Fler med pseudotvillingar som vill byta erfarenheter?

Ja, det har nästan övergått till en besatthet. Hästat har länge varit en stor favorit, men det kan ha o göra med att hans moster bor på en hästgård (travhästar). Tipsar om biltemas djur! (www.biltema.se/sv/Fritid/Lek-och-hobby/Inomhus/Dockor-och-djur/Plastdjur-2000023788/ ) billiga och ganska stora, ett plus är att man har någonstans att förvara dom också.

Dom har varit jätteförkylda, när jag äntligen trott att de håller på att bli friska har de blivit sämre igen... men inge feber eller så, bara tjockt limegrönt snor och hostiga. Vi har ändå varit ute en stund varje dag, dottern har sovit i vagnen och jag och sonen har undersökt dethär med snö ;) åkt pulka och tagit fram spadar osv.

Idag har vi inbokat en syskonfotografering hos en fotograf, kommer bli så kul! Köpt en blå jättefin klänning till dottern och en blå/vit-randig linneskjorta till sonen. Tack o lov "ser" de inte förkylda ut. Våra föräldrar/far-/mor-föräldrar ska få bilderna i julklapp så är en överraskning.

Hatar gångerna det är dags för vaccin. När dottern fick sin 3-månaders fick sonen sin 18-månaders samtidigt, gick ändå rätt bra men de drog på sig en förkylning dagarna efter... (alltså det här är 3e förkylningen i höst för båda!). Snart är det dags för 5-månaders vaccinet - hjälp var har tiden tagit vägen?!

Hur går det nu med storebror? Visar han mer ömsint intresse för lillasyster? Eller ligger hon i skottlinjen jämt?

Hur ser deras kurvor ut i relation til varandra? Här är kurvorna väldigt lika! Lillasyster är 1 cm längre och väger typ 100g mer (då vägde hon 300g mer när hon föddes och de var lika långa).

Hur känner du dig i din mammaroll med oro och så? Med sonen lyssnade jag på allt alla hade att säga, nu vet jag mer vad som passar oss och jag litar på mig själv. Samtidigt kan jag nojja jätte mycket "har jag klätt på henne nog?" osv.

Åh, känner igen det där. Med Livia var det hur jobbigt som helst i början när vi lämnade henne. Gick och tränade och sprang alltid hem för jag var så stressad. Hon grät mycket första gångerna men det blev bättre och bättre. Hon fick mer och mer stunder där hon var glad och till slut kunde de trösta henne. Idag har hon en helt fantastisk relation till mina föräldrar så hon verkar ha klarat det där utan alltför stor skada. Jag är lite splittrad till hur man ska göra. Känns det inte rätt så ska man strunta i det! Det kommer tillfällen längre fram! Jag gick upp så mycket i vikt och behövde verkligen komma ifrån så jag fick bita ihop och köra! Efter några gånger blev det lugnare!

Var de hemma hos er eller hos sig? Får för mig att det kan va lättare om de är i hemmamiljön.

Fråga igen på måndag! Har inte lagt själv någon mer gång! Men just nu får vår lille inte va ifred en sekund. Påfrestande för hela familjen då vi måste skydda honom från storasyrran. Hon verkar mer avis nu än tidigare och har börjat slå honom mer medvetet. ????

Bra tips med Biltema! Mycket billigare än leksaksaffärer. Det ska vi absolut spana in! Usch vad jobbigt med förkylningar. Min son hade ju krupp och sen dess har han varit rosslig och förkyld och nu har han en tilltagande slemhosta som verkar jobbig. Han har varit tröttare än han brukar idag också, så det kanske är nåt nytt på g. Nattsömnen blir väldigt störd av alla förkylningar.. Längtar till våren, då kanske det lugnar sig lite.

Vad tyckte sonen om snö och pulka? Gick fotograferingen bra? Inte det lättaste att fota två barn. :) Men jättebra julklapp! Jag ska beställa en almanacka med bilder på barnen + kusinerna och ge till mormor i morfar i julklapp.

Mja sonen är allt annat än ömsint mot lillasyster tyvärr. Det tar nog ett tag innan han börjar gilla henne tror jag. Vi försöker lära honom att klappa fint och applådera efteråt om han gör det och det funkar ibland, men sen kommer alltid ett nyp eller slag till slut som man måste hejda.

De är nog också ganska lika i kurva tror jag, lite svårt att jämföra eftersom sonen föddes 3 veckor tidigare än dottern.

Mammarollen och oro ja, det är så konstigt för jag har blivit mer orolig och nojig sen lillasyster föddes än jag var innan - men oron gäller främst storebror! Själva arbetet med barnen och vardagen känner jag mig trygg med, men jag oroar mig för "dolda fel" som jag borde ha upptäckt, att han ska sluta andas på natten osv. Kom på häromdagen att det säkert beror på dotterns dramatiska födsel (urakut snitt) och sen att vi fick åka in med henne 3 dagar senare för att hon blev blå. Jag insåg kanske då hur lite kontroll man har.. Känner du dig ofta orolig för allvarliga saker som att de ska dö och så?

Längtar också till våren, älskar vårdagarna här i norr! (-5 grader och strålande sol!). Fara ut och grilla och leka i snön... och lite mindre förkylningar framförallt!

Han tyckte det var jättekul, ville absolut inte gå in när jag tyckte det var dags för lunch ;) idag kommer hans jämnåriga kusin och leker, blir att gå ut då också! :)

Fotograferingen gick ändå helt okej, sonen är jääätteblyg men efter ett tag var han mer samarbetsvillig (familjeporträtten i början var nog inga glada miner från hans sida - inga ledsna heller såklart bara väldigt neutrala). Det svåra var ju att få både han och lillasyster att titta mot kameran (eller iaf upp från golvet) samtidigt. Men det är en bra fotograf, han sa att i värsta fall får han klippa och klistra lite ;)

Okej... sonen kan somsagt vara världens goaste, men ett tjuvnyp eller lite för hårdhänt klappning kan komma dådå. Men han är väldigt noga med att hon ska följa med oss (om vi går till köket för att äta frukost och lillasyster ligger nöjd i gymet i vardagsrummet kan hon få ligga kvar där - men då kan sonen sitta och peka och säga ngt som liknar "lillasyster"(lllschy) hela frukosten tills jag hämtar henne).

Jaha, ja då kan det ju skilja, mina föddes +9 och +5.

Alltså jag är orolig på ett annat sätt, mer innerligt typ. För allt. Jag tror att all kärlek för barnen har fått mig att tänka på döden... på ngt konstigt sätt. Jag har blivit mer medveten om livet, och med sonen växte känslorna fram under tiden medan för dottern var känslorna så uppenbara direkt hon föddes. Hade inte svårt att ta mig till sonen eller så, men då var ju allt man kände nytt. Och bara tanken på att det ska hända dom något kan få mig att grina... alltså, haha, nu kan jag skratta åt det men förra veckan när lillasyster blev förkyld och började hosta så konstigt överanalyserade jag det lite... är hon inte lite blå? Och jättefebrig? Får hon luft? Ska jag ringa ambulans? Kvävs hon? Nu såhär 1 vecka senare förstår jag ju att hon bara är lite förkyld...

Hej, lite sent in kanske. Har läst tråden några gånger förut men aldrig fått tid o svara ???? är hemma med en snart 3månader son och en dotter på 19 månader.

Kul att läsa om era upplevelser och speciellt de du skrev ebe91 nu senast. Stämmer så väl in på mig både med hur känslorna växte fram för äldsta men kom redan på BB med lilla. Och de där med döden, blivit så medveten om att de kan hända både mig och dem ngt usch. Hahah

Och nu vakna lillebror...

Ja det var hemma hos dem och de har dessutom lite kallare där än vi har hos oss. Och så har hon ju inte träffat dem så jätteofta. När de gjort det har det funkat bra, de har kunnat hålla henne och hon har smajlat och pratat. Men den här gången började hon skrika nästan direkt efter att jag stuckit och fortsatte sen hela tiden. När jag kom tillbaka blev hon lugn på nån minut i min famn och efter lite amning log hon stort - men hon började gråta direkt igen om mina föräldrar försökte hålla henne, trots att jag var precis bredvid. Och det fortsatte så även nästa dag. Vet inte vad som var fel riktigt men som du säger kan det ha varit en otrygg miljö. Hon hade dessutom vaccinerats tidigare på dagen så hon kanske hade några sjuksymtom som var obehagliga.

Visst är det jobbigt när den äldre är avis på den yngre! Jag trodde inte det skulle vara så mycket sånt när när äldsta var så liten när hon föddes (14 mån), trodde svartsjuka och såna känslor kom efter 1,5 år eller så. Men sonen blir tydligt sotis när vi ägnar oss åt lillasyster och han verkar inte gilla henne alls. Egentligen tror jag han är för liten för att förstå konsekvens, men man får känslan att han försöker göra illa henne med flit. Tror dock snarare att han försöker få uppmärksamhet och att han märkt att vi reagerar när han ger sig på lillasyster. Man måste ha koll varje sekund de är ensamma ihop. Hur säger ni ifrån och hur reagerar stora då?

Tanken är att när tvåan kommer, så ska mannen vara hemma iaf en månad, så vi får skapa någon typ av rutiner osv. Sen går han tillbaka till jobbet, han är egen företagare o nyetablerad, och kan inte riktigt vara borta allt för mkt nu under etableringsfasen. Däremot är hans jobb väldigt flexibelt, så han kan oftast vara hemma om det behövs. :) Ettan får nog börja dagis 15h/v till hösten, då är hav typ 1 år o 4 mån, då jag tänkte få läsa en distanskurs. Själv vettefan när jag ska tillbaka till jobbet. Februari -18 o så får mannen vara hemma våren, eller hösten -18, så får båda gå helt på förskola då. Vi får se!

Ge det lite tid så kommer det ge med sig med föräldrarna. Det kan jag nästan lova. Kanske att hon känner av allas osäkerhet också och det gör det hela värre? Tycker det låter klokt som du gör - är nära dina föräldrar men själv håller henne.

Ja du, önskar jag hade ett klockrent svar på hur vi säger ifrån. Det vi gör är att vi säger nej, tar bort henne och så får hon säga förlåt. Vi har en liten ramsa vi använder oss av: "i den här familjen klappar, pussas och kramas man - inte slår". Den används även när hon försöker slå oss. Ett nytt fenomen som jag tror kommer från dagis. Hon typ ger en lavett mot axeln. Sen har hon börjat kasta saker också... suck! Hur gör ni? Har ni ngt bra knep? Märker ni skillnad om ni spenderar mer tid med honom?

Välkommen hit! Förstår att du inte hunnit skriva här, det tar några dagar mellan varven för mig med! ;) Dina barn är nästan som mina i ålder då, bara dottern som är 2 mån äldre. Hur funkar vardagen för er? Är dottern på förskola eller är du hemma med båda hela tiden? Vad är svårast tycker du?

Själv längtar jag till våren. Typ april. Då är stora nästan 2 år och lilla 8 mån, plus att det börjar bli varmare ute = lättare att gå ut spontant, hänga i lekparker etc, och färre förkylningar..

Vad kul att han gillade snön! Här var det snö en dag, nu har det smält bort igen och ska bli uppåt 7 plusgrader i veckan. Vi hann inte testa pulka. Förresten hur gör du när du är ute i snön med båda ensam? Sover lilla i vagnen?

Hehe gud så skönt att höra att nån annan är likadan! Jag är också sådär löjligt nojig. Ser han inte lite vimmelkantig ut, borta i blicken? Slår inte hjärtat lite väl fort? Varför sover han så länge? Och så måste jag ju kontrollera flera ggr så han andas de nätter han sover bra. Han har varit sjuk i 3 veckor nu med hosta som tilltagit senaste 3 dygnen, och även mer trötthet. Man borde vara tacksam att han sover mer och somnar tidigare, men jag blir orolig att nåt är fel.. Det är så jobbigt! Tror det blir bättre när han kan prata. Nu måste man ju gissa sig till hur de mår.