Barnen vill inte vara med pappan pga ny fru.

Jag är väldigt nära vän.. Mycket insatt om vi säger så. Men vetu vad nu är det inte sju kvinnor det är snack om utan EN! O jaaa det tycker jag faktiskt! O här kan man må illa hur mycket man vill, du är väl inte mig. Men klart stackars dej och bara dig och ingen annan.... OCH VARFÖR ÄR DET ALLTID SYND OM TIDIGARE BARN OCH INTE NYTILLKOMNA???! Nu mår jag fanimej mer illa, att det finns folk som stödjer sånt här !!

Hur barnen beter sig: anki har verkligen introducerats på bästa tänkbara sätt i början, efter konstens alla regler. Hon har varit jätteglad när de träffades och över dessa barn, jag vet det, för min man hade många ölkvällar med ankis. Jag minns att jag blev väldigt fascinerad av det, blev liksom glad. Så vi fick jättefin kontakt och har haft sen dess. Jag fick se deras relation blomstra och hon fick sån fin relation med barnen, barnen tyckte jättemycket om henne och vice versa. Så höll det i sig några år. Sen blev hon gravid och äldsta dotter, då vad jag tror var ca 11 år, vände helt plötsligt och började faktiskt ogilla hela familjen! Hon berättade att hon helt enkelt hade svårt för delad uppmärksamhet och regler. Mamma hade inga regler, så för henne var det svårt. Jag såg hur anki kämpade, när vi hade plejdejts ville inte den dottern riktigt vara i närheten av anki och bebisen. Anki försökte prata om dagen, men nä hon ville inte. Anki köpte hem exempelvis vantar, strumpor och så vidare till sin son, automatiskt köpte hon med till flickorna med. Men den dottern ville inte ta emot nåt, för mamman hade typ redan köpt. Så hon slutade upp med det, men då blev dottern ledsen för det. Sen när pappan tog upp detta, sopade de under mattan enligt anki. När anki lagade mat smakade alltid maten bättre hos mamma, dottern rynkade på näsan och fnös åt att det var fel sorts sås osv. Så började dottern kräva endast egentid med pappan, men det funkar ju inte tyckte anki. Så hon sa till sin make att han måste köpa ut henne ur huset och köpa lägenhet när dottern var där. Då satte pappa ner foten. Då vägrade hon komma nåt mer. Helt plötsligt följde yngsta dottern med och ville bo med sin syster. Så vips är de på heltid hos sin mamma nu.. Anki gråter ut i min famn och vet inte vad hon ska ta sig till. Det märks så väl hur dåligt hon mår. Att hänga ut familjen gör jag knappast, för anki är egentligen inte ens hennes riktiga namn. Men jag vill veta hur jag ska hjälpa familjen.. Och spy över ungarnas beteende gentemot anki och deras pappa. Dom är verkligen super föräldrar.

Jag har en kompis som är "styvmor" till 2 flickor, som inte vill bo hos henne och mannen nåt mer pga att de har nytt barn och hon har ett barn sen tidigare. Mamman verkar inte göra nåt åt att hans flickor känner så! Hon stödjer det och uppmuntrar ingenting att vara där. Min kompis har inte varit annat än snäll och behandlat dom barnen som sina egna! Nu beter de sig såhär.. Allt för svartsjuka och rivalitet. De påstår sig hata min kompis pga att de "förlorat" pappa. Jag mår riktigt illa av sånt här! Vad får barn att få sånt här beteende!? Ska tilläggas att pappan är jättebesviken och ledsen..

Dom har gjort ALLT för att vara dom till lags, vaf vet du?

Man brukar säga att man inte får bete sig hur som helst men att man får känna precis hur man vill. Det är aldrig fel att känna exakt det man känner oavsett hur vad känslan är.

De här barnen känner inte för att bo med sin ena familj. Det är varken bra eller dåligt att barnen känner så. Det bara är så.

Lite konstigt att ingen av de inblandade vuxna, och särskilt pappan, orkat nysta i exakt varför barnen känner som de gör.

Som tillägg. Barnens liv hos pappan är inte mammans ansvar. Och så länge hon inte snackar skit om pappan så kan hon inte hållas ansvarig för att barnen inte trivs hos pappan.

Enligt vem? Barnen håller kanske med.

Men du är väl glad att " din kompis " slipper barnen.

De är säkert bättre utan er.

Låter mer som att det bästa sättet du kan hjälpa dem på är att hålla dig undan. Du verkar totalt besatt