BF 1-15 Juli
Hej tjejer, tänkte att de som vill vara med i en lite mindre grupp kunde haka på här :)
-
-
Svar på tråden BF 1-15 Juli
-
Har du problem med uvi? Går du inte på penicillin profylaxisk kur?sobrio88 skrev 2017-04-28 20:29:54 följande:
Har mina problem med uvi men fogarna är bättre än förra graviditeten även om jag känner av dom om jag inte tänker mig för. Tyvärr börjar mitt blodtryck stiga (140/90) och jag hade havandeskapsförgiftning förra graviditeten och nu är det mycket tidigare än förra gången. Jag hoppas bara att det är blodtrycket så det inte blir något mer..
Hur mår du själv? :)
Jag fick tre uvi på tre veckor i början av graviditeten och blev satt på en tablett om dagen tills jag föder.
går du via mvc eller vc när du har dina uvi?
Hoppas det inte blir värre med blodtrycket men skönt de har sån koll på oss. -
Jo det gör jag men det hjälpte inte :/ jag började med det efter andra uvi, men blev dålig förra fredagen igen så jag blev skickad till förlossningen (det var på kvällen). Där satte läkaren in en 10 dagars kur (2 ggr/dag) med någon ny antibiotika jag inte tagit förut. Läkaren på mvc har bara gett mig furudantin i 5 dagar (3ggr/dag) vid uvi. Ska fortsätta med furudantinten efter behandlingen (det förebyggande).Haiduchi skrev 2017-04-29 01:03:38 följande:
Har du problem med uvi? Går du inte på penicillin profylaxisk kur?
Jag fick tre uvi på tre veckor i början av graviditeten och blev satt på en tablett om dagen tills jag föder.
går du via mvc eller vc när du har dina uvi?
Hoppas det inte blir värre med blodtrycket men skönt de har sån koll på oss.
-
Samma som för mig typ. Fick uvi, gick på behandling, kom direkt efter avslut, kissade typ blod...sobrio88 skrev 2017-04-29 06:52:21 följande:
Jo det gör jag men det hjälpte inte :/ jag började med det efter andra uvi, men blev dålig förra fredagen igen så jag blev skickad till förlossningen (det var på kvällen). Där satte läkaren in en 10 dagars kur (2 ggr/dag) med någon ny antibiotika jag inte tagit förut. Läkaren på mvc har bara gett mig furudantin i 5 dagar (3ggr/dag) vid uvi. Ska fortsätta med furudantinten efter behandlingen (det förebyggande).
men efter sista och sen nu när jag går på förebyggande har det inte varit nåt, har lämnat prover för odling varje mvc besök.
Hoppas det ger med sig för dig, uvi är såååå jobbigt -
Känner bara för att skriva av mig för kanske någon här förstår hur jag känner mig utan att man blir dumförklarad.
Jag tycker det känns så jobbigt att jag är så trött i min kropp och jag har ständigt dåligt samvete för att jag inte orkar göra saker. I torsdags röjde jag massa hemma, började röja sonens rum och gjorde massa annat. Sen jobb direkt på det. Hade så ont i kroppen på kvällen så det var helt sjukt. Det har hållt i sig i stort sett tills idag när jag vaknade och inte hade lika ont.
Var själv med barnen ett tag på dagen idag och killarna är så himla flamsiga och högljudda ofta och jag orkar liksom inte. Får säga till dom 20 ggr om varje grej och de lyssnar ändå inte.
Jag lovade hjälpa sonen att röja klart hans rum, men orkar inte.
En spillde ut glaset med mjölk vid lunchen pga flams och jag flippar ut.
De får en glass och öppnar frysdörren så hårt så hyllan bakom åker i golvet och går sönder och grejerna på. Han blir jätteledsen och jag jättearg.
Jag är så trött på att jag inte orkar göra roliga saker, jag orkar inte gå särskilt långt och jag är bara trött. Blir irriterad på barnen och får så dåligt samvete.
Gick tillslut ner i sovrummet och la mig för jag orkade inte va med dom. Dom kommer in med teckningar och godis....
Sen kom deras farfar och hämtade dom och jag har nu gråtit i snart en timma för att jag har så dåligt samvete och får tankar att dom ska dö så jag aldrig får se dom mer.
Äldsta sonen blev ledsen innan han åkte och ville inte lämna mig...
Antar att ni inte fattar nånting av det här inlägget men det gör knappt jag heller. Jag fattar väl att det är alla jäkla hormoner som håller på, för jag har gråtit lite väl ofta (verkligen gråtit) det senaste för sådana här saker.
Hur blir man en gladare och bättre mamma nu när man har ont och är trött? Hur orkar man ta fighterna hela tiden nu och varför känns det som jag är världens tråkigaste förälder. Mitt samvete knäcker mig snart.
Någon här som förstår vad jag menar? -
Tvärt om så tror jag att många känner igen sig..GrönaDruvan skrev 2017-04-30 16:04:46 följande:Känner bara för att skriva av mig för kanske någon här förstår hur jag känner mig utan att man blir dumförklarad.
Jag tycker det känns så jobbigt att jag är så trött i min kropp och jag har ständigt dåligt samvete för att jag inte orkar göra saker. I torsdags röjde jag massa hemma, började röja sonens rum och gjorde massa annat. Sen jobb direkt på det. Hade så ont i kroppen på kvällen så det var helt sjukt. Det har hållt i sig i stort sett tills idag när jag vaknade och inte hade lika ont.
Var själv med barnen ett tag på dagen idag och killarna är så himla flamsiga och högljudda ofta och jag orkar liksom inte. Får säga till dom 20 ggr om varje grej och de lyssnar ändå inte.
Jag lovade hjälpa sonen att röja klart hans rum, men orkar inte.
En spillde ut glaset med mjölk vid lunchen pga flams och jag flippar ut.
De får en glass och öppnar frysdörren så hårt så hyllan bakom åker i golvet och går sönder och grejerna på. Han blir jätteledsen och jag jättearg.
Jag är så trött på att jag inte orkar göra roliga saker, jag orkar inte gå särskilt långt och jag är bara trött. Blir irriterad på barnen och får så dåligt samvete.
Gick tillslut ner i sovrummet och la mig för jag orkade inte va med dom. Dom kommer in med teckningar och godis....
Sen kom deras farfar och hämtade dom och jag har nu gråtit i snart en timma för att jag har så dåligt samvete och får tankar att dom ska dö så jag aldrig får se dom mer.
Äldsta sonen blev ledsen innan han åkte och ville inte lämna mig...
Antar att ni inte fattar nånting av det här inlägget men det gör knappt jag heller. Jag fattar väl att det är alla jäkla hormoner som håller på, för jag har gråtit lite väl ofta (verkligen gråtit) det senaste för sådana här saker.
Hur blir man en gladare och bättre mamma nu när man har ont och är trött? Hur orkar man ta fighterna hela tiden nu och varför känns det som jag är världens tråkigaste förälder. Mitt samvete knäcker mig snart.
Någon här som förstår vad jag menar?
Klart tålamodet tryter. Klart det är skitjobbigt att ha ont. Klart man är trött. Och klart man känner sig som världens suraste och tristaste morsa ibland. Grejen är ju att det inte är så mkt att göra åt. Ja, det suger. Men det är en del av livet för tillfället. Det positiva är att du får ettbarn till och det blir kul. Och att barn är enkla på så vis att när barnet är ute och blivit lite större och alla mår bra så kommer killarna inte minnas den här perioden och hålla det mot dig, de kommer bara vara nöjda och glada.
Man får kämpa på, försöka vila och strunta i sådant man inte tvunget måste (om man kan) och tänka att det blir bättre sen.
Mina har sett extremt mycket film sen jag blev gravid. Spelat iPad. Ätit tvivelaktig middag då jag varit själv. De klagar på mig ibland och det gör ont i hjärtat. Men det blir bättre sen, säger jag till dem och mig själv. -
Styrkekramar till dig!! Hormonerna påverkar så mkt. Känner igen dina känslor från min andra graviditet. Känslorna gick liksom inte att styra, det blev mkt svarta tankar. Blev också sjukskriven för utmattningsdepression runt v 30. Då vilade jag massor på dagarna och orkade med mitt barn bättre.GrönaDruvan skrev 2017-04-30 16:04:46 följande:Känner bara för att skriva av mig för kanske någon här förstår hur jag känner mig utan att man blir dumförklarad.
Jag tycker det känns så jobbigt att jag är så trött i min kropp och jag har ständigt dåligt samvete för att jag inte orkar göra saker. I torsdags röjde jag massa hemma, började röja sonens rum och gjorde massa annat. Sen jobb direkt på det. Hade så ont i kroppen på kvällen så det var helt sjukt. Det har hållt i sig i stort sett tills idag när jag vaknade och inte hade lika ont.
Var själv med barnen ett tag på dagen idag och killarna är så himla flamsiga och högljudda ofta och jag orkar liksom inte. Får säga till dom 20 ggr om varje grej och de lyssnar ändå inte.
Jag lovade hjälpa sonen att röja klart hans rum, men orkar inte.
En spillde ut glaset med mjölk vid lunchen pga flams och jag flippar ut.
De får en glass och öppnar frysdörren så hårt så hyllan bakom åker i golvet och går sönder och grejerna på. Han blir jätteledsen och jag jättearg.
Jag är så trött på att jag inte orkar göra roliga saker, jag orkar inte gå särskilt långt och jag är bara trött. Blir irriterad på barnen och får så dåligt samvete.
Gick tillslut ner i sovrummet och la mig för jag orkade inte va med dom. Dom kommer in med teckningar och godis....
Sen kom deras farfar och hämtade dom och jag har nu gråtit i snart en timma för att jag har så dåligt samvete och får tankar att dom ska dö så jag aldrig får se dom mer.
Äldsta sonen blev ledsen innan han åkte och ville inte lämna mig...
Antar att ni inte fattar nånting av det här inlägget men det gör knappt jag heller. Jag fattar väl att det är alla jäkla hormoner som håller på, för jag har gråtit lite väl ofta (verkligen gråtit) det senaste för sådana här saker.
Hur blir man en gladare och bättre mamma nu när man har ont och är trött? Hur orkar man ta fighterna hela tiden nu och varför känns det som jag är världens tråkigaste förälder. Mitt samvete knäcker mig snart.
Någon här som förstår vad jag menar?
-
Jag känner igen mig.riktigt mycke!! Jag kan just nu inte vara själv med ena pojken i familjen för vi börjar bara bråka och gråta! Blir så frustrerande för oss alla:(GrönaDruvan skrev 2017-04-30 16:04:46 följande:
Känner bara för att skriva av mig för kanske någon här förstår hur jag känner mig utan att man blir dumförklarad.
Jag tycker det känns så jobbigt att jag är så trött i min kropp och jag har ständigt dåligt samvete för att jag inte orkar göra saker. I torsdags röjde jag massa hemma, började röja sonens rum och gjorde massa annat. Sen jobb direkt på det. Hade så ont i kroppen på kvällen så det var helt sjukt. Det har hållt i sig i stort sett tills idag när jag vaknade och inte hade lika ont.
Var själv med barnen ett tag på dagen idag och killarna är så himla flamsiga och högljudda ofta och jag orkar liksom inte. Får säga till dom 20 ggr om varje grej och de lyssnar ändå inte.
Jag lovade hjälpa sonen att röja klart hans rum, men orkar inte.
En spillde ut glaset med mjölk vid lunchen pga flams och jag flippar ut.
De får en glass och öppnar frysdörren så hårt så hyllan bakom åker i golvet och går sönder och grejerna på. Han blir jätteledsen och jag jättearg.
Jag är så trött på att jag inte orkar göra roliga saker, jag orkar inte gå särskilt långt och jag är bara trött. Blir irriterad på barnen och får så dåligt samvete.
Gick tillslut ner i sovrummet och la mig för jag orkade inte va med dom. Dom kommer in med teckningar och godis....
Sen kom deras farfar och hämtade dom och jag har nu gråtit i snart en timma för att jag har så dåligt samvete och får tankar att dom ska dö så jag aldrig får se dom mer.
Äldsta sonen blev ledsen innan han åkte och ville inte lämna mig...
Antar att ni inte fattar nånting av det här inlägget men det gör knappt jag heller. Jag fattar väl att det är alla jäkla hormoner som håller på, för jag har gråtit lite väl ofta (verkligen gråtit) det senaste för sådana här saker.
Hur blir man en gladare och bättre mamma nu när man har ont och är trött? Hur orkar man ta fighterna hela tiden nu och varför känns det som jag är världens tråkigaste förälder. Mitt samvete knäcker mig snart.
Någon här som förstår vad jag menar?
Hoppas det blir bättre för dig snart. -
Förstår verkligen. Min foglossning har tagit ett snäpp mot värre nu så får ont av ingenting.GrönaDruvan skrev 2017-04-30 16:04:46 följande:
Känner bara för att skriva av mig för kanske någon här förstår hur jag känner mig utan att man blir dumförklarad.
Jag tycker det känns så jobbigt att jag är så trött i min kropp och jag har ständigt dåligt samvete för att jag inte orkar göra saker. I torsdags röjde jag massa hemma, började röja sonens rum och gjorde massa annat. Sen jobb direkt på det. Hade så ont i kroppen på kvällen så det var helt sjukt. Det har hållt i sig i stort sett tills idag när jag vaknade och inte hade lika ont.
Var själv med barnen ett tag på dagen idag och killarna är så himla flamsiga och högljudda ofta och jag orkar liksom inte. Får säga till dom 20 ggr om varje grej och de lyssnar ändå inte.
Jag lovade hjälpa sonen att röja klart hans rum, men orkar inte.
En spillde ut glaset med mjölk vid lunchen pga flams och jag flippar ut.
De får en glass och öppnar frysdörren så hårt så hyllan bakom åker i golvet och går sönder och grejerna på. Han blir jätteledsen och jag jättearg.
Jag är så trött på att jag inte orkar göra roliga saker, jag orkar inte gå särskilt långt och jag är bara trött. Blir irriterad på barnen och får så dåligt samvete.
Gick tillslut ner i sovrummet och la mig för jag orkade inte va med dom. Dom kommer in med teckningar och godis....
Sen kom deras farfar och hämtade dom och jag har nu gråtit i snart en timma för att jag har så dåligt samvete och får tankar att dom ska dö så jag aldrig får se dom mer.
Äldsta sonen blev ledsen innan han åkte och ville inte lämna mig...
Antar att ni inte fattar nånting av det här inlägget men det gör knappt jag heller. Jag fattar väl att det är alla jäkla hormoner som håller på, för jag har gråtit lite väl ofta (verkligen gråtit) det senaste för sådana här saker.
Hur blir man en gladare och bättre mamma nu när man har ont och är trött? Hur orkar man ta fighterna hela tiden nu och varför känns det som jag är världens tråkigaste förälder. Mitt samvete knäcker mig snart.
Någon här som förstår vad jag menar?
Pratar mycket med dottern om att jag kan inte/orkar inte. Är så tråkig....
Så mina planer på att kanske kunna sitta vid lekplats med hon och kompis när hon går på ledigt från fsk får kanske tänkas om.
Vi försöker hitta på aktiviteter där jag kan sitta bredvid, rita pyssla, titta på film.
Nu när det ör varmt tar jag en solstol och är ute medan hon leker ute. Försöker fixa lekträffar.
Hon hjälper till med mat, undanplockning.
Hennes pappa gör jätte mycket.
Just nu känns det inte så behagligt med fogarna. Har ont hela tiden. Hade jag inte för bara någon vecka sen.
Man får sänka kraven, låta det vara stökigt, fixa snabb enkel mat eller beställa.
Vi beställer matkasse, varor på nätet och får hemkört.
Prova prata med dom om det.
Det är ju tillfälligt.
Vi kommer må bättre snart. -
Tack för alla svar.
När jag var gravid med de andra två så mådde jag ju så himla bra, iaf med tvåan.
Det märks att kroppen är äldre...
Idag mår kroppen bättre, men foglossningen lär väl inte försvinna antar jag..
Det som är jobbigast är att hjärnan och huvudet vill så mycket, där orkar jag allt, men kroppen lyder inte och kroppen orkar inte och det gör mig frustrerad!
Nu sitter jag med mina pojkar i solen på lekplatsen iaf, och allt känns något bättre kust nu, men jag vet ju att det kan vända så fort både med värk och humör.. -
Lider med er som har foglossning och annat. Detta med frustration är inte heller att leka med, förstår er precis! Nu är min dotter väldigt lätt att ha att göra med för tillfället då hon mer än gärna hjälper mamma, men hon är ju lite äldre med (fyller 7 i sommar). Själv har jag haft problem med uvi som inte vill ge med sig. Har gått på en kur precis men känna nästan värre efter kuren. Ska kolla med mvc om man kan ta långtidskur de sista veckorna.
Detta med att greja in för kommande bebis är ett konstant pågående projekt känns det som :) nu håller vi på med bebisens rum, bara lister kvar och sen ska här boas:) hittade en supersöt tapet på rusta. Längtar så tills liten kommer :)
