Inkludera barnen och erkänna

Det låter ju hemskt påfrestande att leva med yngsta sonens mammas beteende. Även om det nog kan vara svårt att se sitt barn ty sig till en ny partner så måste hon lära sig att hantera det. Det hon håller på med är verkligen inte okej, och det drabbar ju barnen också. Vad har din kille sagt till henne? Eller hur hanterar ni det när hon ringer flera gånger om dagen? :/

Jag hoppas ju att mannen ska va min framtid! Därav tråden!! Få perspektiv på alla olika sätt, inte bara sitt egna inrutade mönster!

Men bara för att man har barn ihop så innebär inte de att man har rätt att styra någon människas liv, de har man inte annars heller!

Hon hade sambo själv under 2 år med sin pojk.. Så hon har ju gått vidare själv även om hon nu är singel för att han inte heller passade hennes normer och värderingar!

Men du ser ju inte skillnaden i det jag försöker säga, jag pratar inte om att ha gått vidare, jag pratar inte om att hon har hängt upp sig på mannen, jag pratar om att det handlar om barnet.

Nu säger inte jag att jag vet, för jag kan inte veta, men du har nämnt att den äldsta sonen vill kalla dig extramamma. Det kanske den yngsta har nämnt för henne och inför henne kan du se ut som en totalt gränslös människa som vill gå in och vara mamma till mannens barn. Det händer ju faktiskt att kvinnor utan barn romantiserar lite kring att vara bonusmammor och att en del går över gränser. Det ingår ju lite i bilden du ger av att städa och ta om hand också, du skulle kunna tas för att vilja ta en mammaroll. Sånt kan vara känsligt.

Om du vill ha andra perspektiv så tycker jag att du ska fundera på det perspektivet också.

Men du ser ju inte skillnaden i det jag försöker säga, jag pratar inte om att ha gått vidare, jag pratar inte om att hon har hängt upp sig på mannen, jag pratar om att det handlar om barnet.

Nu säger inte jag att jag vet, för jag kan inte veta, men du har nämnt att den äldsta sonen vill kalla dig extramamma. Det kanske den yngsta har nämnt för henne och inför henne kan du se ut som en totalt gränslös människa som vill gå in och vara mamma till mannens barn. Det händer ju faktiskt att kvinnor utan barn romantiserar lite kring att vara bonusmammor och att en del går över gränser. Det ingår ju lite i bilden du ger av att städa och ta om hand också, du skulle kunna tas för att vilja ta en mammaroll. Sånt kan vara känsligt.

Om du vill ha andra perspektiv så tycker jag att du ska fundera på det perspektivet också.

De lustiga är att han ser inte hennes beteende på samma sätt, trots att han ibland inflikar att jag tänker rätt och har åsikter som han absolut håller med om! Men han hävdar att skulle hon nu tycka illa om mig så skulle hon säga de rätt ut till han!

Men råkar ha släkt och vänner i samma kommun som alla hört hennes skit hon sprider, men skitsnack ska man ju inte lyssna på!

Han har däremot sagt att kontakten dem emellan ska vara om just gemensamma barnet, han umgås inte med henne privat!

Men de lustiga är att han tycker att de är okej att ställa upp, följa med och samtala ibland om helt irrelevanta saker , alltså saker som INTE barnen är med på, men själv får jag inte umgås med mitt ex som dels är en av mina bättre vänner och de är han helt medveten om att vi bara var vänner sista åren.. att det inte är några känslor med!

Får inte umgås med killkompisar heller, fråga han om det och fick ?mina flickvänner har aldrig haft killkompisar som de umgås med ensamma så de känns onaturligt att du ska va ensam med dina killkompisar, även om jag litar på dig?

Märks dock på hm nu att mitt avtagande på hjälpsamhet börjar synas! Han börjar bli orolig och ängslig över hur de är hemma hos honom!

Jag diskar det jag själv använt enbart, men allt annat är orört och de har de aldrig varit såhär snart en vecka senare!

Han får fixa sin egen frukost oavsett om han försovit sig eller inte, han klagar dock på att jag måste gå upp på morgonen för annars tar han sig inte upp, men vet ni vad? De skiter jag fullständigt i!

Den dagen han är redo att gå All in då är jag redo att var mig själv igen! Nu är jag i dvala med tvångstankar över hur de ser ut rent ut sagt! Men de är inte mitt problem!

Annars så kan väl yngsta sonens mamma komma och reda upp, hon lägger sig ju i allt annat så varför kommer hon inte hit och fixar allt då?

Hej!

Har en fråga till alla er som lever eller är tillsammans med någon annan än barnets förälder!

Har sedan 1 år och 6 månader varit tillsammans med en kille som har 2 barn, med olika mammor! I början så hette de ?Jag vill va säker på oss innan jag blandar in barnen och de utvecklar förtroende för någon de kanske inte håller med? visst de köper jag!

2019 i april flyttade vi ihop, i hela 4 månader innan han kasta ut mig, och tog en paus... Sedan efter ett par dagar ifrån varandra så kom han på att jo han ville ju va tillsammans med mig! Nu 5 månader senare så är vi tillsammans men att inkludera barnen igen eller ens erkänna att han är i ett förhållande är omöjligt!!! Nu ?vill han va säker på att vi aldrig kommer bråka, att vi verkligen håller i framtiden? och jag börjar tröttna nu!!

Vi har de jättebra under veckorna, sover tillsammans varje natt, och umgås helgerna han är barnledig, men så kommer barnhelgen ytterligare en vecka går och psyket tar mer stryk...

Är detta normalt? Hur lång tid kan han begära? Hur länge ska man stå ut? Och hur går man vidare från detta helt absurda förhållande enligt mig?

UPPDATERING;

Funderar och funderar!

Har tänkt att jag ikväll ska fråga honom om varför han inte gör slut istället!

Något säger mig att efter dessa veckor så kommer nått nytt att skylla på! Känns så i hela kroppen, de kommer komma någon annan förklaring till varför!

Har lyckats väldigt bra med att sluta ta ansvar för hans handlingar dessutom, disken och stöket är kvar sedan barnhelgen! Men frågor börjar komma nu, önskemål och så!

Men svarar att man sköter sitt hem som man vill ha de!

Nu är de bara 5 helger utan varandra innan målet ska nås påstås de!

Varför överlåter du besluten om er relation till honom hela tiden?

Istället för att fråga honom varför han inte gör slut, fråga dig själv om det han ger dig är ett förhållande som du vill vara kvar i. Om det inte är det är det väl du som skall göra slut!

Bor du alltså ändå hos honom under de här fem veckorna av lugn och ro för honom?

Vad är det då han behövde vila från?

Eller, menar du att han prövar om du kan gå in helt under hans regler att hålla käften, ligga med honom, bara umgås med de av dina vänner som han godkänner osv. Och att han dessutom blir sur för att du inte stiger upp och väcker honom på morgonen, städar hans lägenhet, fixar hans frukost, diskar hans disk osv.

Allvarligt, TS, vill du verkligen ha ett förhållande där du förväntas att ge och ge och han bara kräver saker av dig, begränsar ditt umgänge med vänner och dessutom får dig att tro att det är du som skall ändra på dig för att förhållandet skall fungera?

Bor du alltså ändå hos honom under de här fem veckorna av lugn och ro för honom?

Vad är det då han behövde vila från?

Eller, menar du att han prövar om du kan gå in helt under hans regler att hålla käften, ligga med honom, bara umgås med de av dina vänner som han godkänner osv. Och att han dessutom blir sur för att du inte stiger upp och väcker honom på morgonen, städar hans lägenhet, fixar hans frukost, diskar hans disk osv.

Allvarligt, TS, vill du verkligen ha ett förhållande där du förväntas att ge och ge och han bara kräver saker av dig, begränsar ditt umgänge med vänner och dessutom får dig att tro att det är du som skall ändra på dig för att förhållandet skall fungera?