Mår ni sämst på morgonen, dagen, kvällen eller natten?

Jag har en bra relation med dem. De vet hur jag mår och hela familjen går igenom en tuff period just nu. Dock började mitt mående bli dåligt långt innan detta, men det förbättrades klappast av det som hänt nu.

Fast eftersom jag är till kurator/psykolog så pratar jag med de och sedan kan de på mina villkor meddela mina föräldrar det jag sagt och vi pratat om. Jag tycker det är svårt att prata med dem irl och se deras ledsna reaktion, därför får de säga till mina föräldrar. Men kommer de o vill prata med mig om det och ställer frågor svarar jag givetvis öppet och ärligt.

Det är dock inte enbart för att de ska meddela mina föräldrar som jag går till kurator/psykologen (två olika personer, dock har jag inte förstått skillnaden..), finns andra saker oxå. Men jag vill att de ska prata med mina föräldrar, för att jag ska slippa då jag tycker det är jobbigt att ta upp det.

Vet inte om det var detta du undrade? Men fråga mer och igen isåfall :)

Varför tycker du att det är jobbigt att ta upp med dina föräldrar?

För att deras reaktion blir ju lika ledsen varje gång jag säger hur det är. Liksom, de vill ju att jag ska må bra och jag anser att de ska vara delaktiga i hur jag mår för de är mina föräldrar och om de inte vet något så blir det mycket svårare för dem att ha en chans att förstå mig. Jag gillar inte att göra folk ledsna och besvikna och därför är det jobbigt att ta upp. Men som sagt, frågar de mig så säger jag absolut sanningen. Jag ljuger inte för dem, men gillar bara inte att vara den som tar upp det.

Varför gillar du inte att göra folk ledsna och besvikna?

För att jag vill att de jag bryr mig om och älskar ska må bra. Gillar helt enkelt inte att se dem ledsna, för då mår de ju inte bra.

Åh, finner inte riktigt ord men är ledsen för er skull att det inte gått vägen för er att skaffa barn. Förstår att du inte kan prata med vem som hellt om detta.

Det med att inte våga prata med folk om hur man verkligen mår, kan jag verkligen relatera till. Jag var (och är) precis likadan, kännde att jag inte ville belasta någon annan med mina problem och att det gjorde dem deppiga. För mig har kurator och psykolog hjälpt, det får mig att få ur mig saker och kunna prata om saker jag annars inte kunnat prata om. Tror du något sånt skulle kunna hjälpa dig?

Depressionen (stavade jag fel kanske?) påverkar såklart ditt mående, det förstår jag. Men är din man helt påläst om vad depression innebär? Annars kanske han kan läsa in sig lite mer på ämnet, tänker att det kanske kan hjälpa honom att på ett annat sätt kunna förstå dig och ditt mående?

Ingen av oss här i fråden vet vem du är irl, så vill du (på dina villkor!) får du som alla andra här skrova av dig! Klago-tråd liksom, hihi. Nä, kanske inte riktigt men vissa dagar klagar vi mer än andra, åtminstånde jag har dagar då jag enbart klagar. Gör inget annat än att klaga. Hehe...

Skickar styrkekramar till dig & alla andra kämpar här inne!

Det verkar som om du har blivit en förälder, åt dina egna föräldrar...?