• Anonym (Arg)

    Börjar bli trött på att passa sambons barn när han ska gå ut med sina polare.

    Först o främst så vill jag tillägga att det inte sups hemma men däremot så har jag fått nog. Nu ställer jag inte upp längre och vill höra er syn på saker och ting.

    Nu är det inte så varje helg som vi har barnen men tillräckligt ofta så att jag börjar reagera. En av hans polare bjuder över honom på bastukväll, hockey, barrunda eller utgång på disco. Slutar alltid med att han super för mycket och ramlar in på natten.

    Det är något barnen inte har märkt. Men nu tänker jag inte ställa upp längre. Han vill gå ut idag och festa, jag har sagt att jag själv tänker gå ut ikväll (bara för att) så han får själv stanna hemma med sina barn eller ringa och tricksa med barnens mamma. Nu tycker han att jag är barnslig och taskig.

    Så vad tycker ni? Är jag en elak styvmorsa eller är det dags att han växer upp?

  • Svar på tråden Börjar bli trött på att passa sambons barn när han ska gå ut med sina polare.
  • Anonym (Arg)
    Anonym (Trebarnspappan) skrev 2017-05-16 01:06:12 följande:

    Har inte läst allt..

    Personligen anser jag att om man är sambo med bonusbarn behöver man tillsammans arbeta för att alla ska anses vara med i gemenskapen, dvs du ska kunna vara hemma med barnen och han kan lämna. Annars blir det den familjen och du.

    Händer detta så ofta/systematiskt att du känner dig utnyttjad och tagen för givet - är det garanterat så att pappan (som inte borde vara bakis när han väl har sina barn) utnyttjar dig och tar dig för givet! Pucko till far!!


    Håller med, ska en bonusfamilj fungera så måste alla parter inkluderas. Tillhör vardagen att jag hämtar på dagis och lagar middag till barnen, behöver han jobba över så är det en självklarhet att jag sköter om barn och hem.

    Det här med festandet har kommit successivt, han går liksom runt och stampar och längtar efter att roligare saker ska hända hela tiden. Den biten orkar inte jag med, vill inte sitta hemma med hans barn när han drar iväg för vill inte sponsra hans vilda leverne. Det är sjukt osexigt med män som super fredag, lördag och tar en återställare på söndagen, sedan får man stå ut med en sur bakisgubbe fram tills onsdag.
  • Anonym (Arg)
    MaryM skrev 2017-05-16 06:15:50 följande:
    oavsett om han är redo att ta tag i sitt missbruk (och det låter det inte som!) Så tycker jag faktiskt du ska lämna. Tycker synd om barnen men du kan träffa nån som gör dig lycklig.
    She knows she's more than just a little misunderstood. She has trouble acting normal when she's nervous.
    Kapitlet män är jag nog färdig med. Jag orkar inte med relationer längre, är för gammal för att lyckas hitta en sund och kärleksfull man i lämplig ålder.
  • Anonym (Arg)
    Anonym (Mamman) skrev 2017-05-16 07:35:03 följande:
    Det är så det funkar med alkisar. Vi skiter i allt sålänge vi får supa.

    Du gör helt rätt i att ge upp nu. Han kommer inte ändra sig hux flux. Det kanske är det här som krävs, eller så kommer han tycka det är skönt att " gnällkärringen" äntligen gett upp och han kan fortsätta bete sig. Och det har ännu mindre med dig att göra utan 100% med alkoholisten. Alkohol skapar monster av fina människor.

    Bra att du har kommit till insikt.

    Lyssna inte på. Hans snyft och förlåt. Det kommer inte ske en förändring innan du faktiskt lämnar hur mkt han än lovar. Några veckor och sedan är det som vanligt. Det är så alkoholism funkar.
    Det är inget snyft och gråt från hans sida. Du skulle bara veta hur dum i huvudet jag är enligt honom. Det är jag som är sjukt negativ, är den som har problem med alkoholen (för att jag är den som blir irriterad på honom när han blir för packad på tillställningar). Jag är en sabla satmara i hans värld numera. Han har skrikit att han ska ge fan att gå ut på fredag och stanna hemma med jävla sura mig som tydligen vill låsa in honom. Det är så himla synd om honom nu.

    Jag kommer säga som det är till hans äldsta, vilket är riktigt jävla jobbigt för barnen omedvetet hela tiden lobbar för att pappa ska sköta sig och jag ska vara glad och kvar. Det är bara piss just nu! Jag vet inte heller i vilken ände jag ska börja med att lämna.
  • molly50
    Anonym (Arg) skrev 2017-05-16 00:09:42 följande:
    Nu har jag fått nog på riktigt! Jag tog upp om att vi borde åka iväg till landet i helgen och bara rå om varann, lite flyktigt så lät det som att han var med på noterna. Sen kröp det fram att det ska vara fint väder till helgen och att nån polare som är gräsänkling då till varje pris vill ut.

    Lägger ner det här nu, jag har en gång för alla tröttnat helt. Det är inte en sån här relation jag ville leva i, är så färdig med det här nu.
    Ja,man kommer ju till en gräns när man helt enkelt får nog.
    Så var det för mig med.
    Men jag tycker du gör helt rätt som lämnar honom nu.
    Kanske är det det som krävs också för att han ska förstå.
    Jag tycker också att du ska prata med barnen och barnens mamma så att de är beredda och kan flytta hem till sin mamma om han inte skärper sig.
    Kanske vaknar han och förstår vad han håller på med och söker hjälp om han förlorar allt han har.
    Carpe Diem
  • Anonym (Mamman)
    Anonym (Arg) skrev 2017-05-16 08:35:09 följande:

    Det är inget snyft och gråt från hans sida. Du skulle bara veta hur dum i huvudet jag är enligt honom. Det är jag som är sjukt negativ, är den som har problem med alkoholen (för att jag är den som blir irriterad på honom när han blir för packad på tillställningar). Jag är en sabla satmara i hans värld numera. Han har skrikit att han ska ge fan att gå ut på fredag och stanna hemma med jävla sura mig som tydligen vill låsa in honom. Det är så himla synd om honom nu.

    Jag kommer säga som det är till hans äldsta, vilket är riktigt jävla jobbigt för barnen omedvetet hela tiden lobbar för att pappa ska sköta sig och jag ska vara glad och kvar. Det är bara piss just nu! Jag vet inte heller i vilken ände jag ska börja med att lämna.


    Som jag misstänkte då, gnällkärring. Som sagt, det är inte du som gör fel. Men du står mellan honom och att bli full. Han får skuldkänslor och måste med alla medel mörka för dig att hab är alkis, och för sig själv. Erkönner han att han är det måste han ju ta tag i problemet. Och det låter ju som en mardröm att dricka kaffe och äta bullar istället för att böi full och ha kul. Och i hans värld är det katastrof. Det är lätt att bli medberoende i såna situationer , han skäller och kallar dig ena o det andra, och du börjar till slut tvivla på dig själv och kanske tom ger efter. Lyssna inte på.honom. detta bekräftar bara att han har ett stort problem. Jag talar av erfarenhet.

    Du kan bara säga till honom att du är färdig. Just like that. Och flytta ut direkt. Stannar du kvar finns risken att han manipulerar dig med att bete sig ett tag och du tror allt är frid och fröjd för att sen inom snar framtid återgå till samma gamla rutin.

    Var stark!
  • Anonym (Arg)
    molly50 skrev 2017-05-16 09:07:00 följande:
    Ja,man kommer ju till en gräns när man helt enkelt får nog.
    Så var det för mig med.
    Men jag tycker du gör helt rätt som lämnar honom nu.
    Kanske är det det som krävs också för att han ska förstå.
    Jag tycker också att du ska prata med barnen och barnens mamma så att de är beredda och kan flytta hem till sin mamma om han inte skärper sig.
    Kanske vaknar han och förstår vad han håller på med och söker hjälp om han förlorar allt han har.
    Carpe Diem
    Jag har ingen vidare lust att prata med barnens mamma om det. Hon och många andra tycker någonstans att allt är lugnt eftersom han inte blir aggressiv när han dricker. Någonstans så sköter han nog sig när barnen är här, händer det nåt kul så ställer hans omgivning upp som barnvakt.

    Det är i slutändan inte mitt bekymmer. Jag är bara så ledsen över att jag inte orkar. Jag vill inte ha det så här, jag ville bli gammal med honom. Att han är en rastlös själ som inte vill växa upp tar lite knäcken på mig.

    Inte så mycket mer jag kan göra, inte just nu iallafall.
  • Anonym (Arg)
    Anonym (Mamman) skrev 2017-05-16 09:35:40 följande:
    Som jag misstänkte då, gnällkärring. Som sagt, det är inte du som gör fel. Men du står mellan honom och att bli full. Han får skuldkänslor och måste med alla medel mörka för dig att hab är alkis, och för sig själv. Erkönner han att han är det måste han ju ta tag i problemet. Och det låter ju som en mardröm att dricka kaffe och äta bullar istället för att böi full och ha kul. Och i hans värld är det katastrof. Det är lätt att bli medberoende i såna situationer , han skäller och kallar dig ena o det andra, och du börjar till slut tvivla på dig själv och kanske tom ger efter. Lyssna inte på.honom. detta bekräftar bara att han har ett stort problem. Jag talar av erfarenhet.

    Du kan bara säga till honom att du är färdig. Just like that. Och flytta ut direkt. Stannar du kvar finns risken att han manipulerar dig med att bete sig ett tag och du tror allt är frid och fröjd för att sen inom snar framtid återgå till samma gamla rutin.

    Var stark!
    Jag hade grejat det här ifall jag levde med en man som gärna tog några öl medans han var hemma och klippte gräset. Har väldigt svårt att säga ordet alkis, givetvis är han det men det jag har tröttnat på är hans adrenalinkicksökande. Vardagen är en pina för honom att genomlida, det är endast när saker och ting händer som han lever upp. Det är här alkoholen har blivit ett gift, alla lögner. Alla sena nätter där han har kommit hem stupfull fast han sagt att han bara ska ta en öl. Det har stressat mig så mycket, med tiden så tappar man tilliten helt.

    Det är så mycket sorger som jag bearbetar just nu som jag inte riktigt vet hur jag ska sätta ord på.

    Gå vidare utan den man älskar är så himla svårt, i det här fallet måste jag det. Får sikta in mig på ett liv med saft och bullar. Det är det jag behöver.
  • Lena

    Berätta för barnens mamma att du kommer göra slut och varför så hon kan stötta barnen om det behövs.

  • molly50
    Anonym (Arg) skrev 2017-05-16 10:05:49 följande:
    Jag har ingen vidare lust att prata med barnens mamma om det. Hon och många andra tycker någonstans att allt är lugnt eftersom han inte blir aggressiv när han dricker. Någonstans så sköter han nog sig när barnen är här, händer det nåt kul så ställer hans omgivning upp som barnvakt.

    Det är i slutändan inte mitt bekymmer. Jag är bara så ledsen över att jag inte orkar. Jag vill inte ha det så här, jag ville bli gammal med honom. Att han är en rastlös själ som inte vill växa upp tar lite knäcken på mig.

    Inte så mycket mer jag kan göra, inte just nu iallafall.
    Ok.
    Men jag har lite svårt att förstå hur hon tänker där.
    Även om han inte blir aggressiv så är det ju ändå jobbigt för barnen när han blir full.
    Något som även det äldsta barnet ju har visat.
    Och det är ju fullt tillräckligt.
    Hade jag varit som henne så hade jag reagerat och försökt ta tag i det om mitt barn kom hem och sa att h*n inte vill bo med sin pappa.
    I värsta fall ansökt om ensam vårdnad tills han skärpt till sig och sökt hjälp.

    Jag förstår att det är jobbigt för dig.
    Men jag tror ändå att du gör det rätta.
    Kanske är det också vad som krävs för att han ska få upp ögonen och inse vad han håller på med.
    Om inte annat så får ju du chansen att träffa någon som kommer att älska dig och respektera dig och prioritera dig som nr 1.
    Carpe Diem
  • MaryM

    TS du är så klart trött och ledsen och besviken och känner att män är skithögar.

    Alla män är inte så. Det kommer du att se när du är redo.


    She knows she's more than just a little misunderstood. She has trouble acting normal when she's nervous.
Svar på tråden Börjar bli trött på att passa sambons barn när han ska gå ut med sina polare.