Anonym (...) skrev 2020-02-28 09:10:41 följande:
Det är fullt möjligt. Alla kan inte. Inte alla vill, men har man viljan att samtala, bearbeta och gå vidare tillsammans så klarar en del av det utan problem. Jag säger inte att det är lätt, men det handlar om sin egen inställning till vad som hänt, och hur man hanterar problem som uppstår. Man kan styra sig själv till att känna sig kränkt, sviken och som ett offer, eller välja att lösa problemet på annat vis. Självklart har man rätt till alla känslor och tankar. Man ÄR sviken och bedragen, men man behöver inte låta den känslan etsa sig fast.
En del klarar av det och får ett bra liv tillsammans på sikt, men inte utan problem!!! Eller tycker du inte att det är ett dugg problematiskt att Ts nu mår som hon gör pga av det mannen har gjort? Oavsett vad man väljer att ha för inställning och se på det, så sätter det spår tyvärr!
För min egen del så kommer jag tex ALDRIG lita på någon till 100 procent igen. Jag har varit godtrogen och naiv men är det inte längre. Få saker förvånar mig nu. Ge förtroende ja... Men lita fullt på, nej! Av de vänner som vet, så är flera förvånade just eftersom vi var ett av dom par som verkade ha det så bra tillsammans.. Och det kändes så när vi skrattade ihop och pussades, kramades och kysstes varje dag sen 13 år tillbaka.
Innan så litade jag på, min man var ju så snäll och omtänksam som person, en sån som ställer upp om någon behöver hjälp, precis som jag också är, så fanns liksom inte i min värld att han skulle aktivt söka nån annanstans!! Jag själv har alltid tänkt att trohet är ett val och för min egen del så finns INGA ursäkter för att begå ett sådant svek.
Det är inte så att jag aldrig stött på nån man i nåt sammanhang och känt kemi och dragningskraft och att det liksom finns nåt där i luften. Vad gör man då om man vill vara trogen? Jo, man håller sig undan, så pass mkt man behöver, för att inte dras med i nåt som sedan är svårt att bryta!!! Hur svårt kan det va att förstå?
Vi har alltid haft ett sexliv som vi utvecklat under våra många år tillsammans, snarare än att låta det bli tråkigt och slentrianmässigt. Vi har 3 barn men har ändå aldrig gått mer än en månad och betänk då att efter en förlossning så kan en månad inte räcka ens för att sluta blöda, men jag har haft tur med bra förlossningar utan skador!!!
Eller att den kanske redan rätt så begränsade ekomin blir ännu sämre om man bestämmer sig för att försöka bygga upp nåt nytt, därför att bra terapi kostar pengar, mkt pengar!! Det räcker liksom oftast inte att gå dit en eller två gånger utan det kan behövas långvarig terapi. 6-800 kr per gång x antal gånger. Visst, pengarna är ganska oviktiga i sammanhanget, sett till allt annat i livet man kan förlora genom att fortsätta eller gå isär. Men ändå.
Men precis som du skriver så handlar det om ens egna inställning till det som hänt och hur man hanterar problem.. Och det är det som många otrogna verkar ha STORA problem med!!!
