Barnen vill inte vara med pappan pga ny fru.

Anki vet om att jag skriver här, inte vad och var men i ett forum. Hon är ok med det. Det jag inte är ok med är hur ni vrider och vänder på allt jag säger och gör barnens sätt till barnens rätt i samhället! Jobbar för bris på nån fattig remiss från AF. "Barnens känslor" bla bla bla. Ja de har känslor, men är det ok att säga elaka saker till andra bara för det?! De är så pass stora tonåringar att de SKA ta ansvar och kan över hur de känner, men utåt, vi alla närstående tycker exakt samma sak bortskämda snorungar. Ta exempelvis pappan gav äldsta dotter eget rum när hon var 9 för annars ville hon inte komma, och skickade ut ankis son i en sovalkov i vardagsrummet! Som bor där hela tiden! Ankis föräldrar blev ganska sura, likaså anki! Men hon ville gynna hans barn.. Hon ska bars finna sig och jag har sagt att hon måste börja säga emot. De barnen tror de är prinsessan! Sen stod det rummet tomt varannan vecka medan sonen fick trängas i vardagsrummet och bli nattad i soffan! Tillslut sa hon ifrån, äldsta dotter börjar gråta, pappan pratar med henne tror även mamman kom också, men är osäker, sen blir allt bra nåt år så drar det igång igen. Små bortskämda prinsessor. Vill inte dela, vill inte försöka, vägrar allt. Klart jag tycker alla ska finna sig! Så är det man finner sig, man beter sig inte som en prinsessa, passar det inte så drar jag. Hon hade personligen sagt till sin pappa att hon ville ha honom för sig själv och helst vara ensambarn, bara där är det knas! Ungen behöver hjälp att prata med nån! Känslor hit och dit, det här är nåt helt annat. Ett exempel äldsta dotter frågar pappa om att sova över hos kompis på sin födelsedag, pappa säger nej, mamman säger då till dotter att hon tycker det är okej och synd att pappan inte känner detsamma. Med pappan i telefon. Jag satt bredvid med min man och anki. Så ingen hörsägen!

Du vägrar verkligen i sten att se något annat än det du bestämt dig för och lägga dig i din väninnas liv på ett helt osannolikt osunt sätt.

Har du ingen egen familj eller jobb eller nåt att ägna dig åt?

Barnens känslor är inte bla, bla, bla. Barnens känslor är äkta och bör respekteras precis som vuxnas känslor. Att uttrycka sina känslor är inte samma som att vara elak även om det ibland kan upplevas så för mottagaren.

Att bo varannan vecka eller varannan helg hos sin pappa samtidigt som det bor barn där på heltid med ens pappa är svårt känslomässigt. Det kan generera känslor av avundsjuka, svartsjuka osäkerhet på pappans kärlek. Och det kan ta sig uttryck i krav på kärleksbetygelser, krav på ensamtid. Vad de vuxna då behöver göra är att utröna vad detta bottnar i och bekräfta att barnet är älskat.

Att äldsta flickan fick eget rum borde ha varit ett gemensamt beslut i familjen.  Ankis föräldrar har inget med den saken att göra!!! Och om man sen inser att detta funkar inte, vi måste göra en förändring, så bör man göra den förändringen så klokt att inte ena parten blir ledsen, får höra att den är en bortskämd prinsessa.

Det kan inte heller vara lätt för de här stackars tjejerna när alla i deras pappas omgivning tycker att de är bortskämda ungar. Undra på att de inte vill vara i pappans familj när de blir bemötta på det sättet. 

Vi är många som försöker få dig att se lite mer nyanserat på saken men det verkar du inte klara av. 

Var är ankis sons pappa?

Anki och Ove borde väntat med att flytta ihop och skaffa nya ungar tills de hade ett hem där alla får rum.

Hade det varit bättre om Oves äldsta får flytta in i sovalkov i v-rummet för att en ny unge ska plötsligt flytta in och ta hennes rum?

Snarare den ungen som är en bortskämd slyngel, så även Anki som hotar med att flytta till lägenhet för att mannen hon VALT har två barn som vill ha tid med honom men det klarar inte den avundsjuka kvinnan. (Tonåring eller bara väldigt omogen och barnslig?)

Nej jag tycker att hur rum i en familj fördelas ska den familjen komma överens om. Inte bara pappan, inte bara mamman. Tillsammans, så att det blir så bra som möjligt för alla. 

Det är ju Ove i det här fallet som struntat i Ankis son och tagit beslut som inte var förankrade i hela familjen. Han har gjort fel och sen gjorde de fel igen när de rev upp beslutet. Hur ska barnen kunna bete sig när de vuxna inte ens kan det?

Barn betalar inte för att bo hemma, föräldrar har försörjningsplikt och är skyldiga att se till att barnens behov blir tillgodosedda, både ekonomiskt och känslomässigt.

Du reagerar också väldigt känslomässigt när du hemfaller åt "buhu" bla, bla, bla, argument som ekar och liknande. 

Du har inte skrivit nästan nånting om Ankis son, bara om hur hemska och bortskämda flickorna är. Det är mycket möjligt att han inte heller trivs i den nya familjekonstellationen men att han har sin mamma på heltid, bor i huset på heltid och därför är mycket säkrare på sin plats i familjen än vad flickorna är. Då minskar också hans behov av att hävda en plats och kräva bekräftelse. 

Att du stör dig på flickornas beteende framgår ju med all önskvärd tydlighet men deras beteende är ju inget vi på forumet kan göra något åt. Vi kan däremot försöka hjälpa dig att se saken annorlunda och vi kan förundras över hur oerhört engagerad du är i din väninnas familjeliv. 

Vänta nu, menar du allvar? Ringde du upp din kompis sambos ex för att berätta att du tyckte att hennes barn betett sig ohyfsat? Jag bara gapar när jag läser vad du skriver. Har du inga normala spärrar alls? Det är absolut inte normalt att lägga sig i andras liv på det sätt du gör, oavsett hur "nära vän" man är.