Fler som ska föda i maj som vill samlas och leta alla små tecken på förlossning som finns?

Nu vill jag svära alla svordomar som finns! Har varit en jättejobbig dag med massa förvärkar och är helt slut. MEN nu verkar det ju som om detta var bara sjukt mkt lurendrejeri det här med. Har inte blivit till några förlossningsvärkar, utan är här hemma nu med bara en skitöm mage och trött humör. Kom igen kroppen! Gör det på riktigt och bara sluuuuuuta med detta fjantiga och onödiga som inte verkar leda någonstans. Orkar inte!!

Nu vill jag svära alla svordomar som finns! Har varit en jättejobbig dag med massa förvärkar och är helt slut. MEN nu verkar det ju som om detta var bara sjukt mkt lurendrejeri det här med. Har inte blivit till några förlossningsvärkar, utan är här hemma nu med bara en skitöm mage och trött humör. Kom igen kroppen! Gör det på riktigt och bara sluuuuuuta med detta fjantiga och onödiga som inte verkar leda någonstans. Orkar inte!!

Har brutit ihop ikväll och storgråtit nu när sonen somnat. Jag har haft sammandragningar sen halva graviditeten och varit sjukskriven sen slutet av februari för detta (påverkad tapp). Sen vet jag att jag inte gått över så länge (BF + 2) men det är så sjukt psykiskt jobbigt nu när kroppen håller på såhär en hel dag och ändå leder det ingenstans! Nu är jag helt slut och förvärkarna helt försvunnit igen. Men orkar inte. Dagar som BARA gör ont så man inte orkar äta eller nåt åt ingen nytta. Sorry för detta neggo-inlägg men är helt slut psykiskt och fysiskt. Vet inte vad jag ska göra. BM nekar mig hinnsvepning med utan att ge någon förklaring (tror bara hon inte vill/känner sig bekväm med att göra det).

Snälla, ge mig råd! Hur hanterar ni sådana här dagar?

Har brutit ihop ikväll och storgråtit nu när sonen somnat. Jag har haft sammandragningar sen halva graviditeten och varit sjukskriven sen slutet av februari för detta (påverkad tapp). Sen vet jag att jag inte gått över så länge (BF + 2) men det är så sjukt psykiskt jobbigt nu när kroppen håller på såhär en hel dag och ändå leder det ingenstans! Nu är jag helt slut och förvärkarna helt försvunnit igen. Men orkar inte. Dagar som BARA gör ont så man inte orkar äta eller nåt åt ingen nytta. Sorry för detta neggo-inlägg men är helt slut psykiskt och fysiskt. Vet inte vad jag ska göra. BM nekar mig hinnsvepning med utan att ge någon förklaring (tror bara hon inte vill/känner sig bekväm med att göra det).

Snälla, ge mig råd! Hur hanterar ni sådana här dagar?

Tack för era fina stöttande ord! Inatt fick jag sova och tog mig modet att ringa min vanliga MVC igen på morgonen för att be om hinnsvepning.. fick blankt nej och att jag fick stå ut och allt kändes hopplöst igen. Började gråta.

Ringde sedan direkt till förlossningen och de sa att jag var välkommen när jag ville! Så otroligt fina och förstående.

Var öppen 1,5-2cm.. själva tappen var 3cm lång, mjuk yttre men stram inre modermun. Så verkar ju tyvärr inte som om förvärkarna varit speciellt effektiva innan (utan bara som de kallas PINvärkar). Tyckte att det var helt ok med hinnsvepning, gjorde inte alls ont och ville att hon skulle ta i lite extra . Nu hemma igen och inga känningar direkt nu, men kan ju dröja innan man vet effekt eller ej. Det som kändes bra var att jag fick så bra bemötande och att jag var välkommen in när som helst för hjälp med sömn, smärtlindring eller för ny hinnsvepning om jag ville. Så nu känns det bättre idag - för nu har jag aktivt gjort någonting iallafall!

Hur går det för er andra som väntar?

Men gud vad glad jag blir! Rätt personal på rätt ställe <3

Hoppas det sätter igång på riktigt snart! Förstår verkligen frustrationen!