calabalic

Äldre 20 Sep 19:55

102 svar

Fler med pseudotvillingar som vill byta erfarenheter?

Efterlyser fler med pseudotvillingar, alltså syskon med mindre än 18 månader emellan. Spelar ingen roll om era barn är små eller större - vill gärna höra allas erfarenheter. Främsta utmaningarna respektive fördelarna? Hur funkar vardagen för er?

Vi har 14 mån mellan våra, inte planerat. Storebror är 15,5 mån nu och lillasyster 1,5. Väldigt intensivt men tack och lov är vi båda föräldralediga ihop ett halvår.

calabalic

Äldre 21 Sep 18:19

#2

Snuttispluttis skrev 2016-09-21 13:35:01 följande:

Hej!

Mina tjejer är 15 månader och en vecka och 1 månad och en vecka så nästan samma som er :)

Jag är själv hemma med våra medan min man jobbar heltid. Det går helt okej hittills, men kan bli kaos i perioder. Ex innan lunch/middag när jag ska förbereda mat om jag har otur och lillasyster är vaken, trött och vill amma samtidigt som storasyster är trött, hungrig och klängig plus bajsblöja hos nån av dem.

Har inte stora på förskola än (nyinflyttad), men vi ska ställa i kö och gå till lite öppna förskolor så länge. Det är ju hopplöst att aktivera en ettåring själv samtidigt som man har en bebis som vill amma och vara nära :/

Hej vad kul med en till med nästan exakt samma ålder på barnen! :) OJ vad imponerad jag blir att du är hemma med båda själv på dagarna och utan förskola. Vi är som sagt hemma båda och dessutom MED 15h/vecka förskola för sonen. Ärligt talat förstår jag inte hur jag skulle fått ihop det om jag var själv. Lillasyster blir skrikig om det är stimmigt och hon är lättväckt, och storebror älskar att springa runt och busa och väsnas, och han är väldigt social - vill inte leka själv. Och så gillar han att busa med lillasyster t ex riva henne eller kasta saker på henne, så man kan aldrig ha henne i närheten av honom.

Var det planerat med barn så tätt? För oss blev det av misstag men en självklarhet att behålla. Sonen blev nämligen till med ivf efter 5 års försök så vi trodde inte vi kunde få barn naturligt.

Hur reagerade stora när lilla kom?

calabalic

Äldre 25 Sep 18:07

#5

Jw83 skrev 2016-09-23 13:04:30 följande:

Vi har en son på 19 månader och en dotter på 2,5 månad. Vi är båda två föräldralediga och kommer vara det ett tag framöver. Sonen har hanterat det mycket bra att få en syster :) Han har ju alltid bott med en massa djur hund, katter, hästar, höns osv så han är van vid att visa hänsyn. Han är väldigt glad för sin syster och ska krama och pussa henne mycket. Tyvärr vill han lyfta upp henne när hon är ledsen så man måste hålla stenhård koll på dom.

Visst blir det tungt ibland när båda sover dåligt eller om båda två är superhungriga samtidigt som systers blöja är full och sonen vill sitta på pottan. Då krävs det nästan 3 föräldrar ;)

Sonen har sovit i eget rum sedan han var 6 månader men han smyger in till oss vid 5.00 så det blir aldrig sovmorgon för någon av oss.

Vi tänkte få tätt men inte så här tätt. Vi fick sonen efter första oskyddade samlaget så vi var väl lite beredda. Men vi trodde att det skulle dröja tills ett tag efter avslutad amning. Jag blev gravid med dottern när jag fortfarande ammade och har redan fått mens igen.. Trots heltidsamning. Nu ångrar vi inte att vi fick dom tätt. Det går ju trots allt väldigt bra :) Men nu vill vi verkligen inte ha fler barn!

Kul med fler med pseudotvillingar! :) Jag blev också gravid medan jag helammade, fick aldrig nån mens mellan graviditeterna. Haha, håller med om att man gärna varit 3 föräldrar ibland! :) Låter ju jättebra att sonen fått lära sig hänsyn redan innan. Min son har definitivt inte lärt sig det och han är tydligen alfahanne på förskolan också.. :)

Känner du att det blir lättare hela tiden, alltså var det jobbigare när dottern var nyfödd och sonen bara 17 mån, eller kommer det nya utmaningar hela tiden vartefter de blir äldre?

calabalic

Äldre 25 Sep 18:29

#6

Snuttispluttis skrev 2016-09-23 09:56:17 följande:

Ja, lustigt att det är så himla lika :)

Jag blir lite imponerad av mig själv också, hehe. Innan min man började jobba var jag jättenervös och tänkte att det skulle bli mardrömsdagar och kaos. Men det går okej. En del dagar är jättesofta (när lillan sover mycket i redet) och andra dagar får man vara glad om alla har ätit okej iaf (när lillan vill bli ammad/buren jämt och stora vill sitta i knät/bli buren mer än hon får). Är helt slut när det närmar sig helg :P

Det värsta nu är att vänja stora vid att hon inte har mamma 100% för sig själv som hon är van vid. Och vänja mig också. Hantera skuldkänslor och att känna att jag inte ger nåt av barnen tillräckligt med närhet och uppmärksamhet.

Hur går det för er med sånt?

Men vad kul att ni blev gravida så snabbt med dottern när ni fick kämpa så för att bli gravida första gången!

Vi ville ha tätt, men kanske inte riktigt så här tätt. Vi tänkte att man vet aldrig hur lång tid det tar och vi hade ju inte direkt tid att ha sex när som helst heller. Så vi tänkte att det blir när det blir. Och jag är tydligen superfertil (min bms ord) så jag blev gravid direkt när jag slutade amma.

Jag jobbade aldrig mellan mina mammaledigheter så stora har haft mamma konstant hos sig länge. Bor långt från familj också så det har inte varit några barnvakter heller. Så hon fick en chock när lillasyster kom. Första veckorna försökte hon putta bort lillan när jag ammade och hon var inte intresserad alls av henne. Nu går det bättre och hon vill gärna pilla, pussa och krama lillasyster.

Vad tyckte er son om att få en lillasyster då?

Håller med om att det är jobbigt med samvetet. Man känner sig lite som en halv mamma till båda. Men för oss så var jag väldigt dålig tredje trimestern så sonen fick vänja sig vid att vara mycket med sin pappa. På den punkten blev det alltså inte så stor skillnad för honom. Men han var ändå bekymrad i början, verkade tycka att det var en obehaglig figur som plötsligt fanns i mammas famn jämt. Han hade aldrig sett en bebis innan eller hört bebisskrik. Men nu har han vant sig och ler oftast när han ser henne och är omtänksam när hon skriker. När jag ammar vill han gärna sitta nära, allra helst i knät, och när dottern är i famnen vill han gärna också bli upplyft. Men värre konkurrens än så är det inte än så länge.

Tycker du att dina barn verkar lika än så länge, sömnbeteende och så? Mina är helt olika när det gäller sömn och skrik. Sonen har alltid sovit dåligt men skrikit väldigt lite, dottern är tvärtom! Däremot känns det som båda är sociala på samma sätt, tidiga med svarsleenden, starka i nacken från start och bra på att amma. Hoppas att de kommer gilla varann och kan leka bra ihop när de blir lite äldre.

Har ni fått köpa dubbelt av många saker? Vagnar, sängar, bilbarnstolar etc?

calabalic

Äldre 27 Sep 20:59

#9

basio skrev 2016-09-25 19:40:36 följande:

Jag har pseudotvillingar som idag är rätt stora. De fyller 12 år och 11 år snart. Det skiljer 13 månader på dem och jag är väldigt glad att jag fick dem så tätt! De har haft en enorm glädje av varandra trots att de är otroligt olika till personligheterna. Som små lekte de mycket tillsammans och lärde sig mycket av varandra.

Jag var mammaledig med dem båda två tills den äldste var 2,5 år och den yngre var 1,5 år. Jag var hemma själv med dem hela tiden och hade ingen förskola till den äldre utan de började tillsammans, vilket var väldigt bra. Jag hade alltid att göra, men jag är väldigt glad att jag fick den tiden tillsammans med dem båda och det skapade ett band mellan dem som nog inte funnits om de inte haft den tiden ihop.

Nu börjar tankarna gå till tonåren och hur det ska bli med två tonårskillar i huset. Och sedan även deras lillasyster som nu är 8 år.

Lycka till med era små pseudotvillingar och låt dem känna den enorma lyckan i att ha ett syskon så nära i ålder! Jag är själv pseudotvilling och jag är väldigt tacksam för min bror som jag alltid funnits där.

Tack för dina erfarenheter! Väldigt intressant att höra från nån med äldre barn. Vill jättegärna höra mer! :) Vad tycker du har varit jobbigast med att ha barnen tätt - och när i ålder var det jobbigast? I vilken ålder började dina killar kunna leka bra ihop och få utbyte av varandra?

calabalic

Äldre 27 Sep 23:03

#10

Snuttispluttis skrev 2016-09-25 19:59:31 följande:

Men eller hur. Sen tänker jag att det är naturligt att de får dela på mamma. Man kan ju inte ge båda lika mycket uppmärksamhet som om de vore ensambarn, de är ju två liksom. Alla måste nog bara vänja sig. Samma här med att ha båda i famnen. Fast stora gillar inte att lillans fötter nuddar henne då. Annars vill hon gärna vara nära lillan när hon ligger på soffan. Säga hej och pussas, så det är skönt att hon inte verkar hata lillasyster.

Mina är jätteolika med sömnen. Lillan sover mycket bättre på nätterna och kan ligga i redet och sova upp till en timme. Det kunde aldrig stora. Men sen är de väldigt lika också. Inte ta napp, snuttamma mycket, bajsa sällan, kontaktssökande, starka i nacken och mammiga.

Det hoppas jag om mina också. Och det tror jag verkligen. Lillan tycker redan om att se på sin syster, om hon hör henne vänder hon sig dit :) Men jag tror att det kan bli en del skrik och bråk också. Om mamma, leksaker och så. Men det är väl så det ska vara ;)

Nä, inte hittills. Vi använder samma babyskydd, stora har ju ny bilstol. Sen köpte vi en bugaboo Donkey så vi kan ha den både som solovagn och dubbelvagn. Ska köpa sulky nästa sommar tror jag. Stora sover i spjälsäng och lilla i en chicco när hon inte ligger hos mig. Tror att stora får en växasäng lagom till att lilla behöver spjälsäng. Sen kör vi typ alla kläder som stora hade till lillan också. Lite nytt för att hon ska ha nåt eget också.

Sen blir det en till stokkestol till matbordet, annars tror jag inte att det blir mycket dubbelt för oss.

Ni då?

Hur sover ni med barnen?

Vi har också klarat oss utan att ha behövt köpa jättemycket dubbelt än så länge. Storebror växte ur babyskyddet och har fått en bilbarnstol lagom tills lillasyster fick babyskyddet. Hon sover i babynest tills storebror ska byta spjälsäng mot vanlig sängbotten utan ben inom några månader, då får hon ta över spjälsäng och storebrors rum. Och hon sitter i babysitter tills storebror bytt barnstolen mot trappstol (ca 2-3 mån till) har vi tänkt. Vi har dock köpt en syskonvagn samt en extra singelvagn för att slippa växla mellan ligg- och sittdel hela tiden plus att ibland måste båda ha vagn på varsitt håll.

Vi är tyvärr så oromantiska att vi sover i olika rum - pappan i gästrummet och jag i sovrummet med lillasyster. Det är för att vi har hand om varsitt barn och ska störa varandra så lite som möjligt. Båda barnen har ju minst 2-3 uppvak per natt och skulle vi sovit i samma rum hade ju båda behövt vakna av alla uppvak. Ni då?

Känner du många andra med barn så tätt? Bland mina vänner har den som är närmast 19 mån emellan. Insåg att min son har 3 mån kvar innan han blir så gammal, då förstår man hur liten han var när systern kom för 2 mån sen..

calabalic

Äldre 29 Sep 21:55

#12

Snuttispluttis skrev 2016-09-28 13:04:32 följande:

Hehe, vi har tänkt väldigt lika med grejer till barnen då. Men det är väl inte konstigt när vi har typ lika långt mellan dem :)

Vi sov i olika rum med varsitt barn första veckan och nu gör vi det på helgen om det har varit dålig sömn i veckan. Och när vi sover i sovrummet allihop så har vi en BBhugme amningskudde som skiljevägg i sängen och sen stora i spjälsängen på min mans sida och lillan i rede i en chicco på min sida. Sen samsover jag med lillan när hon vill amma första gången. Orkar inte lyfta i och ur redet en massa.

Nä, ingen. Det närmaste är två år. De flesta tycker att vi är galna som får barn så tätt. Fast på öppna förskolan är det flera som har 12-18 månader mellan. Jag blev lite förvånad faktiskt.

Hur tänker ni göra med pottträning för er son? Jag hade gärna börjat med min stora nu, hon känns redo. Men det går ju inte att springa till badrummet när hon vill med lillan i famnen. Och sen hinna få av byxor och blöja och vara på badrummet länge nog :/

OM vi vill ha fler barn blir det inte förrän båda är blöjfria.

Vi skulle egentligen också gärna börja potträna nu för han är så krånglig att byta blöja på nu för tiden, vill inte ligga ner utan kränger runt, gnäller/skriker och ställer sig upp - inte världens smidigaste att torka bajs då. Å andra sidan tror jag inte han är redo för potta än, dels gillar han INTE att sitta på den och dels tror jag det vore bra om han kunde prata lite mer.

Hur funkar nattningarna för er? När och hur somnar respektive barn? Och sover de bra på nätterna?

Den lilla är hur smidig som helst än så länge, somnar alltid för natten mellan 19-20 och har sen bara 2-3 uppvak för amning fram till ca 07 när hon vill gå upp. Bara det är tyst och lugnt nattas hon ganska enkelt, så jag nattar henne i sovrummet samtidigt som mannen nattar den stora. Han har dock alltid varit krånglig med sömnen och är svår att natta. Vill inte sova, lättväckt, vaknar många gånger per natt. Måste bäras, somnar inte på egen hand. Väsnas mycket och springer runt under nattningen. Oftast somnar han dock mellan 19:30-20:30 numera, men som idag t ex är han fortfarande vaken nu vid 22 trots att vi började nattningsproceduren vid 19. Tror inte jag skulle klara att natta båda ensam, det är tur vi är två.

calabalic

Äldre 30 Sep 18:46

#14

mamsen76 skrev 2016-09-29 22:33:21 följande:

Hej... mina 2 äldsta är pseudotvillingar, 1 år och 2 dagar mellan dom... de är idag 18 och 19 år gamla och har fått en bra relation nu de senaste 2-3 åren, innan har de haft svårt att hålla sams, grabben på 18 va väldigt tidig född (v29) så han har varit lite sen med det mesta och inte riktigt vetat hur man ska bete sig i olika situationer så tjejen som är äldre har bara tyckt att han varit jobbig.. men som sagt nu senaste åren är de kompisar och umgås, kollar in killar tillsammans, har filmkvällar osv...

Hej och tack för din erfarenhet. Man ska verkligen inte ta för givet att barnen blir kompisar och leker bra ihop! Men kul att dina blivit det som äldre istället. :) Hur tyckte du det var att ha barn tätt, hade du velat ha större åldersskillnad med facit i hand? Vilken period av deras uppväxt tyckte du var jobbigast?

calabalic

Äldre 1 Oct 18:54

#18

mamsen76 skrev 2016-09-30 19:41:22 följande:

Jo det va väl smidigt på ett sätt att ha dom tätt; de hade ju alltid nån att vara med men jag skulle nog inte råda nån att skaffa barn så tätt, man har ju 2 små barn, inte tvillingar utvecklingsmässigt men nästan i storlek... krångligt att försöka förklara....

Jobbigast hadde jag ärligt talat från jag fick reda på att jag va gravid till på runt 10-11år... fick tyvärr graviditetspsykos så här aldrig haft nån vidare bra relation med grabben, han har fått det han har behövt men inte kärlek från mig tyvärr...

Jag gissar att det var oplanerat med nr 2 då? Vad jobbigt att du fick psykos och allt! Blev relationen med sonen aldrig bättre med tiden ens? Vår nr 2 var oplanerad att komma så tätt, hade nog egentligen helst velat ha iaf 2 år emellan, men det tog 5 år och 4 ivf att få till nr 1 så vi trodde inte vi kunde få fler barn. Förstod att det skulle bli intensivt men för oss kanske detta var enda chansen till syskon.

calabalic

Äldre 1 Oct 19:08

#19

Snuttispluttis skrev 2016-10-01 13:39:16 följande:

Och jag har beställt en lekhage som man kan höja bottnen på. Tänker att det blir en bra och säker plats att lägga ner lillan så inte storasyster kommer åt henne samtidigt som lillan kan se vad som händer i rummet. Det är ju dags för att ligga lite i babygym och kolla och det går inte lägga på golvet. Risken för en liten bebis att bli överkörd av en dockvagn eller bli översprungen är rätt stor.. Hur har ni löst det?

Ja han är sån nästan varje gång. Dock är han världens charmigaste resten av tiden så han är förlåten. Han har bara väldigt mycket energi! :)

Mannen brukar vara rätt slutkörd efter de långa nattningarna. Om nätterna dessutom blir dåliga brukar han bli tjurig och negativ, men jag förstår ju varför så han får vara det. Man får nog ha överseende och tålamod med varandra den här perioden. Hur har er relation påverkats av täta barn? Jag tycker min man gör ett jättebra jobb med sonen, han har steppat upp tycker jag (tidigare var han lite mer bekväm). Men det blir ju att man är ett team som liksom bara köttar på och gör vad som krävs. Nån romantik finns det inget utrymme för just nu tyvärr.

Smart med lekhage, vad är det för sort? Vi har inte löst den biten alls än, utan lösningen just nu är att vi aldrig lägger ifrån oss den lilla där den stora kommer åt, oftast är hon i nåns famn eller i babysittern på bordet. Eller i ett annat rum. Men det håller ju inte i längden.

Fler med pseudotvillingar som vill byta erfarenheter?

INNEHÅLL