• EIJ90

    Bli gravid efter missfall följas åt

    Startar denna tråden för att vi som drabbats av missfall kan följas åt och stötta varandra fram till en lyckad graviditet.

    Vår första graviditet slutade tyvärr i missfall i v 7 för några veckor sedan. Man känner sig ensam och klart orolig även om man i efterhand förstår att det är ganska vanligt. Vi blev gravida relativt snabbt (andra "riktiga" försöket) så får vara glada för det. Vi hann aldrig berätta för någon och nu känns det inte aktuellt så känns bättre att skriva av sig här. Nu inväntar vi nästa Äl och hoppas på att bli gravida snart igen.

    Under min graviditet upplevde jag nästan inga symtom förutom molvärk, trötthet och metallsmak. Trodde tidigt att något inte stämde eftersom cb med veckoindikatorn visade en vecka för lite redan från start plus avsaknanden av illamående. Jag tempar med NC och nu har äntligen tempen varit nere på normala temperaturer i 5 dagar. När borde Äl komma igång igen?

    Finns det fler som är i samma sits? Känns så stressande att man inte vet om det kommer fungera nästa gång och känns som att alla runtomkring en blir gravida direkt, oplanerat jag och utan problem. Livet känns orättvist.

    Finns det fler som försöker bli gravida efter missfall och kanske nån som drabbades i sin första graviditet? Nån med erfarenhet där det gått bra efter missfall? All stöttning är välkommen!

  • Svar på tråden Bli gravid efter missfall följas åt
  • Jojjans
    Anonym (Landet) skrev 2018-10-21 07:36:40 följande:

    Varje graviditet har tagit 10 månader (5-8 försök, man på sjön) så jag kan inte vänta in rätt månad som superfertila kan :) förra året blev jag gravid så att jag precis fick behålla min fp, perfekt! Men en världslig sak.

    Sen efter mf ville jag så gärna bli gravid under våren, få ett barn 2018. Min son är född i december och ville desperat ha en till julbebis ^_^

    Nu, om allt går bra, kommer sonen vara 3,5 när barnet kommer. Och DET känns perfekt. Sen har jag bestämt att tro på ödet i frågan, denna graviditet blev till av en anledning :) I övrigt är det väl värst att få barn på sommaren med tanke på personalbrist på BB men det är bara att hoppas allt går bra.

    Och det är ingenting som säger att du skulle bli gravid i just maj, då får du vänta ett år till? Vill ni ha barn, kör på. Vilken månad de föds i spelar ingen som helst roll <3


    Nej precis, månaden spelar igen roll. Som sagt, jag fattar att det är en fix idé. Och du har verkligen rätt i att man kommer hitta något fint och perfekt med alla månader när man hunnit landa i det. Särskilt om man som mig är en väldigt romantiserande person, som också gärna tror att saker har en mening. Hur det än blir kommer det få sin speciella mening. Och oavsett när bebis föds kommer just den månaden kännas perfekt!

    Men ja, jag bävar också för sommarförlossning. Om det får vägen denna gång skulle BF bli 17/7. Gör mig ännu mer motiverad att skaffa doula eller tom föda hemma.
  • Carolina92

    Jag har bestämt mig nu att bara vänta ut blödningen och sen försöka på nytt, bara kropp och psyke känns okej. har nu haft blödning i 9 dagar, och på VUL sa dom att allt kommer komma ut av sig självt så nu väntar jag bara.

    Även om det fortfarande känns tufft så har jag funnit någon form av ny motivation, vilket är skönt..

    Dock känner jag en form av skuld(som jag vet att jag verkligen inte ska känna) familjen som vart så glad över graviditeten och så tar man av nån konstig anledning på sig missfallet som ens eget fel även om det inte är något man kunnat påverka.

    Får se hur det går när vi försöker på nytt, hoppet lever vidare.

  • babytjejen

    Så trött på att försöka...vill sluta samtidigt som jag längtar järnet efter ett syskon till dottern. Men ibland känns det som att hela livet handlar om babybakande el mat o träning(överviktig så försöker komma i bättre form)...att resten av livet ligger på sparlåga. Någon som känner igen sig??

    Svårt att hitta motivation o ork till mat o träning då man är så deppig över att inte lyckats efter 3 och ett halvt år, ett jobb jag vantrivs på. Och snart är datumet här då jag skulle fått en ny familjemedlem... :(

  • Carolina92

    Jag håller med, mitt fokus är inriktat på bebisverkstad så allt annat känns lite halvt meningslöst.. träningen kosten allt nästan..

    Innan har jag vart en väldigt aktiv person men tappat allt sen jag vart gravid och sen fick missfall..

  • LillaLuna

    3 missfall på 10 månader. Eller kemisk var väl två av dem bara. Plus i tre dagar sedan monstermens. Missfall precis innan v 7 i sista. Jag känner mig så uppgiven? Är 18 månader sen jag började. 18 månader jag bara ser som ett enda slöseri med tid. Sjukvården säger bara till mig att det löser sig ska jag nog se. Fått en utredning som visat nada o h ingenting. Vet inte om jag orkar göra en missfallsutredning nu efter nummer 3 för jag antar den också kommer bli ett stort frågetecken precis som den andra.

    Allt är bara usch och blä.

    Hur håller ni er samman? Dricker vin ensam kl 15 en jävla söndag bara för jag kan.

  • Eureka
    LillaLuna skrev 2018-10-21 15:35:48 följande:

    3 missfall på 10 månader. Eller kemisk var väl två av dem bara. Plus i tre dagar sedan monstermens. Missfall precis innan v 7 i sista. Jag känner mig så uppgiven? Är 18 månader sen jag började. 18 månader jag bara ser som ett enda slöseri med tid. Sjukvården säger bara till mig att det löser sig ska jag nog se. Fått en utredning som visat nada o h ingenting. Vet inte om jag orkar göra en missfallsutredning nu efter nummer 3 för jag antar den också kommer bli ett stort frågetecken precis som den andra.

    Allt är bara usch och blä.

    Hur håller ni er samman? Dricker vin ensam kl 15 en jävla söndag bara för jag kan.


    Å jag känner med dig! Inte rättvist någonstans. Trist att inte vården ger bättre respons.. Hade gärna tagit ett glas vin med dig, precis som du säger, bara för att man kan. Ska snart ut och resa på en veckas semester, hoppas det kan göra gott för själen!
  • Anonym (Landet)
    Jojjans skrev 2018-10-21 08:56:52 följande:

    Nej precis, månaden spelar igen roll. Som sagt, jag fattar att det är en fix idé. Och du har verkligen rätt i att man kommer hitta något fint och perfekt med alla månader när man hunnit landa i det. Särskilt om man som mig är en väldigt romantiserande person, som också gärna tror att saker har en mening. Hur det än blir kommer det få sin speciella mening. Och oavsett när bebis föds kommer just den månaden kännas perfekt!

    Men ja, jag bävar också för sommarförlossning. Om det får vägen denna gång skulle BF bli 17/7. Gör mig ännu mer motiverad att skaffa doula eller tom föda hemma.


    Ja, jag vet allt om fixa idéer, just nu var jag lugn däremot men hade blivit rejält hispig efter nyår igen för att iaf lyckas få 2019. Återigen bara en fix idé om åldersskillnader mellan barn.

    Sonen kom efter 4 försöks igångsättning som slutade med akut snitt så jag håller mig till sjukhus jag, men doula ska jag verkligen överväga :)
  • LillaLuna
    Eureka skrev 2018-10-21 17:27:07 följande:

    Å jag känner med dig! Inte rättvist någonstans. Trist att inte vården ger bättre respons.. Hade gärna tagit ett glas vin med dig, precis som du säger, bara för att man kan. Ska snart ut och resa på en veckas semester, hoppas det kan göra gott för själen!


    Jag ska också ut och resa en vecka! Känns skönt, samtidigt som, bitter bitter, jag kallt räknade med att jag skulle vara gravid när vi åkte. Beställde den för över 6 månader sedan...
  • Jojjans
    Anonym (Landet) skrev 2018-10-22 05:45:10 följande:

    Ja, jag vet allt om fixa idéer, just nu var jag lugn däremot men hade blivit rejält hispig efter nyår igen för att iaf lyckas få 2019. Återigen bara en fix idé om åldersskillnader mellan barn.

    Sonen kom efter 4 försöks igångsättning som slutade med akut snitt så jag håller mig till sjukhus jag, men doula ska jag verkligen överväga :)


    Ja jag har varit så stressad i så många år över att det inte är min tur. Inte träffat rätt person, inte haft fast boende osv osv. För mig var det såå viktigt att få första barnet närmre 30 än 35. Men min partner var inte redo (han är yngre) och i januari fyller jag 33. Det var sån ångest redan innan missfallet att jag skulle hinna fylla 33. Vem vet, kanske hinner jag fylla 34 också.

    Jag försöker jobba med acceptans, att det blir bra hur det än blir, att ålder inte spelar roll mer än i rädslan för vad andra ska tänka, inte för oss. Jag har ett ordnat liv tillsammans med en fantastisk person som äntligen längtar efter det här ihop med mig. Försöker intala mig att det var meningen med att ha fått vänta.

    Oj, jag förstår att du vill föda på sjukhus då! Jag vet inte, jag tror att jag litar väldigt mycket på min kropp och vad den klarar av. Trots att den tog mitt barn ifrån mig..
  • Fröken W

    Åh det här känns som en tråd för mig! Fick ett positivt grav.test för en dryg vecka sedan, hann vara glad i en vecka innan jag började blöda och få mensvärk. Jag antar att det var missfall, det är det jag ställt mig in på åtminstone. Är det inte galet att man ska behöva vänta två veckor, alt. bekosta privat ultraljud själv?!

    Jaja, bara att hoppas att nästa ägglossning sker snart så vi kan försöka igen. Hur var det för er? Har ni kört ny graviditet direkt efter mf? Hur länge blödde ni? Hur lång tid dröjde det innan nästa ägglossning?

Svar på tråden Bli gravid efter missfall följas åt