• Majja86

    Inkludera barnen och erkänna

    Hej!

    Har en fråga till alla er som lever eller är tillsammans med någon annan än barnets förälder!

    Har sedan 1 år och 6 månader varit tillsammans med en kille som har 2 barn, med olika mammor! I början så hette de ?Jag vill va säker på oss innan jag blandar in barnen och de utvecklar förtroende för någon de kanske inte håller med? visst de köper jag!

    2019 i april flyttade vi ihop, i hela 4 månader innan han kasta ut mig, och tog en paus... Sedan efter ett par dagar ifrån varandra så kom han på att jo han ville ju va tillsammans med mig! Nu 5 månader senare så är vi tillsammans men att inkludera barnen igen eller ens erkänna att han är i ett förhållande är omöjligt!!! Nu ?vill han va säker på att vi aldrig kommer bråka, att vi verkligen håller i framtiden? och jag börjar tröttna nu!!

    Vi har de jättebra under veckorna, sover tillsammans varje natt, och umgås helgerna han är barnledig, men så kommer barnhelgen ytterligare en vecka går och psyket tar mer stryk...

    Är detta normalt? Hur lång tid kan han begära? Hur länge ska man stå ut? Och hur går man vidare från detta helt absurda förhållande enligt mig?

  • Svar på tråden Inkludera barnen och erkänna
  • Anonym (Sebben)
    Ess skrev 2020-01-25 09:29:04 följande:

    Ts har inga barn sen innan, så det är ju rätt självklart att hon vill flytta ihop och bilda familj.

    Har båda barn sen innan så är det naturligtvis en helt annan sak.


    Det var kanske en självklarhet förr i tiden. Det finns alternativ till att vilja leva i samma hushåll som sin partner och det är banne mig inte självklart att man ska ha barn. Det vanliga nu för tiden är att man har några långa förhållanden i livet med och utan egna/andras barn. Så ser verkligheten ut. Man kan absolut vara särbo och välja att inte ha barn...

    Hur kan du tänka så ensidigt?
  • Intenu67

    Om han kastade ut dig efter 4 månader så förstår jag om han inte vill inkludera barnen. Han lär ju vara väldigt osäker på eran framtid ihop Sedan så fattar jag övht inte varför ni är ?ihop? låter väldigt fjortisaktigt i mina öron att böja med att vara av och på

  • Intenu67

    Om han kastade ut dig efter 4 månader så förstår jag om han inte vill inkludera barnen. Han lär ju vara väldigt osäker på eran framtid ihop Sedan så fattar jag övht inte varför ni är ?ihop? låter väldigt fjortisaktigt i mina öron att böja med att vara av och på

  • Majja86
    Intenu67 skrev 2020-01-25 18:54:03 följande:

    Om han kastade ut dig efter 4 månader så förstår jag om han inte vill inkludera barnen. Han lär ju vara väldigt osäker på eran framtid ihop Sedan så fattar jag övht inte varför ni är ?ihop? låter väldigt fjortisaktigt i mina öron att böja med att vara av och på


    Barnen visste mycket väl vem jag var innan vi blev sambos, de blev tillfrågade och gav sitt samtycke båda två, äldsta sonen har fortfarande kontakt med mig, hans mamma med!

    Att vi är tillsammans beror väl på att jag älskar honom, jag hoppades att han var någon att bygga en framtid med, man brukar väl vilja testa allt innan man bara kastar in handduken? Älskar man någon så kämpar man väl för dem?

    Men nu börjar jag ju inse att Haninge är en seriös kille, utan någon som kanske bara ser ?någon som tar hand om skiten jag skapar runt mig så jag slipper själv? vad vet jag!
  • Majja86
    Intenu67 skrev 2020-01-25 18:54:03 följande:

    Om han kastade ut dig efter 4 månader så förstår jag om han inte vill inkludera barnen. Han lär ju vara väldigt osäker på eran framtid ihop Sedan så fattar jag övht inte varför ni är ?ihop? låter väldigt fjortisaktigt i mina öron att böja med att vara av och på


    Barnen visste mycket väl vem jag var innan vi blev sambos, de blev tillfrågade och gav sitt samtycke båda två, äldsta sonen har fortfarande kontakt med mig, hans mamma med!

    Att vi är tillsammans beror väl på att jag älskar honom, jag hoppades att han var någon att bygga en framtid med, man brukar väl vilja testa allt innan man bara kastar in handduken? Älskar man någon så kämpar man väl för dem?

    Men nu börjar jag ju inse att Haninge är en seriös kille, utan någon som kanske bara ser ?någon som tar hand om skiten jag skapar runt mig så jag slipper själv? vad vet jag!
  • Ess
    Anonym (Sebben) skrev 2020-01-25 16:36:33 följande:
    Det var kanske en självklarhet förr i tiden. Det finns alternativ till att vilja leva i samma hushåll som sin partner och det är banne mig inte självklart att man ska ha barn. Det vanliga nu för tiden är att man har några långa förhållanden i livet med och utan egna/andras barn. Så ser verkligheten ut. Man kan absolut vara särbo och välja att inte ha barn...

    Hur kan du tänka så ensidigt?
    Nej det är verkligen inte det vanligaste att inte vilja bilda familj och flytta ihop med den man älskar, och det är verkligen inte vanligt att nöja sig med andras ungar som ersättning för egna.
    Ts vill ju dessutom bo ihop och bilda familj och skaffa egna barn.

    I ett förhållande där båda har barn sen innan så är det däremot vanligt att välja särbo, för att slippa allt krångel som det är med barn på olika håll och allt som måste jämkas.
  • Majja86
    Ess skrev 2020-01-26 09:41:21 följande:

    Nej det är verkligen inte det vanligaste att inte vilja bilda familj och flytta ihop med den man älskar, och det är verkligen inte vanligt att nöja sig med andras ungar som ersättning för egna.

    Ts vill ju dessutom bo ihop och bilda familj och skaffa egna barn.

    I ett förhållande där båda har barn sen innan så är det däremot vanligt att välja särbo, för att slippa allt krångel som det är med barn på olika håll och allt som måste jämkas.


    Det jag vill är att bygga upp en ?familj? med han och hans barn, vi var överens om att inte skaffa gemensamma barn, men jag bad han även för bara någon vecka sedan när vi hade en dispyt gällande situationen att helt enkelt släppa taget eftersom de är han som inte kan vara öppen och ärlig om att han är i en relation så jag kan få chansen att bilda min egen familj, men han vill inte leva utan mig påstår han och han älskar mig och detta är ?inte för alltid? men såhär 6 månader senare med frasen ?inte för alltid? så undrar jag när i hela helvetet något ska gå framåt?

    Visst vill jag att vi ska bo ihop, vi fungerar bra tillsammans även om jag gör allt hos honom så har de inte gjort mig något direkt men när man hela tiden måste stänga av ljudet på telefonen, höra honom ropa att någon ringer så var tyst och höra lögnerna han säger om att han inte kan äta pizza/snusa när allt finns hos honom så tappar man tålamodet på att vänta!

    Har jag fel?
  • Anonym (Brigit)
    Majja86 skrev 2020-01-26 10:44:28 följande:
    Det jag vill är att bygga upp en ?familj? med han och hans barn, vi var överens om att inte skaffa gemensamma barn, men jag bad han även för bara någon vecka sedan när vi hade en dispyt gällande situationen att helt enkelt släppa taget eftersom de är han som inte kan vara öppen och ärlig om att han är i en relation så jag kan få chansen att bilda min egen familj, men han vill inte leva utan mig påstår han och han älskar mig och detta är ?inte för alltid? men såhär 6 månader senare med frasen ?inte för alltid? så undrar jag när i hela helvetet något ska gå framåt?

    Visst vill jag att vi ska bo ihop, vi fungerar bra tillsammans även om jag gör allt hos honom så har de inte gjort mig något direkt men när man hela tiden måste stänga av ljudet på telefonen, höra honom ropa att någon ringer så var tyst och höra lögnerna han säger om att han inte kan äta pizza/snusa när allt finns hos honom så tappar man tålamodet på att vänta!

    Har jag fel?
    Jag vet inte hur gammal du är och jag vet inte hur du har sett på att skaffa barn tidigare men jag tycker verkligen att du ska fundera ordentligt på hur du vill ha det. Så länge man inte har egna barn så tycker man kanske att det är okej att vara någon slags "familj" med honom och hans barn, men det kommer aldrig att bli på samma sätt som när du har egna barn. Hans barn kommer aldrig att kunna ersätta det du får om du skaffar egna barn. Jag vill påpeka detta för dig, inte för att jag tror att alla egentligen vill ha egna barn innerst inne men det jag säger är att någon annans barn kommer aldrig att kunna ersätta det du upplever med att få egna barn. Ibland vet man kanske inte om man vill ha barn eller inte och då är det synd att låta "inte" väga över bara för att han redan har barn. I stället för att noga tänka efter vad du själv egentligen vill ha. 

    Jag som var barnlös när jag träffade min sambo, som hade ett barn redan, jag vet att det är något helt annat att få egna barn och jag är så tacksam att jag råkade bli gravid. När jag väl var gravid så var det inte tal om att jag skulle nöja mig med att han redan hade barn. Det är också en potentiell situation att tänka igenom. Vad händer om du råkar bli gravid. Förväntas du göra abort då? Det kommer att tära enormt på er relation ifall du ska göra abort bara för att han är nöjd med de två barn han redan har. Eller om du behåller och han känner sig pressad av att få ännu ett barn med en till kvinna. 

    Personligen tycker jag att du gör rätt i att be honom att släppa taget. Han har redan visat att du och dina känslor inte är särskilt prioriterade i hans liv. Det är säkert inte av elakhet som han gör så men för att han helt enkelt har mer i sitt liv än han mäktar med. Och där han brister där är det just nu du som väger upp. Det kommer att tära enormt på dig och på er relation att du bär frustrationen för hans tillkortakommanden. 

  • Anonym (Sebben)
    Ess skrev 2020-01-26 09:41:21 följande:

    Nej det är verkligen inte det vanligaste att inte vilja bilda familj och flytta ihop med den man älskar, och det är verkligen inte vanligt att nöja sig med andras ungar som ersättning för egna.

    Ts vill ju dessutom bo ihop och bilda familj och skaffa egna barn.

    I ett förhållande där båda har barn sen innan så är det däremot vanligt att välja särbo, för att slippa allt krångel som det är med barn på olika håll och allt som måste jämkas.


    Nej, du kategoriserar ensidigt vilket ju t ex TS visar. Alla vill inte ha precis ditt liv. Vi måste kunna bredda normen så att samhället bättre anpassar sig till den verklighet som finns. Jag lät mina tonårsgrabbar att de ska räkna med 2-3 längre förhållanden i livet, något/några med barn och att man ska kanske tänka sig bo med kompis/kompisar vissa perioder - och själv förstås..

    Tillhör du nån sekt eller har du fastnat i samhällstankar från 1900-talet? Inget ont i det men knappast relevant alls längre.
  • Anonym (Brigit)
    Anonym (Sebben) skrev 2020-01-26 12:18:12 följande:

    Nej, du kategoriserar ensidigt vilket ju t ex TS visar. Alla vill inte ha precis ditt liv. Vi måste kunna bredda normen så att samhället bättre anpassar sig till den verklighet som finns. Jag lät mina tonårsgrabbar att de ska räkna med 2-3 längre förhållanden i livet, något/några med barn och att man ska kanske tänka sig bo med kompis/kompisar vissa perioder - och själv förstås..

    Tillhör du nån sekt eller har du fastnat i samhällstankar från 1900-talet? Inget ont i det men knappast relevant alls längre.


    Så du predikterar dina barns liv? Så om de träffar "sitt livs kärlek" vid 20 års ålder, då är du där och korrigerar dom? Säger att de ska räkna med att det bara är den första av 2-3 längre relationer? Om inte annat så vet de nu att det är så du tänker
Svar på tråden Inkludera barnen och erkänna