Mår ni sämst på morgonen, dagen, kvällen eller natten?

Hej alla gamla o nya i tråden hehe

Sänder en liten hälsning från min lilla släkt resa

Vi har ätit räkor o lekt med katten mm

Hoppas ni har en fin helg och får sova ok!

Kramar

O hoppas vi får vakna upp o känna att allt känns ljusare imorgon!

Tack (hela tiden) för trevlig resa hälsningen

Åkte du till din mormor eller vilar du hemma?

Kram

Ps precis det är ju inte vårt fel vi mår dåligt

Vi o andra får ha tålamod

Kram

Åh, vad mysigt det låter som ni har det! Ja, hoppas verkligen vi alla vaknar upp på bättre humör imorgon!

Nä, somna typ 5 imorses och sen väcktes någon timme senare, runt 8. Somnade någon timme senare och sov 2 timmar. Sen kändes det lite försent o då jag kolla upp busstiderna skulle det tagit närmare 3 timmar (ska vanligen ta 2 timmar), eftersom det är helg så går ju bussar, tåg o spårvagnar inte lika ofta så väntetiderna skulle bli längre. Plus att jag inte har packat eller något än så jag hade varit där runt 5-6 tiden isåfall. Dessutom varit jättetrött idag hela dagen så hade inte heller orkat. Blir vila hemma idag och imorgon. Eller ja, imorgon ska jag ta tag i att plugga och göra klart den skiten. Så jag vet inte hur lugn den dagen blir. Men på måndag åker jag kanske dit, är ju vardag då med så buss, tåg och spårvagn går oftare och med mindre väntetider mellan (eftersom de går oftare är de ju lättare att matcha ihop så väntetiden blir liten). Men då ska jag också åka hem på tisdagen så blir ju inte jättelänge. Får väl se till o komma upp tidigt på morgonen, haha.

"Tålamod är en fiskares bästa vän" (eller vad är det nu man säger?) kanske ska man bli fiskare så kanske man får bättre tålamod? Hehe.

Kram till er alla, hoppas ni haft bra dagar!

Hello, I'm stupid...

Klockan är 12.26am så det är ju söndag... blev inte åka till mormor igår och blir plugga idag och kanske åka till mormor imorgon.

Hoppas det inte blev allt för rörigt nu...

Mig är det väldigt olika en månad har jag bara vart låg hela tiden mår inte alls bra just nu fast min man är i närheten men kan inte prata med honom hur jag känner.

TrueLove12: har du ingen alls du kan prata med? Någon annan nära kompis eller släkting?

Varför kan du inte prata med din man om hur du känner?

Tror det är upp och ner för många av oss. Ibland bättre ibland sämre. Men försök ta vara på de bra stunderna! Tänk på de bra stunderna när du är i en sämre period. Tänk på att det är en period och inget permanent! Även om det är jättesvårt att genomföra (och lätt att säga).

Tråkigt att vi är såpass många som inte mår bra.. vad har vi gjort för att förtjäna detta liksom..?

Njae inte direkt inte många man vågar prata med tyvärr och sen försöker vi med skaffa barn tex och misslyckats de har tagit mig hårt de senaste. Detta kan jag inte prata med vem som helst heller. Han förstår inte hur jag riktigt mår och tycker mer att jag ska sluta deppa ihop och lägga av typ. Jag har desutom depression som gör väldigt mycket oxå av mitt mående

Åh, finner inte riktigt ord men är ledsen för er skull att det inte gått vägen för er att skaffa barn. Förstår att du inte kan prata med vem som hellt om detta.

Det med att inte våga prata med folk om hur man verkligen mår, kan jag verkligen relatera till. Jag var (och är) precis likadan, kännde att jag inte ville belasta någon annan med mina problem och att det gjorde dem deppiga. För mig har kurator och psykolog hjälpt, det får mig att få ur mig saker och kunna prata om saker jag annars inte kunnat prata om. Tror du något sånt skulle kunna hjälpa dig?

Depressionen (stavade jag fel kanske?) påverkar såklart ditt mående, det förstår jag. Men är din man helt påläst om vad depression innebär? Annars kanske han kan läsa in sig lite mer på ämnet, tänker att det kanske kan hjälpa honom att på ett annat sätt kunna förstå dig och ditt mående?

Ingen av oss här i fråden vet vem du är irl, så vill du (på dina villkor!) får du som alla andra här skrova av dig! Klago-tråd liksom, hihi. Nä, kanske inte riktigt men vissa dagar klagar vi mer än andra, åtminstånde jag har dagar då jag enbart klagar. Gör inget annat än att klaga. Hehe...

Skickar styrkekramar till dig & alla andra kämpar här inne!

Ni som har det tufft, hur är relationen med era föräldrar?

Jag har en bra relation med dem. De vet hur jag mår och hela familjen går igenom en tuff period just nu. Dock började mitt mående bli dåligt långt innan detta, men det förbättrades klappast av det som hänt nu.

Fast eftersom jag är till kurator/psykolog så pratar jag med de och sedan kan de på mina villkor meddela mina föräldrar det jag sagt och vi pratat om. Jag tycker det är svårt att prata med dem irl och se deras ledsna reaktion, därför får de säga till mina föräldrar. Men kommer de o vill prata med mig om det och ställer frågor svarar jag givetvis öppet och ärligt.

Det är dock inte enbart för att de ska meddela mina föräldrar som jag går till kurator/psykologen (två olika personer, dock har jag inte förstått skillnaden..), finns andra saker oxå. Men jag vill att de ska prata med mina föräldrar, för att jag ska slippa då jag tycker det är jobbigt att ta upp det.

Vet inte om det var detta du undrade? Men fråga mer och igen isåfall :)