Anonym (hela tiden) skrev 2018-09-24 00:43:21 följande:
Tack för din text! Behövde läsa detta! Verkligen tack! Jo, det är ju det att komma över tröskelen och våga testa medicin. Vet att jag oxå kommer undra varför jag väntade så läge... iallafall om det fungerar... men... den där tröskelen man ska över är ju svår att ta sig över - tills man gjort det.
Jag förstår dig, för som jag nämnde innan så har jag också tyckt att medicin var läskigt och jag tyckte att jag skulle klara det utan piller. Och jag tänker inte sugarcoat it, det är fruktansvärt överjobbigt att börja med antidepressiva. Inte för alla, värt att tillägga. Jag gick igenom en emotionell berg-och dalbana. Det var ilska, det var mycket gråtande, det var ångest och panikångest, men sen lade det sig, och nu är min ångest hanterbar.
Vad jag förstår det som lider du av "duktig flicka syndromet", och jag har själv varit där, eller egentligen är jag fortfarande där. Det är en lång process att släppa lite på kraven man har på sig själv.
Du har inte funderat på att ringa din vårdcentral och boka in ett längre samtal med en läkare för att prata om medeciner. Tänk på att be om en längre tid, så du inte bara får 10 minuter på dig, och säg till att du vill ha en läkare som är insatt i psykisk ohälsa och psykofarmaka.