• Anonym (Hill)

    Vi som valt att leva kvar i relationen trots otrohet - kom hit så stöttar vi varandra!

    Hej,

    Jag fick i våras reda på att min sambo varit otrogen vid flertalet tillfällen med flera olika partners. Det har även funnits sexchattar m.m inblandat plus mycket mer. Han erkände allt när jag konfronterade, en del saker har även krupit fram efterhand. Anledning enligt honom har varit oklar, men mest att det bottnat i hans låga självkänsla.

    Relationen har fått sig en törn samtidigt som vår kommunikation har blivit bättre. Dessutom har vi barn, och jag vill gärna fortsätta för allas skull (min inklusive).

    Jag har gått igenom de flesta faser av chock, förtvivlan, ilska och sorg och har nu ändå kommit en bra bit på väg så att jag inte tänker på det varje dag. Trodde jag..! Men sedan kommer allt det där, alla tankar hos mig och jag letar tecken på om han gjort/planerar att göra något dumt. Jag upplever att han har blivit mer undvikande de senaste veckorna (precis som vid den tiden jag konfronterade honom), så nu sitter jag här med ont i magen, och trött för jag har rotat igenom hans grejer under natten.

    Jag är alltså inte helt trygg i relationen även om mkt faktiskt blivit till det bättre och litar inte alltid på vad han säger (vilket jag alltid gjorde förut). Jag tycker också att känslan förvärras av att prata med de vänner som vet om nuförtiden, då det känns som att de inte fattar hur jag kan vara kvar, att jag måste sätta tydligare gränser, att jag är naiv, att de aldrig skulle utsätta sig själva för detta etc. (Detta är givetvis inget de säger rakt ut men jag får med mig en känsla och sedan går jag hem och startar konflikt och anklagar bara för att jag fått ett nytt perspektiv från någon, det känns som att det arbete jag/vi gjort för att gå vidare rivs upp).

    Ibland kan jag få ångest över att jag blir lurad igen, bara att han är skickligare denna gång. Lika ofta som jag tror på att han inte mår bra i sig själv och att han kanske gjorde vissa av dessa grejer när han var vek och feg. Och kanske inte fick den bekräftelse ha borde fått från mig (ja, vi har inte haft det problemfritt).

    Ni som varit/är i samma situation, hur går det för er? Någon som känner igen sig? Tips och råd, vad tror ni om återfall? Hur kommer vi alla vidare? Går det?

    Kram

  • Svar på tråden Vi som valt att leva kvar i relationen trots otrohet - kom hit så stöttar vi varandra!
  • Anonym (....)
    MR Human skrev 2017-10-26 10:13:02 följande:

    Så här är det för mig som stannade kvar i ett förhållande där min fru varit otrogen på det värsta sviniga sättet

    Jag tror, åtminstone om vi pratar om en längre otrohet, eller en sk "affär" där partnern fått känslor och blivit kär i en annan men behållit dig som en slags säkerhet! För en säkerhet är precis det du blivit nedgraderad till.

    1. inse att den som bedragit dig inte har älskat dig på samma sätt som du älskat honom/henne!

    Det spelar ingen roll hur mycket ursäkter och förklaringar / bortförklaringar du får. H*n tog det steget frivilligt och valde bort dig och tillät dig att bli förnedrad och kränkt. Det som H*n gjorde handlade helt och hållet om egoism och respektlöshet!

    Ett ONS i fyllan skulle kanske kunna förlåtas och klassas som ett misstag!

    2. Inse att din tillit till människan för alltid kommer att vara borta!

    Det spelar ingen roll hur mycket ni än pratar med varandra eller går i terapi. När din partner är ute på julfesten eller på en konferens med jobbet ett par dagar där alkohol finns i bilden kommer dina tankar på otrohet ändå. H*n ljög för dig tidigare utan problem trots att de visste vad de riskerade. Är det annorlunda nu?

    3. Du kommer att bära en sorg inom dig som aldrig kommer att försvinna helt!

    Du blev bortvald och fick aldrig chansen att göra dina egna val eller hävda dig. Den som bedrog dig stal din tid. Vid en långvarig otrohet så känns detta som någon stulit ditt liv.

    4. Du kommer aldrig kunna älska din partner igen på samma sätt!

    Man kan få det bra om man kommer över en otrohet. t om mycket bättre på många sätt. Men känslan av att det är ni mot världen, eller den stolthet du kände över din partner kommer aldrig mer tillbaka.

    5. Du kommer förmodligen att ha en affär eller sex med andra själv efter ett tag.

    Dina gränser är borta. Om du aldrig tidigare varit tillgänglig för en flört kommer du nu att se på andra människor på ett annat sätt. En som tidigare bara var t ex en kollega kan du nu ha sex med. Du kommer inte att bry dig så mycket längre.

    Så för att sammanfatta:

    Det går att fortsätta, det går att fortsätta älska och det går att få ett bra liv men det blir med som med en ny människa . Ett nytt förhållande med nån som du egentligen aldrig kommer att lita till 100%. Du kommer med stor sannolikhet att vara med andra du också. Om inte för att hävda dig själv och du kommer inte att bry dig nämnvärt vad din partner tycker om det.

    Så är det åtminstone för mig idag. 2.5 år efter det kom fram att min fru bedrog mig med min bästa vän i 7 månader innan vi skaffade barn och gifte oss.

    Vi är fortfarande gifta och har det "bra". Jag som var den trognaste killen som fanns har nu haft sex med ett par andra tjejer.

    Jag har själv blivit den skitstövel som jag föraktat i hela mitt liv. Jag bryr mig inte längre.


    Varför stannar du kvar ändån ? Om du skulle bli kär i någon annan än din fru skulle du fortsätta med ditt beteende mot din nya också ?
  • MR Human
    Anonym (....) skrev 2017-10-31 12:11:21 följande:
    Varför stannar du kvar ändån ? Om du skulle bli kär i någon annan än din fru skulle du fortsätta med ditt beteende mot din nya också ?
    Det skulle jag inte göra! Det jag gör nu gör jag för att jag i min patetiska värld tror att jag får nån slags upprättelse. Min fru har dessutom sagt att det är OK att jag träffar andra.
    Jag vill ha någon att se upp till igen!
  • Anonym (....)
    MR Human skrev 2017-10-31 12:51:27 följande:

    Det skulle jag inte göra! Det jag gör nu gör jag för att jag i min patetiska värld tror att jag får nån slags upprättelse. Min fru har dessutom sagt att det är OK att jag träffar andra.

    Jag vill ha någon att se upp till igen!


    Ok hon måste vara konstig när hon tycker det är Ok förvisso hade jag inte stannar kvar i en relation om någon varit otrogen mot mig hade varit tack och hej.
  • MR Human
    Anonym (....) skrev 2017-10-31 14:34:04 följande:
    Ok hon måste vara konstig när hon tycker det är Ok förvisso hade jag inte stannar kvar i en relation om någon varit otrogen mot mig hade varit tack och hej.
    Jaså det säger du! Du tror inte att varenda människa som inte blivit bedragna säger samma sak? "jag skulle aaaaaaaaaaaldrig stanna kvar om min partner bedrog mig! AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAldig i livet!"

    Sen stannar dom ändå!
    Du är så annorlunda än alla dom andra för att???????
  • Anonym (It hurts)
    Anonym (....) skrev 2017-10-31 14:34:04 följande:
    Ok hon måste vara konstig när hon tycker det är Ok förvisso hade jag inte stannar kvar i en relation om någon varit otrogen mot mig hade varit tack och hej.
    Tror du missar poängen med tråden
  • Anonym (Camilla)
    Anonym (....) skrev 2017-10-31 14:34:04 följande:

    Ok hon måste vara konstig när hon tycker det är Ok förvisso hade jag inte stannar kvar i en relation om någon varit otrogen mot mig hade varit tack och hej.


    Men du tycker ändå att du passar in i denna tråd?
  • Anonym (Lilla Syster)
    MR Human skrev 2017-10-31 15:07:56 följande:
    Jaså det säger du! Du tror inte att varenda människa som inte blivit bedragna säger samma sak? "jag skulle aaaaaaaaaaaldrig stanna kvar om min partner bedrog mig! AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAldig i livet!"

    Sen stannar dom ändå!
    Du är så annorlunda än alla dom andra för att???????
    Jag trodde samma sak. Jag trodde verkligen att det som skulle få mig att lämna omedelbart vore fysiskt våld och otrohet, men när det kom fram att han var otrogen lämnade jag ändå inte. Hoppas jag slipper få veta hur jag skulle göra vid våld. 
  • MR Human
    Anonym (Lilla Syster) skrev 2017-11-01 09:12:18 följande:
    Jag trodde samma sak. Jag trodde verkligen att det som skulle få mig att lämna omedelbart vore fysiskt våld och otrohet, men när det kom fram att han var otrogen lämnade jag ändå inte. Hoppas jag slipper få veta hur jag skulle göra vid våld. 
    Ja precis. Jag sa samma sak själv. Jag fattade inte att människor kunde vara så idiotiska att det stannade hos någon som valt bort dem och ljugit för dem. Har dom ingen självrespekt övht?
    Jag kan t om erkänna att jag såg ned på dom och tyckte dom var svaga!

    Sen hamnade man där själv! Bedragen av nån man sett upp till på ett sånt vidrigt sätt som vida överstiger de flesta i över ett halvt år.
    Ändå stannar man, - och mår dåligt!
    Så var det med den självrespekten!
  • Anonym (It hurts)
    MR Human skrev 2017-11-01 09:23:58 följande:

    Ja precis. Jag sa samma sak själv. Jag fattade inte att människor kunde vara så idiotiska att det stannade hos någon som valt bort dem och ljugit för dem. Har dom ingen självrespekt övht?

    Jag kan t om erkänna att jag såg ned på dom och tyckte dom var svaga!

    Sen hamnade man där själv! Bedragen av nån man sett upp till på ett sånt vidrigt sätt som vida överstiger de flesta i över ett halvt år.

    Ändå stannar man, - och mår dåligt!

    Så var det med den självrespekten!


    Anser att det jag känner och delar med alla i denna tråd är allt annat än svagheter och dålig självrespekt. Det gör så in åt hellvete ont och ändå fortsätter man att försöka förlåta, förstå och komma vidare... varför? För partnerns skull.. knappast. Jag gör det trots smärtan för att det är det jag vill inte för hennes skull. En jävligt het potatis som du kan släppa och plocka upp en ny svalare men du tänker...SATANA ska fanimig behålla denna.

    Tar på krafterna och är man svag så tror jag det är enklare bara gå även om detta medför egna problem. Lider med dem där ute som vill gå men inte har eknomi för att klara sig själva måste ju krävas mycket styrka att stå ut med det.
  • Anonym (En till)

    Hej, en till här (tyvärr).

    När jag var gravid med vårt andra barn för 6 år sedan så hittade jag sms från min mans kollega. De orden som stod där gör ont att tänka på än idag.. jag vet egentligen inte om de gjorde något fysiskt eller om de bara pratade om det. Det spelar egentligen ingen roll. Att han kunde göra så mot mig just när jag var gravid gjorde sveket större och mycket svårt att komma över.

    Vi har haft mycket upp och ner sedan dess. Jag inledde en flört själv efter ett tag då jag gav upp på oss helt. Han fick reda på det och vi pratade ut igen.. försökte igen och fick det mycket bättre än på länge. Men jag vet inte.. vi har det bra idag fast ändå inte. Något förstördes den dagen för 6 år sedan. Något som vi aldrig kommer få tillbaka. 

    Är så kluven. Vi pratade ut för ett tag sedan igen om saker som inte är bra.. vi går liksom runt i en cirkel och reder aldrig ut problemen. Samtidigt som jag verkligen inte vill lämna min familj så kan jag ibland verkligen längta bort, till något annat, till någon som faktiskt kanske skulle älska mig till 100%. Mycket svammel... har så mycket som jag bär inom mig men som jag inte vet vem jag ska prata med om.

Svar på tråden Vi som valt att leva kvar i relationen trots otrohet - kom hit så stöttar vi varandra!