Mår ni sämst på morgonen, dagen, kvällen eller natten?

Det är ju inget konstigt att du drar dig ifrån att ungås och/eller vara med släkten när de får dig att inte må bra. Tycker det är starkt av dig att tagit det steget, att inse att det de gör är inte bra och att det trycker ner dig.

Jo, det tankesättet är ju bra på det sättet att man blir inte lika besviken då det inte fungerar. Men bara det inte blir så att man ger upp helt för det..

Det är ju ocksp viktigt att ha någon som är med och stöttar, och att saker förndras är ju inte så konstigt.

Jepp, alla datum hit och dit. Är ju omöjligt att komma ihåg alla, hehe. Vet knappt vad det är för veckodag...

Jo, detta har även varit så utdraget. Snart 1 år sen de gjorde slut men än inte flyttat från varandra helt. Vill nu bara att det går snabbt och tar slut, låter jättekonstigt men denna utdragna process gör mig tokig. Liksom, tålamod... ja? Fast, nej. Finns både för- och nackdelar av att föräldrar skiljs när man är liten. Om man är väldigt liten så minns man ju ofta inte själva processen och det plus att man vet inget annat än bo på två ställen och hela det där. Men samtidigt om man är äldre minns man ju kanske hur det var att leva som en familj. Eller... det är inte säkert. Minns det knappt och de har inte ens helt hunnit flytta isär o sälja huset. Haha... så dåligt minne jag har. Men med att vara äldre om föräldrarna bråkar mycket kan ju vara väldigt jobbigt eftersom det innebär att man isåfall också kanske minns det väldigt starkt.

Jo, att ibland känna att det inte går att vara öppen med sitt mående är inte konstigt. Det är jobbigt att prata om sig själv, men det är bra att du känner att ni ändå oftast kan vara öppna med det! Liksom, det ska ju vara konstigt om en person enbart mår bra hela tiden, det är ju omänskligt.

Men din pojkvän (den förra? Eller missuppfatta jag något?) och hans familjs betende verkar ju rent av korkat. Att först fått dig till o göra aborten, sedan inte stötta genom det? Vad är det för beteende? Åh, sånt här gör mig så arg. Inte konstigt att synen på kvinnor är skev när vissa fortfarande verkar tro att kvinnor ska klara av aborten utan problem. Herregud...

Virrig som jag är... kommer jag säkert glömma svara på något om jag inte redan glömt.

Jo, var också mobbad. Men det var för att jag var adopterad. Det var ju suuuuperkul att sjunga diverse ramsor och säga "vem var det som fes? Jo det var kinesen som fes" och sedan skratta. Att vara 5-6-7år och vara annorlunda är inte lätt, speciellt inte när man inte vill annat än att passa in. Kanske därför jag också ogillar att bo i staden jag bor i, den har aldrig känts till mig som hemma. Men har bytt och det var sämre där, så bytt igen och där var det bättre. Nu även samma klass som flera andra som är adopterade från kina. Gått i samma hemspråk som dem oxå så då var det ju inte bara jag. Plus folk i den klassen sket fillständigt i ursprung, sexuell läggning eller allt annat sånt. Tex flera var trans alltså kände sig som motsatta könet och bytte namn men det var inga kommentarer om det. Visst var det frågor, men det var av ren nyfikenhet. Aldrig någon som med flit sa det motsatta könet för att retas, såklart skedde det i början innan man "ställt om" hjärnan. Men har nu insett att denna klass är och var lite unik med detta. Eftersom dessutom alla tjejer och killar var med varandra och pratade, synd inte fler klasser är och var sådanna. För det är såå skönt att bara känna att man kan vara sig själv utan att vara rädd att någon ska retas och övergå till mobbning. Liksom, vi skratta ju åt varandra när någon gjorde något klantigt men sa man att man inte ville så var det over and out. Inget mer med det helt enkelt. Skulle verkligen önska att fler klasser var sådanna, det har fått blyga jag att våga testa saker, tex något nytt på idtotten, eftersom jag hela tiden visste att de inte skulle skratta, återkommande dra upp det eller sprida vidare om jag bara sa att jag inte tyckte det var kul.

Jo, får testa te. Men helt ärligt är jag inte så förtjust i te. Vet inte varför, men det är liksom inte min grej riktigt. Får iallafall testa detta först o se om det känns bättre.

Åh, så dåligt detta med mobbning är. Det borde vara utrotat för länge sen, det är verkligen inte ok på långa vägar!! Du kan ju precis som de andra eleverna inte rå för var du råkar bo!

Har en släkting som varit riktigt mobbad skolan men boddee i ett litet samhälle så det gick inte ens att byta till någon paralellklass. Några elever stog en dag och studsade en basketboll i hennes huvud som om det vore en vägg... alltså kasta den på hennes huvud om och om igen. Det trista är att hon är så bra på att rita, är kreativ osv men fick bara massa skit för skolan är ju gjord för att sitta o lyssna men hon fann inget intresse för det och börja då istället tänka hur hon kunde bäst måla det ena eller det andra. De kastade ofta snöbollar på henne, tog hennes kläder in i duschen på idrotten osv. Allt för att hon inte var precis som alla andra. Detta gjorde ju givetvis att hon börja må dåligt och varken orkade eller ville gå till skolan, så nu har hon missat jättemycket av grundskolan och har fått läsa ikapp massor för att kunna lösa vidare pp gymnasiet. Vilket hon läst i Finland - hon ville självklart inte bo kvar där hon bodde och trivdes inte i sverige, hennes mordesmål har hela tiden varit finska och hom har en brytning på finska när hon pratar svenska. Så det var ju bara ytterligare en sak de kunde mobba henne för...

Tror ofta mobbning börjar i avundsjuka, eller för att de som mobbar själva inte mår bra. Allternativt har de bara inte mer vett än att lista ut själva att det är fel, fel, fel och åter fel. Mobbning är hemskt och går inte att beskriva med ord! Så många som får lida av mobbning, helt i onödan!!

Kram fina du

Finns naturläkemedel tabletter med typ örter med

Gillar inte heller te

Kram

Tex valerina

Saframyl

Johannesört hypermin

Melissa Dreams

Hoppas ni mår bra idag

Jag har haft en fruktansvärd dag med mycket tårar

Men orkar inte berätta om den

Inte nu. Kanske aldrig

Kram

Får kolla upp detta.

Kram fina du, tråkigt att du haft en dålig dag med mycket tårar! Ska va ärlig och säga att jag har inte heller haft en bra dag. Har gråtit typ hela dagen. Och sovit sen jag kom hem. Men onsdagen var ännu värre. Så den är över är jag så glad för. Idag var riktigt bra om man jämför med onsdag. (Eller, igår eftersom klockan redan är efter 00).

Du får berätta om din dag senare om du vill. Men det är absolut inget måste!!

Hoppas ni alla sover hyfsat inatt! Själv tänker jag inte försöka inatt, känns meningslöst att gång på gång försöka utan framsteg. Så det får bli som det blir nu. Lär ändå försöka för att jag kommer ju få ångest av att se klockan bli mer och mer men inte sova (brukar sitta på en stol ibland eller ibland på kökssoffan och göra inget).

Har tappat räkningen på hur många poddar och ljudböcker jag lyssnat igenom under sömnlösa nätter... det är iallafall för många. Men det är ändå lite lugnare, och får mig att känna mig mindre ensam.

Kramis, ska se klart ett avsnitt av familjen annorlunda, kanske kikar in här sen om energin finns.

Allt känns tungt och jobbigt och blä.. 
Kanske morgonen och ångesten inför att gå till jobb är värst ändå.. Att tvinga mig in i den där masken och gömma känslorna inuti, att fejka att vara glad och pratig (tar emot kunder).. Jag fattar inte hur människor som inte känner mig uppfattar mig som en social, pratig och glad person! Det är ju typ tvärtom.. Jag fattar inte hur de inte ser igenom fasaden.. Min man gör det, han är den enda som känner mig, som vet hur jag ÄR på riktigt..
Men ja, vill bara vara ifred.. Samtidigt känner jag mig så fruktansvärt ensam och törstar efter kontakt.. Men orkar inte, har inte energi för relationer, för andra människor.. Orkar inte ta in andras känslor, orkar ju knappt bära mina egna.. Kämpar med att orka vardagsliv.. Kämpar med att se mening i något.. Känns som vardagen är ett tåg som bara tuffar framåt och jag släpas med i hög fart utan att riktigt kunna se vad som händer runt mig, det bara svischar förbi.. Men utan att ha någon destination.. Känns inte som jag har kontroll över min tillvaro.. 
Finns många saker att oroa mig över, så mkt energi går till att förtränga dessa..Men allt ligger under ytan och hotar att tränga upp och bubbla över.. Tårarna är alltid nära.. 
Jag ser ingen framtid.. Några månader fram kanske, kan jag tänka mig livet.. Har ingen vision om ett liv längre fram, VILL INTE leva så himla länge till.. Vill inte bli gammal, vill inte leva för alltid, fan jag vill ju knappt leva NU.. Kan inte föreställa mig liv om ett antal år. Jag tycker det räcker såhär, livet är inte så jävla kul, kan det inte få vara nog snart liksom. Det finns liksom inget att leva FÖR.

Så nu.. Stuva undan.. Tryck ner.. Mota tillbaka tårarna.. Göra mig redo.. Sätt på masken.. Och fejka genom ännu en dag.. En dag där jag inte kan vara mig själv, inte för att jag vet vem jag är eller vad det skulle innebära ändå.. Jag är nog ganska vilsen..

Ni behöver inte svara något, jag orkar inte läsa. Men det är skönt att lätta på locket till mörkret ibland..

Kram

Kramar o trevlig helg!

Kram till dig Mullbär!

Känner igen det där i att uppfattas som social, pratig och glad. Och förstår heller inte hur folk inte kan se igenom fasaden. Förstår inte heller hur jag inte vill umgås och vara med folk samtidigt som jag vill. Men jag har märkt att jag orkar mycket längre tid och mer om jag tex pratar med någon på videosamtal istället för att träffas irl.

Att inte orka bära sina egna känslor, känner vi nog alla här igen oss lite av! Ochatt gråta ibland är inte alls konstigt! Fast det är ju jobbigt inför folk...

Oro känner jag också igen mig i. Jo, snart får det fan räcka, tycker vi alla förtjänar att må BRA! Jävla skit detta, men skönt att din man ser hur du mår, stöttar han dig på något sätt?

Det är ok att inte orka läsa, ibland är det för jobbigt och då är det bättre att strunta i. Skriv du när du orkar, vi andra finns (förhoppningsvis) kvar!