Är MIN man otrogen?

Ja, han hade rätt i det. Jag ignorerade mitt beteende för jag "visste" att det skulle vara vi två för alltid, men det fanns mycket vi behövde diskutera och ändra på.

Ja, han hade rätt i det. Jag ignorerade mitt beteende för jag "visste" att det skulle vara vi två för alltid, men det fanns mycket vi behövde diskutera och ändra på.

Du får ursäkta, men nånting säger mig att du är en man som för "mannens talan" här...

Men om det är sant det du skriver så är det ju ganska sorgligt att du tar på dig skulden för din mans otrohet!! Den som har problem i förhållandet och är missnöjd men inte vågar ta upp problemen utan istället bedrar sin partner bakom ryggen är ju väldigt feg.

Har hittat en nyckel! En ensam nyckel.

Vafan ska jag göra?? Åka hem till tjejen och kolla om den råkar

Passa i hennes dörr? Knappast. Usch, kräks snart!!

Hon ska ju absolut inte bara acceptera det, vilket hon ju inte heller gör!! Om han bett att få ha älskarinnan kvar samtidigt som sin fru, ja då hade hon bara accepterat det om hon valt att stanna.

Jättesvår och jobbig situation men bra att inte fatta alltför förhastade beslut. Man kan åka bort några dagar, fundera, prata med varann. Se vad som händer. Jättelätt när man står utanför att bara säga hur hon ska göra och agera, men vi har inte hela bilden.

Hur vet du att barnen skulle ta mer skada av att gå isär? Jag var ett av de barn som tog skada av att föräldrarna valde att inte gå isär. 

Det beror mycket på hur förhållandet vidareutvecklas. Men att se sina föräldrar hålla ihop bara för att lärde mig att förhållanden var kärlekslösa. För min pappa klarade inte av att förlåta , och min mamma klarade inte av att hålla sig trogen. 

Det är en myt att alla barn mår bättre av att föräldrarna stannar. Åtminstone om någon av föräldrarna mår dåligt i förhållandet (Vare sig det handlar om den bedragna eller den otrogna). Visst klarar man av att förlåta och allt bara flyter på så ...kanske. Men om det blir som i många fall, svartsjuka, misstänksamhet, gräl och känslokyla..vilket barn mår bra av det?

Hej TS!

Vad kämpigt för dig!

Nu får du försöka landa i det här och smälta det i din takt. Låt din ilska, förakt, svartsjuka och alla dina känslor komma fram om du känner att du behöver det. Du kommer säkert behöva en lång tid att bearbeta det här och samtidigt pendla mellan olika känslor och sinnesstämningar.

Det är inte fel av dig att vilja försöka igen i relationen, men det är inte heller fel om du bestämmer dig att lämna. Det är helt upp till dig vad du kan förlåta och vad du väljer att göra. Jag beundrar förstås dig om du skulle lyckas bygga upp en relation med en man som varit så bedräglig mot dig. Jag tror det blir väldigt svårt. Vad är det för en typ av person som kan ljuga för sin fru på i princip daglig basis i tre år och bedra henne under hela denna långa tid? Jag tänker att den personen sannolikt har någon typ av personlighetsstörning eller t.ex. empatistörning, narcissism, psykopati eller liknande. Det låter inte som en person som har de kvalitéer som krävs för att upprätthålla en fungerande relation med tillit och ärlighet.

Hur du än väljer så är det ett bra val att börja gå i familjeterapi. Kanske du även behöver gå i egen terapi för att bearbeta och hitta fotfäste i detta. Vänd dig också till vänner som du litar på och bearbeta med dem.

Ta hand om dig nu och lycka till!

Skönt ändå att få ett erkännande, hade nog varit tufft för dig om han förnekat det hela... nu VET du, även om vetskapen gör väldigt ont och jag kan tänka mig att du hade velat gå tillbaka till att inte veta.

Jag har precis gått igenom något liknande, fast då varit den otrogna.

Har din man varit otrogen förut i tidigare förhållanden? Tidigare i ert? Tycks monogami vara ett problem?

Vad är jobbigast för dig/vad gör mest ont?

Tillitsfråga - hur ska du kunna lita på honom igen? Hur är du som person i andra sammanhang, lätt att förlåta eller långsint?

Vill ge er rådet att gå i familjeterapi så snart som möjligt. Det är viktigt att prata igenom det som hänt så fort som möjligt, så att saker inte ligger och gror.