• SysterYsters

    Knäckt av alla försök

    Nu har vi försökt i 10 mån och det har helt tagit slut i mig. Trodde aldrig det skulle vara så svårt och jag orkar inte höra om fler graviditeter runt mig nu. All kraft att bemöta med glädje även om man unnar sina vänner det helt och hållet. Varje person är en påminnelse att min kropp inte funkar just nu. Alla mina ex har fått barn sen långt tillbaka och det känns ännu värre av nån anledning? Också riktigt tungt när flera år yngre kompisar får barn, känns ännu mer utanför, efter och stressigt då.

    Direkt folk pratar barn är det så uppenbart elefanten i rummet, hur kan folk uttrycka sig som "när ni får barn sen" till nån som är över 30, där är det ju hög risk att personen kanske inte kan eller vill skaffa barn.

    Känner mig så infertil och varje mens är som ett straff. Känns som alla andra blir gravida hur lätt som helst och jag börjar tappa lusten nu. Jag ville att det skulle gå lätt och att det bara skulle vara en positiv upplevelse och inte såhär. Är så uppenbart att vi har sex samma datum varje månad (att göra det oftare och mer luststyrt går inte då min sambo inte har jättehög sexlust). Tänk om vi inte är kompatibla, man hör ju om folk som blir gravida direkt med ny partner. Eller så har man oftare sex då. Jag har inte längre ork att hålla reda på dagar, gissa utifrån test varje dag, känns efter i kroppen, se till att få nån typ av stämning på rätt dag trots trötthet varje kväll. Känns som inte ens kan dölja för varandra att varje förspel är pga ägglossning.

    Vågar inte prata om det med nån kompis o vi är några par nu i samma ålder, känns som att alla lite halvt försöker men ingen pratar om det. Risk att nån annan poppar en nyhet snart och jag fasar. Orkar inte ens se gravidbesked på tv. Börjar få känslan att jag inte kan bli gravid för varför skulle jag gå uppleva det när mensen kommer gång efter gång, man blir verkligen övertygad om att man bog inte kan även om jag vet att det kan ta tid. Hur kan det ta ett år när andra blir gravid av misstag?? Helt obegripligt.

    Vi har aldrig haft sex särskilt ofta så hela försökandet har nu förstört lusten. Jag orkar inte ha sex en enda gång som inte kan leda till nåt.

    Hur kan folk råka bli gravida?? Nästan ett hån att man skyddat sig hela livet och sen är det omöjligt fast man prickar exakt rätta dagar?? En stress då vi båda är över 30 också.

    Hur ska man tänka? Går ju inte o vänta in det då man har sex ca 3ggr i månaden.....

  • Svar på tråden Knäckt av alla försök
  • inez898
    My102 skrev 2018-01-18 22:54:15 följande:

    Jag känner igen mig mycket i vad ni alla skriver. Vi är riktiga kämpar! Vi har försökt i 2,5 år, drog ut på tiden för utredning för det var verkligen ett bakslag. Men i april tog vi kontakt med en privat klinik, och det är inte så himla dyrt, egentligen. Vi betalade 5000 kr och då fick vi svart på vitt för mig och min sambo. Allt såg bra ut och läkaren var optimistisk men fortfarande ingen graviditet så nu kör jag med gonal f spruta och letrozol (trots att allt tyder på att jag ägglossar) om detta inte fungerar blir det IVF.

    En sak jag har lärt mig, är att hålla kampen för mig själv..de flesta i min närhet vet om vad vi går igenom. Men har man själv aldrig fått kämpa för ett plus på stickan så har man absolut ingen aning om vad man går igenom. Vissa kan dela smärtan med en utan ge otaliga dåliga och dumma råd men 95% av fallen av dem i min närhet ska lösa vårt problem med att ligga mer, ta ÄL tester, slappna av, tänk inte på det, ?jag vet ett par som precis skulle adoptera också blev dem gravid? osv osv. Det hjälper inte ett dugg..den sämsta är ?det kan vara en psykologisk spärr, tänk inte på det?. Jag är otroligt less på det och dem förstår inte heller. Den enda som jag typ kan prata med nu är min mamma som lyssnar utan ska komma med expert hjälp, hon har lärt sig det efter två år.


    Åh alltså jag känner igen mig i allt du skriver till 100%! Mina vänner brukar vara superbra att prata med men i detta fall... de fattar helt enkelt inte? Jag har fått höra "jag tror att du blockerar dig när du vill så gärna", "ni kanske inte är kompatibla genetiskt" och "men njut nu medan det bara är ni två, du fattar inte hur jobbigt det är med barn!". Alltså VA?! Detta gör att jag inte pallar prata med mina vänner om detta. Pratar mycket med mamma och min sambo, men är faktiskt jätteledsen över att mina närmaste vänner inte verkar förstå. Berättade dock för mina två närmaste chefer och det visade sig att den ena gjort ivf. Båda dom var superbra att prata med, jag kände mig helt förstådd. Känns så sjukt att min CHEF tydligen är ett bättre stöd än min bästis i mitt livs svåraste kris. Väldigt besviken på det faktiskt.
  • UndrandeSökare

    Det är oftast lättare att prata med någon med mer erfarenhet (speciellt av liknande situation) än en yngre eller jämnårig utan erfarenhet av sån här situation.

  • inez898
    UndrandeSökare skrev 2018-01-19 12:44:26 följande:

    Det är oftast lättare att prata med någon med mer erfarenhet (speciellt av liknande situation) än en yngre eller jämnårig utan erfarenhet av sån här situation.


    Det tror jag också. Jag fattar att det är svårt att sätta sig in i situationen, vet inte om jag själv hade klarat det. Men det hade såklart varit skönt att kunna prata med sina vänner på ett bättre sätt, det är ju de man har omkring sig i sin vardag och de man kanske allra helst pratar med :) en vän som gått igenom samma sak hade varit guld värt känner jag!
  • UndrandeSökare
    inez898 skrev 2018-01-19 14:31:15 följande:
    Det tror jag också. Jag fattar att det är svårt att sätta sig in i situationen, vet inte om jag själv hade klarat det. Men det hade såklart varit skönt att kunna prata med sina vänner på ett bättre sätt, det är ju de man har omkring sig i sin vardag och de man kanske allra helst pratar med :) en vän som gått igenom samma sak hade varit guld värt känner jag!
    Du kan säkert hitta många här på Familjeliv som varit eller är i samma situation som kan hjälpa med råd och tips. Om du får bra kontakt med någon som bor i samma region som dig kanske ni kan träffas irl ? På så sätt kan du ju få en vän som gått igenom samma sak...bara ett tips.
  • Amberdam
    SysterYsters skrev 2018-01-03 10:09:22 följande:

    Tack för ert stöd. Det är så tungt. Och värre blir det när det enda som hörs överallt är nyheter om alla som blev gravida när de slutade tänka på det. Hur gör man det då, varje gång mensen tar slut vaknar ju allt till liv igen.

    Enda gången jag tänker mig att man slutar tänka är om man är helt orkeslös och har gett upp helt men då lär man inte må så bra för att ha sex heller, försöken förstör ju faktiskt lite positiva känslor till sex.

    Ska ändå på cellprov i år så ska kolla om man kan "kolla läget" lite allmänt eller om det är nåt man måste göra helt separat.. har ju trots allt 2 försök kvar innan den trista 1 årsgränsen ????


    Vi hade sex varannan dag och struntade i tester. Vi försöker njuta av varandra och av vår kärlek. Det funkade bra för då blev det inte så ?laddat? när ägglossningen kom och det blev ingen prestationsblockerinv för maken samtidigt som hans spermier höll sig i skick eftersom de byttes ut så ofta haha.

    Har hört att kvinnlig orgasm isamband med eller efter mannens orgasm ?suger upp? spermierna i rätt äggledare och att det underlättar graviditet.
  • inez898
    UndrandeSökare skrev 2018-01-19 17:06:34 följande:

    Du kan säkert hitta många här på Familjeliv som varit eller är i samma situation som kan hjälpa med råd och tips. Om du får bra kontakt med någon som bor i samma region som dig kanske ni kan träffas irl ? På så sätt kan du ju få en vän som gått igenom samma sak...bara ett tips.


    Tja, kanske inte en dum idé! :)
  • Gylleneprinsessa

    Nu har jag vidtagit åtgärder. Jag har ju tid för cellprovtagning hos gynekologen nästa vecka men orkar inte vänta så länge så jag ringde igår till sjukhuset i länet och bokade tid för ett första samtal med kurator som en del i en fertilitetsutredning. Det är två månaders väntetid till kuratorn och sedan en månad till till läkarbesök. Efter det får vi veta vad som eventuellt behövs göras.

    Det känns bra att vara igång även om sambon fortfarande är lite skeptisk. Han tänker som ni ovanstående beskrivit från folk i er närhet, typ att vi inte ligger tillräckligt ofta, att jag blockerar mig eftersom jag tänker så mycket på det och att jag måste slappna av. Jag står på mig med att jag vill att vi gör den här utredningen för att veta, inte noja utan istället kunna slappna av. Det är skönt att det bara är två besök för att sedan få svart på vitt hur det ser ut. Det värsta för sambon kommer nog att vara att behöva lämna spermaprov.

    Jag köpte igår kväll fertilitetsglidmedel samt folsyra över internet. Jag funderade också på att köpa munkpeppar men gjorde det inte för det var så dyrt. Vi får se vad gynekologen och/eller kuratorn säger. Beroende på var felet ligger kan det ju vara onödigt att kasta i sig diverse preparat.

  • UndrandeSökare
    Gylleneprinsessa skrev 2018-01-20 09:56:26 följande:

    Nu har jag vidtagit åtgärder. Jag har ju tid för cellprovtagning hos gynekologen nästa vecka men orkar inte vänta så länge så jag ringde igår till sjukhuset i länet och bokade tid för ett första samtal med kurator som en del i en fertilitetsutredning. Det är två månaders väntetid till kuratorn och sedan en månad till till läkarbesök. Efter det får vi veta vad som eventuellt behövs göras.

    Det känns bra att vara igång även om sambon fortfarande är lite skeptisk. Han tänker som ni ovanstående beskrivit från folk i er närhet, typ att vi inte ligger tillräckligt ofta, att jag blockerar mig eftersom jag tänker så mycket på det och att jag måste slappna av. Jag står på mig med att jag vill att vi gör den här utredningen för att veta, inte noja utan istället kunna slappna av. Det är skönt att det bara är två besök för att sedan få svart på vitt hur det ser ut. Det värsta för sambon kommer nog att vara att behöva lämna spermaprov.

    Jag köpte igår kväll fertilitetsglidmedel samt folsyra över internet. Jag funderade också på att köpa munkpeppar men gjorde det inte för det var så dyrt. Vi får se vad gynekologen och/eller kuratorn säger. Beroende på var felet ligger kan det ju vara onödigt att kasta i sig diverse preparat.


    Det låter bra att du bokat tid för utredning, då hoppas jag ni får veta vad problemet är. Om det tex är att spermierna är för slöa (tex bara simmar runt i cirklar) så kan man ofta avhjälpa det problemet med ivf.

    Eller om problemet är otillräcklig ägglossning så kan man få Letrozol utskrivet.
  • Gylleneprinsessa

    Ja precis. Synd bara att det är så långa väntetider till eventuell IVF. Jag tänkte att jag gör det jag kan för att kanske bli gravid innan. Jag köpte därför alldeles nyss munkpeppar från internet ändå. Jag hittade en förpackning som var lite billigare än den andra jag hittat. Jag har läst väldigt mycket om folk som ätit det och blivit gravida. Undrar dock hur många som ätit det och inte blivit gravida men inte skrivit om det...

    I väntan på kuratorsbesök så kan vi ju inte göra annat än att hålla våra kroppar i trim, äta tillskott och fortsätta att ligga.

  • Gylleneprinsessa
    UndrandeSökare skrev 2018-01-20 11:10:03 följande:
    Det låter bra att du bokat tid för utredning, då hoppas jag ni får veta vad problemet är. Om det tex är att spermierna är för slöa (tex bara simmar runt i cirklar) så kan man ofta avhjälpa det problemet med ivf.

    Eller om problemet är otillräcklig ägglossning så kan man få Letrozol utskrivet.
    Just det ja, min sambo säger att hög sexlust = hög fertilitet. Kan det vara så att man har hög sexlust men ändå slöa eller få spermier och därmed har låg fertilitet?
Svar på tråden Knäckt av alla försök