Börjar bli trött på att passa sambons barn när han ska gå ut med sina polare.

Citerade dig där ovan!

Helt sjukt att fler har haft en sån man, då vet du iallafall hur dåligt man kan må av en sån relation.

Klart att tanken har slagit mig, så full som han är så skulle han lätt följa med en brud hem. Inte för att jag inte tror att han inte är kär i mig eller så, tror inte att han skulle bedra mig i nyktert tillstånd men när han är packad så kan väl vad som helst hända. Mest får jag såna tankar när han och vännerna åker iväg en helg och super ner sig någonstans, när han har barnen så måste han på något sätt krypa hem vid 5 på morgonen.

Det där med att det alltid finns pengar till festande har jag också tänkt på. Hur mycket kostar det inte när 10 män drar ut och drar rundor med shots och annat skit i mängder? Det är säkert hundratusentals kronor som min slösar bara på grabbarn per år.

Men vad säger hans ex om att han hela tiden byter helger för att kunna gå ut och festa?
Jag hade aldrig accepterat det om det vore mina barns far.Ja,det vet jag. Det är inte roligt!

Men om han blir så full att han inte ens vet vad han gör så har han ju problem med alkoholen.
Och det lär han behöva hjälp med att inse,i så fall.
Kanske behöver du sätta ner foten nu och ställa ultimatum på honom.
Att han får välja mellan dig och festandet.
Att du lämnar honom om han inte slutar med sitt festande.
Om han verkligen älskar dig så borde han ta det på allvar.
Har han problem med alkoholen så borde han komma till insikt om han förlorar både dig och barnen.
Det som står honom närmast hjärtat.

Ja,precis! Kanske lånar han också pengar för att kunna finansiera sitt supande?
Mitt ex gick ut en kväll med bara en hundring på fickan.
Men lyckades ändå på något sätt bli så full att jag fick leda honom hem.
(Jag var ute på en annan fest den kvällen som jag fick avbryta pga honom och hans fylla.)
Han hade säkert fått smaka av andra på den festen han var på,misstänker jag.
Och han tackade ju inte nej.

Ja det är helt sjukt hur vissa klagar på ekonomin och sedan lyckas de ändå svepa några helrör på krogen. I min sambos fall så tror jag att han, vännerna och kollegorna kör via sina företag. Har ingen aning, det är alltid någon i omgivningen som betalar. Inte som en annan som anpassar plånboken efter lönekontot.

Jag har väldigt svårt att nå honom, han är väldigt arg på mig. Han fäller argument som att jag minsann dricker också, att jag är full ibland och jävligt kaxig enligt honom. Givetvis har jag varit det men inte när vi har barnen, inte i några mängder och sedan så är inte jag mamma. Det går inte att ha konstruktiva diskussioner när han bara kastar skit, vi älskar varandra men kan inte prata.

Barnens mamma och jag är väldigt olika varandra. Hon är och har vad jag förstått väldigt ordentlig, skötte allt med barnen och hushållet. Lät honom göra precis som han ville och känner av det än idag med henne, hon är fortfarande väldigt "gullig" mot honom. Jag är helt tvärtom, högljudd och en riktig gnällspik i hans värld nuförtiden. Det är bara hans äldsta och jag som säger till om pappans supande. Alla andra kysser marken han går på, han är liksom en hyvens man annars.

Ja,precis! 
Vi studerade båda två vid den tidpunkten och hade inte alls särskilt bra ekonomi då.
Så därför försökte han låna pengar till att kunna gå ut och festa för.
Utan en tanke på att det skulle betalas tillbaka nästkommande månad och så var vi tillbaka på ruta ett igen.
Och han lånade igen ändå.

Ursäkta en rak fråga,men varför står du ut med hans beteende?
Du kanske måste sätta ner foten ordentligt och ställa ultimatum så han fattar att du menar allvar.
Om han inte tror dig så ta bara dit pick och pack och dra till någon kompis eller släkting eller så.
Om han inser vad han är på väg att förlora så kanske han skärper till sig.
Annars kan kanske parterapi vara något så ni kan lära er att kommunicera på ett bra sätt.

Jag skäms ju för min gubbe är över 40 och ingen student direkt. Har ditt ex skärpt till sig idag eller har det blivit värre? Jag är bara så trött på att samhället verkar tycka att det är mer okej när män festar i grupp, kvinnor ska vara duktiga, hemma och fnittra lite åt sin busiga karl som dricker öl på tisdagen. Tycker att det är tröttsamt.

Vet inte varför jag stannar, har inget att skylla på egentligen. Tror att jag först och främst är utmattad och på det blivit deprimerad. Jobbet sliter, relationen sliter och på det så försöker jag hålla skenet uppe varannan vecka när barnen är här. Dåligt att skylla på det men är helt slut!

Det senaste jag hörde så är han fortfarande likadan och försöker få med sina arbetskollegor på fest varje helg.
Men det var ett tag sedan så vet inte om han har skärpt till sig nu.
Hoppas kan man ju alltid.

Jag förstår det. Kanske kan samtalsterapi bara för dig vara ett alternativ till en början?

Och du,du har ingen anledning att skämmas för honom. Det är det bara han själv som ska göra. Kom ihåg det.
Det är han som prioriterar att festa framför sitt förhållande och sina egna barn och är över 40 år.
Så han,om någon,är väl den som borde skämmas.
Han beter sig ju som en förvuxen tonåring.

Småpojkar och partykillar växer upp och fortsätter vara patetiska vuxna suputer. Patetiskt! Sen skärper vissa till sig när de får barn.

Jag ska kolla det, få med honom på samtalsterapi är helt lönlöst. Jag behöver väl gå till en innan jag blir helt galen. Det är så tungt att gå runt och vara konstant sura på varann. Alla hårda ord man säger till varann fastnar.

Precis! 
Fast mitt ex har inga barn,så vitt jag vet.
Och det är kanske tur om han inte kan växa upp någon gång.

Ja,gör det. Det hjälpte faktiskt mig mycket.
Bara att få prata av sig med en utomstående som kan sätta ord på det man känner känns skönt.
Senare kan du kanske få med din man på det också.