BF mars 2019 - stannar på FL

Åå så kul att möta på någon som känner igen sig! Jag och min man var så chockade när nyheten kom. Som sagt, var inte alls planerad just nu. Men det var något i mitt beteende som jag kände igen. Men när det vattnades i munnen när jag stod och diskade så tänkte jag att mina aningar nog kan stämma. I en vecka innan jag testade mig så anade jag att jag var gravid. Under min förra graviditet så hade jag något med Yes diskmedel med doften av äpple. Bara nu när jag skriver det så vattnas det i munnen! Så sjukt! Detta är min picka(? heter väl så när det inte är craving men med ett måste under graviditeten). Så jag köpte ett test och pluset kom med detsamma! 

Min man och jag kom överens om att abort är inget vi vill genomgå i och med vi endå ska försöka nästa år. Och nu följer vi graviditeten nästan slaviskt. Vi har berättat det för våra familjer nu, och alla är jätte glada för vår skull! Mina systrar blev alldeles till sig. Vår dotter som ska bli 3 i nästa vecka har berättat för oss förr att hon INTE vill ha lillasyster eller lillebror. Hon kan nog vara den tuffaste att övertyga! ;) Hon har alldeles för mycket uppmärksamhet av hela min familj då hon är den enda barnbarnet. (Har 3 syskon).

Vad mycket vi har gemensamt! Var bor du?

Låter som att du anar dåliga reaktioner? Hur kommer det sig?

Igår berättade jag för chefen att jag ska bli mamma. Han blev verkligen glad för min skull! Vet att vi har kämpat !

Nu längtar vi till v 12 ska passera så vi kan berätta för resten av världen <3

Min mage växer fint och blir svår att dölja inom kort, ska bli skönt att berätta så man riktigt kan njuta av den!!

Hur gör ni, när är ni redo att vara öppna med er graviditet?

Har sedan några dagar tillbaka haft ont i ryggen om jag stått upp länge, men idag har jag haft riktigt ont i ryggen/svanken ner mot rumpan. Kan man seriöst få foglossning så här tidigt eller kan det vara för att jag har en bakåtlutad livmoder? Tänker om den skulle trycka bakåt mot ryggen? V 8+3

Får hoppas det inte är foglossning.. Men ska prata med min bm om det :)

Jag gick idag in i v.12, är så nervös för missfall, har haft 6st och längsta jag har gått är till v.14. Har redan varit på två ultraljud och allt ser bra ut, hjärtat slår. Ska in den 31/8 på ultraljud igen och till barnmorskan på fredag.

Vet inte om jag kommer orka ett missfall till.

Sen försöker man tänka på alla symptom man har:

Ömma bröst

Drar i sidan av magen och i nedre delen av magen

Massa flytningar

Foglossning

Synliga blodådror på hela kroppen

Drömmer massor

Gråter för minsta lilla

Ett humör från helvetet

Men är så nervös över ultraljudet, har varit på två tidigare i ett senare skede och då säger de liksom att hjärtat inte slår längre, blir sån chock och man blir så ledsen. Känns som hela livet åker fritt fall rakt ner i ett svart hål. Så vill verkligen inte uppleva det igen. Men å andra sidan kan jag inget göra förutom att ta mina mediciner jag tar och försöka leva ett normalt liv.

På ett sätt vill jag att ultraljudet skulle ha varit idag, men å andra sidan så är jag så rädd att bäbisen har dött att jag inte alls vill kolla. Sen så känner jag att är det inte min tur att få en bäbis nu, efter allt som hänt? Det är tur ni finns så man in skriva av sig när man har tankar och är så nervös

Jag gick ända fram till v.19, men bäbisen hade dött v.14. Så där hann vi aldrig se något hjärta, men andra gången såg vi ett hjärta i v.11 men då såg de också att det var något fel med fostret, sen en vecka senare för återkol hade bäbisen dött. Då var de för de hade fått vätska i buken och huvudet.

Jag tar trombyl = blodförtunnande, fragmin sprutor = blodförtunnande och en vaginaltablett med hormoner i. Alla dessa är första gången jag tar nu denna graviditet, då de tror jag har lätt att få blodproppar i moderkakan. Annars har de inte hittat något fel på mig, allt ser jätte bra ut. Läkarna tror tyvärr att jag bara haft extrem otur och att det inte gått när jag inte fått medicinerna.

Fick inte sprutorna förrän graviditet nr 5. Och då blev de ju fel på fostret, sen graviditet nr 6 hann jag inte ta dem förrän jag fick missfall och nu fick jag fler mediciner för att boosta upp lite extra.

Så egentligen är det ju denna graviditet som har fått en ärlig chans med alla mediciner.

Plus att ibland kan jag känna att det är meningen detta, då jag och min sambo sa efter sista missfallet att vi skulle lugna oss och försöka börja spara pengar och leva ett gladare och sundare liv. Men så hade vi sex en gång efter missfallet och poff, så blev man gravid. Hann inte få en normal mens efter missfallet heller. Så inte planerat men såå välkommet! Visst kan man leva sunt och spara pengar fast man är gravid, men vi ville sluta tänka på barn en stund och läka våra själar en stund innan vi försökte igen. Men blev lite ändrade planer men väldigt trevliga ändrad planer så gravida kan vi bli.

Har nu blivit gravid 7gånger på 3år.

Ja jag hoppas så att vi får se en frisk liten bäbis den 31/8

Precis. Tack, jag kommer så fort vi har varit på ul den 31/8 skriva om nyheten här

Ja om det hade varit något fel på den när vi var inne i v.9 så borde de kanske ha sätt de.

Jag har aldrig varit med om mf, men min kusin har haft två gånger på raden nu. De försöker, men de har det lite tufft nu efter andra mf. Jag hade INGEN aning om siffrorna för mf. Fick höra från bm nu att det är 1/4 graviditet som avslutas pga mf. 1/4!? 

Och nu när jag får vara med i ert gäng här så öppnas ögonen ännu mer.

Jag har aldrig haft mf, men med den faktan och statistiken som jag har fått så kan man inte låta bli att oroas. Även om man var orolig innan man visste. 

Har absolut ingen aning vad ni går igenom, men kan bara tänka mig hur tufft det är. Jag är väldigt glad över att ni som har haft den erfarenheten delar med er av er historia för att påminnas om mirakel som faktiskt sker i samband med graviditet.