40+ med BF sommaren 2018
Hej!
Några fler 40+ gravida med BF sommaren 2018?
-
-
Svar på tråden 40+ med BF sommaren 2018
-
Vilken vecka kommer du vari i när du gör kejsarsnitt?sommar 77 skrev 2018-04-11 10:36:49 följande:InaLo....
Av en slump så gjorde jag en undersökning på mvc av en läkare då jag gick dit för ont i magen. Ca v 22...
Denna graviditet har inte varit lik alls men jag tror inte det har med placenta previa och göra?
Jag har ju haft väldigt ont i magen tidvis....
Annars ska det inte vara någon fara om man inte blöder....
6 dagar till kejsarsnitt....sååå nervös!!
Jag har också haft kraftigt ont i magen på ett sätt som jag inte haft med mina andra tre.
Jag är bara i v26 så det kan flytta sig upp åt. -
Skriv gärna här och berätta hur det gick med snittet, när du har landat och orkar. Jag har begärt planerat snitt pga jag är helt trasig i underlivet sedan förlossning nr 2. Jag kan leva skapligt komplikationsfritt, men med anpassningar, idag men vill inte riskera att bli en millimeter sämre pga en till förlossning. Jag har fått remiss till spec-mödravården/kvinnokliniken eller vad det är för att prata om det. Känns som pest eller kolera men bebisen måste ju utsommar 77 skrev 2018-04-11 10:36:49 följande:
InaLo....
Av en slump så gjorde jag en undersökning på mvc av en läkare då jag gick dit för ont i magen. Ca v 22...
Denna graviditet har inte varit lik alls men jag tror inte det har med placenta previa och göra?
Jag har ju haft väldigt ont i magen tidvis....
Annars ska det inte vara någon fara om man inte blöder....
6 dagar till kejsarsnitt....sååå nervös!!
-
Välkomna alla nya!!
-
Får jag fråga vad du har för förlossningsskada? Är det inget som går att fixa?Rindi skrev 2018-04-14 21:29:58 följande:
Skriv gärna här och berätta hur det gick med snittet, när du har landat och orkar. Jag har begärt planerat snitt pga jag är helt trasig i underlivet sedan förlossning nr 2. Jag kan leva skapligt komplikationsfritt, men med anpassningar, idag men vill inte riskera att bli en millimeter sämre pga en till förlossning. Jag har fått remiss till spec-mödravården/kvinnokliniken eller vad det är för att prata om det. Känns som pest eller kolera men bebisen måste ju ut
Sprack själv hela mellangården vid förra förlossningen. Bakvägen töjdes soppas att jag har framfall av bakvägen vilket gör att tarmväggen buktar och ger besvär när man ska gör nr 2 men det har jag lärt mig handskas med eftersom man inte fixar sånt fören man fött sina barn färdigt. Vi velade ju länge om en 4:a och nu väntas ju hon till sommaren. Jag är sydd förra gången på ett sätt som jag antar inte går att genomgå en förlossning utan att den spricker upp igen mellangården.
Lär få det fixat sedan efter denna tjej är född. -
Det är typ samma men utan att mellangården sprack (inte jättemycket, jag fick dock tre stygn). Den bindväv (fascia) som finns mellan bakre slidvägg och ändtarmen är helt av. Det kallas tydligen för en oupptäckt grad 2-bristning och jag har antagligen samma besvär (och sätt att handskas med det) som du vid nr 2. Det borde ha opererats direkt efter förlossningen men, du vet, omföderska och hemskickad efter 10 timmar... Det tog tre månader innan jag kunde gå någorlunda normalt och nästan ett år innan jag kunde springa. Och nej, knipövningar hjälper ju inte mot avsliten bindvävInaLo skrev 2018-04-15 04:44:43 följande:
Får jag fråga vad du har för förlossningsskada? Är det inget som går att fixa?
Sprack själv hela mellangården vid förra förlossningen. Bakvägen töjdes soppas att jag har framfall av bakvägen vilket gör att tarmväggen buktar och ger besvär när man ska gör nr 2 men det har jag lärt mig handskas med eftersom man inte fixar sånt fören man fött sina barn färdigt. Vi velade ju länge om en 4:a och nu väntas ju hon till sommaren. Jag är sydd förra gången på ett sätt som jag antar inte går att genomgå en förlossning utan att den spricker upp igen mellangården.
Lär få det fixat sedan efter denna tjej är född.
. Däremot kan ju starka muskler motverka andra bäckenbottenproblem.
I alla fall. Alla jag frågade som tittade ?där nere? sa att det såg heeeeelt normaaaaalt ut (för att ha fött två barn...). Det var först vid mitt missfall i höstas som gynläkaren som tog hand om mig visade sig vara bäckenbottenspecialist. Hon undersökte mig g r u n d l i g t, bekräftade vad som var fel och satte medicinska ord på det jag googlat mig till åtta år tidigare.
Så, jag kan leva med detta nu och ett tag till, men jag vägrar utsätta mig för något som gör att jag kanske får mer problem, blir inkontinent, får ont eller inte kan ha sex. Sen får det bli operation för mig om ett par år.
Jag tror att vad som anses ?normaaaaaalt? efter förlossningar borde omvärderas rejält. Vi bor i ett superduperland där kvinnor inte ska behöva lida resten av sina liv för att vi är de som sätter barnen till världen. Samhället behöver barnen och då får samhället baske mig ta hand om oss bättre. Med den stress och platsbrist som råder på förlossningen i dag, och särskilt i början av augusti, kan jag inte utsätta mig för att bli behandlad värre än en ko som ska kalva. Jag har fött barn på 6 resp 4 timmar (total tid) och kan inte börja åka runt halva länet i jakt på en plats. Blir det inte snitt tänker jag föda hemma, då får man två barnmorskor på heltid tills bebisen är ute. Vilket borde vara allas rättighet egentligen. Jag har fött båda helt utan bedövning (inte ens lustgas) och är inte rädd för smärtan. Det är det livslånga handikappet efteråt som jag gärna slipper
-
Men fy stackare!! Och bra skrivet!Rindi skrev 2018-04-15 09:46:08 följande:
Det är typ samma men utan att mellangården sprack (inte jättemycket, jag fick dock tre stygn). Den bindväv (fascia) som finns mellan bakre slidvägg och ändtarmen är helt av. Det kallas tydligen för en oupptäckt grad 2-bristning och jag har antagligen samma besvär (och sätt att handskas med det) som du vid nr 2. Det borde ha opererats direkt efter förlossningen men, du vet, omföderska och hemskickad efter 10 timmar... Det tog tre månader innan jag kunde gå någorlunda normalt och nästan ett år innan jag kunde springa. Och nej, knipövningar hjälper ju inte mot avsliten bindväv . Däremot kan ju starka muskler motverka andra bäckenbottenproblem.
I alla fall. Alla jag frågade som tittade ?där nere? sa att det såg heeeeelt normaaaaalt ut (för att ha fött två barn...). Det var först vid mitt missfall i höstas som gynläkaren som tog hand om mig visade sig vara bäckenbottenspecialist. Hon undersökte mig g r u n d l i g t, bekräftade vad som var fel och satte medicinska ord på det jag googlat mig till åtta år tidigare.
Så, jag kan leva med detta nu och ett tag till, men jag vägrar utsätta mig för något som gör att jag kanske får mer problem, blir inkontinent, får ont eller inte kan ha sex. Sen får det bli operation för mig om ett par år.
Jag tror att vad som anses ?normaaaaaalt? efter förlossningar borde omvärderas rejält. Vi bor i ett superduperland där kvinnor inte ska behöva lida resten av sina liv för att vi är de som sätter barnen till världen. Samhället behöver barnen och då får samhället baske mig ta hand om oss bättre. Med den stress och platsbrist som råder på förlossningen i dag, och särskilt i början av augusti, kan jag inte utsätta mig för att bli behandlad värre än en ko som ska kalva. Jag har fött barn på 6 resp 4 timmar (total tid) och kan inte börja åka runt halva länet i jakt på en plats. Blir det inte snitt tänker jag föda hemma, då får man två barnmorskor på heltid tills bebisen är ute. Vilket borde vara allas rättighet egentligen. Jag har fött båda helt utan bedövning (inte ens lustgas) och är inte rädd för smärtan. Det är det livslånga handikappet efteråt som jag gärna slipper
Väntar också mitt tredje barn. Födde sista barnet på 1 timme så nojar över att det ska gå för fort. Dock var det 11 år sedan så kroppen kanske är lite mer seg nu.
Himla läskigt det här med platsbrist. -
Tack!Milou3 skrev 2018-04-16 22:33:51 följande:
Men fy stackare!! Och bra skrivet!
Väntar också mitt tredje barn. Födde sista barnet på 1 timme så nojar över att det ska gå för fort. Dock var det 11 år sedan så kroppen kanske är lite mer seg nu.
Himla läskigt det här med platsbrist.
Jag tror att problemet med barn nr två var att barnmorskan trodde det skulle vara enkelt och därför inte kollade mig noga. Omföderska med en snabb första förlossning, fullt öppen när jag kom in (vattnet gick på parkeringen och de hivade upp mig på en brits innanför ytterdörren och sprang med mig till förlossningen). Sen hände inget. Jag krystade i en timme och jag kände att något var fel. Men barnmorskan tyckte det gick bra. Hjärtljuden gick ner och barnmorskan tyckte fortfarande det var lugnt, men jag kände att det var på liv och död och att barnet bara måste ut. Så jag tog i ännu mer. Då hör jag barnmorskan säga ojdå. Sen fick jag veta att han kom med ansiktsbjudning (och alltså egentligen satt fast. Många ansiktsbjudningar avslutas med akut snitt). Han var bara minuter från syrebrist dessutom. De tog navelsträngsblod för att dubbelkolla syresättningen. Nä, fy fan sånt jäkla trauma i efterhand. Det är åtta år sedan och jag kan fortfarande inte prata om det (eller ens skriva detta) utan att börja grina. Att han kom ut frisk och stark är min förtjänst. Jag gick sönder men han är inte hjärnskadad. Det var givetvis värt det, men jag gör inte om det. (Att de dessutom inte undersökte mig ordentligt när jag pressat ur mig ett huvud på fel håll och gladeligen skickade hem mig efter tio timmar, det känns bra nära som ett övergrepp...)
Men min första förlossning var bra. Jag är glad att jag har den att jämföra med. -
En timme är fort! Det är fascinerande att man kan gå nio månader med livmodern stängd och sen plötsligt tycker den att nä, nu öppnar jag mig och fort ska det gå! Men det är verkligen svårt att veta vad kroppen bestämmer sig för 11 år senare. Blir man som förstföderska igen eller tycker kroppen att den är superrutinerad? Omöjligt att veta. Förstår att du nojar. Men kanske blir det precis lagom nu? Jag tycker 6 timmar är ganska ok. Man hinner förstå vad som händer men har skapligt med ork kvar till slutet.Milou3 skrev 2018-04-16 22:33:51 följande:
Men fy stackare!! Och bra skrivet!
Väntar också mitt tredje barn. Födde sista barnet på 1 timme så nojar över att det ska gå för fort. Dock var det 11 år sedan så kroppen kanske är lite mer seg nu.
Himla läskigt det här med platsbrist.
Om några månader vet vi hur det blev
-
Fy, klart det känns ännu värre att leva med forlossningsskadan när den beror på någon annans slarv.Rindi skrev 2018-04-17 23:37:07 följande:
Tack!
Jag tror att problemet med barn nr två var att barnmorskan trodde det skulle vara enkelt och därför inte kollade mig noga. Omföderska med en snabb första förlossning, fullt öppen när jag kom in (vattnet gick på parkeringen och de hivade upp mig på en brits innanför ytterdörren och sprang med mig till förlossningen). Sen hände inget. Jag krystade i en timme och jag kände att något var fel. Men barnmorskan tyckte det gick bra. Hjärtljuden gick ner och barnmorskan tyckte fortfarande det var lugnt, men jag kände att det var på liv och död och att barnet bara måste ut. Så jag tog i ännu mer. Då hör jag barnmorskan säga ojdå. Sen fick jag veta att han kom med ansiktsbjudning (och alltså egentligen satt fast. Många ansiktsbjudningar avslutas med akut snitt). Han var bara minuter från syrebrist dessutom. De tog navelsträngsblod för att dubbelkolla syresättningen. Nä, fy fan sånt jäkla trauma i efterhand. Det är åtta år sedan och jag kan fortfarande inte prata om det (eller ens skriva detta) utan att börja grina. Att han kom ut frisk och stark är min förtjänst. Jag gick sönder men han är inte hjärnskadad. Det var givetvis värt det, men jag gör inte om det. (Att de dessutom inte undersökte mig ordentligt när jag pressat ur mig ett huvud på fel håll och gladeligen skickade hem mig efter tio timmar, det känns bra nära som ett övergrepp...)
Men min första förlossning var bra. Jag är glad att jag har den att jämföra med.
Min skada beror på att jag o barnet hade en infektion och barnet behövde snabbt ut på slutet.
Hade en ganska snabb förlossning med vattenav gång eftermiddagen innan och komm på kontroll dagen efter ca 10.30 utan värkar. Började få småvärkar under 1,5 timmar de tog ctg. Fick gå runt på sjukhuset i 1,5 timme tills 13.30. Ny ctg togs i 1,5 timmar och tyckte då att det börjat känna ordentligt men vid 15.30(öppen knapt 2-3 cm) frågade bm om vi skulle åka hem en stund men jag sa nej. Vi har en timmes körning enkel väg och jag har för ont. 17.35 föddes hon. Under dom två aktiva timmarna så var det frågan om kejsarsnitt flera gånger och en läkare var närvarande stor del av tiden. Jag minns att läkaren sa nej nu får vi ta ut barnet men jag började precis krysta då. Vid sista värken säger bm till mig att andas genom nästa värk( för att inte spricka.) men läkaren säger nej, bebisen ska ut nu. Jag vet inte om jag spricker eller om de klipper mig. Bebisen kommer ut med den värken. Vi båda har feber. Men jag hade fåt antibiotika dropp under förlossningen och dagen efter hade ingen av oss feber längre. Bebisen hade för höga hjärtljuden under de förlossningen.
Jag är faktist mer rädd för kejsarsnitt en vanlig förlossning. Att ligga där vaken medansvar någon skär och drar och sliter i magen. Fy. Helt hjälplös och utan någon kontroll. Men jag får se. Det kanske blir KS ändå om inte moderkakan flyttar sig uppåt. Hoppas verkligen den gör det.
Jag har börjat vakna kl 03.30 varje natt och ofta somnar jag inte om. Så tröttsamt. Ligger då ofta och grubblar över saker. Även om jag vet från mitt nattarbete att 3.30-5.30 är vargatimmarna och kroppens stresshormon ökar(för att väcka en ur djupsömnen) och allting alltid känns tyngre då. Så kommer man ändå inte ifrån att all alltid känns lite tyngre för att sedan kännas bra på morgonen. -
Jag får en känsla av att det blir ett mellanting mellan dottern och sonens förlossning - dvs runt 5-6 timmar!Rindi skrev 2018-04-17 23:45:04 följande:
En timme är fort! Det är fascinerande att man kan gå nio månader med livmodern stängd och sen plötsligt tycker den att nä, nu öppnar jag mig och fort ska det gå! Men det är verkligen svårt att veta vad kroppen bestämmer sig för 11 år senare. Blir man som förstföderska igen eller tycker kroppen att den är superrutinerad? Omöjligt att veta. Förstår att du nojar. Men kanske blir det precis lagom nu? Jag tycker 6 timmar är ganska ok. Man hinner förstå vad som händer men har skapligt med ork kvar till slutet.
Om några månader vet vi hur det blev
Ska bli väldigt spännande iaf. -
Hur har ni det med sammandragningar runt vecka 22-28? Jag började få sd redan runt v.16 men har nu i vecka 25 15-25 sd varje dag. Min bm säger att det kan vara så för vissa och speciellt när man blir äldre och vid 3:e graviditeten.
-
Har fått mer och mer sammandragningar för varje barn. Nu med 4:e barnet (i v27) har jag i allafall varje timme. Har varit och mätt tappen och den är opåverkad. Är jag stressad eller går för fort ( vilket jag inte gör längre pga foglossning) så får jag mycket sammandragningar ca var 10 min. Bm och läkaren säger att så länge det lugnar ner sig i vila och inte gör väldigt ont så är det bara livmodern som tränar.Milou3 skrev 2018-04-21 08:34:36 följande:
Hur har ni det med sammandragningar runt vecka 22-28? Jag började få sd redan runt v.16 men har nu i vecka 25 15-25 sd varje dag. Min bm säger att det kan vara så för vissa och speciellt när man blir äldre och vid 3:e graviditeten.
Blir det mycket och jobbigt i perioder så kan det ju vara bra att träffa en läkare för mätning av tappen men annars så är det bara livmodern som tränar inför förlossningen.
Jobbigt och ont ska det inte kännas. -
Tack snälla för bra svar!!InaLo skrev 2018-04-21 09:31:54 följande:
Har fått mer och mer sammandragningar för varje barn. Nu med 4:e barnet (i v27) har jag i allafall varje timme. Har varit och mätt tappen och den är opåverkad. Är jag stressad eller går för fort ( vilket jag inte gör längre pga foglossning) så får jag mycket sammandragningar ca var 10 min. Bm och läkaren säger att så länge det lugnar ner sig i vila och inte gör väldigt ont så är det bara livmodern som tränar.
Blir det mycket och jobbigt i perioder så kan det ju vara bra att träffa en läkare för mätning av tappen men annars så är det bara livmodern som tränar inför förlossningen.
Jobbigt och ont ska det inte kännas.
Ont gör det inte men det suger verkligen tag. Mer än bara att magen blir hård.
Får nog bara gilla läget och se det som en bra träning inför maratonloppet ;) -
Har varje dag också säkert sen v17. Från blrjan var det om jag fick för fort. Men nu v26 behöbs inte så mkt. Trycker byxorna så kommer dom och även när jag sitter. Men foglossningen blivit hemskt sista veckan. Kan knappt gåMilou3 skrev 2018-04-21 08:34:36 följande:
Hur har ni det med sammandragningar runt vecka 22-28? Jag började få sd redan runt v.16 men har nu i vecka 25 15-25 sd varje dag. Min bm säger att det kan vara så för vissa och speciellt när man blir äldre och vid 3:e graviditeten.
-
Hur har det gått för alla?
-
Toppen!! Det blev iofs snitt då jag fick jättehögt blodtryck plus att hon låg i säte. Men det har löpt på helt komplikationsfritt och jag är supernöjd att det blev så såhär i efterhand. Vi har fått världens snällaste tjej som blir 11 v på torsdag:) sååå mysigt att vara mamma!sommar 77 skrev 2018-08-27 12:53:37 följande:
Hur har det gått för alla?
-
Härligt sjuttiosjuan!!
Min Milton är nu 4 mån och snart 2 v.
Vi har varit inlagda på sjukhus 2 ggr, nu sist njurbäckeninflamation.
Men nu är han frisk och flera läkare har sagt att han är väldigt med och med tanke på hans ålder;)