När mår ni sämst?
På morgonen är jag trött för jag sovit dåligt
På dagen är det jobbigt höra grannar eller kollegors prat, skratt
På kvällen är jag trött och får tvinga i mig middag
På natten känner jag mig ensam mörkrädd och orolig
Innan mådde jag bäst på natten men nu får jag inte ens ro där längre
Ja borde köpa sån gardin grej som du har.
Jag hatar oxå känslan av att halka efter och ha högar o berg att komma kapp med efter sjukdom eller vila
Kram
Gör så gott du kan i skolan
Men tänk man kan alltid gå om ett år.... Det löser sig
Kram
Ja men det citatet var riktigt bra!
Ja, rekommenderar verkligen det!
Mycket lättare att sova i mörker!
Jo. Hatar att komma efter. Mår inte alls bra av det och är bara så himla jobbigt.
Jo, gör mitt bästa så långt jag orkar. Hoppas bara jag orkar hålla uppe detta hela läsåret nu...
Jo det är sant. Men vore ju rätt surt att behöva gå om men vad ska man göra...
Kram!
Tror inte du behöver gå om eller ha så mkt skol oro. Du oroar dig nog i onödan tror jag
Försök ha lite tillit till dig själv
Att du inte behöver pressa dig extremt mkt hela tiden
Att det bästa är bra nog ibland
Jag gick precis som jag tror du skrev en lite finare skola. Folk med extra mkt press o pengar
Där yta va allt
Kram sov så gott du kan!
Själv har jag en nalle att krama på trots jag är vuxen iaf på siffrorna haha
Till er i tråden som lider av svår ångest, men som inte tar någon medicin för det så vill jag bara säga testa. Och funkar inte den sorten så finns det såå många andra sorter att prova.
Jag var själv emot medicin i flera år. Tänkte att jag skulle fixa det utan piller. Var rädd för mediciner. Nu kan jag bara säga, varför väntade jag så länge? Varför gick jag sjukskriven, avbröt utbildningar, och förlorade vänner?
Min medicin har plockat bort 90% av min ångest. Det är så befriande att kunna tänka själv, kunna bestämma själv och fungera utan ångest.
Vad heter medicinen?
Man ska ju inte behöva ta tabletter för att klara av skola o jobb tycker jag
Då kanske man är på fel jobb skola o har för höga krav på sig?
Hela tiden, vad säger er kurator på skolan om denna situation för dig o andra?
Ja. Det är något jag jobbar på och det är en av anledningarna att jag mår så dåligt. Har helt enkelt för höra krav på mig själv. Men sen finns det oxå andra anledningar till varför jag inte mår bra, som tex mobbning som jag varit utsatt för och sedan att jag inte finner det hemma i staden jag bor i.
Även om jag bott här sen 11 månaders ålder, så känns fortfarande inte denna staden som hemma. Liksom, vart folkbokförd här hela tiden, men varit så mycket hos bland annat mormor och morfat (när jag var mindre, innan jag började skolan) i annan stad. Så iprincip alla mina minnen är därifrån. Tex när någon säger att den mins när den gick med sin mamma ner till stan här och åt glass sp minns jag när jag och mormor åkte någonstans till någon lekplats och åt glass, alltså är mina minnen mest därifrån och sen har jag alltid fortsatt vara där mycket nu när jag går i skolan osv. Tex varit över 20 gåbger i den staden, bara i år. Då tar det 1h att ta sig dit. Och nu när mormor är sjuk i cancer (och morfar dog i det för 6 år sen) så blir det extra speciellt att vara där, har alltid haft en speciell relation till både mormor och morfar och så även den staden.
Min skola är en friskola. Man väljer att söka dit själv. Det är allt möjligt folk, men ofta högpresterande elever. Så jag kan tänka mig att vi elever även sätter press på varandra att prestera bra. Hur det är med ekonomi vet jag inte... upplever det inte som att folk skulle ha rikare föräldrar i den skolan än någon annan, men vad vet jag ;)
Har 6st elefanter i sängen att krama ;) är nog enligt mpnga för stor för det. Men idc, they are mine and I love them liksom :)
Ska nog försöka nana kudden nu. Men om det blir för omöjligt kanske jag dyker in här med ett till inlägg...
Kram o sov så gott du kan du med :)
Åh det är tufft när betydelsefulla personer går bort kopplat till fina minnen
Tro mig. Vet precis. Man kan bara sörja o låta tiden gå
Livet är ett pussel o ej svart vit
Många bitar blir en helhet.
Kram
Till er i tråden som lider av svår ångest, men som inte tar någon medicin för det så vill jag bara säga testa. Och funkar inte den sorten så finns det såå många andra sorter att prova.
Jag var själv emot medicin i flera år. Tänkte att jag skulle fixa det utan piller. Var rädd för mediciner. Nu kan jag bara säga, varför väntade jag så länge? Varför gick jag sjukskriven, avbröt utbildningar, och förlorade vänner?
Min medicin har plockat bort 90% av min ångest. Det är så befriande att kunna tänka själv, kunna bestämma själv och fungera utan ångest.
O till dig (orolig nattuggla)
Jag är för sämst asså... glömde svara på 2 av sina rader. Trist att du nu känner dig hängig fysiskt när det psykiska släppt.. hoppas det oxå släpper!
Ja, förkylning kanske det är... usch. Gillar verkligen inte att vara sjuk, hela lovet stannar upp och det är inte precis något som man planerat in i sin kalender...
Jo, det är skit när folk i ens närhet går bort. Och bidrar ju till allt annat än att man mår bättre.
Ja, livet är verkligen ett pussel. Ett jobbigt pussel. Typ ett 2000 bitars, där hälften saknas. Vilka jämförelser... haha.
Uh, känner att jag bara vill gråta just nu. Kännt så i flera dagar på kvällar/nätter. Vill enbart gråta för att allt är för mycket. Men det går aldrig. Blä, jäkla skit detta alltså.
Kram