Mår ni sämst på morgonen, dagen, kvällen eller natten?

Blir rent av ledsen av att läsa om allt du vari igenom. Att vissa ska möta så många motgångar.. gång på gång.. så orättvist!!

Vet faktiskt inte vad jag ska säga.. har svårt att hitta bra ord att formulera mig med och kunna sätta ord på det jag vill säga. Verkligen skit att du blev påtvingad din abort 2010, så ska det inte behöva vara! Och att du tvingats genomgå att bli nedtryckt av din egna familj... rent ut sagt, de borde skämmas! Fyfan, kan inte ens föreställa mig hur det är att inte ens kunna söka stöd där.

Vad bra att dina mediciner inte ska förhundra graviditet iallafall, men skit att det tagit sån här tid. Vet själv hur det är då jag väntar på något... evig väntan. Och då har jag ändå ett datum/tid när det ska ske. Fy för att inte ens veta när det kommer ske...

Skönt att din man ställer upp på annat ändå, och då har ni 5 år som gifta nästa år :D blir så glad att läsa det, hoppas det fortsätter så länge! Mina föräldrar har nyss separerat, eller ja, är mitt uppe i det. Om 3 månader ska allt va klart o huset lämnat, så då ser jag det aldrig mer igen. Iallafall inte på samma sätt - kommer ju vara en annan ägare till huset då.

Att prata om hur man mår är jobbigt, det är inte konstigt. Jag tror det är svårt för en man att förstå hur det är för en kvinna och för en kvinna att förstå hur en man känner gällande barnlösheten.

Vad skönt att det gick bra!! Haha, vaknade 6.30 imorses efter 1,5h sömn. Varit nu o sovit typ hela eftermiddagen. Känner mig helt slut och har inte alls mått bra senaste dygnet. Har iprincip bara gråtit. Sedan hjälpte de ju inte direkt att min lärare då nu är jättesur på mig för jag inte gör "tillräckligt mycket" trots att jag gör mer än jag egentligen både kan, vill och orkar vilket gjorde mig så arg och ledsen (inte första gången heller...) så jag började gråta och givetvis tittade alla på mig. Jättekul. Eller inte.

Skönt att du dessutom vaknat pigg! Själv vaknar jag aldrig pigg, alltid trött. Hela tiden.

Trist att höra att du oxå tjafsat med dina föräldrar.. kanske det är någon grej att göra det då o då.

Kasta smårgås har jag inte gjort, än :) men jo, ibland blir man ju bara för förbannad.

Jo, det är rätt vanligt att jag bråkar med dem o då händer det ju att... ja... vi säger nog diverse svordomar. Hehe.

Äh, vi bråka för jag försökte prata med dem om varför jag va arg på en person men min brorsa avbröt typ femtio gånger och min pappa börja då prata med honom varje gång och jag fick bara vänta, vänta och vänta. Sedan blev jag sur och sa något i stil med "hallå?! Det var jag som skulle prata så sluta avbryta hela tiden" o då blev pappa sur på mig o kom med de vanliga argumenten som "men han har adhd och kan inte kontrollera sina impulser" men iprincip allt sker då han vill, då han kan, då han känner för det och då ska det ske på stört. Vilket gör mig irriterad. För det är ju alltid jag som får vänta och anpassa mig och ibland blir det bara för mycket. För jag är ju som sagt dum-snäll oxå så jag låter ju för det mesta andra göra så, någon gång då jag blivit förbannad och sagt ifrån inte hemma har folk sagt "ojj, jag viste inte ens att du kunde bli arg" liksom, jamen tack för den kommentaren... eller något... men hur som, jag blev arg för det o min pappa kom med de gamla vanliga argumenten o skyller allt på hans adhd (o ja det har han meeeen varför skulle det ge honom rätten att alltid få sin vilja igenom och alltid prioriteras???) vilket ju gjorde mig arg o detta ledde till ett bråk då jag ansåg detta som icke-dugande argument.

Har bara varit så förbannad hela dagen, typ velat gråta hela dagen när sedan min lärare helt random säger att "du har förlängd dag med 45min idag" blev jag mer än förbannad för denna dagen va redan jobbig o egentligen orka jag inte ens gå upp imorses. Allt med en enda uppgift igår tog för mycket energi och sedan strul med internet, bråk med pappa och allt. Och jag kände bara att "vad fan, detta kunde du inte sagt tidigare eller? Framförhållniiiiiiing taack" typ. Jag gillar inte snabba förändringar och har inga problem med att ha 45min längre dag, men man kan ju vara schyst och säga detta INNAN dagen är där. Liksom, tänk om (ja, man ska inte tänka med tänk om för det var inget faktum) jag inte hade kunnat för att jag har något planerat? Skulle hon tvinga mig ställa in detta då? Nej, så jävla svårt är det inte att maila alla (detta gällde liksom hela klassen) "hej, ni har 45min längre dag på onsdag" typ igår eller förrgår. För vi hade ju studiedag eftersom lärarna skulle ha tid för rättning av långa inlämningar/uppsatser. Sedan har allt allmänt gått dåligt idag så jag hoppas på en bättre torsdag. Framförallt att jag får sova lite mer än 1,5h inatt.

Hoppas ni haft en bättre dag än mig!

Kraamiz!

(Hoppas ni ens kan läsa min virriga text, haha är för trött för att tänka. Har nog tappat för många hjärnceller idag/inatt)

Det egentligen inte så konstigt att du mår som du mår om dina föräldrar behandlar dig såhär, att du alltid måste komma i andra hand efter din bror. 

"men han har adhd och kan inte kontrollera sina impulser" men iprincip allt sker då han vill, då han kan, då han känner för det och då ska det ske på stört. Vilket gör mig irriterad. För det är ju alltid jag som får vänta och anpassa mig och ibland blir det bara för mycket."

Jag tror inte att det bara gör dig irriterad utan också ledsen, känner dig otillräckligt, vilket är startskott för ångest. Ta upp detta med din kurator.