Som kvinna har man aldrigh ett "fritt rum" utan sexualisering!

Vem går till ett gym för att slappna av?

Fast ni kvinnor uppmuntrar jo ofta strandraggare badboys och annan idioti, sen gnäller ni att dom uppför sig som dom sluskarna dom är och som ni vill att dom ska vara

Nu tar du väl i lite.

Amen!

Jag råkade ut idag. Skulle gå upp för en spiraltrappa på jobbet och upptäcker att mannen under sticker fram huvudet för att se under min klänning! Aldrig går man säkert någonstans. Alltodmåste man vara beredd. Kan inte komma på att jag någon gång ens tänkt tanken att försöka spana under en mans shorts

Det finns säkert situationer där det som TS beskriver sker. Mer eller mindre uppenbar raggning/bedömning/värdering av en kvinna.
Men. Jag opponerar mig mot att det här skulle vara legio.
Jag tränar på ett dygnet runt öppet gym. Jag är där tidigt på morgonen, vi är mellan 4 och 8 personer på plats. Blandat män och kvinnor. Det finns dessutom en särskild kvinno-sektion i gymmet, dit män inte har tillträde.
Jag kör mitt pass, jag bryr mig inte det minsta om vem som är där, jag går därifrån. Jag känner mig varken bedömd eller betraktad, precis lika lite som jag bedömer eller betraktar någon annan.
Och i fallet med mitt gym har ju kvinnorna möjlighet att gymma avskilt från männen. Vilket sker ibland och ibland är kvinnorna bland männen. Självvalt.
Jag ser inte att det skulle vara ett stort problem, men det kan säkert hända någon gång...

Lessen att behöva säga det, men det du ger utryck för här är tvångstankar...

Också avundsjuk på att män bara kan vara i sina kroppar. Bara kunna vara.

Jag kan inte ens äta en glass ute längre utan att bli obekväm eftersom män börjar stirra och ropa. Känns så himla dumt att sitta och behöva tänka på att äta en glass så osexigt som möjligt eller helt enkelt tvingas stå ut med män som stirrar på mig som ett stycke kött.