Anonym (jaha) skrev 2021-08-27 11:34:37 följande:
När man bli bedragen så ställs man inför ett väldigt tufft val, att bryta upp förhållande, gå miste om tryggheten, få begränsad ekonomi, gå miste om halva tiden med sina barn, behöva börja om på nytt, etc, etc...eller förlåta och ha kvar allt. Inte så konstigt att många väljer att vara kvar, för när ens värld ställs upp och ner så är det naturligt att klamra sig fast vid det kända och trygga. Men det är inte nödvändigtvis alltid rätt beslut. Det finns ju en anledning till att många förhållanden (om int majoriteten?) där otrohet förekommit spricker efter efter några åt trotts tappra försök att rädda det.
Precis som den som är otrogen använder alla försvarsmekanismer för att skydda sig själv och sin självbild så använder även den som blivit bedragen alla försvarsmekanismer för att rättfärdiga för sig själv att stanna. Att stanna är inte alltid ett rationellt beslut utan många ggr en produkt av rädsla för alternativen och det är väldigt mänskligt och fullt naturligt, men det kännas lite naivt och ytligt att säga, att man bara ska glädjas åt att "det gått bra för dem" för bara för att man gett sin partner en andra chans så är det långt ifrån klart och det finns inga som helst garantier för att det kommer hålla eller att man inte kommer bli sviken igen och bli mer sårad än vad man redan blivit. Det kan gå hur som helst, att ge någon en andra chans är i stor sett ett experiment, man ger den andra personen en chans att visa att den är värd att fortsätta leva med, punkt. Mer än så är det faktiskt inte. Det är en chansning som kan bära eller brista och det är kanske bättre att se det just så realistiskt än överromantiserat skimmer.
Terapi är bra men heller ingen garanti för någonting. Terapi är 100% beroende av att båda partner kan vara helt ärliga och transparanta och lägga alla korten på bordet. Om den ene är det men den andra bara säger vad den förväntas säga för att få en andra chans så ger terapi absolut ingenting.
Obs! Jag säger inte att TS ska ändra sig och dra istället. Det jag säger är att ge sin otrogna partner en andra chans är inget annat än en chansning som kan bära eller brista och att det är bra att försöka ha en realistisk syn på det och inte vara naiv.
Jo det kan jag hålla med om, det förlorade livet var otäckt. Skulle våra rutiner försvinna, min bästa vän/man försvinna? Skulle jag ha barnet varannan vecka? Vad händer med våra vänner? etc etc etc. Men i slutändan var det honom jag valde och inte rädslan för det förlorade livet.
Har du statistik på att många förhållanden spricker efter ett par år? Jag har letat men hittar inget.
Det är alltid en chansning att försöka igen, jag är medveten om det. Kanske märker vi om 5 år att kärleken är död, då får vi ta det då men just nu upplever jag att vi är kära på riktigt.
Jag håller absolut med om att man skyddar sig själv, jag vill ha kvar min bild av honom, jag vill också se mig själv som en stark kvinna och inte ett offer och jag vet att jag säkert klandrat den andra kvinnan orimligt mycket. Jag vet också att hans berättelse (även om det är hans sanning) inte är helt objektiv, så klart har ajg fått väga in allt detta i livet framå.
