• SysterYsters

    Knäckt av alla försök

    Nu har vi försökt i 10 mån och det har helt tagit slut i mig. Trodde aldrig det skulle vara så svårt och jag orkar inte höra om fler graviditeter runt mig nu. All kraft att bemöta med glädje även om man unnar sina vänner det helt och hållet. Varje person är en påminnelse att min kropp inte funkar just nu. Alla mina ex har fått barn sen långt tillbaka och det känns ännu värre av nån anledning? Också riktigt tungt när flera år yngre kompisar får barn, känns ännu mer utanför, efter och stressigt då.

    Direkt folk pratar barn är det så uppenbart elefanten i rummet, hur kan folk uttrycka sig som "när ni får barn sen" till nån som är över 30, där är det ju hög risk att personen kanske inte kan eller vill skaffa barn.

    Känner mig så infertil och varje mens är som ett straff. Känns som alla andra blir gravida hur lätt som helst och jag börjar tappa lusten nu. Jag ville att det skulle gå lätt och att det bara skulle vara en positiv upplevelse och inte såhär. Är så uppenbart att vi har sex samma datum varje månad (att göra det oftare och mer luststyrt går inte då min sambo inte har jättehög sexlust). Tänk om vi inte är kompatibla, man hör ju om folk som blir gravida direkt med ny partner. Eller så har man oftare sex då. Jag har inte längre ork att hålla reda på dagar, gissa utifrån test varje dag, känns efter i kroppen, se till att få nån typ av stämning på rätt dag trots trötthet varje kväll. Känns som inte ens kan dölja för varandra att varje förspel är pga ägglossning.

    Vågar inte prata om det med nån kompis o vi är några par nu i samma ålder, känns som att alla lite halvt försöker men ingen pratar om det. Risk att nån annan poppar en nyhet snart och jag fasar. Orkar inte ens se gravidbesked på tv. Börjar få känslan att jag inte kan bli gravid för varför skulle jag gå uppleva det när mensen kommer gång efter gång, man blir verkligen övertygad om att man bog inte kan även om jag vet att det kan ta tid. Hur kan det ta ett år när andra blir gravid av misstag?? Helt obegripligt.

    Vi har aldrig haft sex särskilt ofta så hela försökandet har nu förstört lusten. Jag orkar inte ha sex en enda gång som inte kan leda till nåt.

    Hur kan folk råka bli gravida?? Nästan ett hån att man skyddat sig hela livet och sen är det omöjligt fast man prickar exakt rätta dagar?? En stress då vi båda är över 30 också.

    Hur ska man tänka? Går ju inte o vänta in det då man har sex ca 3ggr i månaden.....

  • Svar på tråden Knäckt av alla försök
  • Lindsey77

    Har ni bara sex 3 ggr/ månad eller har jag missuppfattat? Det är ju tok för lite. Man kan missbedöma när ÄL inträffar.

  • Elinmariajosefin
    Lindsey77 skrev 2018-01-02 21:10:41 följande:

    Har ni bara sex 3 ggr/ månad eller har jag missuppfattat? Det är ju tok för lite. Man kan missbedöma när ÄL inträffar.


    Vet man när man har äl genom test eller temp så behöver ju inte tre ggr i månaden vara för lite om man har sex de dagar man har ägglossning
  • Solen2

    Fortsätt kämpa!

    Kan du och din sambo prata om det här eller känner du att det är ?mest ditt problem? att det tar tid? Jag som kvinna kan ju uppleva att vi nog tar största smällen och den psykiska påfrestningen under tiden man försöker själva. Att varje månad få mensen som ett slag i ansiktet. Men att för männen flyter tiden bara på, även fast de också känner av pressen av att ligga på viss dagar varje månad. Ingen passion där heller!

    Kanske kan vara läge att fundera på en ev utredning. För oss lättade den psykiska biten lite när vi väl kom i kontakt med vården. Gjorde utredning och sedan påbörjade ivf.

    Du är i gott sällskap här i forumet i dessa frågor.

  • Solen2

    Vi försökte hemma i två år innan vi tog oss i kragen och kontaktade Sophiahemmet i Sthlm för en utredning.

  • SysterYsters

    Tack Solen, känns skönt att få ventilera såhär öppet. Mycket kring det här känns lite "fult", känns fjantigt i min kompiskrets med barnhets, men även att bli ledsen då andra berättar sina nyheter känns som så fult?!

    Kan prata någorlunda men kan inte hålla på för ofta med sambon. Han vet att det är jobbigt när jag får mens men som sagt han hade kunnat va utan barn om det inte går liksom. Jag är ingen typisk barnmänniska så blir så överraskad att jag tar det såhär tungt när man väl börjar försöka.. läskig reaktion det tar upp mycket tankar hos mig och man blir lite besatt. Blir som en jättehets då alla andra blir gravida o man blir liksom sist. Blir jättestressad.

    Ska kolla upp om man kan göra nån vanlig enklare koll till o börja med om inte försök 11 går..

    Man tror verkligen att man inte kan när månaderna går! Varför skulle man kunna typ ????

  • Hallonpigan

    Du är inte ensam..

    Är 27 och har försökt i snart ett år. Samtidigt så har många i min bekantskapskrets gått och blivit gravida "bara sådär". Har fått se så mycket gravidbilder och bebisbilder, mår så fruktansvärt dåligt. Det påminner mig om att jag inte har lyckats, att jag inte funkar. Jag känner mig så okvinnlig som inte kan ge min fästman ett barn.

    Varför ska det vara så jäkla svårt för dem som verkligen vill och längtar?

  • Jooosen

    Gud känner igen mig otroligt väl i din berättelse! Kan inte sova just nu pga alla gravidtankar exempelvis.. jag har inte heller varit speciellt barnkär person. Men när ja väl började känna mig redo så kunde ja bara inte släppa det! Vi är på försök 10. Under dessa försök har två vänner fått barn och två ska få i maj. Känner så förbjudna känslor så fort vi ses - avundsjuka. Vill knappt träffa dom. Jag lever på något sätt i mina cykler. Försöka räkna ut nästa äl - är vi båda hemma då, hur ofta kan vi få till det den veckan osv.. . Vi har inte heller supermkt sex annars. Ja försöker göra så att vi får till det under äl men vill inte hinta för mkt då min sambo får prestationsångest. Inga av hans vänner har barn o han e några år yngre. Tror han egentligen skulle kunna vänta några år. Denna stress att ja i huvudet försöker planera liggen så att det ska blir runt ägglossning gör mig tokig... har börjar kolla upp vart man kan få hjälp men är orolig att min sambo inte är redo.. urs va ja svamlar men vill bara säga att ja gärna ventilerar här med dig/er! Kram


    Försöker med första barnet sen april 2017
  • Cala

    Vi har försökt 1,5 år med barn nummer två. Vet att situationen inte är riktigt densamma som din Ts, eftersom vi redan har ett barn. Men förstår frustrationen att få mens månad efter månad trots att man håller på med äl-tester och ligger på rätta dagar. Det jag inte fattar är att vid ett tillfälle var vi ju fertila, men nu är det trögt.

    Vi försöker ett tag till, sen får det nog bli utredning.

  • whenangelsfall

    Jag skulle råda dig till att ringa till en fertilitetsklinik och be om en utredning (som man har rätt till efter att ha försökt i ett år. Räkna dock med väntetid så ring snart!)

    Jag och min sambo har försökt i två år nu exakt, i september startades en utredning där det visade sig att jag inte har någon ägglossning. Det är ju faktiskt rätt många faktorer som ska stämma in så att man kan bli gravid... Men jag håller med dig - det är orättvist att vissa blir gravida av att se ett par kalsonger medan andra får kämpa sig gråtandes genom en hel process.

    Det är faktiskt som så att 1/10 par har svårare att få barn. Men det är tabu att prata om det...

    Önskar dig all lycka till!

  • Sodergok

    Glöm inte att i hälften av fallen så ligger problemet hos mannen. Efter en utredning får man ibland svar på vad problemet verkar vara, i andra fall upptäcks det mitt under en pågående ivf behandling. Några får aldrig veta orsaken och får domen ?oförklarlig ofrivillig barnlöshet?.. några av dom senast nämnda blir gravida ändå osv osv..

    Döm inte dig själv för hårt bara. Det ÄR tufft med ofrivillig barnlöshet!

Svar på tråden Knäckt av alla försök