Efterlyser fler med pseudotvillingar, alltså syskon med mindre än 18 månader emellan. Spelar ingen roll om era barn är små eller större - vill gärna höra allas erfarenheter. Främsta utmaningarna respektive fördelarna? Hur funkar vardagen för er?
Vi har 14 mån mellan våra, inte planerat. Storebror är 15,5 mån nu och lillasyster 1,5. Väldigt intensivt men tack och lov är vi båda föräldralediga ihop ett halvår.
Hej!
Mina tjejer är 15 månader och en vecka och 1 månad och en vecka så nästan samma som er :)
Jag är själv hemma med våra medan min man jobbar heltid. Det går helt okej hittills, men kan bli kaos i perioder. Ex innan lunch/middag när jag ska förbereda mat om jag har otur och lillasyster är vaken, trött och vill amma samtidigt som storasyster är trött, hungrig och klängig plus bajsblöja hos nån av dem.
Har inte stora på förskola än (nyinflyttad), men vi ska ställa i kö och gå till lite öppna förskolor så länge. Det är ju hopplöst att aktivera en ettåring själv samtidigt som man har en bebis som vill amma och vara nära :/
Hej!
Mina tjejer är 15 månader och en vecka och 1 månad och en vecka så nästan samma som er :)
Jag är själv hemma med våra medan min man jobbar heltid. Det går helt okej hittills, men kan bli kaos i perioder. Ex innan lunch/middag när jag ska förbereda mat om jag har otur och lillasyster är vaken, trött och vill amma samtidigt som storasyster är trött, hungrig och klängig plus bajsblöja hos nån av dem.
Har inte stora på förskola än (nyinflyttad), men vi ska ställa i kö och gå till lite öppna förskolor så länge. Det är ju hopplöst att aktivera en ettåring själv samtidigt som man har en bebis som vill amma och vara nära :/
Hej vad kul med en till med nästan exakt samma ålder på barnen! :) OJ vad imponerad jag blir att du är hemma med båda själv på dagarna och utan förskola. Vi är som sagt hemma båda och dessutom MED 15h/vecka förskola för sonen. Ärligt talat förstår jag inte hur jag skulle fått ihop det om jag var själv. Lillasyster blir skrikig om det är stimmigt och hon är lättväckt, och storebror älskar att springa runt och busa och väsnas, och han är väldigt social - vill inte leka själv. Och så gillar han att busa med lillasyster t ex riva henne eller kasta saker på henne, så man kan aldrig ha henne i närheten av honom.
Var det planerat med barn så tätt? För oss blev det av misstag men en självklarhet att behålla. Sonen blev nämligen till med ivf efter 5 års försök så vi trodde inte vi kunde få barn naturligt.
Hur reagerade stora när lilla kom?
Vi har en son på 19 månader och en dotter på 2,5 månad. Vi är båda två föräldralediga och kommer vara det ett tag framöver. Sonen har hanterat det mycket bra att få en syster :) Han har ju alltid bott med en massa djur hund, katter, hästar, höns osv så han är van vid att visa hänsyn. Han är väldigt glad för sin syster och ska krama och pussa henne mycket. Tyvärr vill han lyfta upp henne när hon är ledsen så man måste hålla stenhård koll på dom.
Visst blir det tungt ibland när båda sover dåligt eller om båda två är superhungriga samtidigt som systers blöja är full och sonen vill sitta på pottan. Då krävs det nästan 3 föräldrar ;)
Sonen har sovit i eget rum sedan han var 6 månader men han smyger in till oss vid 5.00 så det blir aldrig sovmorgon för någon av oss.
Vi tänkte få tätt men inte så här tätt. Vi fick sonen efter första oskyddade samlaget så vi var väl lite beredda. Men vi trodde att det skulle dröja tills ett tag efter avslutad amning. Jag blev gravid med dottern när jag fortfarande ammade och har redan fått mens igen.. Trots heltidsamning. Nu ångrar vi inte att vi fick dom tätt. Det går ju trots allt väldigt bra :) Men nu vill vi verkligen inte ha fler barn!
Vi har en son på 19 månader och en dotter på 2,5 månad. Vi är båda två föräldralediga och kommer vara det ett tag framöver. Sonen har hanterat det mycket bra att få en syster :) Han har ju alltid bott med en massa djur hund, katter, hästar, höns osv så han är van vid att visa hänsyn. Han är väldigt glad för sin syster och ska krama och pussa henne mycket. Tyvärr vill han lyfta upp henne när hon är ledsen så man måste hålla stenhård koll på dom.
Visst blir det tungt ibland när båda sover dåligt eller om båda två är superhungriga samtidigt som systers blöja är full och sonen vill sitta på pottan. Då krävs det nästan 3 föräldrar ;)
Sonen har sovit i eget rum sedan han var 6 månader men han smyger in till oss vid 5.00 så det blir aldrig sovmorgon för någon av oss.
Vi tänkte få tätt men inte så här tätt. Vi fick sonen efter första oskyddade samlaget så vi var väl lite beredda. Men vi trodde att det skulle dröja tills ett tag efter avslutad amning. Jag blev gravid med dottern när jag fortfarande ammade och har redan fått mens igen.. Trots heltidsamning. Nu ångrar vi inte att vi fick dom tätt. Det går ju trots allt väldigt bra :) Men nu vill vi verkligen inte ha fler barn!
Jag har pseudotvillingar som idag är rätt stora. De fyller 12 år och 11 år snart. Det skiljer 13 månader på dem och jag är väldigt glad att jag fick dem så tätt! De har haft en enorm glädje av varandra trots att de är otroligt olika till personligheterna. Som små lekte de mycket tillsammans och lärde sig mycket av varandra.
Jag var mammaledig med dem båda två tills den äldste var 2,5 år och den yngre var 1,5 år. Jag var hemma själv med dem hela tiden och hade ingen förskola till den äldre utan de började tillsammans, vilket var väldigt bra. Jag hade alltid att göra, men jag är väldigt glad att jag fick den tiden tillsammans med dem båda och det skapade ett band mellan dem som nog inte funnits om de inte haft den tiden ihop.
Nu börjar tankarna gå till tonåren och hur det ska bli med två tonårskillar i huset. Och sedan även deras lillasyster som nu är 8 år.
Lycka till med era små pseudotvillingar och låt dem känna den enorma lyckan i att ha ett syskon så nära i ålder! Jag är själv pseudotvilling och jag är väldigt tacksam för min bror som jag alltid funnits där.
Håller med om att det är jobbigt med samvetet. Man känner sig lite som en halv mamma till båda. Men för oss så var jag väldigt dålig tredje trimestern så sonen fick vänja sig vid att vara mycket med sin pappa. På den punkten blev det alltså inte så stor skillnad för honom. Men han var ändå bekymrad i början, verkade tycka att det var en obehaglig figur som plötsligt fanns i mammas famn jämt. Han hade aldrig sett en bebis innan eller hört bebisskrik. Men nu har han vant sig och ler oftast när han ser henne och är omtänksam när hon skriker. När jag ammar vill han gärna sitta nära, allra helst i knät, och när dottern är i famnen vill han gärna också bli upplyft. Men värre konkurrens än så är det inte än så länge.
Tycker du att dina barn verkar lika än så länge, sömnbeteende och så? Mina är helt olika när det gäller sömn och skrik. Sonen har alltid sovit dåligt men skrikit väldigt lite, dottern är tvärtom! Däremot känns det som båda är sociala på samma sätt, tidiga med svarsleenden, starka i nacken från start och bra på att amma. Hoppas att de kommer gilla varann och kan leka bra ihop när de blir lite äldre.
Har ni fått köpa dubbelt av många saker? Vagnar, sängar, bilbarnstolar etc?
Jag har pseudotvillingar som idag är rätt stora. De fyller 12 år och 11 år snart. Det skiljer 13 månader på dem och jag är väldigt glad att jag fick dem så tätt! De har haft en enorm glädje av varandra trots att de är otroligt olika till personligheterna. Som små lekte de mycket tillsammans och lärde sig mycket av varandra.
Jag var mammaledig med dem båda två tills den äldste var 2,5 år och den yngre var 1,5 år. Jag var hemma själv med dem hela tiden och hade ingen förskola till den äldre utan de började tillsammans, vilket var väldigt bra. Jag hade alltid att göra, men jag är väldigt glad att jag fick den tiden tillsammans med dem båda och det skapade ett band mellan dem som nog inte funnits om de inte haft den tiden ihop.
Nu börjar tankarna gå till tonåren och hur det ska bli med två tonårskillar i huset. Och sedan även deras lillasyster som nu är 8 år.
Lycka till med era små pseudotvillingar och låt dem känna den enorma lyckan i att ha ett syskon så nära i ålder! Jag är själv pseudotvilling och jag är väldigt tacksam för min bror som jag alltid funnits där.