Fler som ska föda i maj som vill samlas och leta alla små tecken på förlossning som finns?

O tråden ser du att många av oss andra inte heller hade några tecken inför första förlossningen så det behöver inte betyda något alls. Det kan dra igång när som helst ändå. Förstår känslan dock, men håller tummarna att din bebis snart kommer!:)

Anlibabe: åh, jag vill också få göra hinnsvepning.. Känns ändå som ett hopp man hade, men min bm gör inte det då min bebbe vägrar sjunka ner och fixera sig. Ligger högt och rörligt, jo tack, mina lungor är snart obefintliga av allt tryck och sparkar känns det som så ingen tvekan :) uppdatera gärna hur det känns efteråt? ! Jag håller tummarna!

EhxJ: ja! Det är verkligen något förtrollande med det där datumet, trots att jag tyckte jag försökte fokusera på annat. Sen har det väl säkert att göra med att jag hade någon aktivitet/träff med någon typ varje dag fram tills i helgen och nu har det varit helt händelselösa och supertrötta dagar för min del. Som du säger borde jag ha något "uppdrag" per dag kanske.. Men känner inte för att träffa folk som tjatar om det är dags eller om jag känner att det är på gång heller. För känner ju verkligen ingenting, känner mig knappt gravid just nu om det inte vore för sedevanliga smärtor i fötter och rygg pga tyngd och stor mage.

Önskar bara jag kunde få vakna av lite smärtor haha :) men du verkar ju fått utstå endel förvärkar utan att det kommit igång.. Men någon natt så är ju helt plötsligt de där värkarna till nytta! Men om jag känner mig besviken varje morgon så förstår jag din känsla.. Fick du sova något?

Inga bekymmer: jaa jag vet.. någonstans vet en ju att det kommer. Men var så fruktansvärt oförberedd på hur känslan av hopplöshet skulle ta över en :) Tack! Jag hoppas på plötsligt dunder och brak hehe..

ÄH!! Jäkla skit, var så nära på att åka in för jag stod knappt ut. Värkarna var ca 1.15 långa och med 2,5 emellan ända fram till 12, då började de gå längre emellan så slocknade med hjälp av värmedyna och alvedon. Vaknade i värkar mer och mer sällan under natten och klockan 5 var allt bortblåst!

Tack för gratulationerna :))

Vi åkte när värkarna var som värst vet ej hur jag tolkade det eftersom har haft pinvärkar o sammandragningar i veckor men nu åkte vi in var öppen 4-5 cm de tog hinnorna och då gick det snabbt, hinnorna togs 16.00, 19.20 var han ute, hann även ta eda emellan för troddr jag skulle gå av och lustgasen var underbar fast den inte tog bort några värkar personalen var fantastisk så hela proceduren fast det gick snabbt var ett plus i kanten böttre än första förlossningen :)) Lycka till alla ni andra som väntar vet att det känns som en evighet var själv på bf +9 och gav lite upp hoppet där o då! Jag håller tummarna för er :))

Xxokändxx: alltså jag blir så deppig... nu har han åkt upp igen så hon kom inte åt alls. Kände knappt livmodertappen. Så det gick inte att göra ett smack...... så verkar som att vi har likadana små envisa bebisar där inne. Och när hon berättade att det inte är förrän 42+0 som man blir igångsatt (vill verkligen inte bli det, men känns som att det kommer gå så långt just nu) så höll jag på att bryta ihopa helt.. tänk om jag ska behöva gå så länge! Känner absolut ingenting! Nä, nu måste jag ladda om och bli peppad igen! Får ta denna dagen till det.... hur går det för dig?

www.familjeliv.se/user/presentation/view/xxokandxx: Ja, jag somnade invid 05, och vaknade utan förvärkar igen. Såååå tröttsamt! Idag känner jag att det känns lite tröstlöst igen.. säkert pga att jag är trött och inte fått sova så mkt inatt. Pallrade mig till frissan på förmiddagen iaf.. så nu är ju halva dagen gjord iaf! Åh önskade så en majbebis. Men kommer ju lätt bli juni här känner jag.

Ska ringa förlossningen imorgon och be pm ytterligare en hinnsvepning om de har tid. Har läst att upprepade hinnsvepningat minskar risk för överburenhet. Så får väl hoppas på det när man inte har så mkt hopp till något annat!

POMPOM: ååååh kan såååå relatera till känslan! Har flera gånger tänkt. Ja men vi åker om en halvtimme, och så på beställning slutar eller glesas förvärkarna ut då istället. Man kanske bara ska göra så ATT man åker in för tidigt istället så kan de kanske spräcka hinnor eller göra ngt för att hålla igång hehe. Men vet ju att egentligen så är det ju inte dags förrän det är dags.

Hur har dagen varit för er andra?

Åh så frustrerande att inte kunna göra hinnsvepningen... för mig fungerade ju inte hinnsvepningen. Men känslan av att man gjorde något mer än att vänta var så mkt värd för mig. Så kan bara försöka förstå hur det känns att ställa in sig på det och sen blir det inte av..

Hur länge gick du med din första? När hade du BF? Kämpa på! Du är inte ensam

Anlibabe: nää? Åh, jag var också hos barnmorskan som konstaterande att barnet fortfarande lågt så högt och rörligt så inget har hänt & någon vaginalundersökning vill dem inte heller göra då. . Troligtvis mognar också tappen långsammare pga avsaknad av tryck från bebben mot den sa hon. Så efter det besöket har jag bara totalt brutit ihop och störtgråtit & blev ovän med sambon på köpet, suck. Är liksom knappa två veckor kvar tills den isåfall inbokade igångsättningen, känns både för långt borta tidsmässigt, större och större blir både jag och bebben i rekordfart och sen så tråkigt att behöva gå igenom hela processen instängd på ett sjukhus.. Usch det var inte alls detta jag hoppas på att få höra idag. Så du och jag kanske får hålla varandra sällskap här ett par dagar till och hoppas att vi kan peppa upp oss lite hehe vad kan man hitta på för roligt imorgon tro? Som får tiden att gå lite? när blir det igångsättning för dig isåfall?

POMPOM: så tråkigt.. Så lurad man måste känna sig! Har det hänt något ytterligare under dagen då?

EhxJ: vilka luringar du råkat ut för! Jag hade ju flera gånger om tänkt att "nu händer det" om jag varit med om det där. men ja, hinnsvepning känns ju iallafall som att de kan resultera i något liksom. Eller som du säger att man åtminstone försökt! Önskar jag fick göra det också när blir det igångsättning för din del?

Vår fina tjej kom till världen i torsdags 24/5 kl 23/05, sån lycka!

Började att känna av smärtsamma och oregelbundna värkar natten till måndagen. På tisdagen hade jag ett besök hos barnmorskan kl 13:30. Jag var tveksam om jag skulle åka dit eller direkt till förlossningen för kontroll då värkarna kom ca var femte minut och var smärtsamma. Barnmorskan kände efter och jag var ej öppen, livmodertappen låg fortfarande bakåt. Efter kontrollen började värkarna göra ont på en helt annan nivå och till slut klarade jag inte av att vara hemma längre. Vi åkte till förlossningen kring 17-tiden och de visade det sig att jag var öppen 4 cm. Jag fick stanna kvar på patienthotellet med en sovdos. Sovdosen (tar bort smärta, men är ej sövande) varade endast ca 3-4 timmar så på natten vaknade jag av att värkarna kom tillbaka, lika smärtsamma som tidigare (kunde knappt stå eller gå). Min sambo fick rulla mig i rullstol över till förlossningen på nytt för en ny kontroll, fortfarande bara 4 cm öppen. Onsdagen spenderades med att försöka genomlida minutrarna och vänta på att jag skulle öppna mig mer så jag kunde få smärtlindring och att processen skulle gå framåt. Vi försökte ta en promenad, men det gick inge vidare då smärtorna var så fruktansvärda. Nya kontroller och det visade inget nytt till min besvikelse, fortfarande bara 4 cm. Jag testade sterila kvaddlar som smärtstillande då jag ej fick något annat än Ipren och alvedon (rekommenderas INTE), det är det värsta jag varit med om och var tvungen att skrika åt dom att sluta. När kl blev 21 fick jag en ny sovdos och sambon fick rulla mig över till parienthotellet för ytterligare en natt där. Vaknade kl 02 av värkarna och upptäckte även här att slemproppen gått. Vi rullade över till förlossningen på nytt då värkarna som sagt var så smärtsamma att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Ny kontroll, fortfarande 4 cm, jag bröt ihop och visste ej hur jag skulle klara av det här. Jag fick en ny sovdos kl 09 för att lindra smärtan och få kroppen att vila - tillbaka till patienthotellet.

Vi var sedan tillbaka till förlossningen kring 11 för att få order om att fortsätta vila - tillbaka till parienthotellet. Tillbaka på förlossningen kring 14. Ny kontroll, 5 cm!!!! Aldrig varit så lycklig i hela mitt liv! Nu kunde förlossningsarbetet börja! Här var kl ca 15:00.

De tog hål på hinnorna så att vattnet gick. Jag fortsatta öppna mig och då jag var öppen 7 cm bad jag om att få EDA (rekommenderas STARKT!). Epiduralen tog bort all smärta även sidosmärtor som uppstått av konstanta värkar i ca 70 timmar och det kändes som att jag var i himlen!

Vår lilla stjärna föddes kl 23:05 efter endast ca 20 min krystarbete. Barnmorskorna var imponerade över mitt jobb och kunde ej tro att det var mitt första barn och min första förlossning.

Det var så skönt att själva utdrivningsfasen gick så snabbt och bra! Då själva latensfasen var ett rent helvete då det var så smärtsamt och drog ut så enormt på tiden, bebisen trivdes allt för bra inne i magen tydligen och var väldigt envis med att komma ut :)

Men såklart är all smärta värd att genomstå då det kommer ut något så fantastiskt! Nu har vi hunnit bekanta oss med vår lilla Leah i 6 dagar, och hon är helt perfekt <3