Campinglivet
Varför är det mest utsatta människor som campar?
Ser sällan välbärgade på campingplatser
Varför är det mest utsatta människor som campar?
Ser sällan välbärgade på campingplatser
Nu tror jag visserligen du mest vill provocera men jag tycker absolut campinglivet ger större frihet för barnen än vad våra resor gör. Vår sjuåring får gå till lekplatsen själv och träffar kompisar, det älskar hon :) Jag har inte varit med om skadade eller drunknade barn så jag delar inte din erfarenhet, det låter verkligen galet! Då har vi ändå campat även i andra europeiska länder när vädret varit kasst hemma. Vår lilla är med oss men det är skönt att lekplatser och bad finns så tillgängligt. Ja kanske är det så att man måste vara lite samma skrot och korn själva, ansvarslösa är vi verkligen inte, men att dela toalett och andra faciliteter med andra osv är helt okej. Våra barn lever ett härligt liv och det viktigaste vi vill ge våra barn är socialt liv och det får de i massor. Jag tror helt enkelt att allas mål i livet inte är samma ts, jag älskar myskänslan med att ha sitt eget boende på det sättet men kunna förflytta det vart man behagar, men jag blandar gärna upp det med mer bekväma resor övriga året.
Känner mig inte utsatt. Vi har bra löner. Volvo, villa och husvagn. Det är smidigt och kul att campa. Man kan åka till olika platser, man kan ligga nära vatten om man önskar. Variationen är många. Jag/vi har campat i över 30 år och jag har då inte sett det du nämner.
Du pratat om pengabrist varvat med socialt arv ts, många som gillar camping och som campar har sämre ställt än andra, många som campar har bättre ställt än andra osv. Vissa går ?blundande genom livet? pga det sociala arvet absolut, men det har ju ganska lite med själva campinglivet att göra. Det finns massor av saker jag gör av ren vana som inte är skoj, men det finns också delar av livet jag uppskattar som inte är det bekvämaste. Jag bor rätt så bra vid kusten med havsutsikt, har ett dagtidsjobb jag längtar till som ger mig helt ok med pengar, har både båt, husbil, en man som tjänar riktigt bra med pengar osv. Men det jag känner riktig lycka av är att hänga upp en tvätt utomhus i solen, att laga mat, plocka svamp och bär och göra något av det osv. När jag campar känner jag mig friare, jag vill inte komma ifrån att kunna leva enkelt, för friheten att jag klarar mig med små medel är lycka.
Nu tror jag visserligen du mest vill provocera men jag tycker absolut campinglivet ger större frihet för barnen än vad våra resor gör. Vår sjuåring får gå till lekplatsen själv och träffar kompisar, det älskar hon :) Jag har inte varit med om skadade eller drunknade barn så jag delar inte din erfarenhet, det låter verkligen galet! Då har vi ändå campat även i andra europeiska länder när vädret varit kasst hemma. Vår lilla är med oss men det är skönt att lekplatser och bad finns så tillgängligt. Ja kanske är det så att man måste vara lite samma skrot och korn själva, ansvarslösa är vi verkligen inte, men att dela toalett och andra faciliteter med andra osv är helt okej. Våra barn lever ett härligt liv och det viktigaste vi vill ge våra barn är socialt liv och det får de i massor. Jag tror helt enkelt att allas mål i livet inte är samma ts, jag älskar myskänslan med att ha sitt eget boende på det sättet men kunna förflytta det vart man behagar, men jag blandar gärna upp det med mer bekväma resor övriga året.
Känner mig inte utsatt. Vi har bra löner. Volvo, villa och husvagn. Det är smidigt och kul att campa. Man kan åka till olika platser, man kan ligga nära vatten om man önskar. Variationen är många. Jag/vi har campat i över 30 år och jag har då inte sett det du nämner.
jag beskriver verklighet och ja den kan kännas provocerande för många!
du har nog levt på tur eller så har änglar tagit över föräldraransvaret! :)
Som sagt av ca 100 barn som var på lekplatsen var det 3 jag såg lida.
så det är inte många men ska man låta turen sköta sina barn?
Du pratat om pengabrist varvat med socialt arv ts, många som gillar camping och som campar har sämre ställt än andra, många som campar har bättre ställt än andra osv. Vissa går ?blundande genom livet? pga det sociala arvet absolut, men det har ju ganska lite med själva campinglivet att göra. Det finns massor av saker jag gör av ren vana som inte är skoj, men det finns också delar av livet jag uppskattar som inte är det bekvämaste. Jag bor rätt så bra vid kusten med havsutsikt, har ett dagtidsjobb jag längtar till som ger mig helt ok med pengar, har både båt, husbil, en man som tjänar riktigt bra med pengar osv. Men det jag känner riktig lycka av är att hänga upp en tvätt utomhus i solen, att laga mat, plocka svamp och bär och göra något av det osv. När jag campar känner jag mig friare, jag vill inte komma ifrån att kunna leva enkelt, för friheten att jag klarar mig med små medel är lycka.