Inkludera barnen och erkänna

Det är inte så att det bara är snubben som står mitt emellan. Även kvinnor har ansvar för sin situation och inte bara män. Att inte förstå detta sampel och gränssätta bonusfamiljelivet ju huvudanledningen till situationen. Exet är det störtsa giftpillret, kan hon skärpa sig och backa så löser sig mycket.

Exet står mitt emellan snubben och TS. Exet vill ha bort TS och hon vill att snubben ska lyda hennes alla nycker som hon lägger näsan i blöt hemma hos honom fast de är skilda.

TS står mitt emellan exet och snubben. Hon vill skita i exet och inte ha med henne att göra, däremot vill hon vara nära exets barn i vardagen. Hon vill inte bejöva vara hemlig med snubben (vilket jag verkligen kan förstå), hon vill vara med snubbe och hon är lite för obsessed med att ta hand om hemmet och sannolikt ta över det...

Äve kvinnor måste kunna tolerera varandra i en bonusfamilj, det är inte killars uppgift att vara någon sorts stötdämpare mitt emellan.

Hur gör du det då? Säger åt henne att skärpa sig? Skulle du lyssna på det om du hade ditt huvud inställt på att världen ser ut på ett visst sätt? Det är väl ändå när vi stöter på gränser som vi märker att vi inte kommer någon vart som vi blir tvungna att förhålla oss, vare sig vi vill eller inte. 

Exet står inte mittemellan snubben och majja, hon har inget med majja att göra och behöver inte ha det heller. Det är pappan till sitt barn hon måste samarbeta med. Gör hon inte det så kan det bli konsekvenser. Hon kan göra ganska mycket innan det blir konsekvenser, rättstvister och sånt som båda förmodligen inte har någon som helst önskan att utsätta sitt barn för. Men majja har hon inget egentligt ansvar inför. 

Jag vet inte, du kanske inte märker det själv, men du är väldigt snabb på att anmärka på om man säger något ont om mäns beteenden, men du själv vill gärna komma med insinuationer om kvinnor och lådvin, och att "även kvinnor" måste kunna tolerera varandra, med mera. Det slinker ut lite grodor då och då...

Triangeldrama innebär väl att två killar är kära i samma tjej, och tjejen är kär i båda, eller oavsett vilket antal av samma kön. Såvida exet inte är kär i mannen och försöker få honom tillbaka, så är inte detta ett triangeldrama överhuvudtaget. Precis så här komplext kan det vara när en part har med sig ett barn in i relationen. Det är att göra det väldigt enkelt och faktiskt lite nedvärderande att kalla det för triangeldrama. 

Det finns många sorters triangeldraman. Jag tycker inte vi ska fästa oss vid heteronorm och att det måste handla om vanlig tonårskärlek, triangeldraman finns i familjer och bland kompisar, även arbetskollegor, se länk nedan.

Exet har helt klart för mycket intresse kvar hos snubben, hon vill ha kontroll och makt över hans hem som hon inte har med att göra. Hon får sköta ungarna på sina veckor.

Hon vill helt klart knuffa bort den andra kvinnan ur snubbens liv. TS vill att exet inte finns med i bilden knappt alls. Båda damerna har lite för exkluderande intressen avseende mannen som de vill kontrollera - den en av kärlek och den andra för makts skull.. 

https://sv.wikipedia.org/wiki/Dramatriangel

Okej, du tolkar dramatrongeln så. Jag tycker att det är stor skillnad på triangeldrama och dramatriangeln.

Klassiskt triangeldrama brukar betyda det jag nämnde. Och när jag säger "oavsett antal av varje kön" så vet jag inte hur du får det till att vara heteronormativt.

Du har en poäng där men jag håller inte med dig om att damerna inte har något särskilt med varandra att göra alls och att mannen därför ska bära hela bördan, konflikten och spänningen mellan dessa två rätt egoistiska damer som inte vill hanmed varandra och göra men båda lägger sig i mannens hushållning.

Han kan omöjligt sköta deras ogina konfliktlösning, hur mycket du och Majja än vill lägga allt det omöjliga arbetet på just pappan i den här bonusfamiljecirkusen. Jag förstår att han behöver andrum. Sannolikt lyckas hans ex manövrerar ut Majja, vilket är ledsamt. De behöver allt sluta fred, de där damerna. För barnens skull.

Klarar han inte av att ta sitt ansvar så är det ju inte värre än att han släpper henne. Så här långt har han kunnat luta sig tillbaka på att majja håller sig i periferin så att han inte har behövt stå upp mot egendomliga krav ifrån exet. Det blir lätt så om det finns någon i "triangeln" som viker sig. Exet ställer krav och han slipper ifrågasätta exet eller ta den konflikten så länge majja håller sig undan. Han har bett henne göra det och hon har gjort det. Men hon mår inte bra av att hållas hemlig. Hon har också behov av att ta plats med all rätt. 

Det brukar bli konflikter när någon som har hållit tillbaka med sina behov helt plötsligt börjar ställa krav på att ha samma rätt att må bra som den andra i relationen.

Vet inte om du stavat fel, men vad menar du med "ogina"? 

Ogin är ett ord. Det är sant att han kan släppa TS. Hon vill ju gärna vara kvar och vad jag förstår så funkar det bra dem emellan egentligen.

Den som måste vika sig är exet. Hon behöver förstå och acceptera att hennes f d man är myndig förälder på sina barnveckor och att hon exet måste backa och inte lägga sig i sin f d mans liv. Exet behöver acceptera och t o m samverka respektfullt med den eventuella partner, läs TS, som mannen blir kär i. Exet har ingen rätt att hindra sin f d man att leva sitt liv med ny kärlek. TS och mannen behöver teama ihop sig, sätta gränser och klara av exet som kanske blir rent hatisk och skapar otäck stämning inför barnen.

Exet är nyckeln till hela detta egentligen onödiga dilemma för TS och hennes man. Jag förstår inte att ni tycker att exet ska få fortsätta förstörda deras kärlek. Och att ni lägger i stort sett hela skulden på mannen.

Exet måste ingenting. Ingenting som inte mannen begär. Och mannen har hittills inte begärt.

Majja har bett honom att släppa henne. Du får väl fråga henne själv om hon menar alkvar med det eller inte.

Mannen har hittills lutat sig rillbaka på att majja håller sig undan och gör honom nöjd så. Om du sen ser det som atr skulden läggs på mannen, vi behöver inte diskutera vem som har skuld. Det är hans ansvar bara.

Jo jag står fast vid att kan han inte erkänna mig efter det vi gemensamt kommit överrens om så lämnar jag honom!

Jag skulle aldrig kräva att han inte ska ha kontakt med sina barns mammor, aldrig någonsin, men jag kan däremot kräva att mammorna vet om att att vi är ett par!!

Det tycker jag är högst rimligt. Hans anledning till hemlighetsmakeriet kan ju bero på hans syn på dig men även hur han har det med sina ex och sina barn. Jag förstår bara inte hur det ens varit möjligt att hålla er kärleksrelation hemlig så länge när du varit där mesta tiden. Helt klart har ju exen känt till dig. Halvhemligt blir jag lite brydd runt, helt hemligt eller helt öppet är enklare att förhålla sig till.

Lycka till nu.

Vi prata lite igår, han har en tendens att lyssna på de som sägs men inte lyssna!

Men igår när jag kom tillbaka så var nästan all disk diskad, det var undanplockat och de blev en sådan torsdag som vi pratat om ?torsdag innan barnhelg - mysa, se på tv, inga telefoner eller datorer?...

så efter att denna vecka inte rört en pinal i hans hem så visade han att han lyssnat på mitt sätt att förhålla mig till hans hem nu, att det är hans ansvar helt enkelt och han tog hand om det

Halloj!

Nu har veckorna gått, vi ska alltså va all in!

Nu skulle han ha sin yngsta i veckan, trodde då mitt dumma spån att han menade allvar, men då skulle de spendera dagen hos hans mamma istället, gav han en pik om att de fungerar bra att hålla sina löften som han själv fått bestämma dessutom! Han har dock städat bra själv, skött om hemmet och så..

Råkade även bli sjuk så vår tid blev mindre pga jag blev inlagd på sjukhuset, tåls å tillägga att han fått höra att han inte ringde eller kom och hälsade på en enda gång! Han använde visserligen snap och sms!

Men nu har yngsta sonens mormor blivit inlagd och igår hörde exet av sig för att de han ringa hennes pappa och kolla hur han mådde och om han klarade sig, kolla upp honom ifall han behöver hjälp eller nått!

Ger de nu denna vecka som kommer, de är barnhelg nästa helg, nej jag förväntar mig inte att jag ska vara här när barnen kommer, men jag förväntar mig att barnen då får reda på att vi är tillsammans vilket vi varit i snart 2 år!

Veckorna har gått, förra helgen berätta han för barnen, äldsta tog de som förutspått hur bra som helst, nästan så bra att pappa fick dåligt samvete, minsta acceptera de men vill inte att jag flyttar hit! Och tro mig flytta ihop ligger så långt i framtiden att de inte ens är med i ?planeringen? än på månader/år

Men vi har ju minsta sonens ex, hon lägger sig i, hon vet att vår relation varit ansträng för att hon lägger sig i allt och lite till, att försöka prata med killen om de är helt lönlöst! Hon ringer sena kvällar, hon ringer flera gånger om dagen, inte för att prata om barnet utan för att be han ställa upp för hennes familj..

De umgås inte alls, de ses när de hämtar/lämnar barnet de är det! Så de tror ja inte är nån fara, men blir ändå förbannad över att han ringer henne och hon han, för mina killkompisar/ex är BIG NO NO men tro mig ska visa han att de är samma från båda håll, han är sjukt svartsjuk på mina killkompisar men de måste ja få ha oavsett liksom! Och ska han va superdupermegavän med exet och hennes familj så får mina vänner med existera! Min mamma har han inte ens träffat...

Nu har de gått ännu längre tid, efter 13 veckor fick jag pga ?oförberedd händelse? träffa stora barnet! Och herregud vad nervös jag var, gått nästan 1 år sedan sist, men så kom han och hälsade och allt försvann!

Känner dock inte att vi går framåt, snarare står fast på samma ställe och trampar!

Känns skitskönt att få ta del av äldsta sonens liv igen och ungen har efter 2 dagar vi setts blivit den han var när jag bodde där, han har kompisar som sover över, han ringer dit dem på morgonen för ?häng innan skolan?, sover borta igen!

Men så har vi killen, inga övernattningar (förutom de 2 som skett för att sonen bönat och bett), vi kan inte ses på veckorna mer än någon timme var 3:e dag! Då hör de till att vi sovit med varandra senaste 8 månaderna varje veckodag! De helger han varit barnledig med, men nu går de inte trots att alla vet att vi är tillsammans och hans son vill ha mig där 24/7!

Den minsta har jag inte träffat än, känns mer ?krystat? för honom att behöva ta dit mig när han är där känns de som, mycket beror nog på hans mamma, som hatar mig!

Hon hade tydligen sett mig ute och ifrågasatt om vi är tillsammans igen!?!

Hans som kom dit idag innan ja åkte därifrån och man hörde vad glad han var att jag va där, bad mig hjälpa han med läxorna och ville att jag skulle stanna!

Vad gör man? Pratat med killen om detta och han säger bara

?Klart vi ska bo tillsammans, den lilla kan inte bestämma att du inte får bo här?

?Vi går ju framåt, att du fått träffa sonen är ett stort steg (som jag anser vi tog för 18 månader sedan men okej) men stressa inte fram, de är så nytt? Nytt? 2 år tillsammans snart och han anser att de är ?så nytt??

Den stora killens önskan är att jag är där 24/7 de va de första han sa när pappa berätta om oss igen!

De gör ont att behöva säga nej till övernattningar när man ser vad besviken han blir! De gör ont att höra att ?jag är hans trygghet tillsammans med pappa? hatar att göra han besviken!

Min kille skrev nyss ?vet inte vad ni har, men ni har ett band jag aldrig sett han ha med någon?