Anonym (Hill)

Äldre 13 Sep 06:40

149 svar

Vi som valt att leva kvar i relationen trots otrohet - kom hit så stöttar vi varandra!

Hej,

Jag fick i våras reda på att min sambo varit otrogen vid flertalet tillfällen med flera olika partners. Det har även funnits sexchattar m.m inblandat plus mycket mer. Han erkände allt när jag konfronterade, en del saker har även krupit fram efterhand. Anledning enligt honom har varit oklar, men mest att det bottnat i hans låga självkänsla.

Relationen har fått sig en törn samtidigt som vår kommunikation har blivit bättre. Dessutom har vi barn, och jag vill gärna fortsätta för allas skull (min inklusive).

Jag har gått igenom de flesta faser av chock, förtvivlan, ilska och sorg och har nu ändå kommit en bra bit på väg så att jag inte tänker på det varje dag. Trodde jag..! Men sedan kommer allt det där, alla tankar hos mig och jag letar tecken på om han gjort/planerar att göra något dumt. Jag upplever att han har blivit mer undvikande de senaste veckorna (precis som vid den tiden jag konfronterade honom), så nu sitter jag här med ont i magen, och trött för jag har rotat igenom hans grejer under natten.

Jag är alltså inte helt trygg i relationen även om mkt faktiskt blivit till det bättre och litar inte alltid på vad han säger (vilket jag alltid gjorde förut). Jag tycker också att känslan förvärras av att prata med de vänner som vet om nuförtiden, då det känns som att de inte fattar hur jag kan vara kvar, att jag måste sätta tydligare gränser, att jag är naiv, att de aldrig skulle utsätta sig själva för detta etc. (Detta är givetvis inget de säger rakt ut men jag får med mig en känsla och sedan går jag hem och startar konflikt och anklagar bara för att jag fått ett nytt perspektiv från någon, det känns som att det arbete jag/vi gjort för att gå vidare rivs upp).

Ibland kan jag få ångest över att jag blir lurad igen, bara att han är skickligare denna gång. Lika ofta som jag tror på att han inte mår bra i sig själv och att han kanske gjorde vissa av dessa grejer när han var vek och feg. Och kanske inte fick den bekräftelse ha borde fått från mig (ja, vi har inte haft det problemfritt).

Ni som varit/är i samma situation, hur går det för er? Någon som känner igen sig? Tips och råd, vad tror ni om återfall? Hur kommer vi alla vidare? Går det?

Kram

MR Human

Äldre 26 Oct 10:13

#71

Så här är det för mig som stannade kvar i ett förhållande där min fru varit otrogen på det värsta sviniga sättet

Jag tror, åtminstone om vi pratar om en längre otrohet, eller en sk "affär" där partnern fått känslor och blivit kär i en annan men behållit dig som en slags säkerhet! För en säkerhet är precis det du blivit nedgraderad till.

1. inse att den som bedragit dig inte har älskat dig på samma sätt som du älskat honom/henne!

Det spelar ingen roll hur mycket ursäkter och förklaringar / bortförklaringar du får. H*n tog det steget frivilligt och valde bort dig och tillät dig att bli förnedrad och kränkt. Det som H*n gjorde handlade helt och hållet om egoism och respektlöshet!
Ett ONS i fyllan skulle kanske kunna förlåtas och klassas som ett misstag!

2. Inse att din tillit till människan för alltid kommer att vara borta!

Det spelar ingen roll hur mycket ni än pratar med varandra eller går i terapi. När din partner är ute på julfesten eller på en konferens med jobbet ett par dagar där alkohol finns i bilden kommer dina tankar på otrohet ändå. H*n ljög för dig tidigare utan problem trots att de visste vad de riskerade. Är det annorlunda nu?

3. Du kommer att bära en sorg inom dig som aldrig kommer att försvinna helt!

Du blev bortvald och fick aldrig chansen att göra dina egna val eller hävda dig. Den som bedrog dig stal din tid. Vid en långvarig otrohet så känns detta som någon stulit ditt liv.

4. Du kommer aldrig kunna älska din partner igen på samma sätt!

Man kan få det bra om man kommer över en otrohet. t om mycket bättre på många sätt. Men känslan av att det är ni mot världen, eller den stolthet du kände över din partner kommer aldrig mer tillbaka.

5. Du kommer förmodligen att ha en affär eller sex med andra själv efter ett tag.

Dina gränser är borta. Om du aldrig tidigare varit tillgänglig för en flört kommer du nu att se på andra människor på ett annat sätt. En som tidigare bara var t ex en kollega kan du nu ha sex med. Du kommer inte att bry dig så mycket längre.

Så för att sammanfatta:
Det går att fortsätta, det går att fortsätta älska och det går att få ett bra liv men det blir med som med en ny människa . Ett nytt förhållande med nån som du egentligen aldrig kommer att lita till 100%. Du kommer med stor sannolikhet att vara med andra du också. Om inte för att hävda dig själv och du kommer inte att bry dig nämnvärt vad din partner tycker om det.

Så är det åtminstone för mig idag. 2.5 år efter det kom fram att min fru bedrog mig med min bästa vän i 7 månader innan vi skaffade barn och gifte oss.
Vi är fortfarande gifta och har det "bra". Jag som var den trognaste killen som fanns har nu haft sex med ett par andra tjejer.
Jag har själv blivit den skitstövel som jag föraktat i hela mitt liv. Jag bryr mig inte längre.

Anonym (också)

Äldre 26 Oct 16:59

#72

MR Human skrev 2017-10-26 10:13:02 följande:

Så här är det för mig som stannade kvar i ett förhållande där min fru varit otrogen på det värsta sviniga sättet

Jag tror, åtminstone om vi pratar om en längre otrohet, eller en sk "affär" där partnern fått känslor och blivit kär i en annan men behållit dig som en slags säkerhet! För en säkerhet är precis det du blivit nedgraderad till.

1. inse att den som bedragit dig inte har älskat dig på samma sätt som du älskat honom/henne!

Det spelar ingen roll hur mycket ursäkter och förklaringar / bortförklaringar du får. H*n tog det steget frivilligt och valde bort dig och tillät dig att bli förnedrad och kränkt. Det som H*n gjorde handlade helt och hållet om egoism och respektlöshet!
Ett ONS i fyllan skulle kanske kunna förlåtas och klassas som ett misstag!

2. Inse att din tillit till människan för alltid kommer att vara borta!

Det spelar ingen roll hur mycket ni än pratar med varandra eller går i terapi. När din partner är ute på julfesten eller på en konferens med jobbet ett par dagar där alkohol finns i bilden kommer dina tankar på otrohet ändå. H*n ljög för dig tidigare utan problem trots att de visste vad de riskerade. Är det annorlunda nu?

3. Du kommer att bära en sorg inom dig som aldrig kommer att försvinna helt!

Du blev bortvald och fick aldrig chansen att göra dina egna val eller hävda dig. Den som bedrog dig stal din tid. Vid en långvarig otrohet så känns detta som någon stulit ditt liv.

4. Du kommer aldrig kunna älska din partner igen på samma sätt!

Man kan få det bra om man kommer över en otrohet. t om mycket bättre på många sätt. Men känslan av att det är ni mot världen, eller den stolthet du kände över din partner kommer aldrig mer tillbaka.

5. Du kommer förmodligen att ha en affär eller sex med andra själv efter ett tag.

Dina gränser är borta. Om du aldrig tidigare varit tillgänglig för en flört kommer du nu att se på andra människor på ett annat sätt. En som tidigare bara var t ex en kollega kan du nu ha sex med. Du kommer inte att bry dig så mycket längre.

Så för att sammanfatta:
Det går att fortsätta, det går att fortsätta älska och det går att få ett bra liv men det blir med som med en ny människa . Ett nytt förhållande med nån som du egentligen aldrig kommer att lita till 100%. Du kommer med stor sannolikhet att vara med andra du också. Om inte för att hävda dig själv och du kommer inte att bry dig nämnvärt vad din partner tycker om det.

Så är det åtminstone för mig idag. 2.5 år efter det kom fram att min fru bedrog mig med min bästa vän i 7 månader innan vi skaffade barn och gifte oss.
Vi är fortfarande gifta och har det "bra". Jag som var den trognaste killen som fanns har nu haft sex med ett par andra tjejer.
Jag har själv blivit den skitstövel som jag föraktat i hela mitt liv. Jag bryr mig inte längre.

Jag håller inte med dig om allt det du skriver.

1. I vårt fall vill jag påstå att han älskade mer än jag under längre perioder. Jag var verkligen ingen bra partner. Därmed inte sagt att jag lägger ansvaret på mig själv för hans otrohet. Det valet var endast hans. Dock tycker jag att båda i en relation måste ta ansvar för att det ska fungera. Jag var inte vidare bra på det.

2. Ja, jag har dock tidigare varit svartsjuk innan han var otrogen så är inte helt och hållet nytt i vår relation. Självklart känns det värre nu när han faktiskt har passerat en gräns.

3. Japp! Här var det dock ingen långvarig otrohet. så stulet liv känner jag inte.

4. Njae, säger jag där jag är nu(10 månader senare). Jag känner att jag älskar honom igen på något sätt. Olika omständigheter i vårt liv gjorde att jag "glömde bort" att älska. Det som hände gjorde det viktigt igen.

5. Har absolut inga tankar på att vara otrogen. Har inte känt någon attraktion till någon alls under den här tiden. Däremot så är jag mer attraherad av min partner. Klart detta kan ändras, men jag skulle aldrig vilja såra honom på det sättet. Jag har varit otrogen tidigare i en annan relation. Har inget som helst behov att hävda mig.

Min partner har visat väldigt mycket ånger, gråtit mycket och bett om förlåtelse tusen gånger. Han förstår inte själv hur han kunde gå så långt. Han har alltid visat mig uppskattning och kärlek och nu gör han det ännu mer. För mig har det varit allt det som gjort att jag överhuvudtaget har kunnat fortsätta. Jag har fått ställa frågor om och om igen, han har svarat trots att jag ser hur det plågar honom.

Klart att det är mycket som är jobbigt. Jag vill ha full koll, blir orolig så fort något inte känns som det ska, är inte överförtjust i att han gör saker på egen hand.
Men jag har valt att stanna och då anser jag att jag måste göra det jag kan fullt ut. Jag vill ärligt kunna säga att jag gjort min bit om vi ändå skulle gå skilda vägar längre fram.

Vill du fortfarande leva med din fru?

MR Human

Äldre 27 Oct 08:02

#73

Anonym (också) skrev 2017-10-26 16:59:14 följande:

Jag håller inte med dig om allt det du skriver.

1. I vårt fall vill jag påstå att han älskade mer än jag under längre perioder. Jag var verkligen ingen bra partner. Därmed inte sagt att jag lägger ansvaret på mig själv för hans otrohet. Det valet var endast hans. Dock tycker jag att båda i en relation måste ta ansvar för att det ska fungera. Jag var inte vidare bra på det.

2. Ja, jag har dock tidigare varit svartsjuk innan han var otrogen så är inte helt och hållet nytt i vår relation. Självklart känns det värre nu när han faktiskt har passerat en gräns.

3. Japp! Här var det dock ingen långvarig otrohet. så stulet liv känner jag inte.

4. Njae, säger jag där jag är nu(10 månader senare). Jag känner att jag älskar honom igen på något sätt. Olika omständigheter i vårt liv gjorde att jag "glömde bort" att älska. Det som hände gjorde det viktigt igen.

5. Har absolut inga tankar på att vara otrogen. Har inte känt någon attraktion till någon alls under den här tiden. Däremot så är jag mer attraherad av min partner. Klart detta kan ändras, men jag skulle aldrig vilja såra honom på det sättet. Jag har varit otrogen tidigare i en annan relation. Har inget som helst behov att hävda mig.

Min partner har visat väldigt mycket ånger, gråtit mycket och bett om förlåtelse tusen gånger. Han förstår inte själv hur han kunde gå så långt. Han har alltid visat mig uppskattning och kärlek och nu gör han det ännu mer. För mig har det varit allt det som gjort att jag överhuvudtaget har kunnat fortsätta. Jag har fått ställa frågor om och om igen, han har svarat trots att jag ser hur det plågar honom.

Klart att det är mycket som är jobbigt. Jag vill ha full koll, blir orolig så fort något inte känns som det ska, är inte överförtjust i att han gör saker på egen hand.
Men jag har valt att stanna och då anser jag att jag måste göra det jag kan fullt ut. Jag vill ärligt kunna säga att jag gjort min bit om vi ändå skulle gå skilda vägar längre fram.

Vill du fortfarande leva med din fru?

Ok, skönt att det verkar lösa sig för er! Jag tror nog att skillnaden mellan oss är att jag alltid varit den som varit trogen och ställt upp. Även i förhållanden innan jag träffade henne. Jag blev bedragen där också. Vi var iofs unga då. Jag har alltid varit trogen de jag varit tillsammans med. Jag har gjort slut med tjejer men det har alltid varit schysst gjort och alltid innan jag gått för långt med nån annan tjej.
Man kan ju inte rå för om man blir intresserad av nån annan men man har fan en moralisk plikt att släppa den andra fri. Så har iallafall alltid jag resonerat!

Min fru har också visat en otrolig ånger och det är också här anledningen till att jag stannat kvar. Däremot så har jag totalt omvärderat allting gällande relationer.
Jag har ledsnat helt enkelt på att vara den där "klippan" som alltid ställer upp, som alltid stannar kvar och vara den där som alltid gör det rätta.

Vad har det gett mig?

Det har gjort, har jag nu insett, att jag alltid har blivit tagen för given. Ungefär som du kan skälla ut en hund för att han inte kommer direkt när du kallar. Hunden kommer alltid tillbaka till dig oavsett.
Ja, jag vill leva med min fru. Jag älskar ju satmaran trots allt. Däremot så vill jag ha sex med andra kvinnor nu också. Jag har inte längre nåt problem att se min kvinna i ögonen efter det. Min fru säger dessutom att det är OK om jag är med andra. Hon har t om sagt att hon aldrig kommer att säga något om det bara jag stannar.

Som sagt, jag har blivit en riktig bitter skitstövel.

Anonym (Camilla)

Äldre 28 Oct 01:54

#74

Ja, tyvärr är det ju så att man tappar respekten för den som varit otrogen.

Jag skulle nog både kunna ljuga min man rakt upp i ansiktet och vara otrogen mot honom utan några större samvetskval...

Nu har jag ingen lust att vara otrogen mot honom, men det beror mer på att jag inte är sugen på att ligga med någon annan, än på moral...

Anonym (Hill) Trådstartaren

Äldre 28 Oct 09:12

#75

Anonym (Camilla) skrev 2017-10-28 01:54:38 följande:

Ja, tyvärr är det ju så att man tappar respekten för den som varit otrogen.

Jag skulle nog både kunna ljuga min man rakt upp i ansiktet och vara otrogen mot honom utan några större samvetskval...

Nu har jag ingen lust att vara otrogen mot honom, men det beror mer på att jag inte är sugen på att ligga med någon annan, än på moral...

Ja, samma här. Men eftersom jag inte vet hur jag känner i framtiden om det här, har min sambo motvilligt fått gå med på att jag har fri lejd framöver så då blir det ju inte heller otrohet. Inte för att det är min stil direkt, men bara för att jag då vet att jag kan. Och framför allt att han vet att jag kan..

Anonym (Lilla Syster)

Äldre 28 Oct 10:43

#76

Min man har också sagt att han inte skulle säga något om jag var otrogen. Att jag har rätt till det för att det ska bli rättvist. Jag letar inte aktivt men det känns ändå lite bra att ha det i bakhuvudet.

Anonym (notomorrow)

Äldre 30 Oct 21:33

#77

MR Human skrev 2017-10-26 10:13:02 följande:

Så här är det för mig som stannade kvar i ett förhållande där min fru varit otrogen på det värsta sviniga sättet

Jag tror, åtminstone om vi pratar om en längre otrohet, eller en sk "affär" där partnern fått känslor och blivit kär i en annan men behållit dig som en slags säkerhet! För en säkerhet är precis det du blivit nedgraderad till.

1. inse att den som bedragit dig inte har älskat dig på samma sätt som du älskat honom/henne!

2. Inse att din tillit till människan för alltid kommer att vara borta!

3. Du kommer att bära en sorg inom dig som aldrig kommer att försvinna helt!

4. Du kommer aldrig kunna älska din partner igen på samma sätt!

5. Du kommer förmodligen att ha en affär eller sex med andra själv efter ett tag.

1. Stämmer.

2. Stämmer.

3. Stämmer.

4. Stämmer.

5. Stämmer ej. Jag har helt tappat inspiration, lust, självförtroende etc. Har inte ens varit upphetsad på flera år. Kommer antagligen aldrig komma tillbaka till den sexintresserade person jag tidigare var.

Anonym (notomorrow)

Äldre 30 Oct 21:36

#78

Anonym (Lilla Syster) skrev 2017-10-28 10:43:09 följande:

Min man har också sagt att han inte skulle säga något om jag var otrogen. Att jag har rätt till det för att det ska bli rättvist. Jag letar inte aktivt men det känns ändå lite bra att ha det i bakhuvudet.

Det säger han bara för att han tror att du inte kommer kunna vara arg/ledsen/besviken längre, för att kunna försvara sitt dåliga samvete med att "hon har gjort samma sak själv".

Anonym (Ledsen)

Äldre 30 Oct 22:24

#79

Anonym (Hill) skrev 2017-09-13 06:40:48 följande:

Hej,

Jag fick i våras reda på att min sambo varit otrogen vid flertalet tillfällen med flera olika partners. Det har även funnits sexchattar m.m inblandat plus mycket mer. Han erkände allt när jag konfronterade, en del saker har även krupit fram efterhand. Anledning enligt honom har varit oklar, men mest att det bottnat i hans låga självkänsla.

Relationen har fått sig en törn samtidigt som vår kommunikation har blivit bättre. Dessutom har vi barn, och jag vill gärna fortsätta för allas skull (min inklusive).

Jag har gått igenom de flesta faser av chock, förtvivlan, ilska och sorg och har nu ändå kommit en bra bit på väg så att jag inte tänker på det varje dag. Trodde jag..! Men sedan kommer allt det där, alla tankar hos mig och jag letar tecken på om han gjort/planerar att göra något dumt. Jag upplever att han har blivit mer undvikande de senaste veckorna (precis som vid den tiden jag konfronterade honom), så nu sitter jag här med ont i magen, och trött för jag har rotat igenom hans grejer under natten.

Jag är alltså inte helt trygg i relationen även om mkt faktiskt blivit till det bättre och litar inte alltid på vad han säger (vilket jag alltid gjorde förut). Jag tycker också att känslan förvärras av att prata med de vänner som vet om nuförtiden, då det känns som att de inte fattar hur jag kan vara kvar, att jag måste sätta tydligare gränser, att jag är naiv, att de aldrig skulle utsätta sig själva för detta etc. (Detta är givetvis inget de säger rakt ut men jag får med mig en känsla och sedan går jag hem och startar konflikt och anklagar bara för att jag fått ett nytt perspektiv från någon, det känns som att det arbete jag/vi gjort för att gå vidare rivs upp).

Ibland kan jag få ångest över att jag blir lurad igen, bara att han är skickligare denna gång. Lika ofta som jag tror på att han inte mår bra i sig själv och att han kanske gjorde vissa av dessa grejer när han var vek och feg. Och kanske inte fick den bekräftelse ha borde fått från mig (ja, vi har inte haft det problemfritt).

Ni som varit/är i samma situation, hur går det för er? Någon som känner igen sig? Tips och råd, vad tror ni om återfall? Hur kommer vi alla vidare? Går det?

Kram

Någonstans känner jag mig väldigt träffad på beskrivningen. Det som har hänt är inte ditt fel, det är din sambos fel, han har också ett ansvar att uttrycka sina behov om vad han inte känner är rätt i er relation.

Det känns som du mer är i chock just nu och försöker försvara hans beteende vilket är fullt förståligt, det här är ju ett direkt trauma. Eftersom det här har varit ett återkommande problem för er skulle jag rekommendera er en annan typ av behandling. Det finns en klinik om ni har möjlighet att finansiera behandlingen själva då som heter DBK Sverige som ligger på Södermalm i Stockholm. Dom arbetar med vad dom kallar för sexberoende. Det handlar inte om att det är massa sexgalningar där utan det kan vara människor som gång på gång kanske är notoriskt otrogna för att döva någon slags tomhet dom har. Alternativt vissa män göra såhär när dom känner att sin partner kommer dom för nära känslomässigt, vilket dom upplever är jätteläskigt, därför ska vill dom skapa någon form av distans till den dom älskar genom att vara otrogna. Detta är såklart ett helt fruktansvärt beteende. Dom på kliniken är iaf specialister inom den här problematiken och hjälper även den anhöriga att må bättre då er situation just nu antagligen är väldigt infekterad. Jag hoppas det här kan vara någon form av hjälp på något sätt. Hoppas det ordnar sig för er! ??

Styrkekramar

Anonym (It hurts)

Äldre 31 Oct 08:46

#80

Är där just nu.

Vill inte ge upp, vill fortsätta.

Respekt är vad det handlar om och det fanns inte.

Som ni skriver så är det små detaljer som kan dra igång tankarna tex något jag ser på arbetet som jag gjorde i feb och genast kommer tankarna. Vad gjorde hon då??

Skickade en bild en kväll när hon somnat bara för att hon skulle se denna på morgonen och kom på att shit bara inte signalen väcker henne men hon hade telefonen på ljudlöst..puh skönt.... eller va vafan är den på ljudlöst för??? Fanns en naturlig förklaring men den lilla detaljen kostade en hel nattsömn.

Har tappat glädjen i allt. Vi är bara gossar i arbetslaget och har en intern humor på brutal nivå. Orkar inte med denna utan lämnar bara bordet och går. Kollegorna undrar ju självklart men håller detta för mig själv. Klart att dom undrar men vill inte att någon ska tänks illa om henne hon är inte värd den kritiken av andra den får hon tillräckligt av från mig.

Känner att självförtroendet fått en hård smäll tex räcker det med att barnen vill att mamma ska läsa saga och då kommer den känsla av att inte duga till. Varför är ingen nöjd med något allt är bara skit. No big deal egentligen men så känns det. Snittar på 4-5h sömn och har gjort detta i månader.

Allting känns jobbigt och ja jag har sökt proffetionell hjälp men den enda som faktiskt kan lindra all smärta och ångest är min fru.

Hänger efter henne som en hundvalp här hemma och behöver all beröring jag kan få, En hand genom håret eller en kram gör så mycket.

Är inte religiös men menade ärligt de löften vi gav varandra i kyrkan. In sickness and in healt och detta är väl om något någon form av sickness. Känner verkligen att jag älskar henne som mest nu när hon minst förtjänar detta.

Vi som valt att leva kvar i relationen trots otrohet - kom hit så stöttar vi varandra!

INNEHÅLL