Bf MAJ 2018 med syskon,stannar på FL

Håller tummarna för dig och kommer tänka på dig i morgon. Mina andra barn är 7,6 och 15 månader. Ja, vi har berättat och det är nog bra att ta med dem i det här. De är ledsna över att det inte blev något syskon i maj och tycker att det är läskigt att jag blöder och har ont. Men jag har sagt att jag är på sjukhuset och får hjälp att må bättre igen.

Oj, låter dramatiskt. Fick du järndropp? Hur mår du nu? Vi har också berättat för våra barn. De fick veta i lördags innan vi visste att det var kört och blev såå glada. Det är svårare att förklara att bebisen inte finns kvar och var är nu.

Håller tummarna för dig och kommer tänka på dig i morgon. Mina andra barn är 7,6 och 15 månader. Ja, vi har berättat och det är nog bra att ta med dem i det här. De är ledsna över att det inte blev något syskon i maj och tycker att det är läskigt att jag blöder och har ont. Men jag har sagt att jag är på sjukhuset och får hjälp att må bättre igen.

Tack för omtanken och att du håller tummarna. Både vill och vill inte att morgondagen ska komma för är så oerhört orolig.

Förstår känslan. Skickar en massa styrkekramar. Vilken tid har ni i morgon?

De är 6 och 4. Vet inte hur jag hade fixat det om jag inte haft barn. Jag har inte helt uppdaterad på din situation. Är det UL imorgon? Håller tummarna för att du får bra besked och att er dotter får bli storasyster som planerat. Stor kram

Kl 11.30 så håll tummarna extra hårt då. Så skickar jag stärkande kramar till dig så du orkar ta dig igenom det här på bästa sätt. Jag skriver imorgon.

Zanda: Ja det här vände upp och ner på allt, jag trodde jag var garanterat ett barn efter så många veckor... men allt kan hända och livet är inte rättvist. Jag hade haft minskade fosterrörelser och var då väldigt orolig men tänkte att det händer ju inget i v 28.. hon hade rört sig lite hela tiden så jag tänkte att hon bara var lugn. Sedan tyckte jag att hon rörde sig igen men jag förstod i efterhand att det var tyngden av henne och livmodern som jag kände då jag lagt mig ner. På ett vanligt barnmorskebesök hittade vi inga hjärtljud, vi gjorde ultraljud direkt och hon var helt stilla, hopsjunken... det enda vi fått som svar var att hon var tillväxthämmad och jag reagerade starkt på det när hon kom, hon vägde bara 765 gram men borde varit över kilot. Troligtvis är det moderkakan som inte funkat optimalt och som ledde till att hon inte fick den näring som hon behövde. Det är väl ändå ett så bra svar vi kunnat få tänker jag, hade varit värre med kromosomavvikelse, hjärtfel eller något annat som på ekrar våra chanser denna gång. Att vi blev gravida så fort efter hennes död är ju otroligt, hann ha mens två ggr efter avslaget slutat. Det finns väl någon mening med det...

Det är väl på något sätt det som både är svårt och fint när man mister ett barn när man har barn sedan tidigare, man vet vad man skulle fått men att tillsammans med sina barn få dela sorgen är så fint! Våra barn har vart helt fantastiska, de träffade SI lillasyster på sjukhuset efter hon var född och jag har vart så stolt över dem och lycklig för att de finns, ännu mer lycklig nu än innan flickan.. Det känns väldigt oroligt om barnen skulle behöva uppleva ännu en sorg bara, tror det förstärker oron denna gången, nu måste det bara gå vägen, de måste få behålla sin bäbis!!

Det ska jag verkligen göra. Tack <3