• Anonym (Hill)

    Vi som valt att leva kvar i relationen trots otrohet - kom hit så stöttar vi varandra!

    Hej,

    Jag fick i våras reda på att min sambo varit otrogen vid flertalet tillfällen med flera olika partners. Det har även funnits sexchattar m.m inblandat plus mycket mer. Han erkände allt när jag konfronterade, en del saker har även krupit fram efterhand. Anledning enligt honom har varit oklar, men mest att det bottnat i hans låga självkänsla.

    Relationen har fått sig en törn samtidigt som vår kommunikation har blivit bättre. Dessutom har vi barn, och jag vill gärna fortsätta för allas skull (min inklusive).

    Jag har gått igenom de flesta faser av chock, förtvivlan, ilska och sorg och har nu ändå kommit en bra bit på väg så att jag inte tänker på det varje dag. Trodde jag..! Men sedan kommer allt det där, alla tankar hos mig och jag letar tecken på om han gjort/planerar att göra något dumt. Jag upplever att han har blivit mer undvikande de senaste veckorna (precis som vid den tiden jag konfronterade honom), så nu sitter jag här med ont i magen, och trött för jag har rotat igenom hans grejer under natten.

    Jag är alltså inte helt trygg i relationen även om mkt faktiskt blivit till det bättre och litar inte alltid på vad han säger (vilket jag alltid gjorde förut). Jag tycker också att känslan förvärras av att prata med de vänner som vet om nuförtiden, då det känns som att de inte fattar hur jag kan vara kvar, att jag måste sätta tydligare gränser, att jag är naiv, att de aldrig skulle utsätta sig själva för detta etc. (Detta är givetvis inget de säger rakt ut men jag får med mig en känsla och sedan går jag hem och startar konflikt och anklagar bara för att jag fått ett nytt perspektiv från någon, det känns som att det arbete jag/vi gjort för att gå vidare rivs upp).

    Ibland kan jag få ångest över att jag blir lurad igen, bara att han är skickligare denna gång. Lika ofta som jag tror på att han inte mår bra i sig själv och att han kanske gjorde vissa av dessa grejer när han var vek och feg. Och kanske inte fick den bekräftelse ha borde fått från mig (ja, vi har inte haft det problemfritt).

    Ni som varit/är i samma situation, hur går det för er? Någon som känner igen sig? Tips och råd, vad tror ni om återfall? Hur kommer vi alla vidare? Går det?

    Kram

  • Svar på tråden Vi som valt att leva kvar i relationen trots otrohet - kom hit så stöttar vi varandra!
  • Kaede
    Anonym (Hur får man honom att stanna?) skrev 2023-02-06 13:49:38 följande:
    Även det är ett problem, försöker jag lägga mig bredvid på hans sida sängen går han upp och lägger sig i soffan :(  

    Då måste ni prata. Prata och prata och prata. Du måste säga utan att anklaga. jag märker att du drar dig undan, vad behöver du för att släppa mig lära igen? Har du full transparens, har du erbjudit parterapi, går du i egen terapi. Ger du honom utrymme? Pratar ni om hur det kändes för honom. Lyssnar du på hans sorg? Låter du honom älta? 


    varför ska han vilja ligga med dig just nu? Du vill ha bekräftelse på att ni är ok men han är ju inte ok. Så fråga vad han behöver? Visa att du är en annan. Ta ansvar!

  • Anonym (Bra råd)
    Kaede skrev 2023-02-06 13:41:48 följande:

    Otrohet är ett svek. Det raserar tilliten i relationen. Beroende på hur mkt mörkande och lögner det varit och hur länge den svikna undrar och frågar och funderat och blivit lugnad av sin partner byggs det på. Nivån av tillitsras alltså. Du får veta att din partner varit otrogen. Det gör ont. Du har undrat och misstänkt men blivit dumförklarad i ett års tid. Då Gör det huvudlös ont för otroheten men också för alla gånger du undrar men blivit lurad/ljugen för/mörkad för.

    En otrohet är dock bara just ett svek. Ett svek kan gå att reparera. Kanske är just otrohet i dagen samhälle ett hårdare personligt slag då vi väljer varandra av kärlek och lust och inte kontakter och ekonomiska eller sociala aspekter på samma sätt som för 70 år sedan. Jag vet inte. 


    Problemet jag ser och själv varit med om är att svek utan ansvar är omöjliga att reparera. Att ta ansvar för sitt svek gentemot partnern innebär, transparens, förändring i handling, personlig utveckling (varför valde jag den här vägen?) omdefiniering av relationen och återigen att i handling visa att man väljer sin partner och det gemensamma livet. Dvs första året kanske man avstår AW med jobbet för att det skapar så mycket ångest hos sin partner då det var under dessa man strulade etc. Man gör personliga åtgärder, avstår, svarar på frågor tusen gånger, håller om den som gråter, ältar det, svarar på frågor igen osv så länge det behövs. 


    Många relationer förväntas fortsätta med någon slags tanke om att den bedragne ska lägga det bakom sig för att den som bedragit nu lovat att ändra sig. Det funkar inte. ANSVAR genom hela processen är nyckeln för att det kanske ska gå. 


    De som inte tar det ansvaret mot sin bedragne partner saboterat läkprocessen och då är det rökt i längden. Alltså en hälsosam relation. Däremot tycker jag att talesättet otrohet lika med slut måste vara upp till varje par.Det borde vara mer

    stort svek - tar svikaren fullt ansvar?


    Om ja=vi ger det en CHANS att rädda upp det. 
    Om nej (skuldbeläggning, orkar inte ta smärtan hos den andre osv) = vi bör avsluta omedelbart.


    Tycker att detta är så bra skrivet och sånt som både den som bedragit och den som blivit bedragen kan ta till sig. Uppfattar i tråden att många bedragna inte vill lämna (eller iaf inte splittra familjen), men har svårt för vilka krav man ska ställa. Då tycker jag att inlägget här sätter fingret på spiken vad man kan kräva för att laga relationen!  
  • Anonym (H)

    Vid en otrohet, tror jag det enda sättet är att prata ut och sedan försöka lägga det bakom sig/acceptera. Fungerar inte detta, tror jag inte relationen kan bli bra. Som det är nu, verkar tilliten inte optimal - du ska inte behöva rota igenom, bli påverkad av andra... Tror det enda sättet att försöka reparera förhållandet, är att gå i parterapi

  • Anonym (a)
    Anonym (Bedragen man) skrev 2023-02-06 13:49:22 följande:
    Det var ett bra svar, tycker jag. Jag är nu mitt uppe i processen där jag får se om frun kan axla det ansvar som nu vilar på henne. Hittills har hon visat lite väl lite vilja att försaka det sammanhang som hänger ihop med otrohetsaffären.

    Så jag vet inte än, hur jag känner inför det.
    Det har blivit lite för mycket bolla tillbaka att relationen varit knackig. Det har den också... men det är ingen ursäkt. Så känner jag. Självklart måste vi båda ta tag i relationens alla problem, då de såklart vilar på bådas ansvar. Men valet att vara otrogen är en annan sak, som hon måste bära.
    Var tog din andra tråd vägen?
  • Anonym (Luttrad man)
    Anonym (Bedragen man) skrev 2023-02-06 13:14:34 följande:
    Jag tänker ibland själv, just nu... att om jag och frun lyckas hålla ihop så kommer jag på något sätt riskera känna att jag har frikort att vara otrogen, åtminstone så många gånger som hon varit. Och att det skulle få mig att känna att jag återtagit lite av balansen i förhållandet, inte egentligen gjort fel, då hon tog sig friheten att göra det och aldrig avsåg berätta för mig. 
    Jag känner igen det där resonemanget att eftersom min partner gjorde så mot mig, då borde jag ju få göra samma sak. Rättvisa på något sätt kan man tycka, men det är ju ändå så jävla uselt att vara otrogen. Dessutom var jag så nedbruten med självförtroendet i absoluta botten att jag aldrig skulle vågat försöka, jag vågade inte riskera att bli avfärdad som kass av ännu en person.

  • Anonym (Bedragen man)
    Anonym (Luttrad man) skrev 2023-02-07 08:42:05 följande:
    Jag känner igen det där resonemanget att eftersom min partner gjorde så mot mig, då borde jag ju få göra samma sak. Rättvisa på något sätt kan man tycka, men det är ju ändå så jävla uselt att vara otrogen. Dessutom var jag så nedbruten med självförtroendet i absoluta botten att jag aldrig skulle vågat försöka, jag vågade inte riskera att bli avfärdad som kass av ännu en person.
    Ja, det är dock bara tankar. Att det skulle få mig må bättre i praktiken är nog helt klart tveksamt..!

    Det bottnar just nu i att just få bekräftelse av nån, att man inte är värdelös och värd att väljas bort...
    För än så länge känner jag inte att frun har valt mig igen. Men det kanske är för färskt. 

    ...och på nåt sätt finns tanken att det skulle jämna ut... att kunde hon göra ett sånt snedsteg kan hon inte vara skenhelig och säga att jag inte får göra motsvarande snedsteg. Det komiska är att hon förmodligen skulle bli skitarg och besviken om jag hade en affär, fast det är precis vad hon har gjort. 

    Jag känner ett par, som håller ihop än idag iofs... där hon var otrogen för många år sen och han hämnades en gång genom att vara otrogen tillbaka med en tjejkompis. Sen har de lyckats reparera förhållandet, gift sig och skaffat barn. 

    Men... alla är olika. Jag lutar snarare åt att välja separation om jag inte tydligt känner att frun väljer mig igen... och så får jag leva som singel och dejta istället. Så som man bör... 
    Har som sagt säkrat de pengar jag gick in med i husköpet med frun, med nödvändiga juridiska dokument och äktenskapsförord registrerat hos skatteverket.  

    Så om vi kan komma överens kan jag köpa ut frun och jag kan bo kvar. Tror inte riktigt det är vad hon har tänkt sig... hon har trivts lite för bra att bo som vi gör. Men "lurat" i mig att vi snart kunde börja försöka skaffa barn och bilda en liten familj. Bara för att nu berätta att hon förmodligen inte vill det alls. 
    Kanske borde det vara en dealbreaker för mig, och jag borde lämna? Kanske är en rätt välavlönad skild man på snart 40 med villa, barnlängtan och stort matlagningsintresse inte helt ointressant på marknaden...?

    Enda problemet är väl att jag älskar frun fortfarande... det lilla kruxet. 😅
  • Anonym (suckkkkk)
    Törnrosa87 skrev 2017-12-22 20:22:05 följande:

    Hej! Det är så här att jag är en tjej på 20 år och bor ihop med min sambo 25 år. Vi har varit tillsammans i 2 år ungefär. Under dessa år har han varit otrogen ett antal gånger och med det menar jag att han legat med en person vad jag vet om, växlat nakenbilder, och skrivit allmänt snusk.. detta har såklart tärt en del på mig och sänkt mitt förtroende till honom, vilket han kan bli rasande över, då jag t.ex ifrågasätter en del ibland, i och med att han har ljugit om i princip allt som går att ljuga om.

    För någon vecka sen fick jag reda på att han skrivit till ytterligare flera andra tjejer som är allt från 20-45?? Och då börjar jag verkligen undra om han verkligen är helt frisk?.. han säger att han inte vet varför han gör det och börjar gråta när jag säger att jag ska lämna honom.. I och med att han har legat med en tjej ute när han drack, i början när vi blev tillsammans har jag haft svårt för när han gått ut med sina vänner, speciellt när jag aldrig har fått vara med honom och hans vänner. Eller har varit med EN gång på midsommar detta år och då "mådde han inte bra" så han drack ingenting och umgicks inte med någon i princip.. detta bekymrar mig något så enormt! Har dessutom föreslagit att vi kunde dra ihop ett gäng och ha kul och kanske gå ut nu på nyår, men då är han inte sugen på det helt plötsligt? Han ersätter dessutom porr istället för att ha sex med mig och annars på fritiden sitter han bara och spelar och är med sina vänner och så fort jag jobbar eller sover så runkar han. Han säger att han älskar mig men jag känner mig inte älskad. Det finns så mycket mer att skriva men stoppar nog här.. FINNS DET NÅGON HÄR SOM VARIT MED OM LIKNANDE ELLER HAR ÅSIKTER? Är desperat så snälla hjälp mig..


    Tyvärr låter det som att han är sexberoende. Jag tycker han ska gå till terapeut för detta.
  • Anonym (Hur får man honom att stanna?)
    Anonym (Oj) skrev 2023-02-06 13:57:33 följande:
    Jag förstår honom. 
    Han satte på mig igår efter mycket tjat. Men bakifrån och som han bara ville få det överstökat och att jag skulle sluta tjata men ser det ändå som ett framsteg.
  • Kaede
    Anonym (Hur får man honom att stanna?) skrev 2023-02-08 13:18:39 följande:
    Han satte på mig igår efter mycket tjat. Men bakifrån och som han bara ville få det överstökat och att jag skulle sluta tjata men ser det ändå som ett framsteg.
    Jag tycker att din inställning till honom är lite sorglig. Jag hoppas verkligen att du tar ansvar för er relation och bevisar för honom att det är värt det för honom att släppa in dig. Dock önskar jag er lycka till! 
  • Kaede
    Anonym (Hur får man honom att stanna?) skrev 2023-02-08 13:18:39 följande:
    Han satte på mig igår efter mycket tjat. Men bakifrån och som han bara ville få det överstökat och att jag skulle sluta tjata men ser det ändå som ett framsteg.
    Och ta med dig att tjatsex (dvs sex man har för att den andra ska hålla käften) i längden gör att man ser ner på den som tjatar. Så sjukt tråkigt sex att tjata sig till en påsättning bakifrån istället för att förföra honom?
  • Anonym (Hill)

    Just nu mår jag verkligen dåligt. 

    Ni som fortsatt med er partner, av vilken anledning vill de fortsätta med er? För att de är så fantastiskt kära i er, de älskar er, ni är bra föräldrar till deras barn, ekonomi, barnen, det är jobbigt att flytta etc.?

    Har ni berättat för utomstående, i sådana fall vilka? 

  • Kaede
    Anonym (Bra råd) skrev 2023-02-06 14:42:46 följande:
    Tycker att detta är så bra skrivet och sånt som både den som bedragit och den som blivit bedragen kan ta till sig. Uppfattar i tråden att många bedragna inte vill lämna (eller iaf inte splittra familjen), men har svårt för vilka krav man ska ställa. Då tycker jag att inlägget här sätter fingret på spiken vad man kan kräva för att laga relationen!  
    Tack! 
  • Kaede
    Anonym (Hill) skrev 2023-02-16 03:38:34 följande:

    Just nu mår jag verkligen dåligt. 

    Ni som fortsatt med er partner, av vilken anledning vill de fortsätta med er? För att de är så fantastiskt kära i er, de älskar er, ni är bra föräldrar till deras barn, ekonomi, barnen, det är jobbigt att flytta etc.?

    Har ni berättat för utomstående, i sådana fall vilka? 


    Jag tänker att transparensen är en förutsättning. Sluta skämmas. Tvätta byken offentlig (närmaste vänner och familj). Att faktiskt ta valet att hålla ihop på allvar betyder ju också att man står för sina handlingar. Att man skäms för det man gjort men också att man förändrar sig. Allt som ska döljas och smusslas med blir också tungt för dig för det isolerar. Du har en dålig dag men måste ljuga om det till skillnad från att kunna säga att du orkar inte med att ses för just nu är det så ledsamt och hopplöst igen. Är det inte bättre att kunna ringa till och prata öppet med familj eller vänner när ångesten slår på eller du blir triggad? Är det inte helt rimligt att han måste se sin familj och din i ögonen och faktiskt äga det han gjort igen? 
  • Anonym (Hill)
    Kaede skrev 2023-02-17 15:46:59 följande:
    Jag tänker att transparensen är en förutsättning. Sluta skämmas. Tvätta byken offentlig (närmaste vänner och familj). Att faktiskt ta valet att hålla ihop på allvar betyder ju också att man står för sina handlingar. Att man skäms för det man gjort men också att man förändrar sig. Allt som ska döljas och smusslas med blir också tungt för dig för det isolerar. Du har en dålig dag men måste ljuga om det till skillnad från att kunna säga att du orkar inte med att ses för just nu är det så ledsamt och hopplöst igen. Är det inte bättre att kunna ringa till och prata öppet med familj eller vänner när ångesten slår på eller du blir triggad? Är det inte helt rimligt att han måste se sin familj och din i ögonen och faktiskt äga det han gjort igen? 
    Tack, precis så började jag faktiskt känna. Han har nu berättat alla för sina närmsta vänner - och får stöd. Han har berättat för sina föräldrar (oklart vad han berättat mer än att vi ev ska skiljas) - och får stöd. 
    Jag har berättat för min syster, men inga andra. För att jag skyddar honom. Vad blir jag då, inget mer än nån slags medberoende?

    Jag har därför också berättat för ett par kompisar och kommer berätta för familjen också. 
    Tack för ditt inlägg, det slog verkligen huvudet på spiken. 
  • Anonym (Hill)
    Anonym (Hill) skrev 2023-02-19 18:34:31 följande:
    Tack, precis så började jag faktiskt känna. Han har nu berättat alla för sina närmsta vänner - och får stöd. Han har berättat för sina föräldrar (oklart vad han berättat mer än att vi ev ska skiljas) - och får stöd. 
    Jag har berättat för min syster, men inga andra. För att jag skyddar honom. Vad blir jag då, inget mer än nån slags medberoende?

    Jag har därför också berättat för ett par kompisar och kommer berätta för familjen också. 
    Tack för ditt inlägg, det slog verkligen huvudet på spiken. 
    Alltså tidigare i alla år enbart syster, men nu i torsdags för kompisar. 
  • Anonym (Hill)
    Anonym (Hill) skrev 2023-02-16 03:38:34 följande:

    Just nu mår jag verkligen dåligt. 

    Ni som fortsatt med er partner, av vilken anledning vill de fortsätta med er? För att de är så fantastiskt kära i er, de älskar er, ni är bra föräldrar till deras barn, ekonomi, barnen, det är jobbigt att flytta etc.?

    Har ni berättat för utomstående, i sådana fall vilka? 


    Sedan verkar det också som att han inte vill fortsätta leva med mig pga kärlekslöst. Vem fan kan säga att en e förälskad under småbarnsåren? Inte jag iaf, har inte så höga förväntningar. Jag vill inte behöva ha varannan vecka liv. Fattar inte hur en människa kan sätta sina egna behov så högt, såvida det inte handlar om misshandel etc. 
  • Kaede
    Anonym (Hill) skrev 2023-02-19 18:36:08 följande:
    Alltså tidigare i alla år enbart syster, men nu i torsdags för kompisar. 
    Bra för dig! Det ligger en frihet i att inte ta ansvar för andras handlingar. Du kan även säga till båda dina och hans föräldrar att anledningen till skilsmässan är att han varit otrogen för många år sedan och nu varit det igen och att det tagit sönder all tillit för honom. Ni ska om ni skiljer er givetvis göra det snyggt för barnens skull och du behöver inte älta ngt mer med hans föräldrar men lägg ut alla kort så. Du behöver inte hålla god min inför hans vuxna föräldrar om att han bedragit dig. Han har rätt att själv berätta men du har också  rätt att berätta om ditt liv för dina relationer. Där ingår även din relation till dina svärföräldrar. Dessutom kommer detta att öppna dörrarna. vissa vindar som blåser in kommer vara skit. Men då försvinner åtminstone hymlandet. Om alla inblandade vet om att han varit otrogen igen kommer de också förstå om du vet tex syster vara på plats vid något istället för dig ifall du inte orkar träffa honom. Inte en enda gång behöver du ta ngn snäsig kommentar från hans mamma eller så om att du eller han givit upp för lätt. Bara att hänvisa till att ni var ju XX otrogen som ni vet och efter flera försöka att rädda vad hans ställt till med gick det inte. Ta det med honom osv. Då slipper du vara medberoende i alla åsikter osv. Småljuga och sådant. 
  • Kaede
    Anonym (Hill) skrev 2023-02-19 22:22:45 följande:
    Sedan verkar det också som att han inte vill fortsätta leva med mig pga kärlekslöst. Vem fan kan säga att en e förälskad under småbarnsåren? Inte jag iaf, har inte så höga förväntningar. Jag vill inte behöva ha varannan vecka liv. Fattar inte hur en människa kan sätta sina egna behov så högt, såvida det inte handlar om misshandel etc. 
    Ja men vem kan känna passionerad kärlek under småbarnsåren om tilliten dessutom ska skrapas. Han verkar ju lösa sina problem med att vända sig bortåt. Då är det kört. Lika mkt hans fel. 
  • Meddelande borttaget
Svar på tråden Vi som valt att leva kvar i relationen trots otrohet - kom hit så stöttar vi varandra!