Efterlyser fler med pseudotvillingar, alltså syskon med mindre än 18 månader emellan. Spelar ingen roll om era barn är små eller större - vill gärna höra allas erfarenheter. Främsta utmaningarna respektive fördelarna? Hur funkar vardagen för er?
Vi har 14 mån mellan våra, inte planerat. Storebror är 15,5 mån nu och lillasyster 1,5. Väldigt intensivt men tack och lov är vi båda föräldralediga ihop ett halvår.
Vi har också klarat oss utan att ha behövt köpa jättemycket dubbelt än så länge. Storebror växte ur babyskyddet och har fått en bilbarnstol lagom tills lillasyster fick babyskyddet. Hon sover i babynest tills storebror ska byta spjälsäng mot vanlig sängbotten utan ben inom några månader, då får hon ta över spjälsäng och storebrors rum. Och hon sitter i babysitter tills storebror bytt barnstolen mot trappstol (ca 2-3 mån till) har vi tänkt. Vi har dock köpt en syskonvagn samt en extra singelvagn för att slippa växla mellan ligg- och sittdel hela tiden plus att ibland måste båda ha vagn på varsitt håll.
Vi är tyvärr så oromantiska att vi sover i olika rum - pappan i gästrummet och jag i sovrummet med lillasyster. Det är för att vi har hand om varsitt barn och ska störa varandra så lite som möjligt. Båda barnen har ju minst 2-3 uppvak per natt och skulle vi sovit i samma rum hade ju båda behövt vakna av alla uppvak. Ni då?
Känner du många andra med barn så tätt? Bland mina vänner har den som är närmast 19 mån emellan. Insåg att min son har 3 mån kvar innan han blir så gammal, då förstår man hur liten han var när systern kom för 2 mån sen..
Hej... mina 2 äldsta är pseudotvillingar, 1 år och 2 dagar mellan dom... de är idag 18 och 19 år gamla och har fått en bra relation nu de senaste 2-3 åren, innan har de haft svårt att hålla sams, grabben på 18 va väldigt tidig född (v29) så han har varit lite sen med det mesta och inte riktigt vetat hur man ska bete sig i olika situationer så tjejen som är äldre har bara tyckt att han varit jobbig.. men som sagt nu senaste åren är de kompisar och umgås, kollar in killar tillsammans, har filmkvällar osv...
Hej... mina 2 äldsta är pseudotvillingar, 1 år och 2 dagar mellan dom... de är idag 18 och 19 år gamla och har fått en bra relation nu de senaste 2-3 åren, innan har de haft svårt att hålla sams, grabben på 18 va väldigt tidig född (v29) så han har varit lite sen med det mesta och inte riktigt vetat hur man ska bete sig i olika situationer så tjejen som är äldre har bara tyckt att han varit jobbig.. men som sagt nu senaste åren är de kompisar och umgås, kollar in killar tillsammans, har filmkvällar osv...
Jo det va väl smidigt på ett sätt att ha dom tätt; de hade ju alltid nån att vara med men jag skulle nog inte råda nån att skaffa barn så tätt, man har ju 2 små barn, inte tvillingar utvecklingsmässigt men nästan i storlek... krångligt att försöka förklara....
Jobbigast hadde jag ärligt talat från jag fick reda på att jag va gravid till på runt 10-11år... fick tyvärr graviditetspsykos så här aldrig haft nån vidare bra relation med grabben, han har fått det han har behövt men inte kärlek från mig tyvärr...
Vi skulle egentligen också gärna börja potträna nu för han är så krånglig att byta blöja på nu för tiden, vill inte ligga ner utan kränger runt, gnäller/skriker och ställer sig upp - inte världens smidigaste att torka bajs då. Å andra sidan tror jag inte han är redo för potta än, dels gillar han INTE att sitta på den och dels tror jag det vore bra om han kunde prata lite mer.
Hur funkar nattningarna för er? När och hur somnar respektive barn? Och sover de bra på nätterna?
Den lilla är hur smidig som helst än så länge, somnar alltid för natten mellan 19-20 och har sen bara 2-3 uppvak för amning fram till ca 07 när hon vill gå upp. Bara det är tyst och lugnt nattas hon ganska enkelt, så jag nattar henne i sovrummet samtidigt som mannen nattar den stora. Han har dock alltid varit krånglig med sömnen och är svår att natta. Vill inte sova, lättväckt, vaknar många gånger per natt. Måste bäras, somnar inte på egen hand. Väsnas mycket och springer runt under nattningen. Oftast somnar han dock mellan 19:30-20:30 numera, men som idag t ex är han fortfarande vaken nu vid 22 trots att vi började nattningsproceduren vid 19. Tror inte jag skulle klara att natta båda ensam, det är tur vi är två.
Och jag har beställt en lekhage som man kan höja bottnen på. Tänker att det blir en bra och säker plats att lägga ner lillan så inte storasyster kommer åt henne samtidigt som lillan kan se vad som händer i rummet. Det är ju dags för att ligga lite i babygym och kolla och det går inte lägga på golvet. Risken för en liten bebis att bli överkörd av en dockvagn eller bli översprungen är rätt stor.. Hur har ni löst det?
Jo det va väl smidigt på ett sätt att ha dom tätt; de hade ju alltid nån att vara med men jag skulle nog inte råda nån att skaffa barn så tätt, man har ju 2 små barn, inte tvillingar utvecklingsmässigt men nästan i storlek... krångligt att försöka förklara....
Jobbigast hadde jag ärligt talat från jag fick reda på att jag va gravid till på runt 10-11år... fick tyvärr graviditetspsykos så här aldrig haft nån vidare bra relation med grabben, han har fått det han har behövt men inte kärlek från mig tyvärr...
Och jag har beställt en lekhage som man kan höja bottnen på. Tänker att det blir en bra och säker plats att lägga ner lillan så inte storasyster kommer åt henne samtidigt som lillan kan se vad som händer i rummet. Det är ju dags för att ligga lite i babygym och kolla och det går inte lägga på golvet. Risken för en liten bebis att bli överkörd av en dockvagn eller bli översprungen är rätt stor.. Hur har ni löst det?
Ja han är sån nästan varje gång. Dock är han världens charmigaste resten av tiden så han är förlåten. Han har bara väldigt mycket energi! :)
Mannen brukar vara rätt slutkörd efter de långa nattningarna. Om nätterna dessutom blir dåliga brukar han bli tjurig och negativ, men jag förstår ju varför så han får vara det. Man får nog ha överseende och tålamod med varandra den här perioden. Hur har er relation påverkats av täta barn? Jag tycker min man gör ett jättebra jobb med sonen, han har steppat upp tycker jag (tidigare var han lite mer bekväm). Men det blir ju att man är ett team som liksom bara köttar på och gör vad som krävs. Nån romantik finns det inget utrymme för just nu tyvärr.
Smart med lekhage, vad är det för sort? Vi har inte löst den biten alls än, utan lösningen just nu är att vi aldrig lägger ifrån oss den lilla där den stora kommer åt, oftast är hon i nåns famn eller i babysittern på bordet. Eller i ett annat rum. Men det håller ju inte i längden.