Vi som valt att leva kvar i relationen trots otrohet - kom hit så stöttar vi varandra!

Är där just nu.

Vill inte ge upp, vill fortsätta.

Respekt är vad det handlar om och det fanns inte.

Som ni skriver så är det små detaljer som kan dra igång tankarna tex något jag ser på arbetet som jag gjorde i feb och genast kommer tankarna. Vad gjorde hon då??

Skickade en bild en kväll när hon somnat bara för att hon skulle se denna på morgonen och kom på att shit bara inte signalen väcker henne men hon hade telefonen på ljudlöst..puh skönt.... eller va vafan är den på ljudlöst för??? Fanns en naturlig förklaring men den lilla detaljen kostade en hel nattsömn.

Har tappat glädjen i allt. Vi är bara gossar i arbetslaget och har en intern humor på brutal nivå. Orkar inte med denna utan lämnar bara bordet och går. Kollegorna undrar ju självklart men håller detta för mig själv. Klart att dom undrar men vill inte att någon ska tänks illa om henne hon är inte värd den kritiken av andra den får hon tillräckligt av från mig.

Känner att självförtroendet fått en hård smäll tex räcker det med att barnen vill att mamma ska läsa saga och då kommer den känsla av att inte duga till. Varför är ingen nöjd med något allt är bara skit. No big deal egentligen men så känns det. Snittar på 4-5h sömn och har gjort detta i månader.

Allting känns jobbigt och ja jag har sökt proffetionell hjälp men den enda som faktiskt kan lindra all smärta och ångest är min fru.

Hänger efter henne som en hundvalp här hemma och behöver all beröring jag kan få, En hand genom håret eller en kram gör så mycket.

Är inte religiös men menade ärligt de löften vi gav varandra i kyrkan. In sickness and in healt och detta är väl om något någon form av sickness. Känner verkligen att jag älskar henne som mest nu när hon minst förtjänar detta.

Hur lång tid har det gått för dig?

Känner mig allmänt apatisk är hemma själv några dagar åt en frp fetaost igår. Blev aldrig hungrig funderar inte ens på mat och sömn.

Ska hämta barnen hos mina föräldrar imorgon känner ingen glädje för det heller, orkar liksom inte. Kommer dock att infinna mig på avtalad tid och med ett glatt humör men känner inte att det ska bli kul att få hem dom. Älskar barnen och det kommer att bli roligt har bara svårt att se det roliga framför mig...hoppas ni förstår skillnaden. Känns ruttet inombords och barnen ska aldrig få se eller känna av att gubben lider

Känner som du, Känner att hon gav bort något som hon inte hade rätt att ge bort och att den andra mannen tog något som han inte hade rätt till. Har kvar ett stort problem då min fru och den andre var vänner sedan innan så saknar hon nu sin kompis och den kontakt dom hade innan affären men bara som vänner. Tanken runt detta är som en kall hand runt hjärtat har aldrig varit så rädd i hela mitt liv och som du skrev "varför skulle hon inte rättfärdiga detta ändå"? Vet faktiskt inte!! Det skrämmer mig, det plågar mig och håller mig vaken. Kan säkert förbjuda henne och hon skulle säkert lyssna men är då ännu räddare att nyfikenheten skulle ta över och att hon skulle kontakta honom igen utan min vetskap.

Har förklarat för min fru hur jag känner, tänker och varför jag inte vill förbjuda något. Hoppas bara hon tar det beslut jag önskar men känns inte så just nu. vet faktiskt inte hur det kommer att bli. Kommer att stanna hos henne oavsett. Så känns det så just nu varjefall. Skakar som ett löv när jag skriver känns inte bra just nu.

Känner så jag med men se det som ett expriment. Väljer hon kontakten med honom så vet vi ju vart vi står. Sedan är väl mina känslor för hemme en annan fråga i det läget. It sucks men att jag ska förbjuda är inget alternativ det måste hon komma fram till själv

Tror du missar poängen med tråden

Anser att det jag känner och delar med alla i denna tråd är allt annat än svagheter och dålig självrespekt. Det gör så in åt hellvete ont och ändå fortsätter man att försöka förlåta, förstå och komma vidare... varför? För partnerns skull.. knappast. Jag gör det trots smärtan för att det är det jag vill inte för hennes skull. En jävligt het potatis som du kan släppa och plocka upp en ny svalare men du tänker...SATANA ska fanimig behålla denna.

Tar på krafterna och är man svag så tror jag det är enklare bara gå även om detta medför egna problem. Lider med dem där ute som vill gå men inte har eknomi för att klara sig själva måste ju krävas mycket styrka att stå ut med det.