• SysterYsters

    Knäckt av alla försök

    Nu har vi försökt i 10 mån och det har helt tagit slut i mig. Trodde aldrig det skulle vara så svårt och jag orkar inte höra om fler graviditeter runt mig nu. All kraft att bemöta med glädje även om man unnar sina vänner det helt och hållet. Varje person är en påminnelse att min kropp inte funkar just nu. Alla mina ex har fått barn sen långt tillbaka och det känns ännu värre av nån anledning? Också riktigt tungt när flera år yngre kompisar får barn, känns ännu mer utanför, efter och stressigt då.

    Direkt folk pratar barn är det så uppenbart elefanten i rummet, hur kan folk uttrycka sig som "när ni får barn sen" till nån som är över 30, där är det ju hög risk att personen kanske inte kan eller vill skaffa barn.

    Känner mig så infertil och varje mens är som ett straff. Känns som alla andra blir gravida hur lätt som helst och jag börjar tappa lusten nu. Jag ville att det skulle gå lätt och att det bara skulle vara en positiv upplevelse och inte såhär. Är så uppenbart att vi har sex samma datum varje månad (att göra det oftare och mer luststyrt går inte då min sambo inte har jättehög sexlust). Tänk om vi inte är kompatibla, man hör ju om folk som blir gravida direkt med ny partner. Eller så har man oftare sex då. Jag har inte längre ork att hålla reda på dagar, gissa utifrån test varje dag, känns efter i kroppen, se till att få nån typ av stämning på rätt dag trots trötthet varje kväll. Känns som inte ens kan dölja för varandra att varje förspel är pga ägglossning.

    Vågar inte prata om det med nån kompis o vi är några par nu i samma ålder, känns som att alla lite halvt försöker men ingen pratar om det. Risk att nån annan poppar en nyhet snart och jag fasar. Orkar inte ens se gravidbesked på tv. Börjar få känslan att jag inte kan bli gravid för varför skulle jag gå uppleva det när mensen kommer gång efter gång, man blir verkligen övertygad om att man bog inte kan även om jag vet att det kan ta tid. Hur kan det ta ett år när andra blir gravid av misstag?? Helt obegripligt.

    Vi har aldrig haft sex särskilt ofta så hela försökandet har nu förstört lusten. Jag orkar inte ha sex en enda gång som inte kan leda till nåt.

    Hur kan folk råka bli gravida?? Nästan ett hån att man skyddat sig hela livet och sen är det omöjligt fast man prickar exakt rätta dagar?? En stress då vi båda är över 30 också.

    Hur ska man tänka? Går ju inte o vänta in det då man har sex ca 3ggr i månaden.....

  • Svar på tråden Knäckt av alla försök
  • UndrandeSökare
    SysterYsters skrev 2018-02-20 15:45:48 följande:

    Man har nästan börjat känna igen sin egen reaktion på gravidbesked från andra!

    Idag fick jag ett igen och man hoppas att man inte får ett maniskt grin i ansiktet när man säger sitt Grattis!

    Man slungas in i nån typ av panikkänsla, kan typ bli gråtfärdig efteråt innan det lägger sig och sen Dan efter kan jag bete mig normalt, skriva till människan o prata odramatiskt om det, typ ställa en fråga.

    Nån kille skrev nån gång att typiskt tjejer att vara så missunsamma till andra osv. Men det handlar inte ens om jämförelse, vem har försökt längst, vem är äldst osv. Just nu är det just att slängas in i verkligheten att Jag själv inte lyckas som startar hela reaktionen, det har ingenting att göra med några omständigheter eller förutsättningar hit o dit. Möjligtvis att det känns ok om nån som försökt sjuukt många år och som man känner nära skulle bli gravid men i övrigt är det mest påminnelsen i ett samtalsämne som är så laddat.

    När man tänker på det är det ju sjukt lång tid att må ganska dåligt till och från. T.ex ett halvår är ju i bästa fall 6 försök såvida du prickar dagar, ens har ägglossning osv. Kan inte föreställa mig vad det skulle göra med mig att ha det såhär alltför lång tid, börjar typ gråta varje gång vi pratar hemma.

    Jag fick ej pos på ett enda ägglossningstest den hör månaden vilket känns skit efter att ha haft uppehåll pga vaccin. Orkar inte med de här brutala väntetiderna, kan inte komma på nån motsvarighet till livsfråga som är så seg trots att man jobbar påt hela tiden.

    Trodde man skulle tänka mindre med tiden men det är OMÖJLIGT att tankarna inte maler igång direkt mensen slutar, det går all energi!! Man behöver inte ens tänka, hjärnan är inprogrammerad på var i cykeln man är. Det var som att nånting "slogs på" när vi bestämde att vi ska försöka. Har aldrig sett mig som en barnmänniska men efter beslutet tar varje misslyckad månad lite mer kål på mig! Har man bestämt sig så har man.. Kan få panik ibland av att folk som är typ 6 år yngre har hunnit få 3 barn (även om jag inte ville ha barn för 6 år sen, knäppt va!)

    Var tvungen o ventilera idag........ blir typ irriterad på folk som jag vet är gravida, bara vetskapen gör att jag känner mig ofruktbar och "utanför".


    Förstår hur du känner dig, det är jobbigt med barnlöshet och speciellt när man får gravidbesked av andra till höger och vänster.

    Du sa att ni hade försökt i minst 10månader nu. Har du kontaktat vården ang att ställa er i kö för infertilitetsutredning?  Egentligen ska man ha försökt i 12 månader, men det är oftast några månaders kö, så ni kommer ha kommit över de där 12 månaderna när ni kommit fram i kön.

    Så om du inte redan gjort det så ring Kvinnokliniken på ert närmaste sjukhus och säg att ni vill göra en utredning och fråga hur lång väntetid det är.

    Om de har lång väntetid, så det ni kan göra redan nu är att ringa och boka tid hos en privat gynekolog. De brukar kunna göra vul, ta några blodprover ( tex på sköldkörtelvärden alltså Tsh, T3, T4, TRAK och TPO) och skriva ut Letrozol (tabletter som stimulerar ägglossningen). Samt att mannen kan få lämna spermaprov och göra spermatest med morfologi (måste vara med morfologi, jätteviktigt).

    Lycka till !

  • SysterYsters

    Nä har inte kontaktat dem.. Vi bestämde att testa mars o april också. Men jag behöver ändå göra cellprov i år så funderar på att ringa o boka den o be om undersökning samtidigt. Kan ju nämna på plats att vi börjar fundera på om vi behöver utredas..

    Men då har man ju en anledning att komma in snart iaf ????

  • Helmut2

    Hej! Vet inte om jag kan muntra upp något och ge lite hopp, testade positivt idag.

    Spotting kom dag 23,24,25 men avstannade helt plötsligt något som aldrig skett förr. Idag på dag 29 vågade jag testa :)

    Gick på akupunktur, åt bi drottning gelé och använde letrozol dag 5-9 denna cykel. Hpppas nu det håller sig! Lycka till allihopa vill smitta med grav baciller

  • UndrandeSökare
    Helmut2 skrev 2018-02-23 15:33:58 följande:

    Hej! Vet inte om jag kan muntra upp något och ge lite hopp, testade positivt idag.

    Spotting kom dag 23,24,25 men avstannade helt plötsligt något som aldrig skett förr. Idag på dag 29 vågade jag testa :)

    Gick på akupunktur, åt bi drottning gelé och använde letrozol dag 5-9 denna cykel. Hpppas nu det håller sig! Lycka till allihopa vill smitta med grav baciller


    Grattis till plus Helmut !
    Har du tagit blodprov och mätt hcg? Om inte, så fråga din VC eller gyn om du kan få göra det. Annars finns det flera hemsidor där man kan boka blodprover och betala själv för dem, tex Werlabs och Blodkollen. Jag har gått via dem och betalt själv för min Vc är inte så hjälpsam...Hcg ska vara minst 5 men helst över 50. Sen tar man om provet efter några dagar för att se att det ökar som det ska. Hcg ska dubblera sig varannan dag om det går åt rätt håll. 

    Lycka till !
  • Helmut2

    Nej, det har jag inte. Bara ett urintest som var klart positivt. Blir det missfall så blir det ju, Inget man direkt kan påverka. Men det kan ju bara ba att upptäcka en eventuell extrauteringraviditet så tidigt som möjligt, menar du så?

    Fast kanske kan missfalls risken påverkas i mitt fall då jag har tpo ak så måste ta tsh det första jag gör på måndag, risk för missfall över 3 dubblad! (googlar för mycket)

  • UndrandeSökare
    Helmut2 skrev 2018-02-24 12:33:39 följande:

    Nej, det har jag inte. Bara ett urintest som var klart positivt. Blir det missfall så blir det ju, Inget man direkt kan påverka. Men det kan ju bara ba att upptäcka en eventuell extrauteringraviditet så tidigt som möjligt, menar du så?

    Fast kanske kan missfalls risken påverkas i mitt fall då jag har tpo ak så måste ta tsh det första jag gör på måndag, risk för missfall över 3 dubblad! (googlar för mycket)


    Ja, med hjälp av hcg så kan man upptäcka om hcg ökar för sakta så det är risk för utomhavandeskap (om embryot satt sig i äggledaren) det kan tom hända att man råkar ut för det vid ivf/ÄD eller om man redan opererat bort båda äggledare. Jag gör ÄD.

    Jag brukar följa hcg utvecklingen så ser jag om den avstannar eller minskar (tecken på kommande missfall) och isåfall kan jag sluta ta de dyra medicinerna jag använder för att lugna mitt immunförsvar från att attackera embryot. Jag har koagulationssjukfom och överaktivt immunförsvar konstaterat på infertilitetsutredning i Aten.
  • Helmut2

    Ja förstår, det låter ju väldigt rimligt i ditt fall. Ja för säker från X är man väl aldrig även om risken är extremt liten. Lycka till med din ÄD!

  • Otit

    Vet verkligen hur det känns. Alla frågar hela tiden om man är gravid, sa en gång att jag var sjukt sugen på raggmunk och fick frågan om jag var gravid. Likaså när jah inte ville deicka alkohol. Det gör så jävla ont. Vi försökte nästan ett år innan första barnet blev till. Sedan vips, blev jag gravid med andra barnet helt oplanerat. Hade haft mens endast ett par gånger efter förlossningen innan jag blev gravid igen. Vill bara ingjuta lite hopp trots att jag vet att inte så mycket hjälper när man sitter i din sits!

Svar på tråden Knäckt av alla försök