag skulle ångra mig?

Eller är det bara ibland som det är jätteviktigt vem som är äggdonator?

Ah! Där hade jag inte ögonen med mig, tack!

Ok, de är gifta. Men om vi leker med tanken att det var bio-mamman som var gravid, så skulle det ju vara samma kaos för de blivande föräldrarna, men ingen skulle drömma om att ta barnet ifrån henne bara för att hon inte löst en ny lägenhet? Även om t ex hennes mamma eller syster hade mer ordnade förhållanden och praktiskt skulle kunna ta hand om barnet bättre...

Jag tänker att i grunden så tar vi inte barn ifrån folk som vill ha dem och är kapabla att ta hand om dem. TS har bedömt att detta var en person som var kapabel att ta hand om ett barn, tänkt igenom det så noga att hon är surrogat till personen... Vidhåller att är det inte för TS anknytning till barnet, utan endast oro över det juridiska (och möjligen en bostadsfråga, men sådant löser ju sig bio-mamman kan tillfälligt flytta in hos annan familj t ex) så är det moraliskt fel att behålla barnet. Det var ju inte för att TS ville ha ett barn som hon gjorde detta, det var inte TS barnlängtan eller att TS kände sig redo och förberedd för ett barn.

Kanske är det gravidhormoner som spelar in i osäkerheten just nu?

Oavsett behöver vi mer info ifrån TS, som verkar ha lämnat tråden. Skulle inte förvåna mig heller om detta var en påhittad historia, som detta till trots är intressant att diskutera.

Är du fortfarande vän med barnets biologiska mor? Nära vänner?
För det första så behöver du "riktig" juridisk rådgivning, inte bara svar här.

Som jag har förstått det så kommer pappan anses vara barnets far, så länge du inte vägrar uppge honom. Han blir då skyldig att betala underhåll, och barnet har rätt att umgås med honom, såvida han inte vägrar detta. Om du inte kryssar i att han skall vara vårdnadshavare så kommer du vara ensam vårdnadshavare tills han ev stämmer dig på vårdnaden.

Om den biologiska mamman skall ha någon som helst möjlighet att aoptera barnet ser jag bara att detta skulle gå genom att hon och du ingår ett skenförhållande som sambos, där ni lever under nära förhållanden och barnet skulle under en period (ev flera år) se er båda som föräldrar. Därefter kan hon ansöka om att få adoptera barnet, vilket verkar kunna gå utan pappans godkännande så länge han inte är vårdnadshavare. Däremot skall man ta in hans åsikter och vilja, och vägrar han godkänna något så beror det troligen på hur närvarande han varit, hur mycket man lyssnar på honom.
När en ev adoption gått igenom så att hon och du är föräldrar kan ni ju separera om ni vill, men då kommer du såklart ha ett band till barnet. Dessutom kommer du vara den som barnet ärver, och som är skyldig att betala underhåll.
Jag vet inte om det i framtiden skulle vara möjligt för kvinnans ev nye make att adoptera barnet från dig, för att lösa alla dina juridiska förbindelser till barnet, men det låter som en lång och ev omöjlig process (och troligen inget du ens skulle vilja då).

Frågan är istället om det på något vis finns en möjlighet för kvinnan att tex agera som familjehem för barnet direkt det fötts (utan att du gett vårdnad till pappan), och att hon efter en tid skulle kunna få adoptera det från dig. Det är troligen väldigt svårt att få till, men socialtjänsten bör kunna besvara den frågan bättre. Som jag förstått det är det mycket svårt av familjehem att få adoptera, och man gör allt för att ursprungsföräldrarna skall behålla kontakt med barnet.

Lite knepigt när du först, mycket riktigt, skriver att ts behöver riktig jurisk rådgivning och inte amatörsvar här.
OCh sen börjar ditt amatörjuridiska svar...

Upplägger du förslår är nog mer eller mindre omöjligt, att liksom leka lesbisk i flera år? Det får väl ändå räcka att låna ut och kanske förstöra sin kropp för livet?

I ts ställe hade jag behållit barnet, om det är det ts vill innerst inne. Ingen kan ta det ifrån henne. Att förlora en vän på köpet är en smäll hon får ta. Barnet är hennes juridiskt och juridiken är lagen.

Det är väl inte så märkligt att dela med sig av tankar och funderingar, som kanske kan ge TS någon idé om hur hon kan ställa sig till detta, samtidigt som jag är tydlig med att jag är just en privatperson och inget "äkta juridiskt" jag kommer med?

Det är inte "bara" att behålla barnet. TS kommer få ta hand om ett barn hon inte tänkt sig från första början, och dessutom vara bunden till fadern i minst 18 år. Därtill kommer biologiska mamman troligen inte vilja ge upp "sitt barn", utan kommer antagligen störa TS på olika vis. Hon kommer kanske även tala om för barnet så fort det vuxit upp lite att det är hon som är mamman, och att TS "stulit" barnet.
Juridiskt har TS rätt att behålla barnet och inte bry sig om mamman, men i verkligheten kommer det inte vara enkelt.

Kan inte ni mammor vara föräldrar tillsammans?

För att det ska funka måste ts och den andra kvinnan vara partners, tror gifta men är osäker på det om det kravet kan ha ändrats. Sen måste förstås pappan gå med på att adoptera bort barnet. Känns inte som ett rimligt tillvägagångssätt i detta fall.

Nej donerar du spermier eller ägg är du donator och kan inte kräva något.

Däremot har barnen när dom fyller 18 år rätt att få veta vem donatorn är men donatorn kan aldrig bli juridisk förälder.

Man är bara donator.