Erla

Äldre 11 Sep 06:44

934 svar

BF mars 2019 - stannar på FL

Sandypandy94 skrev 2018-09-10 22:32:38 följande:

Hej!

Jag hoppar också in här :)

Jag går in i vecka 16 imorgon och jag mår fortfarande väldigt illa och spyr. Någon mer som mår som mig? Eller någon med tips som kan hjälpa mig?

Så tråkigt för jag bor delvis i Tyskland med min kille och har bara besökt honom två gånger under min graviditet för att jag mår så dåligt..

dock så har ju han kommit till Sverige när han kan men jag vill hem till Tyskland...

Jag tar medicin mot de men hjälper bara ibland..

Usch då :( låter inte kul alls! Jag läste någon stans att kolhydrater kan hjälpa. Det var något om att hormonerna inte bryts ner för att kroppen lägger fokus någon annan stans och att kroppen då svarar som om den vore förgiftad. Äter man någon kolhydrat (glukos eller fruktos) sätter man igång förbränningen och då mår man oftast lite bättre. I min förra graviditet kombinerade jag postafen med sura frukter. Det var det enda som hjälpte och det fick inte gå för lång tid emellan varje fruktbit. Tror jag åt en clementin i timmen ungefär och försökte få i mig någon riktig mat senast var 3:e timme.

Denna graviditeten har en banan i sängen, på morgonen hjälpt, och att tugga tuggummi ofta :P också i kombination med postafen. Hoppas du hittar något som hjälper.

Erla

Äldre 11 Sep 15:52

#530

Har varit hos bm på 12-veckors kontrollen och märkte att amning fortfarande gör mig otroligt känslosam. Hade det riktigt kämpigt med min dotter, som aldrig lyckades få ett bra grepp. Det resulterade i tre vidriga veckor i början, där jag bara grät av smärta och skam. Hade två månader totalt av skamkänslor över att jag inte kunde amma, men släppte det. Trodde jag. Hur tusan ska jag komma vidare från denna jobbiga spärren? Varför kan jag inte acceptera att det inte funkade och att dottern mådde bra utan amningen? Fick jättebra stöd av bm, men är orolig att känslorna ska bli värre ju närmare förlossningen jag kommer. Tänk om det inte funkar denna gången heller och det blir lika smärtsamt och påfrestande som sist? Vet ju att det inte är världens undergång att barnet får ersättning, men ändå får jag dessa skuldkänslor över att jag inte kunde ge min dotter det jag är gjord för att kunna ge.

Erla

Äldre 11 Sep 20:14

#532

vilms07 skrev 2018-09-11 17:14:20 följande:

Amning funkade inte för mig heller. Försökte med första och kämpade som tusan. Andra barnet ammade jag bara någon vecka. Denna gång tänker jag inte ens försöka. Dels pga tidigare erfarenhet. Har inget dåligt samvete direkt men hade det efter första barnet. Prata med din bm, ofta förstår dom!

Tack! Ja, jag pratade med bm denna gången och hon försäkrade mig om att de skulle se till att hjälp finns från början, redan på BB om jag vill det. Hon var som sagt ett jättestöd. Jag blev helt paff över mina känslor som fortfarande sitter kvar nu såhär efter ett helt år. Jag trodde jag hade lagt det bakom mig som sagt, men tydligen är det känsligt fortfarande. Eller så beror det på alla hormoner som rusar i kroppen :/ fattar inte hur jag fortfarande kan ha dåligt samvete över det bara.

Erla

Äldre 12 Sep 07:18

#536

SabinaRos skrev 2018-09-11 22:22:12 följande:

Hej!

Jag hoppar också in här, BF 14 Mars 2019, är mao i vecka 14 (13+4). Mitt första barn så allt är spännande och nytt! Så glad att ha hittat hit, har längtat efter att få träffa någon i samma skede då jag är ensam gravid i min närhet.

Har varit på tidigt UL och kub, allt såg bra ut så det känns bra. Just nu syns det ingenting (har gått upp ett kilo hittills) och ingen vet på jobbet. När börjar magen synas? Förstår att det är individuellt men på ett ungefär? Hur mkt har ni andra gått upp? Syns någon mage? ????

Kram på er!

Välkommen :)

För mig syntes magen tidigt i både förra och den här graviditeten. I vecka 16 kunde min chef se att jag var gravid, även om jag hade lösa kläder. Det var väl egentligen mest pga att jag är ganska liten och att allt var så svullet. Samma denna gången fast jag blev extremt svullen jämfört med förra. Det har börja0t lägga sig lite nu, men jag har inte fått på mig något annat än mjukisbyxor och gravidbyxor sedan vecka 7. I min förra graviditet fick jag köpa gravidbyxor i vecka 11 och från vecka 9 hade jag gummisnodd runt byxknappen på mina vanliga byxor. Fick så ont av dem annars.

I min förra graviditet gick jag upp totalt 9 kg. Gick ner två kg i början och stod sedan still där fram till åtminstone vecka 14. Denna gången har jag inte haft lika mycket avsmak mot mat så jag har lyckats gå upp 1,5 kg. Är i vecka 13.

Erla

Äldre 12 Sep 08:49

#540

vilms07 skrev 2018-09-12 07:37:07 följande:

Första graviditeten syntes magen i v20 ungefär. Andra graviditeten var så kort efter första så det syntes i v12, samma denna gång. Jag har gått upp 25kg bägge ggr och redan säkert 6-7 kg denna pga konstant illamående. Jag har dock inte haft svårt att gå ner efter så jag bryr mig inte så mkt om vikten.

När berättar ni för ev syskon att det ska komma en bebis? Tänker att väntan blir så himla lång för dom.

Vår dotter är bara strax över året så för oss blir det nog inget tydligt "nu ska du få ett syskon"-samtal :P

Erla

Äldre 12 Sep 08:59

#541

grönaärtan skrev 2018-09-12 07:41:21 följande:

jag hade det ganska likadant... min son kunde inte få grepp.. han förstörde mina bröstvårtor, det blödde, hade sårskorpor, allt var dåligt.. sonen fick ändå inte tillräckligt med mjölk så när vi kom hem från BB skrek han hela natten efter jag ammat jättelänge... kl 4 på morgonen helt uppgivna gav vi lite ersättning o koppen och han slutade.. jag borde ha gett upp redan då men kämpade i 2 månader till, äta, dricka mängder, varm kudde på brösten, pumpa, amma, duscha varmt, amma, pumpa... inget hjälpte... gav upp efter 2 månader.

det jag tyckte var jobbigt var att på alla BVC besök fick man inte ens frågan utan dem konstaterade... Och du helammar........? Mådde dåligt varje gång när man kände att man var tvungen att förklara att det inte gick.

Jag ska försöka denna gången igen, dock på mina villkor, ska inte lyssna på BM heller. Har inte stora bröstvårtor och tror att om jag hade använd amningsskyddet från början så kanske hade mjölken kunnat komma igång innan jag blev helt förstörd.. men ska också bunkra upp med ersättning.. går det inte så kommer jag inte kämpa lika länge..

Lycka till oavsett hur du ska göra!!!

Ja, det bygger ju verkligen på skuldkänslorna. Mig försökte de hjälpa och jag hade massor av mjölk, men det spelar ju ingen roll om barnet inte får något bra grepp. Du beskriver exakt vår första tid. Vi hade ingen ersättning hemma förrän efter en vecka av kämpande, gråt och bärande hela nätterna. Dottern kunde ligga och "amma" i timmar hon också, men till slut fattade vi att hon antagligen bara snuttade. Hon gick knappt upp något de första veckorna så vi fick helt enkelt bara ta till ersättning så hon kunde få i sig näring. Vi kommer nog också ha ersättning hemma och jag kommer nog ha med mig pump och flaska i BB-väska. Så får jag helt enkelt bara acceptera utgången, hur det än blir.

Erla

Äldre 13 Sep 05:16

#545

Hälsingland skrev 2018-09-12 23:37:21 följande:

Hej hopp!!

Var och gjorde kub-test i tisdags.

Fick fina siffror.

Det enda som var lite avvikande att det var två hjärtan som pickade.

Asså!! Tvillingar!!

Det visade sig oxå stt dom var enäggstvillingar.

Är fortfarande i chock. Haha

Oj vad spännande! :D Grattis!

Erla

Äldre 15 Sep 08:29

#550

Sirsiri skrev 2018-09-15 08:15:10 följande:

Hejsan!

Jag är i v 16+4 med första barnet, mår helt okej! Mycket illamående till v 13, nu är jag mest trött. Har kämpat länge för ett plus så det är svårt att förstå att det är sant!

Jag funderar på KUB..det kan ju bli mkt oro i onödan, vad är för/nackdelarna tycker ni?

KUB gör väl oftast i de fall där det finns ökad risk för kromosomavvikelser. Fördelarna är att du får se bebisen och får en hint om eventuella risker för kromosomavvikelser. Nackdelen är att riskerna presenteras i sannolikhetssiffror och visar att barnet KAN ha en kromosomavvikelser. Jag har inte gjort kub, men utifrån den infon jag har fått till mig har jag uppfattat det som en undersökning som kan oroa mer än ge svar på om barnet har något fel. Har läst om de som fått sjukt dåliga siffror och ändå valt att behålla. Barnet har i några fall då fötts helt friskt. Alltså behöver inte siffrorna säga att något är eller kommer gå fel utan de säger bara hur stor risken är.

Erla

Äldre 24 Sep 08:34

#565

Jenmari skrev 2018-09-24 08:27:50 följande:

Hej alla!

Jag är idag i v16+3 och är fortfarande sjukskriven pga illamående och kräkningar.. Det är så oregelbundet! Kan må "bra" (illamående men inte så farligt) i 2 dagar för att sedan kräkas upp till 20 gånger nästa dag?

Har ni några knep för vad som funkar för er? Utesluter ni saker i kosten kanske?

Kan tillägga att postafen och lergigan komp inte fungerar.

Tacksam för svar :)

Så här jag med, men tack vare postafen slipper jag kräkas. Är illamående men slipper liksom de värsta topparna. Det som hjälper mest är dock att tugga tuggummi för min del. Förra gången var det gröna äpplen och clementiner som hjälpte. Blev av med illamåendet i vecka 14 och hoppas innerligt att det försvinner snart denna gången också. Är i vecka 14 nu, men måste fortfarande äta postafen regelbundet för att inte må piss. Tuggummiburkar får jag köpa ny minst en gång u veckan för jag tuggar säker 10+ varje dag.

Erla

Äldre 24 Sep 08:35

#566

Är det för tidigt att känna fosterrörelser i vecka 14? Tyckte jag kände sprattel igår kväll när jag gått och lagt mig.

BF mars 2019 - stannar på FL

INNEHÅLL