Ni är alla galna!! Om ens partner är otrogen så är det bara att dumpa!! Hur tusan kan ni fortsätta vara tillsammans med någon som svikit er så totalt??? Fullständigt ofattbart. Har ni absolut ingen självrespekt alls?
Denna tråden passar tyvärr mig...
Min sambo har varit otrogen med två stycken (som jag vet om).
Dessutom har han haft en massa profiler på dejtingsidor, sexkontakt osv.
Han har väldigt dåligt självförtroende.
När jag kom på honom rasade hela tillvaron, särskilt andra gången, då vi har barn tillsammans, och vår ekonomi och bostad hänger på att vi lever tillsammans...
Han går nu i terapi för sexmissbruk, men vet inte om det hjälper.
Jag har valt att stanna kvar. Lita på honom kan jag tyvärr inte...
Hej Camilla,
Ja det där lät väl rätt mycket som min historia också. Fast jag har bara kommit första vändan Än så länge. Har du lust att berätta vad som hände? Hur kom du på honom? Och hur kom du på honom andra gången? Var det lång tid emellan? Gick han i terapi efter första gången? Hur har du stått ut? Tack för att du delar med dig, det träffar verkligen.
Det är ju det som är det värsta också - de som vi vet om eller inte. Finns det fler? Den här ovissheten. Och såklart, kommer han att göra det igen? Ena dagen pendlar jag mellan att jag vet det jag behöver veta och sedan blir jag förbannad på mig själv om jag ska tillåta mig själv att vara såhär naiv och inte köpa förklaringarna. Jag känner inte att några avslöjanden kan förvåna mig längre egentligen, folk verkar inte ha några gränser...
Jag brukar iaf trösta mig med att oavsett vad som hänt så skulle jag aldrig vilja byta plats med min sambo, han mår rätt mycket sämre än Vad jag gör i grunden oavsett. Han har också varit i kontakt med sexmissbruksterapi. Nu tror jag inte att han är sexmissbrukare, men däremot kunde han känna igen sig i delar hos de andras berättelser med bekräftelse, ångest etc.
Mitt största problem (förutom att ha en otrogen sambo) men samtidigt också min styrka är ju att jag är så jävla förstående hela tiden.. jag vet att även jag har gränser på hur mycket jag kan ta, men jag vill försöka så mycket det går först (i mitt fall är inte ekonomin direkt överhängande problem tackolov) till jag känner att min gräns är nådd. Som någon skrev här att vi som stannar kvar efter otrohet saknar självrespekt håller jag inte med om. Men vi kanske inte har ett sådant svartvitt tänk som många andra har eller är lika värderingsstyrda.
Kram
Jag HAR varit o samma situation men valde att lämna istället för att ägna mig åt självskadebeteende. Att lämna eller inte lämna är ett val som avgörs av individen inte av situationen
Att tysta alla som ifrågasätter era val är inget annat än struts mentalitet. När du tystat alla kritiska röster kommer du ändå fortsätta må skit pga valet du gjort och fortsätter göra. Hur du än vrider och vänder på det så kan du inte förneka att du väljer att förstöra ditt liv genom att välja att fortsätta leva med någon som varken älskar eller respekterar dig. Du offrar massor för ingenting och låter dig förnedras gång på gång för någon naiv dröm som inte längre existerar. Den drömmen dog redan med första otroheten
Jag hoppas för er skull att era respektive lämnar er så ni kan läka och slutligen finns ro. För att leva som ni väljer att göra är något jag inte önskar någon.
Det konstiga är när jag läser alla dessa tragiska historier är att min första tänke är: "varför lämnar dom bara inte?" "Hur kan dom fortfarande stanna kvar trots att den som svikit dem fortsätter och inte verkar visa nån ånger".
Sen tänker jag efter. Varför stannar jag kvar själv efter det fruktansvärda helvete jag varit med om?
Jag tror att vi alla är i stort sett överens om att vi vet att vi borde lämna. Vi vet att vi inte förtjänade detta. Någonstans vet vi att vi aldrig kommer att bli 100% lyckliga med vår make/maka/sambo. Ändå stannar vi kvar! Vi vägrar envist att släppa taget. Jag har funderat mycket på det där. Vanans makt är stor!
Ingen av er har berättat något som motsäger det jag skrev. Men visst, fortsätt stötta varandra att gå emot era magkänslor :)
Ahh, jag förstår inte hur kvinnor tänker alltså när dom MÅSTE bara vara otrogna.
Ahh, jag förstår inte hur kvinnor tänker alltså när dom MÅSTE bara vara otrogna.
Ja, tyvärr är det ju så att man tappar respekten för den som varit otrogen.
Jag skulle nog både kunna ljuga min man rakt upp i ansiktet och vara otrogen mot honom utan några större samvetskval...
Nu har jag ingen lust att vara otrogen mot honom, men det beror mer på att jag inte är sugen på att ligga med någon annan, än på moral...
Ok hon måste vara konstig när hon tycker det är Ok förvisso hade jag inte stannar kvar i en relation om någon varit otrogen mot mig hade varit tack och hej.