Anonym (hela tiden) skrev 2018-10-12 18:48:45 följande:
Kram till dig Mullbär!
Känner igen det där i att uppfattas som social, pratig och glad. Och förstår heller inte hur folk inte kan se igenom fasaden. Förstår inte heller hur jag inte vill umgås och vara med folk samtidigt som jag vill. Men jag har märkt att jag orkar mycket längre tid och mer om jag tex pratar med någon på videosamtal istället för att träffas irl.
Att inte orka bära sina egna känslor, känner vi nog alla här igen oss lite av! Ochatt gråta ibland är inte alls konstigt! Fast det är ju jobbigt inför folk...
Oro känner jag också igen mig i. Jo, snart får det fan räcka, tycker vi alla förtjänar att må BRA! Jävla skit detta, men skönt att din man ser hur du mår, stöttar han dig på något sätt?
Det är ok att inte orka läsa, ibland är det för jobbigt och då är det bättre att strunta i. Skriv du när du orkar, vi andra finns (förhoppningsvis) kvar!
Han gör nog så gott han kan, han är väldigt förstående och förlåtande och snäll mot mig. Sen känns det som att jag alltid önskar "mer".. Men påminner mig om att han inte är någon tankeläsare och har jobbat mkt med det här att berätta för han självmant hur jag känner och ifall jag önskar någon specifik hjälp/avlastning/beteende av han, istället för att sitta tyst och vänta och kanske bli arg för att han inte är tankeläsare.. Sen tror jag att han kanske inte alltid förstår hur allvarligt det är, eller om han liksom blivit avtrubbad för att det ofta är dåligt med mig.. Han förstår iallafall, och lyssnar och ställer upp :) Och när hela världen är överväldigande är han den enda jag orkar med. Men det räcker liksom inte, för att jag ska bli bra och känna mig hel, tyvärr.
Kramar till er, ni är fina :) Ger lite hopp om mänskligheten att se hur fina ni är mot varandra här i tråden. Trevlig helg på er :)