• calabalic

    Fler med pseudotvillingar som vill byta erfarenheter?

    Efterlyser fler med pseudotvillingar, alltså syskon med mindre än 18 månader emellan. Spelar ingen roll om era barn är små eller större - vill gärna höra allas erfarenheter. Främsta utmaningarna respektive fördelarna? Hur funkar vardagen för er?

    Vi har 14 mån mellan våra, inte planerat. Storebror är 15,5 mån nu och lillasyster 1,5. Väldigt intensivt men tack och lov är vi båda föräldralediga ihop ett halvår.

  • Svar på tråden Fler med pseudotvillingar som vill byta erfarenheter?
  • Christi38

    Hej,

    Jag har 2 killar på snart 5 år resp snart 4 år. De har 12 månader och en vecka mellan sig.

    De har alltid varit väldigt tajta, och det är ju givetvis fantastiskt, samtidigt som det är på lite gott och ont känner jag. Det blir ju naturligt så att de leker mkt hemma (och ja, det blir mycket kivandes och tjafsandes med så klart - de är ju i den åldern då det är mycket MITT MITT MITT och det ska vara på den enes sätt osv).

    På förskolan går de numera på samma avdelning och det tycker jag är lite synd. Men det är avdelningen med de äldsta barnen och tyvärr blir det ju så att de leker tillsammans lite väl mkt tycker jag. För den yngste är det ju givetvis perfekt att få leka med de äldsta, det lär han sig och utvecklas massor på. Men för den äldre killen känner jag att det kanske blir lite tvärtom. Och han behöver utmanas! Men det har de lovat ha lite koll på säger personalen så...

  • calabalic
    Snuttispluttis skrev 2016-10-01 19:46:22 följande:
    Ja, det där med energin alltså. Min stora gillar just nu att bli snurrad och omkringslängd i famnen (om du hajar). Och hon är väldigt flängig med armarna och kroppen i soffan. Det går inte ha lillan i närheten då och att amma ifred är en utmaning :/

    Eller hur, vi tänker likadant. Typ, hur det än går idag så behöver vi aldrig göra om just den dagen iaf. Och en del dagar blir det ju noll energi, skrik, gråt och uppgivenhet från alla i familjen. Jag gör det mesta med barnen och har ansvar för dem. Min man jobbar och sen har han tagit över det mesta hushållsarbetet. Han tar en del mellanmål med stora på helgen och leker med henne. Och nattningen då. Ingen romantik här heller. Vi försöker komma ihåg att kramas och pussas nån gång varje dag iaf, men på vardagarna händer det att vi glömmer. Man får ju aldrig nåt tillfälle :( Längtar tills lillan blir större och har en stabilare dygnsrytm.

    Det är en Babydan. Felix heter modellen. Jag lägger lillan i soffan ibland, men då måste jag sitta bredvid för stora är där direkt och ska säga hej och pussas och pilla.. Hoppas att stora inte blir för svartsjuk på lillan i lekhagen bara. Med babygym och egna leksaker. Annars tror jag att det är den bästa lösningen för oss :)

    Men kan din son sova själv eller måste nån vara hos honom?

    Vad tycker din lilla om pappa? Är det okej att vara hos honom?

    Min lilla vill typ bara vara hos mig. Pappa duger en liten stund ibland, men oftast är det skrik typ direkt när han tar henne. Och så har han henne väldigt lite då. Aldrig bytt blöja eller kläder på henne
    Vem av de två skulle du säga är jobbigast? Hos oss är det helt klart stora just nu, men samtidigt är det också han som är charmigast och ger mest. Så det blir ju lite dubbelt. Och de är ju krävande på olika sätt. Lilla kan man ju inte lägga ifrån sig så mycket eller lämna till barnvakt och gillar tyvärr inte att åka vagn än (jag älskar barnvagnspromenader) och så har hon ju kvällsskriket. Men hon sover som ett proffs och är lugn och följsam på dagarna så man kan få lite annat gjort också. Men oavsett skulle nog vem som helst av dem varit mkt lättare att hantera om de inte varit två. :)

    Hinner ni mkt hushållsarbete? Eller gör ni bara det absolut nödvändigaste? Vi gör bara det vi måste som handla, tvätta, laga mat, diska och försöka hålla någorlunda rent i kök och badrum. Röjer undan leksaker från golvet på kvällen, mest så man inte ska snubbla. Sopar och torkar ytor om det är alltför skitigt, annars dammsuger kanske varannan eller var tredje vecka. Samma med gräsklippningen. Jag är egentligen lite pedantisk så det känns lite jobbigt men det får vara såhär den här perioden.

    Sonen kan sova själv i eget rum förutom att han vaknar flera ggr per natt då. Men han har svårt att somna och somna om själv så man måste hjälpa honom och det tar ofta lång tid.

    Lilla vill ju helst vara hos mig men kan även somna och sova i pappas famn om det är rätt tid på dagen. Jag pumpar även en del så mannen kan ge flaska ibland. Jag tycker det är bra, dels för deras anknytning men också för att vi kan "byta barn" ibland så jag får mer tid med den stora. Plus att det är möjligt att komma iväg en stund själv emellanåt - har hittills bara hänt en gång på 8 veckor iofs :D . Får du nån egentid?
  • calabalic
    Christi38 skrev 2016-10-01 20:06:02 följande:

    Hej,

    Jag har 2 killar på snart 5 år resp snart 4 år. De har 12 månader och en vecka mellan sig.

    De har alltid varit väldigt tajta, och det är ju givetvis fantastiskt, samtidigt som det är på lite gott och ont känner jag. Det blir ju naturligt så att de leker mkt hemma (och ja, det blir mycket kivandes och tjafsandes med så klart - de är ju i den åldern då det är mycket MITT MITT MITT och det ska vara på den enes sätt osv).

    På förskolan går de numera på samma avdelning och det tycker jag är lite synd. Men det är avdelningen med de äldsta barnen och tyvärr blir det ju så att de leker tillsammans lite väl mkt tycker jag. För den yngste är det ju givetvis perfekt att få leka med de äldsta, det lär han sig och utvecklas massor på. Men för den äldre killen känner jag att det kanske blir lite tvärtom. Och han behöver utmanas! Men det har de lovat ha lite koll på säger personalen så...


    Hej! Oj bara 12 mån emellan. Har det blivit lättare med åren tycker du eller är det jämna vågor med olika utmaningar? Vad tycker du är största fördelen med att ha dem tätt?

    Just det, det tänker man ju inte riktigt på, alltså att det mest är den lilla som tjänar på att de umgås jämt (utvecklingsmässigt). Samtidigt kan jag tänka mig att det är lätt hänt att man ställer för höga krav på den lilla för att man tänker sig dem som "lika gamla"?
  • anlili

    Hej! Jag har två tjejer med 16 månaders mellanrum - nu 18 respektive 2 månader gamla. Tror helt klart att det kommer bli en fördel sen, men nu är det tufft. Det var ju rätt tufft i början med en bebis också, men med två så små blir det typ gånger fyra. Har blivit smått dement av att vara tvungen att vara på tå hela dagarna och se till att den stora inte har ihjäl den lilla samtidigt som man försöker hålla båda så nöjda som möjligt och få i dem båda mat, se till att blöjorna blir bytta och att de för sova när de behöver. Minns i stort sett bara den senaste dagen och har den varit jobbig känns det som att det är så hela tiden. Men vi har dagar när det mesta bara flyter också och då är man så nöjd med sig själv!

  • calabalic
    anlili skrev 2016-10-04 01:58:09 följande:

    Hej! Jag har två tjejer med 16 månaders mellanrum - nu 18 respektive 2 månader gamla. Tror helt klart att det kommer bli en fördel sen, men nu är det tufft. Det var ju rätt tufft i början med en bebis också, men med två så små blir det typ gånger fyra. Har blivit smått dement av att vara tvungen att vara på tå hela dagarna och se till att den stora inte har ihjäl den lilla samtidigt som man försöker hålla båda så nöjda som möjligt och få i dem båda mat, se till att blöjorna blir bytta och att de för sova när de behöver. Minns i stort sett bara den senaste dagen och har den varit jobbig känns det som att det är så hela tiden. Men vi har dagar när det mesta bara flyter också och då är man så nöjd med sig själv!


    Hej och välkommen! Hehe känner igen det där med att man lever väldigt mycket i nuet och minns senaste dygnet som "hur det är". Vi uttrycker oss ofta "just nu är stora i en period när.." men tänker man efter har "perioden" ofta bara varit 2-3 dygn. Det bara KÄNNS som för evigt. :) Är du hemma själv med båda? Går stora på förskola? Vad tyckte stora om att få ett syskon?
  • anlili
    calabalic skrev 2016-10-04 13:18:17 följande:

    Hej och välkommen! Hehe känner igen det där med att man lever väldigt mycket i nuet och minns senaste dygnet som "hur det är". Vi uttrycker oss ofta "just nu är stora i en period när.." men tänker man efter har "perioden" ofta bara varit 2-3 dygn. Det bara KÄNNS som för evigt. :) Är du hemma själv med båda? Går stora på förskola? Vad tyckte stora om att få ett syskon?


    Haha, exakt. Perioderna är väldigt korta ibland. Just nu är lilla inne i en period bra period. Somnar tidigare på kvällarna (runt 20-21 istället för 22-23) och verkar må allmänt bättre. Vi har haft en lite jobbig period innan som jag inte har en aning om hur lång den var, när hon skrek konstant om vi inte bar på henne och p kvällarna hade hon så mycket gaser att hon skrek även när hon fick vara i famnen. Sitta ner var otänkbart, stå och gunga var det enda som dög.

    Ja, jag är hemma själv och det går bättre och bättre även om jag har dagar när jag bara vill lämna barnen och ta in själv på hotell i en vecka. Tack och lov har stora tjejen förskola tis-tor (15 timmar) och de dagarna är det grymt mycket lättare. Hon får leka av sig och jag får vila upp mig och "bara" ta hand om ett barn.

    Stora tjejen var avundsjuk de första veckorna och skrek så fort lilla skrek så det blev helt galet högljutt här hemma. Nu har hon vant sig och är oftast helt ok med att ha en ny liten person som konkurrerar om mamma och pappa. Händer dock fortfarande att hon blir hysterisk när vi bär på lilla och vill komma upp i famnen hon också, men nu är det lättare att avleda henne.
  • calabalic
    anlili skrev 2016-10-04 20:26:27 följande:
    Haha, exakt. Perioderna är väldigt korta ibland. Just nu är lilla inne i en period bra period. Somnar tidigare på kvällarna (runt 20-21 istället för 22-23) och verkar må allmänt bättre. Vi har haft en lite jobbig period innan som jag inte har en aning om hur lång den var, när hon skrek konstant om vi inte bar på henne och p kvällarna hade hon så mycket gaser att hon skrek även när hon fick vara i famnen. Sitta ner var otänkbart, stå och gunga var det enda som dög.

    Ja, jag är hemma själv och det går bättre och bättre även om jag har dagar när jag bara vill lämna barnen och ta in själv på hotell i en vecka. Tack och lov har stora tjejen förskola tis-tor (15 timmar) och de dagarna är det grymt mycket lättare. Hon får leka av sig och jag får vila upp mig och "bara" ta hand om ett barn.

    Stora tjejen var avundsjuk de första veckorna och skrek så fort lilla skrek så det blev helt galet högljutt här hemma. Nu har hon vant sig och är oftast helt ok med att ha en ny liten person som konkurrerar om mamma och pappa. Händer dock fortfarande att hon blir hysterisk när vi bär på lilla och vill komma upp i famnen hon också, men nu är det lättare att avleda henne.
    Vad skönt att stora vant sig mer. Det sägs att de glömmer snabbt att de nånsin varit enda barnet om syskonet kommer före 1,5 år. Min stora har också vant sig lite mer. I början var han bekymrad och såg lite chockad och ledsen ut när vi råkade ägna bebisen för mycket fokus nån minut. Särskilt jobbigt var det om pappan hade mycket fokus på bebis, för han hade nämligen varit pappaledig med stora månaderna innan. Han har också haft mardrömmar och sovit dåligt, men det kan nog också bero på tandsprickning, förkylning och inskolning. Har varit mycket för honom nu..

    Sen har vi varit noga med att båda ge honom egentid med minst en av oss utan bebisen varje dag, och samtidigt försökt "bjuda in honom" till bebisen på ett positivt sätt, låta honom få titta på henne och klappa fint. Tyvärr vill han väldigt gärna slå eller nypa henne eller kasta saker på henne, men det tror jag inte är för att han är arg/avundsjuk utan för att det är roligt/busigt. Så man får vara på sin vakt.

    Hur gick inskolningen för er? För oss har själva lämningen och tiden på förskolan gått helt ok, men som sagt mardrömmar och sömnstörningar på nätterna och mer labil dagtid. Inte lika harmonisk som han varit tidigare. Men jag tror ändå förskola är bra för honom som det är nu - mer utvilade föräldrar, lillsyrran får lite lugn och fokus, och ffa mer stimulans och lärande för honom.
  • Jw83

    Många av era utmaningar känner jag inte igen. Men snart så kommer det kanske! Nu är vi ju två hemma med barnen så vi hinner med hushållsarbete, renoveringar, hobbys och samliv.

    Maken åker dock på älgjakt snart och då blir det jobbigare ;) Redan i morse fick jag känna på stressen när pappa inte var hemma. Sonen bara sprang runt och kallade på pappa och var ledsen :(

    Igår fick jag äntligen börja med min ridning igen :) Jag tog ut båda och red hästarna i den fina vädret. Underbart att få en paus från amning, bus och skrik. Jag helammar men har pumpat om pappa skulle behöva mata dottern.

    Sonen tycker fortfarande om sin syster men han gillar inte riktigt när hon sitter i hans stol. Och syster vill bara sitta upp och titta nu..

  • calabalic
    Jw83 skrev 2016-10-05 11:49:07 följande:

    Många av era utmaningar känner jag inte igen. Men snart så kommer det kanske! Nu är vi ju två hemma med barnen så vi hinner med hushållsarbete, renoveringar, hobbys och samliv.

    Maken åker dock på älgjakt snart och då blir det jobbigare ;) Redan i morse fick jag känna på stressen när pappa inte var hemma. Sonen bara sprang runt och kallade på pappa och var ledsen :(

    Igår fick jag äntligen börja med min ridning igen :) Jag tog ut båda och red hästarna i den fina vädret. Underbart att få en paus från amning, bus och skrik. Jag helammar men har pumpat om pappa skulle behöva mata dottern.

    Sonen tycker fortfarande om sin syster men han gillar inte riktigt när hon sitter i hans stol. Och syster vill bara sitta upp och titta nu..


    Låter jätteskönt! Det måste ju inte tvunget vara jobbigt och sen är det säkert till viss del en inställningsfråga. Hur stor åldersskillnad är det mellan dem? Sover de bra på nätterna?

    Vi är också hemma båda två men hinner ändå väldigt lite hushåll och nästan inga hobbys eller samliv och absolut inga renoveringar. :D Det är fullt ös medvetslös som gäller 07-21 och sen har vi en timme lugn och ro 21-22 innan vi måste lägga oss för att orka nätterna. :)
  • anlili
    calabalic skrev 2016-10-04 22:27:43 följande:

    Vad skönt att stora vant sig mer. Det sägs att de glömmer snabbt att de nånsin varit enda barnet om syskonet kommer före 1,5 år. Min stora har också vant sig lite mer. I början var han bekymrad och såg lite chockad och ledsen ut när vi råkade ägna bebisen för mycket fokus nån minut. Särskilt jobbigt var det om pappan hade mycket fokus på bebis, för han hade nämligen varit pappaledig med stora månaderna innan. Han har också haft mardrömmar och sovit dåligt, men det kan nog också bero på tandsprickning, förkylning och inskolning. Har varit mycket för honom nu..

    Sen har vi varit noga med att båda ge honom egentid med minst en av oss utan bebisen varje dag, och samtidigt försökt "bjuda in honom" till bebisen på ett positivt sätt, låta honom få titta på henne och klappa fint. Tyvärr vill han väldigt gärna slå eller nypa henne eller kasta saker på henne, men det tror jag inte är för att han är arg/avundsjuk utan för att det är roligt/busigt. Så man får vara på sin vakt.

    Hur gick inskolningen för er? För oss har själva lämningen och tiden på förskolan gått helt ok, men som sagt mardrömmar och sömnstörningar på nätterna och mer labil dagtid. Inte lika harmonisk som han varit tidigare. Men jag tror ändå förskola är bra för honom som det är nu - mer utvilade föräldrar, lillsyrran får lite lugn och fokus, och ffa mer stimulans och lärande för honom.


    Aa, slå, nypa, kasta saker och dra i håret är vanligt förekommande här också. Får alltid ha en hand beredd att skydda lillan när vi sitter tillsammans. Det enda jag uppfattar som att hon är dum med flit är när hon drar i håret. Men det är påfrestande är ständigt vara på sin vakt och skydda bebis från syster.

    Inskolningen gick hur lätt som helst. Hon var mitt i en jobbig fas då och hade fått syskon två veckor innan så när hon var hemma var hon smått hysterisk hela tiden. Svårt att säga vad som var orsaken - inskolning, fast eller syster, förmodligen kombinationen. Men på förskolan var hon nöjd och glad hela tiden. Älskar hennes Förskola. Det är gott om personal, små barngrupper och galet lugn stämning. Inget skrik och bråk alls. Så det känns tryggt att lämna henne där och jag vet att hon uppskattar att få va där och leka med andra barn.
Svar på tråden Fler med pseudotvillingar som vill byta erfarenheter?