Är MIN man otrogen?

Tack för tänkvärda ord.

Aborten gjorde jag december -17, han va sjukskriven januari-augusti -19, så det va ej samtidigt. Han ville inte ha ett tredje barn, han tyckte vår familj redan var komplett. Jag håller med, till viss del, men har man oskyddat sex och kommer i den andra, så kan det resultera i ännu ett barn.. Men jag valde att göra aborten, för att han ville. Inte för att jag egentligen ville det. Sen kanske det va dumt utav mig att inte ta hjälp utifrån och bearbeta. Jag bar på en stor sorg och det har påverkat mig sen den dagen jag tog kontakt med kvinnokliniken. Men när dom erbjuder kurator och psykolog, valde jag att vara ?stark? och tackade nej. Jo, jag kanske stängde ut min man, men jag var fruktansvärt sårad. Men det ger honom ändå inget frikort till att vara otrogen lr fortsätta vara otrogen bara för att jag tog avstånd från sex och närhet. Jag fick dessutom komplikationer och lider av det än.

Jag har provat olika preventivmedel men inte hittat något som passar efter mina två graviditeter. Gick på p-piller innan vi fick barn, fungerade utmärkt. Började med samma efteråt och fick massor av biverkningar, provade 2 andra märken men blev inte bättre. Provade p-stav och blödde konstant i 9 månader så plockade ut den, provat spiral men fick biverkningar av den så fick plocka ut med. Plåster blev jag illamående av + att dom inte satt kvar som dom skulle. Varit en försökakanin med dessa olika hormoner, därav ej skyddad. Och där med oxå att vi båda vetat av att jag kan bli gravid när vi har oskyddat sex.

Har sovit lite bättre än innan jag konfrontera honom, men jag får ändå inte tillräckligt med sömn. Gråter konstant och känner mig så smutsig och äcklig. Duschat flera gånger men känner mig ändå inte ren. Ska gå och testa mig idag när mödravården har drop in, ska även kolla om dom har psykolog man kan ta hjälp av. Jag vill ju oxå vara en fungerande mamma när dom kommer hem från mormor och inte bryta ihop huxflux.

Rörig dag, men ska strax iväg till barnmorskemottagningen för att ta prover. Kommer antagligen behöva gå igen för att vara på den säkra sidan ang hiv.

Imorrn har jag läkarbesök för att få remiss till psykolog lr kurator, läkaren avgör de imorrn tydligen.

Min man, smsa och sa att vi fått tid för familjerådgivning på tisdag nästa vecka.

Känner mig helt slut och ändå har jag absolut inte gjort nånting. Känner mig tom i huvudet. Usch.. Vill bara hitta tillbaka till mig själv. Samtal kan vara för att bearbeta aborten oxå.

Jag hoppas verkligen, för din skull och kanske även dina barns, att ni skiljer er. Jag förstår att det känns helt overkligt när man så länge gått runt och trott att man är en "enhet" tillsammans med sin man, och det helt plötsligt visar sig att så mycket av det varit lögn. Så jag fattar att den instinktiva reaktionen är att man vill göra allt för att hitta en lösning som är lättare än den otroligt svåra lösningen att bryta helt. Och jag fattar känslan av att man typ inte kan andas bara av tanken på att förlora den här personen som man ju är närmare än någon annan. Jag har varit där, så jag vet, och det är kanske det jobbigaste jag varit med om.

Men det är tre år som detta pågått. Det var inget snedsteg en gång på fyllan. Han har bedragit dig, svikit dig, ljugit för dig i TRE år. Han är anledningen till att du nu mår fruktansvärt. Ens partner, personen man valt att leva sitt liv med, ska inte vara anledningen till att man mår sämre än man kanske någonsin gjort förut. Det ska vara tvärtom, ens partner ska vara den sista som skulle göra något sådant. Han har inte varit en partner till dig, han har låtsats och egentligen varit din största fiende. Jag känner förvisso inte dig men är ändå övertygad om att du förtjänar bättre än så. 

Jag kommer inte att säga att du ska skilja dig eller nåt sånt. Det är ditt val. Och kom ihåg.. du behöver inte ta det beslutet nu. Du kan ta det om en vecka, en månad eller längre. Jag tror du kommer att se det klart om vad du vill när stunden kommer.

Just nu tycker jag det är bra att ni går i par terapi men det är också bra om du själv också gå till en psykolog så du kan stärka dig själv igen och bli den starka personen som du är.

Du är värt mycket bättre, du är en underbar människa och en underbar mamma. Det får du inte glömma.

Sen är det en sak han sa till dig.. han sa..

Jag valde i allafall att alltid komma hem till dig och barnen?

Glöm inte att han valde henne också.

3 år är en långt tid. Men låt han jobba låt han slita. Gör det inte lät för honom. Förutom terapin så prata med honom om det när du vill. Han måste finnas där för sig och svara på alla frågorna du kan komma på även om det har gått ett halv år eller mer.

Lycka till med allt.

Och vad du än väljer när tiden är rätt att så kommer det att bli bra. <3

Man måste inte automatiskt lämna någon efter en otrohet. Ge det tid, prova terapi och se om ni kan fixa det. Familj är det bästa vi har. 

Tack! Jag tror jag behöver få sånna här meddelanden för förstå att jag är värd bättre. Att jag faktiskt under tre år blivit bedragen av den jag älskar mest!

Jag skulle ljuga om jag säger att det är lätt. Att jag vill skiljas. För det vill jag inte, men innerst inne, så vet jag att det inte kommer bli bättre. Jag kommer nog ständigt vara på min vakt. Jag har iallafall bestämt mig för att jag ska gå till en egen psykolog/kurator och sen att vi ska gå på familjeterapi. Familjeterapin tror jag är bra även fast vi inte väljer att fortsätta våra liv tillsammans då vi faktiskt har två barn oxå.

Han verkar ju älska dig! För hade han inte gjort det så hade han dumpat dig för länge sedan om han varit less och trött på era samtal. :)

Att man är otrogen är enbart ett symptom på att vara utsvulten i sitt egna förhållande. Man gör det inte för att vara elak eller för att såra. Vill man såra då berättar man otrohet och att man knullar med andra.

Han är fortfarande ihop med dig = älskar dig

Han gör det bakom din rygg = bryr sig om dig

Vad mer kan en kvinna önska sig?

Så kvinnor va tydliga i framtiden när ni träffar era nya framtida partners OCH berätta att ni inte gillar så mycket sex inom något år.. då kan mannen slippa känna sig lurad och på så sätt få ta ställning redan där och då om han vill inleda något dödfött.

Så jag anser att det är mannen i erat förhållande det är synd om, det är han som tråkigt nog måste smussla och gå bakom ryggen på dig för att få ut det han vill ha av ett förhållande. Tänk på hur hans psyke! Knappast kul att veta att man kan såra sin partner men egentligen inte vill göra det!!

Jädra idioter många lama kvinnor är! Blir irriterad på er