Tack för kramisen, behövdes.
Nä, vill inte väcka dem. Gör det redan flera gånger i veckan för att jag känner att jag inte orkar vara vaken ensam mer/intenorkar mer/har för mycket ångest/får panik/livrädd för något. Det är inte direkt glada miner när jag väcker dem (hehe... hur jag nu ens kunnat förvänta mog det).
Väntar ett litet tag till... i hopp om att det lugnar sig innombords.
Telefon kan jag inte prata i, pratar aldrig med någon i telefon för det ger mig så sjukt mycket ångest och stress. Svarar aldrig om någon ringer... dessutom vaknar min mamma (som mig) av precis minsta lilla och jag vill inte väcka henne. Vet att hon ska upp fem så hon behöver sova.
Dessa eviga nätter säger jag bara... ser tillbaka på tiden för va 1,5 år sen. Kunde så lugn och ro och åtminstånde slappna av lite på nätterna. Eller... var väl stressad för allt som skulle göras men absolut inte på den nivån som nu. Är enbart stress och ångest hela nätterna. När jag väl lyckats sova och bara har mågra få timmar så vaknar jag dessutom några gånger under den tiden och har svårt att somna om... *suck*
Kram!