• Mjbo

    Första gången IVF Maj 2017

    Hej!


    Har tagit bort min äggledare och under operation såg dom att även den andra vad obrukbar, så det finns NOLL chans för mig att bli gravid på naturlig väg.


    Jag skall nu dra igång med IVF i början på Maj i år, och undrar om det är fler som gör detta för första gången? Jag är helt ny i den här världen och det är mycket funderingar och tankar..


    Var på möte på IVF kliniken i förrgår och har gjort vul och blodprov, visade att jag har en mycket hög halt av äggblåsor, vilket dom sa va positivt. Mannens spermier ligger långt över medel både i snabbhet och antal, så enligt dom så har vi stora chanser att bli gravida med hjälp av IVF. Dock är det mycket ärrbildningar i buken, runt äggledarna osv vilket kan göra det svårare att fastna tydligen...


    Såå.. Jag har väl egentligen ingen fråga, Vill mest ha kontakt med någon/några som är i liknande sits som mig, och som gör detta för första gången..


    Nu i början på maj så kommer jag dra igång med alla sprutor, mediciner och allt vad det innebär.. Någon som vill följas åt? :) 

  • Svar på tråden Första gången IVF Maj 2017
  • Hornkatten

    Jag är på ruvdag 6 och ska testa 29/5.

    Är det någon som har planerat att ta test innan testdag?

    Om jag skulle haft min vanliga cykel så ska jag ha mens på tisdag och jag är sugen på att testa men jag vet inte om jag vågar. Har ju läst om folk som har fått både falska positiva och negativa resultat.

  • Villhabulle

    Hej!

    Jag hoppar gärna in i denna tråd. Vi har försökt få barn 1, 5 år nu (28 resp 30 år ) och under tiden har jag googlat och läst i alla möjliga trådar här... Nu känns det som om jag äntligen vill dela med mig och prata med andra som är i samma situation. Vi är mitt uppe i IVF processen och jag tog ikväll min tredje spruta. De sa att vi förmodligen inte kan bli gravida på naturlig väg då allt såg jättebra ut hos mig men att min fästman har inte tillräckligt med spermier även om det är bra kvalitet på dom. Dock sa de att chanserna ser goda ut och vi behöver nog bara lite hjälp på traven. 1,5 år låter kanske inte länge för alla men det har känts som en evighet och vi är just nu överlyckliga över att få göra denna resan. Samtidigt givetvis jätterädd att det inte kommer bli en bebis. Vi har precis ställts i kö till Sahlgrenska men har valt att först betala ett försök för vi inte vill vänta mer! Så kul att läsa andras inlägg som är i samma fas som oss. Vi går på IVF kliniken i Göteborg.

  • kastrullen
    Hornkatten skrev 2017-05-20 22:18:11 följande:

    Jag är på ruvdag 6 och ska testa 29/5.

    Är det någon som har planerat att ta test innan testdag?

    Om jag skulle haft min vanliga cykel så ska jag ha mens på tisdag och jag är sugen på att testa men jag vet inte om jag vågar. Har ju läst om folk som har fått både falska positiva och negativa resultat.


    Jag är på ruvdag 5 och jag tjuvtestade precis :) negativt men jag tycker mig ana en skugga. Försöker dock intala mig att det är min hjärna som spelar mig ett spratt. Just nu känns det som om jag kommer fortsätta tjuvtesta nån gång till innan testdag för att se om det blir någon skillnad på stickan.
  • Rosenblad

    Har nu sprutat i sex dagar, fick ändra dos från 150 Menopur till 225 i Fredags så har nu tagit de två gånger. Har konstant svag ägglossningsvärk och flytningar precis som vid äl. Ska tillbaka på Tisdag för VUL och blodprov igen. Är väldigt svårstucken i armarna + lätt för att svimma så det är alltid ett sånt himla projekt att ta blodprov på mig..

  • gammelpysen
    Villhabulle skrev 2017-05-21 01:34:55 följande:

    Hej!

    Jag hoppar gärna in i denna tråd. Vi har försökt få barn 1, 5 år nu (28 resp 30 år ) och under tiden har jag googlat och läst i alla möjliga trådar här... Nu känns det som om jag äntligen vill dela med mig och prata med andra som är i samma situation. Vi är mitt uppe i IVF processen och jag tog ikväll min tredje spruta. De sa att vi förmodligen inte kan bli gravida på naturlig väg då allt såg jättebra ut hos mig men att min fästman har inte tillräckligt med spermier även om det är bra kvalitet på dom. Dock sa de att chanserna ser goda ut och vi behöver nog bara lite hjälp på traven. 1,5 år låter kanske inte länge för alla men det har känts som en evighet och vi är just nu överlyckliga över att få göra denna resan. Samtidigt givetvis jätterädd att det inte kommer bli en bebis. Vi har precis ställts i kö till Sahlgrenska men har valt att först betala ett försök för vi inte vill vänta mer! Så kul att läsa andras inlägg som är i samma fas som oss. Vi går på IVF kliniken i Göteborg.


    Hej och välkommen!

    Ja, 1.5 år är lång tid när man längtar. Vi har försökt i över två år. Också manlig faktor. Är inne på vårt andra ivf. Håller verkligen tummarna för att det går vägen för oss alla!
  • Sophiasophia
    Rosenblad skrev 2017-05-21 08:00:04 följande:

    Har nu sprutat i sex dagar, fick ändra dos från 150 Menopur till 225 i Fredags så har nu tagit de två gånger. Har konstant svag ägglossningsvärk och flytningar precis som vid äl. Ska tillbaka på Tisdag för VUL och blodprov igen. Är väldigt svårstucken i armarna + lätt för att svimma så det är alltid ett sånt himla projekt att ta blodprov på mig..


    Jag fick också väldigt tydliga ägglossningsflytningar, det har jag inte annars.
    Varför tar du blodprov? Det gjorde inte jag utan man följde bara upp med ultraljud!
  • Sophiasophia
    kastrullen skrev 2017-05-21 06:18:43 följande:
    Jag är på ruvdag 5 och jag tjuvtestade precis :) negativt men jag tycker mig ana en skugga. Försöker dock intala mig att det är min hjärna som spelar mig ett spratt. Just nu känns det som om jag kommer fortsätta tjuvtesta nån gång till innan testdag för att se om det blir någon skillnad på stickan.
    När hade du testdag? Satte du in en blastocyst?
    Är det mer än 10 dagar sen ovitrelle så finns det ju inget som hindrar att man tjuvtestar om man känner för det. Man m i n s k a r ju inte sina chanser att bli gravid för att man gör det ;)
    Det där är nog bara vilken läggning man har. Jag vill långsamt förbereda mig på ett eventuellt minus, då blir jag mindre besviken på nåt sätt. Då är det väntat. Och väntan känns mindre jobbig då tycker jag.

    Med ivf vet jag ju inte hur det funkar dock. Med sonen testade jag plus 10 dagar efter ägglossning, men så kan man väl inte räkna nu?!
  • Sophiasophia
    Villhabulle skrev 2017-05-21 01:34:55 följande:

    Hej!

    Jag hoppar gärna in i denna tråd. Vi har försökt få barn 1, 5 år nu (28 resp 30 år ) och under tiden har jag googlat och läst i alla möjliga trådar här... Nu känns det som om jag äntligen vill dela med mig och prata med andra som är i samma situation. Vi är mitt uppe i IVF processen och jag tog ikväll min tredje spruta. De sa att vi förmodligen inte kan bli gravida på naturlig väg då allt såg jättebra ut hos mig men att min fästman har inte tillräckligt med spermier även om det är bra kvalitet på dom. Dock sa de att chanserna ser goda ut och vi behöver nog bara lite hjälp på traven. 1,5 år låter kanske inte länge för alla men det har känts som en evighet och vi är just nu överlyckliga över att få göra denna resan. Samtidigt givetvis jätterädd att det inte kommer bli en bebis. Vi har precis ställts i kö till Sahlgrenska men har valt att först betala ett försök för vi inte vill vänta mer! Så kul att läsa andras inlägg som är i samma fas som oss. Vi går på IVF kliniken i Göteborg.


    Jag tycker 1,5 år låter jättejobbigt och som en lång tid. Sen förstår jag oxå att det finns människor som försökt i 10 år utan framgång men så kan man ju inte jämföra direkt. Det är som att jag inte har lov att känna mig hungrig för att det finns folk som svälter. Min hungerskänsla känns ju likförbannat även om andra har det värre.

    Vi har "lyxen" att vi aldrig behövde försöka själva eftersom jag har konstaterad pco och inte ägglossar av mig själv, plus ett problem med min livmodertapp. Och jag tycker ändå att väntan är jobbig. Först fick jag hjälp med att ägglossa i några månader tills man konstaterade att min livmodertapp var ett ytterligare hinder, så då fick vi hjälp med insemination 2 ggr men eftersom statistiken är så omotiverande vid insemination valde vi själva att köra ivf nu.
    Vi känner oss mest stressade för att vår son snart blir 4 och vi egentligen hade velat ge honom syskon typ nu.
  • kastrullen
    Sophiasophia skrev 2017-05-21 09:03:15 följande:

    När hade du testdag? Satte du in en blastocyst?

    Är det mer än 10 dagar sen ovitrelle så finns det ju inget som hindrar att man tjuvtestar om man känner för det. Man m i n s k a r ju inte sina chanser att bli gravid för att man gör det ;)

    Det där är nog bara vilken läggning man har. Jag vill långsamt förbereda mig på ett eventuellt minus, då blir jag mindre besviken på nåt sätt. Då är det väntat. Och väntan känns mindre jobbig då tycker jag.

    Med ivf vet jag ju inte hur det funkar dock. Med sonen testade jag plus 10 dagar efter ägglossning, men så kan man väl inte räkna nu?!


    Testdag är inte förrän den 29:e. Ja det var en blastocyst och det är 12 dagar sedan ovitrelle, så det borde ju inte kunna bli falskt positivt. Nä resultatet kommer ju bli samma oavsett när man testar! Jag testar nog hellre några gånger och förväntar mig ett minus på testdagen om det är så, än bygger upp hoppet för mycket fram till dess.

    Jag har inte heller riktigt koll på det. Har försökt räkna ut när en eventuell mens kan beräknas också men det vet jag inte riktigt heller. Känns svårt att försöka gissa när kroppen är så påverkad av hormoner. Sen har jag nånstans läst att Lutinus kan göra så att mensen inte kommer.
  • kastrullen
    Villhabulle skrev 2017-05-21 01:34:55 följande:

    Hej!

    Jag hoppar gärna in i denna tråd. Vi har försökt få barn 1, 5 år nu (28 resp 30 år ) och under tiden har jag googlat och läst i alla möjliga trådar här... Nu känns det som om jag äntligen vill dela med mig och prata med andra som är i samma situation. Vi är mitt uppe i IVF processen och jag tog ikväll min tredje spruta. De sa att vi förmodligen inte kan bli gravida på naturlig väg då allt såg jättebra ut hos mig men att min fästman har inte tillräckligt med spermier även om det är bra kvalitet på dom. Dock sa de att chanserna ser goda ut och vi behöver nog bara lite hjälp på traven. 1,5 år låter kanske inte länge för alla men det har känts som en evighet och vi är just nu överlyckliga över att få göra denna resan. Samtidigt givetvis jätterädd att det inte kommer bli en bebis. Vi har precis ställts i kö till Sahlgrenska men har valt att först betala ett försök för vi inte vill vänta mer! Så kul att läsa andras inlägg som är i samma fas som oss. Vi går på IVF kliniken i Göteborg.


    Välkommen! Kör ni en lång eller kort behandling? Hur mår du hittills?

    Vi har försökt i snart 2,5 år men efter ett år sökte vi hjälp men fick höra att vi var unga och allt såg bra ut så vi skulle fortsätta ett år till. Ett halvår där jag hade stort hopp, men när det halvåret gått så kändes det som om hela vår relation handlade om en bebisverkstad och jag ifrågasatte såklart varför det inte blev nåt. Nu när vi är i IVF-karusellen så känns det bättre och jag har lämnat ifrån mig bebisverkstaden till läkare och embryologer istället (även om den här väntar till testdag är olidlig) :)

    Håller tummarna för er, lycka till!
Svar på tråden Första gången IVF Maj 2017