Anki vet om att jag skriver här, inte vad och var men i ett forum. Hon är ok med det. Det jag inte är ok med är hur ni vrider och vänder på allt jag säger och gör barnens sätt till barnens rätt i samhället! Jobbar för bris på nån fattig remiss från AF. "Barnens känslor" bla bla bla. Ja de har känslor, men är det ok att säga elaka saker till andra bara för det?! De är så pass stora tonåringar att de SKA ta ansvar och kan över hur de känner, men utåt, vi alla närstående tycker exakt samma sak bortskämda snorungar. Ta exempelvis pappan gav äldsta dotter eget rum när hon var 9 för annars ville hon inte komma, och skickade ut ankis son i en sovalkov i vardagsrummet! Som bor där hela tiden! Ankis föräldrar blev ganska sura, likaså anki! Men hon ville gynna hans barn.. Hon ska bars finna sig och jag har sagt att hon måste börja säga emot. De barnen tror de är prinsessan! Sen stod det rummet tomt varannan vecka medan sonen fick trängas i vardagsrummet och bli nattad i soffan! Tillslut sa hon ifrån, äldsta dotter börjar gråta, pappan pratar med henne tror även mamman kom också, men är osäker, sen blir allt bra nåt år så drar det igång igen. Små bortskämda prinsessor. Vill inte dela, vill inte försöka, vägrar allt. Klart jag tycker alla ska finna sig! Så är det man finner sig, man beter sig inte som en prinsessa, passar det inte så drar jag. Hon hade personligen sagt till sin pappa att hon ville ha honom för sig själv och helst vara ensambarn, bara där är det knas! Ungen behöver hjälp att prata med nån! Känslor hit och dit, det här är nåt helt annat. Ett exempel äldsta dotter frågar pappa om att sova över hos kompis på sin födelsedag, pappa säger nej, mamman säger då till dotter att hon tycker det är okej och synd att pappan inte känner detsamma. Med pappan i telefon. Jag satt bredvid med min man och anki. Så ingen hörsägen!
