• Anonym (Spegeln)

    Är MIN man otrogen?

    Fick ett mess nu ikväll av någon okänd som hävdar att min man, sedan 9år tillbaka, varit/är otrogen mot mig med en kollega.. Berättaren skriver att hen varit tillsammans med min mans påstådda älskarinna/flickvän syster, och att detta förhållande/otrohet varat i 3-4 år.

    Hjälp, vafan är detta är min första tanke.

    Men ju mer jag läste, ju mer så är det smådetaljer som stämmer in.

    Vad gör jag OM min man är otrogen? Hur konfronterar jag honom? Kommer jag förlåta honom? Vad händer med barnen? Känns som om hjärtat ska hoppa ur kroppen och jag mår illa, vill spy.

    Min man slutar jobbet om ca en kvar, ska jag ta det direkt? Vänta tills imorrn?

    Hjälp mig tänka klart!

  • Svar på tråden Är MIN man otrogen?
  • Anonym (Sunt)
    Anonym (Älskarinnan) skrev 2020-02-26 14:01:43 följande:

    Jag förstår allt som du känner, men tycker synd om älskarinnan också. För om de hade ett förhållande i 3 år så var det mer än bara sex. Man har ett så långt förhållande bara om man älskar någon. Sen att han direkt efter konfrontationen direkt vill gå och lämna tillbaka nycklarna..? Alltså vad är det för man, i 3 år har han älskat henne, också, och när han blir ertappad då tar han direkt avstånd och vill få dig att tro att det inte betyder något..! Så feg. Sen att han väljer er, ja men det är ju klart, hade han inte velat ha sin familj så hade han inte gått bakom

    Ryggen. Klart ni betyder mycket men verkar som han har haft behov av en denna andra kvinnan också. Sätt det i lite Större perspektiv, han har inte begått något brott, försök inte låta detta få dig må så dåligt. Människor är komplexa, och bara för att man älskar sin partner så betyder det inte att man inte kan älska en annan.


    Ditt inlägg är sjukt respektlöst mot TS!! Ts har det jobbigt nog, hon behöver inte tänka på den "stackars" älskarinnan!!! Det finns gott om kvinnor som Vill ha en upptagen man då och då, verkar det som.... Så särskilt synd om henne är det inte.
  • Anonym (Vem)
    Anonym (Narcoffer) skrev 2020-02-26 17:20:17 följande:

    Han inledde ett förhållande med henne, i samma veva som du blev gravid. Han fick dig till att göra en abort för hans skull, mot din vilja. Bara det är ett så fruktansvärt svek i sammanhanget att man mår illa. Du gjorde det för hans skull, och under tiden hälsade han på sin älskarinna.

    I 3 år har han ljugit för dig. Ljugit och svikit. Har han pratat om dig med henne, så har han också förrått dig. Min man diskuterade vårt sexliv med älskarinnan. Hoppas inte din man gjorde samma sak.

    Nästan alla kan "råka" vara otrogen. Man dricker för mycket och hamnar i säng med någon och skäms sedan resten av livet. En sådan människa är klantig. Oansvarig. Omogen. Skärper man sig, så kan man bli en bra människa som tar hand om sina relationer.

    Din man är inte en av dem. Han är en kroniskt otrogen man. I 3 år har han varit dubbelt otrogen. Han har bedragit dig gång på gång. Samtidigt har han bedragit henne, för hon vet knappast om att ni två har haft ett aktivt sexliv.

    Den där nyckeln han har lämnat tillbaka? Den har ingen betydelse. Kanske han verkligen är less på henne, kanske inte. Om han inte är det, så kommer han att fortsätta sitt förhållande med henne, men nu kommer han att vara mer försiktig. Mycket mer försiktig.


    Håller inte med om att han är värre än de som råkar hamna i säng faktiskt.

    Det är ju antagligen väldigt mycket känslor iblandat till älskarinnan också.

    Hsn behöver inte nödvändigtvis vara ?otrohetstypen?
  • Anonym (F)
    Anonym (Spegeln) skrev 2020-02-26 12:06:04 följande:

    Han sa att han kände en lättnad, att han inte visste hur han skulle bryta upp från henne.


    Skitsnack. Han bryter med henne nu bara för att du kom på honom. Annars hade han fortsatt. Det är ju inget snedsteg utan en tre år (!) lång relation han haft.

    Be honom fara och flyga. Han är inte ledsen för att han varit otrogen, han är ledsen för att han blev påkommen.
  • Anonym (Sunt)
    Anonym (Nogirl) skrev 2020-02-26 17:03:50 följande:

    Edit: De flesta som väljer att stanna har nog i viss del redan tappat sig själva under förhållandet. Förlorat styrka, mod och självrespekt. Har inte självförtroendet och tror inte på sig själva, klarar inte av att vara ensamma eller leva utan en partner. Det är vad jag till stor del upplevt av otrogna förhållanden i min omgivning. 

    Att därefter stanna fortsätter endast den negativa trenden nedåt...ännu mindre självförtroende, ännu mer livegen o.s.v 


    Om du visste hur mycket styrka och mod som krävs för att faktiskt inte lämna sin otrogna svin till make i det skedet som Ts befinner sig i, så skulle du inte skriva som du gör! Mycket bekvämare att gå isär och slippa möta det jobbiga.. Sen är det inte säkert att det går att reparera ändå.. Men man är inte svag bara för att man inte är hård.

    Det må vara som du skriver i vissa fall, men det finns också andra som inte är svaga bara för att de inte direkt skickar in ansökan om skilsmässa! Ibland måste saker få ta tid, ibland får man leva i ovisshet ett tag.. iaf om man har pyttesmå barn som skulle ta mer skada av att hastigt gå isär. Sen är det så väldigt lätt och självklart att säga hur man själv skulle göra.
  • Anonym (Nogirl)
    Anonym (...) skrev 2020-02-26 17:08:28 följande:
    Jag håller inte med. Jag har levt själv i väldigt många år och trivs bra med det. Jag är introvert och behöver inte umgås mycket med folk för att må bra. Däremot älskar jag min man. När han stack skällde jag ut honom rejält. Jag sade att det var fritt fram för honom att lämna mig om han så ville, men barnen skulle han inte lämna. Han valde att öppna sig helt för mig och jag kan förstå hur hans situation var just då. Han mådde inte bra i vårt förhållande. Vi valde att jobba på det och lösa problemen.
    Hade han rätt i att ert förhållande var så dåligt då eller var det bara hans syn på saken? Många som är otrogna drar ju till med att det är så dåligt i deras förhållanden, även när det är rent utsagt BS. 

    En väninna till mig berättade att hennes man kallat henne svårt psykiskt sjuk och självmordsbenägen till sin älskarinna. Detta för att han inte skulle behöva välja mellan dem. För om han valde älskarinnan skulle hon med största sannolikhet ta livet av sig.. Behöver nog inte nämna att det var så långt ifrån sanningen man kan komma. Det dåliga förhållandet är tyvärr en klassiker - som används även av de som bara vill få till det.

    En sak som TS man har till sin fördel, och vilket förvånade mig var att han direkt erkände. Det tillhör verkligen inte till normen. Men som jag skrev i tidigare inlägg så finns så mycket obesvarade frågor som är alldeles för märkliga för att bara avfärda.

    Jag håller däremot med om att det kan vara dumt att ta ett förhastat beslut. I vilket fall som helst så hoppas jag hon blir lycklig.
  • Anonym (Sunt)
    Anonym (Nogirl) skrev 2020-02-26 17:03:50 följande:

    Edit: De flesta som väljer att stanna har nog i viss del redan tappat sig själva under förhållandet. Förlorat styrka, mod och självrespekt. Har inte självförtroendet och tror inte på sig själva, klarar inte av att vara ensamma eller leva utan en partner. Det är vad jag till stor del upplevt av otrogna förhållanden i min omgivning. 

    Att därefter stanna fortsätter endast den negativa trenden nedåt...ännu mindre självförtroende, ännu mer livegen o.s.v 


    Om du visste hur mycket styrka och mod som krävs för att faktiskt inte lämna sin otrogna svin till make i det skedet som Ts befinner sig i, så skulle du inte skriva som du gör! Mycket bekvämare att gå isär och slippa möta det jobbiga.. Sen är det inte säkert att det går att reparera ändå.. Men man är inte svag bara för att man inte är hård.

    Det må vara som du skriver i vissa fall, men det finns också andra som inte är svaga bara för att de inte direkt skickar in ansökan om skilsmässa! Ibland måste saker få ta tid, ibland får man leva i ovisshet ett tag.. iaf om man har pyttesmå barn som skulle ta mer skada av att hastigt gå isär. Sen är det så väldigt lätt och självklart att säga hur man själv skulle göra.
  • Anonym (Sunt)
    Anonym (Nogirl) skrev 2020-02-26 17:03:50 följande:

    Edit: De flesta som väljer att stanna har nog i viss del redan tappat sig själva under förhållandet. Förlorat styrka, mod och självrespekt. Har inte självförtroendet och tror inte på sig själva, klarar inte av att vara ensamma eller leva utan en partner. Det är vad jag till stor del upplevt av otrogna förhållanden i min omgivning. 

    Att därefter stanna fortsätter endast den negativa trenden nedåt...ännu mindre självförtroende, ännu mer livegen o.s.v 


    Om du visste hur mycket styrka och mod som krävs för att faktiskt inte lämna sin otrogna svin till make i det skedet som Ts befinner sig i, så skulle du inte skriva som du gör! Mycket bekvämare att gå isär och slippa möta det jobbiga.. Sen är det inte säkert att det går att reparera ändå.. Men man är inte svag bara för att man inte är hård.

    Det må vara som du skriver i vissa fall, men det finns också andra som inte är svaga bara för att de inte direkt skickar in ansökan om skilsmässa! Ibland måste saker få ta tid, ibland får man leva i ovisshet ett tag.. iaf om man har pyttesmå barn som skulle ta mer skada av att hastigt gå isär. Sen är det så väldigt lätt och självklart att säga hur man själv skulle göra.
  • Anonym (...)
    Anonym (Nogirl) skrev 2020-02-26 17:53:03 följande:

    Hade han rätt i att ert förhållande var så dåligt då eller var det bara hans syn på saken? Många som är otrogna drar ju till med att det är så dåligt i deras förhållanden, även när det är rent utsagt BS. 

    En väninna till mig berättade att hennes man kallat henne svårt psykiskt sjuk och självmordsbenägen till sin älskarinna. Detta för att han inte skulle behöva välja mellan dem. För om han valde älskarinnan skulle hon med största sannolikhet ta livet av sig.. Behöver nog inte nämna att det var så långt ifrån sanningen man kan komma. Det dåliga förhållandet är tyvärr en klassiker - som används även av de som bara vill få till det.

    En sak som TS man har till sin fördel, och vilket förvånade mig var att han direkt erkände. Det tillhör verkligen inte till normen. Men som jag skrev i tidigare inlägg så finns så mycket obesvarade frågor som är alldeles för märkliga för att bara avfärda.

    Jag håller däremot med om att det kan vara dumt att ta ett förhastat beslut. I vilket fall som helst så hoppas jag hon blir lycklig.


    Ja, han hade rätt i det. Jag ignorerade mitt beteende för jag "visste" att det skulle vara vi två för alltid, men det fanns mycket vi behövde diskutera och ändra på.
  • Anonym (Sunt)
    Anonym (Nogirl) skrev 2020-02-26 16:57:55 följande:

    Det kanske inte är fel men man ska vara väldigt medveten om att det kommer ske på bekostnad av en själv. De flesta klarar inte av det när misstankarna och självföraktet äter upp dem. Är det värt att förlora sitt självförtroende och självrespekt totalt för någon människa?

    För övrigt, vad finns det för garanti att mannen inte gör om det när hans snedsteg inte får några negativa konsekvenser? 


    Ja, av egen erfarenhet så vet jag hur jobbigt det kan va med misstankarna, men varför skulle jag förakta mig själv om jag väljer att stanna?? Dessutom, valet behöver väl inte va ett val att stå fast vid forever om det skulle visa sig att mannen inte vill jobba med sitt svaga psyke?? Personligen får jag tillräckligt många uppskattande blickar från andra, att jag säkert tror att jag skulle slippa va ensam resten av livet om jag och min man skiljer oss:)
  • Anonym (Nogirl)
    Anonym (Sunt) skrev 2020-02-26 17:53:28 följande:
    Om du visste hur mycket styrka och mod som krävs för att faktiskt inte lämna sin otrogna svin till make i det skedet som Ts befinner sig i, så skulle du inte skriva som du gör! Mycket bekvämare att gå isär och slippa möta det jobbiga.. Sen är det inte säkert att det går att reparera ändå.. Men man är inte svag bara för att man inte är hård.

    Det må vara som du skriver i vissa fall, men det finns också andra som inte är svaga bara för att de inte direkt skickar in ansökan om skilsmässa! Ibland måste saker få ta tid, ibland får man leva i ovisshet ett tag.. iaf om man har pyttesmå barn som skulle ta mer skada av att hastigt gå isär. Sen är det så väldigt lätt och självklart att säga hur man själv skulle göra.
    Hur vet du att barnen skulle ta mer skada av att gå isär? Jag var ett av de barn som tog skada av att föräldrarna valde att inte gå isär. 
    Det beror mycket på hur förhållandet vidareutvecklas. Men att se sina föräldrar hålla ihop bara för att lärde mig att förhållanden var kärlekslösa. För min pappa klarade inte av att förlåta , och min mamma klarade inte av att hålla sig trogen. 

    Det är en myt att alla barn mår bättre av att föräldrarna stannar. Åtminstone om någon av föräldrarna mår dåligt i förhållandet (Vare sig det handlar om den bedragna eller den otrogna). Visst klarar man av att förlåta och allt bara flyter på så ...kanske. Men om det blir som i många fall, svartsjuka, misstänksamhet, gräl och känslokyla..vilket barn mår bra av det?
Svar på tråden Är MIN man otrogen?