Bli gravid efter missfall följas åt

Jag känner av äl väldigt tydligt och haft regelbunden mens, men började tempa i våras för att bekräfta att jag kände rätt. Och nu efter missfallet har jag även använt äl-tester eftersom jag inte visste när äl skulle komma tillbaka. Har haft massa kvar så använde dom den här månaden med.

Äl-tester, min egen molvärk och temp gör att jag kan pricka in och veta rätt exakt när äl skett, vilket jag tycker är skönt för att kunna ha koll.

Har helt slutat hoppas på graviditet nu, så det är inte önskesymptom, men tycker att jag idag haft en del molvärk idag. Är liksom inte att jag går och känner efter längre, utan att det plötsligt slår mig att det är NÅT som känns. Svårt att hoppas lagom.

Ok men med mens i fredags kan väl äl komma tidigast på onsdag nästa vecka kanske? Ska du prova äl-test?

Testade och jag är gravid :) nu ska jag försöka njuta och låta mig själv vara glad! Tack!

Spännande med lite känningar ändå! När ska du våga testa igen? Eller ska du vänta in mensen? Det här med att vänta alltså..

Jag tror jag hoppar ÄL test och försöker hålla koll på symptomen. Min partner är borta mycket på veckorna så får ändå passa på när han är hemma. Har kikat lite på clearblues ÄL test annars. Vilka kör du med? Hinner ju fundera några dagar :)

Hej. Jag fick missfall för ungefär en vecka sen. Va då i vecka 10 och trodde allt flöt på som det skulle. Hade inte haft särskilt mycket illamående utan va hungrigare än vanligt, ömma bröst och metallsmak i munnen till och från.

Hade även börjat få hemska humörsvängningar som gjorde att jag antingen ville krypa ihop i ett hörn och gråta eller bita huvudet av folk så fort de va i närheten.

På söndag kväll började jag blöda lite smått och det va som att allt rasade. Jag bara grät och grät.

Började googla på det och läste att det va ju många som blöder lite under graviditeten och trots det inte haft några problem med bebisen.

Det lugnade mig tillfälligt. Jag ringde BM på måndagen och de sa att jag inte behövde oroa mig och att jag och sambon skulle komma på inskrivningen som va dagen efter.

Väl på inskrivningen bad jag om att få göra ett vul och hon rekommenderade att om vi nu va så oroliga skulle vi åka till gynakuten så skulle de hjälpa oss med ultraljud.

Vi åkte direkt efter mötet och fick komma in ganska snabbt. Det konstaterades att jag va gravid men på skärmen fanns ingen bebis...

Min kropp hade tydligen fortsatt va gravid trots att fostersäcken va tom.

All ork gick ur mig och vi grät när vi kom hem. Sen va det som att känslorna stängde av för jag hade inga kvar. Jag hade gråtit och haft sån panik i vad som kändes som en evighet.

På onsdagen började jag blöda ut allt. Jag va hemma från jobbet hela veckan. Jag hade inte klarat av att gå runt och försöka va trevlig på jobbet samtidigt som jag blöder ut det som jag hade trott va vårt lilla älskade knyte.

Det kommer ta ett tag att komma över sorgen men sakta men säkert börjar jag bli mig själv igen.

Jag längtar ju otroligt mycket efter barn och vill försöka igen men är orolig att det ska bli likadant.

Ursäkta att det blev så långt.

Kram på er

Jag har kört med billiga rfsu-stickor. Är ju svårt att läsa av om man bara tar en och ska utröna om det är starkt nog eller ej, men lägger man alla dagars test på rad så har jag tyckt att det blivit tydligt. Jag har regelbunden cykel och vet ungefär när äl kommer. Känner av det som ömhet och tempar också sen två månader tillbaka. Men jag brukar ha smärta i upp till tre dagar runt äl så ville liksom slå fast exakt när den sker i min cykel, sen kanske jag slutar.

Här nedanför är mina två senaste cykler. Testen är inte positiva enligt tillverkaren, men min LH-toppar verkar inte så starka. Men jag vet tack vare tempning att äl skett tidigast dagen efter i båda fallen.

Hej. Jag fick missfall för ungefär en vecka sen. Va då i vecka 10 och trodde allt flöt på som det skulle. Hade inte haft särskilt mycket illamående utan va hungrigare än vanligt, ömma bröst och metallsmak i munnen till och från.

Hade även börjat få hemska humörsvängningar som gjorde att jag antingen ville krypa ihop i ett hörn och gråta eller bita huvudet av folk så fort de va i närheten.

På söndag kväll började jag blöda lite smått och det va som att allt rasade. Jag bara grät och grät.

Började googla på det och läste att det va ju många som blöder lite under graviditeten och trots det inte haft några problem med bebisen.

Det lugnade mig tillfälligt. Jag ringde BM på måndagen och de sa att jag inte behövde oroa mig och att jag och sambon skulle komma på inskrivningen som va dagen efter.

Väl på inskrivningen bad jag om att få göra ett vul och hon rekommenderade att om vi nu va så oroliga skulle vi åka till gynakuten så skulle de hjälpa oss med ultraljud.

Vi åkte direkt efter mötet och fick komma in ganska snabbt. Det konstaterades att jag va gravid men på skärmen fanns ingen bebis...

Min kropp hade tydligen fortsatt va gravid trots att fostersäcken va tom.

All ork gick ur mig och vi grät när vi kom hem. Sen va det som att känslorna stängde av för jag hade inga kvar. Jag hade gråtit och haft sån panik i vad som kändes som en evighet.

På onsdagen började jag blöda ut allt. Jag va hemma från jobbet hela veckan. Jag hade inte klarat av att gå runt och försöka va trevlig på jobbet samtidigt som jag blöder ut det som jag hade trott va vårt lilla älskade knyte.

Det kommer ta ett tag att komma över sorgen men sakta men säkert börjar jag bli mig själv igen.

Jag längtar ju otroligt mycket efter barn och vill försöka igen men är orolig att det ska bli likadant.

Ursäkta att det blev så långt.

Kram på er

Tack! Detsamma till dig <3

Det är ju en otrolig förlust och det är klart att det tar tid men kul att höra att du vill försöka igen. Vi får hålla tummarna för att de går nästa gång ????

Du behöver absolut inte svara om du inte vill men har du slutat blöda än?

Kram!