Knäckt av alla försök

Tack Solen, känns skönt att få ventilera såhär öppet. Mycket kring det här känns lite "fult", känns fjantigt i min kompiskrets med barnhets, men även att bli ledsen då andra berättar sina nyheter känns som så fult?!

Kan prata någorlunda men kan inte hålla på för ofta med sambon. Han vet att det är jobbigt när jag får mens men som sagt han hade kunnat va utan barn om det inte går liksom. Jag är ingen typisk barnmänniska så blir så överraskad att jag tar det såhär tungt när man väl börjar försöka.. läskig reaktion det tar upp mycket tankar hos mig och man blir lite besatt. Blir som en jättehets då alla andra blir gravida o man blir liksom sist. Blir jättestressad.

Ska kolla upp om man kan göra nån vanlig enklare koll till o börja med om inte försök 11 går..

Man tror verkligen att man inte kan när månaderna går! Varför skulle man kunna typ ????

Tack för ert stöd. Det är så tungt. Och värre blir det när det enda som hörs överallt är nyheter om alla som blev gravida när de slutade tänka på det. Hur gör man det då, varje gång mensen tar slut vaknar ju allt till liv igen.

Enda gången jag tänker mig att man slutar tänka är om man är helt orkeslös och har gett upp helt men då lär man inte må så bra för att ha sex heller, försöken förstör ju faktiskt lite positiva känslor till sex.

Ska ändå på cellprov i år så ska kolla om man kan "kolla läget" lite allmänt eller om det är nåt man måste göra helt separat.. har ju trots allt 2 försök kvar innan den trista 1 årsgränsen ????

Ett till litet bakslag för mig. Visar sig att jag bara fått en mässlingdosvaccin som liten så ska eg ta en till. Såklart får man inte ta som gravid och så måste man vänta med att bli gravid efter vaccinet. Ska ringa imorgon och rådgöra om man ska ta en till dos nu.

Står att 95% som tagit en dos är skyddade men att dos 2 är för säkerhets skull. Vet nån om man kan ta blodprov för o se om skyddet är tillräckligt? En del har ju inte fullt skydd trots att de fått 2 doser som barn. Så tänker jag att det kan va så att man är bland de 95% som har skydd på en dos.

Ska kanske på en 60års familjeresa nästa höst o måste ju då ha fullt vaccin (en grav hade ju kanske ändrat på den planen ändå).

Alt så struntar man i dos 2, stannar i Sverige ifall man blir gravid under vår/sommar och så tar man dos 2 efter ett ev barn kommit.

Hemskt att planera ett år plus längre resa efter nåt som aldrig kanske händer och inte finns just nu. Känner mig paj inuti då det tydligen inte räcker med att inget händer på så lång tid men att jag även ska ta hänsyn till resor o vacciner. Känns förjävligt att missa en eller o värsta fall TRE månader. Det är totalt bortslösad tid för mig, antagligen för att det är så fix idé i huvet nu, som att jag inte kommer kunna se fram emot nånting under den tiden.

Och samtidigt som man står o trampar o vara väntar så tickar alla andras gravmånader på o foton kommer bara öka i sociala medier. Hade jag fått ett plus innan det börjar synas rejält på alla jag känner så hade det känns 1000ggr bättre men jag börjar nästan känna nåt ångestliknande när jag inte ens kan få det.

Jag hoppas på nån typ av bra förslag från vårdcentralen imorgon, bästa vore om det bara är 1mån väntetid efter vaccinet, det kan jag klara men 3mån kommer jag bryta ihop av.

Vad har ni för erfarenheter av de nyare vaccinerna för mässling/röda hund? Står 1 mån på FASS under ett vaccin iaf... står också att det inte finns fall av skador, varför man heller inte rekommenderar abort bara pga vaccinering på kvinnor som råkat vara gravida. Så då borde det inte vara nån fara om man i värsta (bästa?!) Fall blir gravid direkt 1 mån efter..

Usch Hedblomster vad trist. Konstigt att det går en gång och sen inte men åtminstone veta att man har kunnat!

Blir också rädd när folk inte lyckas med en partner o sen funkar det direkt när de blivit tillsammans med en ny? Tänk om evolutionen inte vill reproducera mellan 2 individer!

Jag vill nog mer än min partner o nog blir lusten större både pga alla andra (blir ändå så barnanpassat i alla sammanhang ..) o är väl lite jämförelse på nåt sätt. Jag vill också KUNNA, få släppa nyhet,få berätta åt föräldrar (är ensambarn osv). Börjar känna att vi är över 30 vi har hus; reser inte så mkt pga hund, tjänar bra. Man lever ändå inget singelliv så då kan man lika gärna få uppleva det här mysiga när det ändå passar (varför skulle vi inte försöka ?).. Känns så avlägset dock efter nästan ett år. Man blir ju inte uppmuntrad att försöka mer egentligen. Jag ville att det skulle gå lätt. En grej som bara oj åh vad mysigt nåt vi gjorde tillsammans. Nu känns det som det är nåt man kan se tillbaka på som massa månader med sextvång gråt stress och att vi inte varit lika positiva runt varandra i förhållande. Lite som att man blev galen efter nåt som inte går att ta tillbaka sen ändå ???? man kommer ju inte vara ung o barnlös nånsin igen sen hehe.

Nu väntar jag på vaccinationstid på mässling dos 2 o hoppas jag bara måste vänta 1mån efteråt så jag direkt kan hoppa på nästa ägglossning och bara missa 1 nästa vecka. Känns som katastrof att vara 1månad "efter" trots 10 försök! Allt bara dras ut mer o mer!

Man har nästan börjat känna igen sin egen reaktion på gravidbesked från andra!

Idag fick jag ett igen och man hoppas att man inte får ett maniskt grin i ansiktet när man säger sitt Grattis!

Man slungas in i nån typ av panikkänsla, kan typ bli gråtfärdig efteråt innan det lägger sig och sen Dan efter kan jag bete mig normalt, skriva till människan o prata odramatiskt om det, typ ställa en fråga.

Nån kille skrev nån gång att typiskt tjejer att vara så missunsamma till andra osv. Men det handlar inte ens om jämförelse, vem har försökt längst, vem är äldst osv. Just nu är det just att slängas in i verkligheten att Jag själv inte lyckas som startar hela reaktionen, det har ingenting att göra med några omständigheter eller förutsättningar hit o dit. Möjligtvis att det känns ok om nån som försökt sjuukt många år och som man känner nära skulle bli gravid men i övrigt är det mest påminnelsen i ett samtalsämne som är så laddat.

När man tänker på det är det ju sjukt lång tid att må ganska dåligt till och från. T.ex ett halvår är ju i bästa fall 6 försök såvida du prickar dagar, ens har ägglossning osv. Kan inte föreställa mig vad det skulle göra med mig att ha det såhär alltför lång tid, börjar typ gråta varje gång vi pratar hemma.

Jag fick ej pos på ett enda ägglossningstest den hör månaden vilket känns skit efter att ha haft uppehåll pga vaccin. Orkar inte med de här brutala väntetiderna, kan inte komma på nån motsvarighet till livsfråga som är så seg trots att man jobbar påt hela tiden.

Trodde man skulle tänka mindre med tiden men det är OMÖJLIGT att tankarna inte maler igång direkt mensen slutar, det går all energi!! Man behöver inte ens tänka, hjärnan är inprogrammerad på var i cykeln man är. Det var som att nånting "slogs på" när vi bestämde att vi ska försöka. Har aldrig sett mig som en barnmänniska men efter beslutet tar varje misslyckad månad lite mer kål på mig! Har man bestämt sig så har man.. Kan få panik ibland av att folk som är typ 6 år yngre har hunnit få 3 barn (även om jag inte ville ha barn för 6 år sen, knäppt va!)

Var tvungen o ventilera idag........ blir typ irriterad på folk som jag vet är gravida, bara vetskapen gör att jag känner mig ofruktbar och "utanför".

Nä har inte kontaktat dem.. Vi bestämde att testa mars o april också. Men jag behöver ändå göra cellprov i år så funderar på att ringa o boka den o be om undersökning samtidigt. Kan ju nämna på plats att vi börjar fundera på om vi behöver utredas..

Men då har man ju en anledning att komma in snart iaf ????

Otit, ja det är verkligen opassande kommentarer eftersom det kan bli så fel. Man ska nog aldrig skoja eller prata om gravidgrejer med folk som man verkligen inte vet statusen på eller är i sån ålder då det verkligen lan vara aktuellt.

Har också hört "när ni får barn sen"... sjukt okänsligt. När nån är 30+ är det verkligen inte ett avslappnat samtalsämne!! Skulle aldrig ge mig in på ett sånt samtalsämne med nån jag inte vet hur de ser på frågan ????

Hej alla i tråden, hur går det för er? Vi har startat utredning nu men det blev tyvärr sommarstängt så har bara hunnit lämna ett blodprov och får ni vänta. TSH på 3.5 så de vill att jag tar provet igen så att det inte berodde på stress eller så.

Antar att sommaren får rulla på och hoppas på det absolut bästa så att utredning inte behövs i höst!

Ja, dålig timing. Men hon sa att stress kan höja det o därför skulle de dubbelkolla igen. Eftersom de stänger nu så lär jag väl inte hinna få nån feedback på prov nr 2. Tror inte "vanliga" läkaren blandar sig i det eftersom det inte är en hälsorisk utöver fertiliteten.... ????

Kanske får försöka med humbug-metoder att sänka värdet i sommar?! Jobbigt.

Ok, på ett sätt skönt att veta att det inte syns nåt än men ändå frustrerande då det BORDE gå! Nog är det tungt att vi lägger så mkt energi på det här medans folk förökar sig hit o dit hur lätt som helst. Usch!

Hej vill uppdatera i tråden att det ÄNTLIGEN gett utdelning. Försök nr 16 tog sig och nu börjar vecka 8. Hoppas nu verkligen att den får stanna kvar men oavsett är det skönt att det att det iaf kan bli plus på de jäkla testerna!

Hoppas att det har blivit framgångar av något slag för fler som skrev i denna tråd ????

Japp hemmaproduktion. Var ju lite högre i 2 tsh- prover men ändå inom normalt. Det gick ju aldrig länge än så denna gång.

Vet inte var det finns att få tag i nån privat men ska prata med barnmorska idag iaf ????