Haha ja, har vart en riktigt varm sommar! Men skönt jar de vart. eller ah... för varmt. Men tillslut vande man sig ju med det. Jo, min låg i garderoben sen försvann inallt stök där. I samband med flytten hittade jag den igen haha.
Precis. Man får dåligt samvete av att lägga öber mer ansvar på dem. Men sen hålls de ju ändå uppdaterade över mitt mående genom att kurator/psykolog ringer o berättar. Så de är ju inte helr ouppdaterade bara för att ja inte säger något. Men bara för att vi inte pratar om det hemma betyder det inte att jag inte pratar om det alls, frågar de mig får de ett ärligt svar. Liksom de får la skylla sig själva om de frågar, haha. O som du sa... det är föräldrarna liksom!
Ja, är så glad att jag har allternativet mediciner kvar. Finns iallafall lite hopp ocj något att ta till dagen det blir outhärdligt.
Känner faktiskt två riktigt nära vänner som tar medicin, båda har sömnmedicin och antidepp medicin, den ena har även concerta (för ADHD, min brorsa har samma så är helt 100 på att det är för ADHD:n o inget annat) och den andra en rad annat jag inte orkar tänka upp nu. Sen har jag nog ingen mer direkt vän som tar medicin. Har väl någon typ bekant men ingen jag känner. Men känner det skönt för den ena tjejen (hon med alla de ja inte orka räkna upp) är faktiskt en internetvän och hon har varit ett enormt stöd för mig väldigt länge. Men sedan i Januari förändrades allt drastiskt, då hon gjorde ett självmordsförsök som var extremt nära på att lyckas. Iomed att hon bor i ett annat land (men talar Svenska) så kunde jag ju inte hjälpa henne och allt med den karusellen efter självmordsförsäket vände minst sagt upp och ner på hela mig (och henne såklart med). Men ändå har inget stoppat henne... hon fortsätter peppa mig att båga ta hjälp av medicin och delar egna erfarenheter. vilket är skönt för mig, att bara höra någon berätta om egna erfarenheter av det liksom. Men samtidigt har jag än inte kommit över att hon faktiskt mådde och mår så dåligt att hon försökt ta sitt liv. (Ytterligare en internetkompis jag har, försökte för ca ett år sen sitt tredje självmordsförsök och femte gången på psykakuten, först då fick hon hjälp av BUP för innan det var det ju inte allvarligt nog... så hon fick fint klara sig helt utan stöd. Idioter... en gång ska väl ändå räcka att försöka ta sitt liv?! O då ska man få hjälp direkt. Tycker jag)
Åh.. beklagar din farmors bortgång! Hoppas din farfar mår bättre nu och klarar vardagen utan piller...
Haha ja men min hjärna är extremt panikladdad så allt inom 3 månader är saker som känns som imorgon... så om bara en månad känns ju verkligen som nu. Och jag avskyr stress (passande att vara konstant stressad för olika saker då). Men allt som ska göras framkallar stress i min hjärna.
Kram!